Förhoppningsvis lantisar

Hej mina godingar!
Om ni inte redan har fått fredagsfeeling och är på G för fest och galej så har jag lite i hövve att förmedla...
Ni som känner mig vet väl vid det här laget att jag är gräsänka...

Ingen har väl undgått att jag och Gubben går i flyttankar PÅ RIKTIGT. Att bo i 6 r o k med en liten sketen tomt då man är 2 pers plus en jäkla massa husdjur är ju helt bort i stöll, eller hur? Litet hus och stor tomt är ju mera rätt enligt sunt förnuft och vi är ju förnuftiga människor(enligt oss själva i alla fall...).
Sista ungen flyttade för...hmmm...JÄTTELÄNGE sen och direkt efter detta har huset fyllts upp med hundar istället. Katter har vi alltid haft. Villaidyllen har funkat bra med toleranta grannar som vi haft ett bra förhållande till.
Men...
Jag har alltid känt mig som en utomjording i detta villaområde under mina 22 år men ändå inte vantrivts. Långt ifrån. Jag är en anpassningsbar människa som inte fäster mig alltför mycket vid petitesser. Det finns många fina minnen...Men ändå...jag har aldrig känt mig riktigt hemma.
Som om jag var en tillfällig gäst. Vi har under perioder gått på husvisningar men aldrig känt att rätta huset funnits för oss...förrän nu...
Återkommer till det...'

Jag är uppväxt i ett flerfamiljshus i Kil och har efter det bott i lägenhet tills jag träffade min själs älskade en sen kväll i november 1996.
Då vändes mitt liv upp och ner...
Han hade ett hus där jag behövde sätta min prägel och det fick jag. Inte helt lätt efter att alltid bott i lägenhet.

Men..

Vi har renoverat flera gånger om under våra år och jädrar så fint vi fått det! Att lära sig att kompromissa om allt och inget har vi lärt oss och vårt förhållande har stärkts för varje motgång.
Vilken tur att vi gick kurs del 1 innan vattenläckan 2015..

Under 6 mån bodde vi på övervåningen utan spis, tvättmaskin..etc...
Men vi tog oss igenom den också om än med svedda nerver och ett stundtals trasig förhållande.
Vi är riktigt stolta över att vi klarade denna fruktansvärda tid.

Och...

Vi får väl tacka vår hämndlystna gatupolis till granne att vi aktivt tog tag i sökande efter nytt boende. Fast det tar emot eftersom hon har vidrigt, kränkande och ogrundade anklagelser att delge oss.
För...
Jag hoppas att den som köper vårt hus har ryggrad och säger ifrån annars tar hon över! Hennes man är en mes och vet nog inte ens vad hon har för sig...

Jag, Gubben och alla djuren har planer om att flytta ut på landet och vi har idag lagt ett bud!!
Ja jädrar, nu är det på riktigt!
Håll tummarna för oss mina vänner!!¨
...och även DU, min spionerande granne, för jag vägrar lägga bloggen privat pga en sån som du.

Ha en trevlig helg ni som är mina vänner!
Puss å Kram!!!

Dur och moll...

Nä men hej, vännerna!
Nu skall jag erkänna en sak för er...jag sitter på glasaltanen och har INFRAN på!!! Eller hur är det knasigt? Värmerekord heeeeela sommaren och jag har njutit så otroligt men så blev det kallt, bara så där, liksom... Är jag en mes som inte klarar väderomslag, eller?
Visst ja, det har jag ju aldrig klarat av eftersom min efterhängsne Mr Ehler Danlos satt P för normalt fungerande kropp hos mig. Glömde bort det för en stund...Nåja, det finns folk som har det värre...fast vad hjälper det mig då jag vill göra saker jag inte klarar av längre?
Men vet ni? Ibland så skiter jag i onda fingrar etc och kör på ändå!

Som då jag fick en vision av ett nyhetsställ på bibblan utan att ruinera mitt konto, och  återvann därför ett tidningsställ där snoddarna som höll tidskrifterna på plats försvunnit som av en slump...
Liknande snoddar har varit omöjligt att får tag på men så kom min käre make till undsättning och hävdade: Kan du inte köpa gardinsnodd?
Ehhh....VARFÖR kom jag inte på det själv????(kanske för att du inte orkar spänna snodden, stupid woman?)
Sagt och gjort, köpte snodd på Jysk.
Men...
Vem spänner snodden?
Lösningen? Jag gjorde det själv!  Ja, vad tusan, inte kan man väl be folk om hjälp hela tiden för skitsaker heller! Det blev attans skitbra och värken i mina fingrar får jag väl se som ett bevis på att mitt jobb är mitt kall. Eller så är jag dum i huvudet som inte ber om hjälp...Skit samma, det blev bra!

