Den perfekta födelsedagsmiddagen

Gubben bjöd mig på Karlstads bästa restaurang!

Jag brukar inte gilla drinkar, men den här var ett
undantag. Sidecar, en riktigt syrlig och läskande
drink, helt i min smak.

Inte den lilla vin/spritlistan....och till sist fick
vi ta hjälp av vår fantastiska servitris.

Åsså var det maten....hm...

Hm.......

Men till slut fastnade Gubben för
denna skapelse; Pork med
tryffel och bacondolme(såg lite färglös ut, men
smakade gudomligt, tyckte Gubben)

Men här kan man snacka om den gudomligaste
maten ever! Stekt röding med frästa rotsaker och
sås av...jag vet inte vad, men otroligt god!!

Så var det då dags att välja vin....Hjälp oss, snälla,
bad vi ännu en gång vår servitris. Det blev den här
flarran med rötjut för det eminenta priset av 375:-......
Gött, göttigöttgött!

Inredningen med detaljer från tiden då Olssonsbröderna
huserade på adressen var helt i vår smak. Särskilt
den här föll Gubben i smaken, en ritning på ett slutstycke till
ett vapen....Det sa han i alla fall. Jag är totalt dum då det
gäller ritningar så man kan lura i mig vad som helst....

Det här ser för mig ut som ett horoskop...

Inredningsdetalj över vårt bord, gamla ritningar. I like!

Om man höjde blicken från den utmärkta maten så
hade man denna vyn framför sig. Och då jag förstorade
bilden såg jag minsann ett känt ansikte...Den lilla pricken
i vänstra övre hörnet är Fredrik, make till Åsa, min klasskamrat
från Folkhögskolan i Molkom tillika instruktör på KMTI
OCH eventchef för bröderna Olsson! 

Men vad är detta? En miss i inredningen?
Gubben blev lite skamsen över mitt tilltag att fota dessa mindre
smakfulla brallor....men jag kunde inte låta bli!
Själv skulle jag aldrig komma på att sy byxor av en gardin...

Vecka 11 snart till ända

Det har inte varit värst mycket bloggande för mig under veckan som ni märkt. Vid uppdatering så känns det som en repris från förra veckan..och förrförra...och den förrförrförr.....JA, ni fattar! 

En enkel sammanfattning kommer här:

Hälsporre from hell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Spinning from heaven!!!!!!!!!!!!

Vackert vårväder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (en uppstickare!)

Jobba hela veckan!!!!!!!

En mera utförlig beskrivning av veckan kommer här:

Tänk så livsandarna vaknar då solen skiner och temperaturen stiger över 0! Jag hör till den del av befolkningen som går i dvala vid gråväder, mörker och kyla. Så är det bara, och numera har jag accepterat faktum och inte kämpat emot. Eller låtit mig övertalas av nån vinterfanatiker heller för den delen. Därav denna blogg. Jag är en inbiten vinterhatare, helt enkelt, så det så!

Jag blir alldeles till mig i trasorna då solen lyser upp våra skitiga fönster, och allt damm som flyger omkring i det solupplysta hemmet ger mig energi och städlust!

Och så blir jag pysselsugen, fast det är ju ett litet dilemma. Jag har så mycket i huvudet att det ibland inte blir nåt alls. Detta har alltid varit ett stort problem för mig; Att jag vill göra allt i ett, liksom....

Så jag tror nog det är ganska bra att jag, som idag, inte fick nåt vettigt gjort efter jobbet. Att ta nya tag kan ta ett tag...'

Jag laddar......

På jobbet har jag också massor av idéer som jag vill förverkliga. Men när skall de hinna förverkligas? 

Mina reaböcker har anlänt under veckan och jag skulle vilja läsa ALLA på raken för att kunna förmedla mina läsupplevelser till ungarna. Men HUR skall jag hinna det? FRUSTRATION, är bara förnamnet! 

Med vovvetjejerna går det sakta framåt. Det tråkiga är ju att de inte får tillräckligt med motion just nu. Jag MÅSTE vila min attans häl så den blir frisk. Gubben och jag turas ju om att åka hem och rasta voffs och det är ju gött att få en promme i det fina vädret, men den foten, den foten...

.SKIT så ont den gör efteråt! 

Idag har jag i stort sett suttit hela dagen och då jäklar var foten snäll. Men hur ofta kan jag SITTA hela dagen på jobbet? 

Önskedröm, helt enkelt.

Jag känner ibland en aningens för stor spänning i midjan och tror nog att jag har fått en aningens för mycket föda under en tid...Kilot är 1 men känslan är 10.

Ja, så här är det i mitt liv, just nu, bra men kan bli bättre!

Hmmm, är det inte alltid så?

