Hade tänkt blogga redan igår kväll men en liten Lummituss fick mig på andra tankar...
På diskbänken hade jag ställt ingredienser till middagen, jodå, jag hade skjutit in dem till väggen(tyckte jag) och medan pastavattnet kokade upp gick jag ut för att kolla hur altanbygget fortskred.
Så hördes en duns och sen tolv tassar som rusade omkring!! Jag anande vad som hänt och kastade mig in för att kolla. Gubben hade dock hunnit se slutsspurten genom fönstret och sa lugnt: "Det var Lummi. De andra två var bara med som utfyllnad".
På golvet, skåpdörrarna, köksbordet, bänken och spisen syntes spår av Lummis upptäckarlust. Tomatsåsen jag gjorde för nån dag sen och hällde upp i en plastbunke var nu utspridd över vårt kök. Och som ni vet är Lummi vit....
Det blir aldrig långtråkigt med Lummi i huset. Suck.....
 |
Nu kan jag tycka att det räcker med delar i Hammarbyserien...
Men icke, det finns redan en ny, suck...Jag
kommer INTE att köpa den. |
Jag har ett litet uppehåll i mitt "betongande" och gör lite allt möjligt och ingenting. Läst då andan fallit på, men ingen bok har hittills varit vidare läsvärd.
Fika har det blivit desto mer av. I förrgår besökte jag en fd kollega som fyllde år. Familjen har hunnit utökas med en lite kille sen jag besökte dem senast, och dessutom har de hunnit flytta. SÅ ofta besöker jag mina vänner.
De bodde dessutom på ett ställe som jag inte ens fann vägen till. Är ni förvånade? "Åk till Färjestad och ta höger vid skylten Anneberg, var vägbeskrivningen. Inte svårt, det borde även jag klara, tänkte jag.
Bara det att jag inte såg nån attans skylt! Åkte förbi skylten FLERA gånger och hamnade på samma ställe, vid Jägartorpet. Stannade till slut vid Djursjukhuset och tog fram mobilen för att ringa. Hon fanns såklart inte i kontakter! Numret hade fallit bort då jag bytt mobil flera gånger sen sist jag behövde ringa henne.
Som tur var finns Messenger! Skickade ett nödrop och hon svarade direkt och dessutom skickade hon sitt mobilnummer. Puh!! Hon fick lotsa mig hela vägen fram till husknuten. En livs levande gps!
Och så var det presenten då...
Jag hade ett fasligt dilemma innan jag kunde bestämma mig för vilket fågelbad hon skulle få till present. Till slut tog jag det som jag hade tänkt från början....Att det skall vara så svårt?
 |
Det fick bli det här fatet. Slipade en aning på det
med sandpapper eftersom kalkranden syntes så tydligt.
Jag hade ju vattentestat det innan för att kolla om det höll vattnet.
Gjorde en liten betongmussla
också. |
Igår var det dags för nästa besök. Man kan undra om jag inte GÖR annat än springer i stugorna?
Bästaste Pia bjöd på lunch då hon fick klart för sig att jag skulle träna innan besöket.
Och inte den enkla sallad som hon sagt att hon skulle slänga ihop, inte. En smarrig pastasallad och lax snor man inte ihop hur som helst.
Först måste man åka till affären, erkände hon, eftersom det visat sig att ingredienserna lyste med sin frånvaro i kylen.
En trevlig pratstund fick vi samtidigt som vi smaskade i oss den goda maten.
Efter hemkomst och diverse hundprommar fick jag så ett kreativt infall, eller återfall, om ni så vill. Det var ett tag sen jag gjorde decoupage men då jag fann de här servetterna undangömda i en låda så fick jag en vision om ljuslyktor hängande i äppelträdet. Sagt och gjort! Nu skall de bara strykas med båtlack så de klarar väta. Och såklart ståltråd att hänga dem i. Jo, javisst, småhål i locken så värmen finner ut då ljuset är tänt.
Men annars är de klara.
Kanske skall jag sprutmåla det svarta locket vitt, hm.....eller inte.
Idag skall jag åka och fika i Deje. Nä, men nu får du väl ge dig, tänker ni!!
Jodå, det är säkert! Jag skall träffa två kära släktingar, den ena min kusin, som jag inte träffat på JÄTTEMÅNGA år och så ett kusinbarn(visst låter det som hon är typ 3 år, men det finns ju ingen annan benämning än just kusinbarn, så det får gå även om hon är ett antal år äldre, hihi) som jag visserligen har träffat oftare men som jag ändå ser fram emot att träffa!
Men först lite husmorssysslor. SOM jag har längtat. Not.