Är sååå himla nöjd med "min" bibbla!

Att ha mist sin första vovve har satt sina spår i mig och det ordentligt! Ni som aldrig haft ett husdjur kan gå och koka kaffe eller tvätta bilen för nu kommer det saker som ni inte förstår, eller VILL eller KAN förstå.

Min Vaskiböbb har nu varit en ängelvovve i drygt en månad. Saknaden kommer i vågor och inbegriper gråtattacker från ingenstans! Ibland kan jag prata om honom utan att bli känslosam, men så helt plötsligt, utan förvarning, kommer saknaden och därmed sorgen och tårarna.
Så är det att ha husdjur och då ingår både glädje och sorg. Vill aldrig vara utan husdjur då de ger så mycket glädje och villkorslös kärlek!

Att inte få ha Vaski vid min sida känns fortfarande inte helt sant...

Vår Klinga fick skivepitelcancer förra året och opererades för detta. Alla framtänder och del av tandben i överkäken opererades bort. Jag har sett att hennes framtänder i underkäken har sjunkit in och även hamnat på sned och därför slog katastrofhjärnan igång då årskollen skedde i fredags.
Men tänk, det var falskt alarm! Bästa vettarna hävdade att jag inte behövde vara orolig över varken det ena eller det andra.
Klingas medicin för tassproblemen har biverkningar i form av tandköttsinflammation och urinvägsinfektion. Klinga har båda. Men inget dödligt. Ny tid för röntgen och biopsi är bokad för säkerhets skull...men matte har fortfarande katastroftänk...

Klinga, duktiga tjejen hos vetten!

Här på Öa är det höst. Jag har ställt in chilin och paprikan på glasaltanen för vidare mognad. Helt otroligt vilken sommar det har varit! Bönorna dret sig dock, det blev bara grönska, inga bönskidor.
Men tomaterna...herreguuud, som det växer! Och jag är den enda som gillar tomater i huset...
Har gett bort till dotterns familj men det mognar ju nya tomater hela tiden.
Ja jösses...

Present till dotter och familj

Nästa vecka skall vi kolla ett nytt boende. Jag HOPPAS att det är VÅRT nya boende. Spänningen stiger...

Min man, Ziggy Stardust

En morgon för en tid sen då jag och Gubben satt vid köksbordet så märkte jag ett sällsamt skimmer i hans skäggstubb. Gnuggade mig i ögonen ifall jag mot förmodan hade nåt sömngrus kvar som kunde spela synen ett spratt men icke, han glittrade så fint framför mig så jag var tvungen att fråga om det var så att han börjat använda makeup på äldre dar. Han tittade emellertid oförstående på mig och gick sen och kollade fejjan i spegeln och jovisst, lite här och där glittrade det så vackert! 

Detta, hans glittrande har varit en ständig källa till glädje-för mig, kanske mindre för honom, men han har bedyrat att han inte har nån tanke på att bli dragartist utan glittret måste hamna i hans nuna på nåt för honom okänt sätt. Jag har dock påmint honom om att han haft en glitterperiod tidigare men detta har han skyllt på sin vid den tiden tonåriga dotter. Då kunde det hända att han kom till jobbet med babyblått glitter i ansiktet...

Detta glittermysterium har varit ett diskussionsämne under en längre tid och vi trodde för ett tag sen att vi kommit på lösningen.

 Under nån av mina pysselorgier piffade jag glasburkar med glitterlim som förvaring av bomullsbollar och tops. Såklart var det därifrån han fått sin makeup!

 I och för sig så har aldrig JAG fått nåt glitter i ansiktet då jag öppnat burkarna men jag har väl haft tur...eller otur, beror på hur man ser det.

Att han inte har glittrat i grönt eller blått är ju också nåt att fundera över...

Sen vi kom på denna geniala lösning har han ytterst försiktigt tagit i burkarna ty han vill med bestämdhet avsluta sin period som androgyn. 

  

Igår märkte jag att han hade glitter i nacken! Hur är det möjligt att lyckas ta på precis FEL ställe på burkarna, dvs på mönstret, om man vet att man därefter kommer att tindra som en julgran? 

Han hävdade dock att han ICKE tallat på burkarna över huvud taget under hela dagen. 

Så var vi tillbaka på ruta ett. 

Hmmmm......

Så kom det sig att jag fick städdille idag. Ett stort ett! Jag dammsög golven, sofforna och k u d d a r n a i TV-soffan....

En av kuddarna var misstänkt oglittrig jämfört med den andra. 