Nåja, ha det gött kärvänner!!

 

Internationella städardagen

På Internationella kvinnodagen borde man väl strejka för nåt, eller åtminstone kräva rättvisa för oss kvinnor, i vardagen. 

Redan då jag såg det vackra vädret fick jag en oemotståndlig lust att STÄDA! Detta trots att vi gjort upp att göra det tillsammans, då Gubben kom hem från jobbet. Men jag kunde inte låta bli...Funderade på att be min Gubbe om förlåtelse för mitt tilltag, då han kom hem...men...

Han verkade inte vidare kränkt dock, om han ens märkte nåt då han kom hem....

Men jag var verkligen nöjd! Vårgardinerna i vardagsrummet hängde snyggt och julslingan på altanen var väck. Hela huset skurat i citronsåpa och dessutom kontoret sanerat från Skrållans kissrutiner utanför lådan. Lådan är numera flyttad till altanen. De andra övriga lådorna är fortfarande ok för henne. 

Eftersom Gubben åkt till jobbet innan jag vaknat så fick jag tejpa foten själv. Attans, så knepigt det var!

Men skam den som ger sig. Fick till det hyfsat bra och drog ut på hundpromme x 3. 

Och kan ni fatta så härligt väder det var. Åhhhh, jag njöt i fulla drag!

Fick sällskap av några andra hundägare på prommen. Härligt för både mig och vovven Vaski. Fem hundar på samma promme. Hade aldrig gått med Lummi, och det är en sorg för mig. Men kanske längre fram...

Och tänk så överraskad jag blev då jag kom hem med Vaski och gick genom trädgården och det bara lyste grönt överallt! Jag var bara tvungen att skynda in och hämta mobilen för lite bilder. Ja, jag vet, jag gör lika varje år, men det är ändå nåt speciellt med det första gröna som sticker upp i rabatten.

Aklejorna, mina älsklingar!

Daglijorna, också mina favvisar!

Marktäckare nr 1 men också.... Snigelmat nr 1!! 

Vårstjärnorna, finingarna!

Och kolla här då, ett rosskott!

Spik i foten?

Jag smet från jobbet tidigare idag. Allt för att hinna köra ett bra spinningpass! Jag tror att min snälla chef förlåter mig. Finns ingen bättre chef!
Nåväl, jag skyndade hem för hämtning av en vovve på dagis och rastning av hemmavarande vovvar. Ja, nu vet våra rutiner....

Efter vissa intermezzon med vovvarna så for jag iväg för att avreagera mig på spinningen. Jag hade inte bokat passet om inte instruktören varit en favorit. Nåväl, jag körde passet med foten tejpad, plus inlägg i skon. Det klämde och hade sig, men vadå, det var ju KUL!!! Passet var ju så fantastiskt att jag ibland glömde det onda. Vilken kille, alltså, denna Christian! Man får ny energi hur död man än känner sig innan passet!
'
I omklädningsrummet efter passet satte jag upp foten på bänken där jag hade mitt skåp för att ta av tejpen på onda foten. Det satte som berget! Drog och slet(tyckte synd om mig själv för denna orättvisa skada) i min iver att få bort all tejp. Så drogs min blick till nåt just intill mig...
En fot...i en stålmojäng som gick vidare upp i ......ett knä på en ung tjej på ca 20 - 25 år.
Att se en så ung tjej med ett amputerat underben...
Jag har fortfarande svårt att få ordning på mina tankar, men att ha en hälsporre känns lite...smått i jämförelse med detta...
Fast det gör jäkligt ont, ändå!

En vecka äldre...och eventuellt visare

Ännu en vecka till ända på livets motorväg. Swwossch liksom, så var det fredag. Och varje fredag så tycker man; åhh, va gött, äntligen fredá!
Men det man inte tänker på är att det är en veckas åldrande man har längtat till...

Jag har känt av mitt åldrande hela tiden så det har aldrig varit något problem för mig men kanske för andra, det är dock inte mitt problem, ni vet det där med hur kort kjol man skall ha etc...Att åldras är ju också en viktig kompetensutveckling, tycker jag. Sen är det ju inte säkert att den mentala och kroppsliga biten går hand i hand....

Jag har ibland svårt att tackla hur gammal jag är i mötet med så många människor i olika åldrar. Alla vikarier jag bokar och senare möter, till exempel. De är för mig lika gamla som mig, Dags för terapi, eller?
 ICKE! Jag har ett enormt utbyte av alla människor runt omkring mig och ser det som en förmån att träffa så många intressanta människor varje dag i mitt jobb.

Jag har nog världens bästa jobb!

Säger jag nu....9 timmar efter att ha träffat de inte mest artiga, väluppfostrade eleverna någonsin...