Ni minns säkert mig som något exalterad över drömhuset ute på Rud. Jodå, Gubben var lika exalterad, kanske aaaningen mer än mig, faktiskt, efter att jag målat upp en wünderbar ålderdom för Herr och Fru Lindeberg Ahlborg med gransus och fågelkvitter dagen lång.
Ingen skugga skall dock falla över honom, för vi var ju båda lika överväldigade av denna idyll. Men så är vi nog lite olika i vår spontanitet...
Vi fick en lunta med information om huset i fråga av mäklaren. Skummade igenom den lite förstrött under tiden vi gick genom idyllen. Och eftersom vi redan var sålda på T Y S T N A D E N så var ALLT i huset okej i våra ögon. Vi såg möjligheter överallt. Att det var synlig fukt i källaren, pjuitt,sa Gubben, det där ordnar jag. Inga problem, vettu! Uppe i huset fanns det ingen "vanlig" toa utan en lyxmullis. Nä, men det är väl inga problem, sa vi på samma gång. Det är ju bara miljövänligt(Tjena, säg det då magsjukan är ett faktum).
Under hemfärden läste jag igenom besiktningshandlingarna högt. Det var bla bla bla bla bla...men så kom jag till källare...Jag kommer nu att skriva ordagrant vad som står(ja, jag vet, tråkigt, men guuud så viktigt!Särskilt för oss som kunde köpt ett hus som vi fått riva i stort sett!)
Här kommer det:
Källare; Vatten tränger fram efter berget i rum mot krypgrunden.(detta SÅG vi ju, men brydde oss inte, eftersom allt var så himla FANTASTISKT)
Missfärgning i tak i förråd.
Krypgrund öster:
Bjälklaget består av tidigare altandäck av tryckimpregnerat virke. Marken i utrymmet saknar fuktspärr. Marken är fuktig.
Krypgrund väster:
Utrymmet är inte åtkomligt för besiktning annat än genom ventilöppning vid värmepump. Med stöd av kamera noterades att marken i utrymmet saknar fuktspärr. Marken är fuktig. Bjälklaget har synlig mikrobiell påväxt och det finns tecken på rötskador.
Jag hade en själslig konflikt i flera da´r. Jag VILLE verkligen bo där men så insåg jag att det inte alltid är sommar och sol. Om några månader kommer den f-bannade vintern. Vem behöver idyllen då?
INTE JAG!! Då vill jag ha bekvämlighet så långt det går. Och som ett brev på posten kom beviset på det, efter några dagars packande på jobbet så skrotade kroppen ihop.
Men tjena Anja, glöm lantlivet.
Och det gjorde jag på några da´r.
Men så var det att berätta för Gubben som var, ja just det, eld och lågor. Han hade kontaktat banken, mäklare för värdering osv....
Shit, inte kul att säga; du Gubben, jag har ångrat mig. För till saken är att han fortfarande inte hade kollat besiktningspappren ordentligt. Eller tagit in dem ordentligt...Han planerade ju en hundgård till alla hundarna, juh!
Nåja, nu har vi synkat i alla fall. Och det bästa med det är att vi faktiskt har kommit närmare varann i hur vi kan utveckla vårt boende i vårt hus, vårt hus som vi faktiskt älskar! Vi kan inte lämna det för nåt som inte är ännu bättre. Så nu är planerna på gång med avgränsningar mot intilliggande tomten. Kom på en bra lösning igår, och Gubben tyckte det var en briljant idé!
Här kommer vi att bli kvar tills vi måste ha rollator. Med horn i pannan löser sig allt, är mitt motto!
För bara några år sedan en omöjlighet, men med ålder kommer hornen. Varför skall inte vi medelålders också få finnas?
Jag hör till den exklusiva skara som fortfarande är accepterad av min fd mans alla släktingar och det är jag sanslöst glad över! Nästan 20 år har gått sen min förra Gubbe och jag separerade, inte lätt just då, men i förlängningen det bästa vi gjort! Vi träffade två nya partner som matchade oss mycket bättre och det bästa av allt, vi är vänner hela bunten!
Nej, inte alla, det finns en som inte vill kännas vid mig och det smärtar mig oerhört, men alla har ett val. Inte jag i detta fall...Men den som lever får se...
Alltså, jag var inbjuden till examensfest för min dotters kusin, Lollo, som fick sin sköterskebrosch i torsdags. Mamma Nettan(min f.d svägerska) visade verkligen vilken perfekt värdinna och matmamma hon är. Nä, nu glömde jag ju pappa Tommie, han var ju grillmästare nr 1! Jag är för evigt tacksam att jag får vara med i denna gemenskap för utan dem så vore livet mycket fattigt!
Och Lollo, se´n, vilken tjej! Jag har ju varit med från början, om man så säger. Från hennes födsel, vill säga. Hon är nr 3 i kusinskaran.
Duktiga tjejen. Då jag blir sjuk och behöver hjälp så vill jag tas om hand av henne.
Och vill jag ha kul så kallar jag på hennes mamma och hennes systrar, min fd svägerskor!
Nu börjar inlägget bli väldigt långt, men så blir det då man har annat för sig...
I alla fall;
Jag är gräsänka. Gubben skall köra Halvvättern. Han har kört 3(tre) långpass i år. Jag väntar mig negativa kommentarer om huruvida det känns i ändan på honom efter loppet.
Men nåt som är återkommande då det gäller min älskade Gubbe är hans glömska/framförhållning.
Han hade gott om tid i morse. Vaknade i tid vid 9-tiden. -Gött att vara uppe i tid, sa Gubben. Kaffe och datorn.
Vid 10-tiden packade han sin väska. Trots ett inre motstånd så kunde jag inte förhindra att påminna honom om vissa viktiga saker.
Allt är med, förkunnade han stolt, vid 11.30.
Sen började det! Ohh, har jag glömt att berätta att han skulle hämtas 12.00?
Han började rusa runt och leta efter....nycklarna till cykelstället som skall stå på biltaket.
Fanns ingenstans, visade det sig. Det fixade sig, med hjälp av annan cykelkollega.
Han for iväg och lugnet sänkte sig. Jag hade en kreativ stund i förrådet med lite betongalster och var i min bubbla en lång stund. Då jag kom in såg jag ett, två, tre missade samtal från min käraste.
Ringde upp.
Godingen säger: Du jag glömde mitt startbevis, kan du gå in på min dator och....
Vi har varit tillsammans i 17år och han gör min tillvaro spännande och aldrig tråkig!
Hoppas det går bra för honom på söndag!
Själv har jag en härlig kväll med Rasmus, Håkan, Victoria och Oscar. Ja, alltså från Spottan.
Vovvarna ligger och vilar, jag har sytt ett förkläde på beställning, dagen börjar bli kväll...och jag njuter av att faktiskt bo på Abborrvägen 91, den barnrikaste gatan i världen(tror jag) för nu sover dom..
Men inte jag.