Att se på TV liggandes i soffan är min mans största avslappning. Om inte platsen är upptagen av en hund så är det den vänstra delen som är hans favoritplats. Där ligger kuddarna som egentligen är julkuddar men som jag glömde eller inte orkade ta bort i julas. 

Kolla kudden till vänster, nästan glitterfri

Jag behöver nog inte vara rädd att min käre make börjar låna av mitt ack så magra sminkförråd, men om han nu skulle ha funderingar åt transvestithållet så får han baske mig köpa sitt eget läppstift!

The husvisning

Så var då dagen inne! Med fjärilar i magen for vi mot Karsbol Svenserudsängen. Kändes positivt att restiden var en grisblink. Vi tog av vid skylten Freden och vägen förändrades raskt till en grusväg med mittremsa av gräs. Äsch, sånt går att åtgärda, sa vi. Glada i hågen fortsatte vi tills vägen tog slut.
 Och där stod den, den lilla, fina stugan med pelargonior på trappan och i fönstren. Visst såg tomten mindre ut än på bilderna(knepigt, det borde vara tvärtom juh...) men stor del av tomten var ängsmark och bara att slå ner.
Mäklaren kom och vi steg in i stugan. Jättefin liten hall i vit panel och sen kom köket. Också det i miniformat men fint renoverat i milda färger och VEDSPIS!!! Åhhh.....

Från köket fanns ett fint litet rum där jag i huvudet försökte få in vår ena divansoffa...Där fanns möjlighet att sätta in kamin men då skulle det stjäla utrymme från rummet. Nåja, det finns ju möbler på Gubbens jobb Mio, tänkte jag.
Från andra sidan av köket kom man till dusch och toa, gissa formatet? Rätt! Miniformat! Men också det väldigt fräscht och fint i ordning.
Så kom en pytteliten(vad annars) hall och så en dörr till övervåningen.
Gubben gick först och öppnade, vi drog samtidigt efter andan, sa sen: Oj, varpå mäklaren sa: Det är ni ensamma om att ha sagt...
Gubben började sin klättring uppför trappan, jag svalde och följde efter.
Med en djup suck av lättnad och på darriga ben var vi uppe och fann oss stå i ett fint allrum, i och för sig med en takhöjd och takbjälkar som krävde eftertanke vid hastiga rörelser men ändå i fint skick. Men vägen dit kändes som Nu skall vi gå på Tigerjakt...
Att få upp möbler till detta rum torde vara en gåta utan lösning...

Antagligen har utrymmet varit ett förråd eller skafferi

Att gå uppför gick hyfsat men NERFÖR!!! Vid de sista 4
trappstegen tryckte jag händerna mot väggarna och tog jätteklivet!!!

Gubben lånade en tumstock av mäklaren för att klura på om det gick att bygga en ny rak trappa, tumstocken glödde nästan men tyvärr hjälpte det inte. Murstock på höger sida och vägg 1 dm från dörrposten på vänster sida.
Såååå...vi letar vidare efter vårt drömtorp. Men som vi sa i bilen därifrån; Det var i alla fall kul att drömma en stund!
Vi får väl bo kvar i vårt alldeles för stora hus ett tag till. Om vi går vilse eller tappar bort varann så har vi ju alltid mobilerna i vår omedelbara närhet så vi kan spåra varann😉

14 år

Grattis på 14-årsdagen, min Vaskiböbb💓Jag hoppas att du fått korv-och leverpastejbakelse där uppe på gröna ängarna. Ditt favoritsmask alla födelsedagar!
 Vi har ju fått göra om firandet lite här eftersom du inte deltar som du gjort i 11 år. Att urnan med din aska står i hyllan med dina kompisar är inte riktigt samma sak, liksom....

Tjejerna har firat dig med att äta varsin Vaskibakelse. Det uppskattades, kan jag säga. Jag gjorde en film men den blev dretkass och då jag skulle göra om den så hade de redan ätit upp, du vet ju hur glupska de är, tjejerna.

Ja du, mattes pöjk, du skulle se så många äppelkart som ligger på marken under äppelträdet! Nu finns ju ingen Vaski här som smygpallar äpplena...

Och tänk så många mogna tomater jag har på mina plantor! Det har inte hänt sen du kom till oss som vår gosegris för 11 år sen.

Fast helst av allt i världen skulle jag vilja ha dig här pallandes både tomater och äppelkart för glatta livet för vad är väl några äpplen och tomater mot att ha dig här?

Ja du Vaskipöjken min, det är inte så himla kul för din matte idag, hon har vatten i ögonen hela tiden men du vet ju hur hon är, ögon som vattenkranar för allt, glatt som sorgset, så fortsätt fira nu Böbben min och hälsa alla från matte, husse och tjejerna.
De skickar förresten grattisar till dig!

Kram/Matte