Livet runt 60

Nä men hej, mina vänner!
Nu minsann sitter jag ner och har lite tid över för lite bloggande. Kan beror på att min Gubbe nyss for ut på eftersök på påkört vilt...

Det där med tid....

Då barnen för länge sen flyttat ut och vi har ett hushåll på två(2) personer så borde jag väl ha massor av tid över för alla mina hobbies, eller?
I de bästa av världar så vore det så...
Men...
ICKE!
Vi jobbar och rastar hundar.

PUNKT

Nä, nu är jag allt lite dramatisk men det där med tid är ett dilemma, svårt att lösa, helt enkelt. Men vi har förhoppningar på en lösning och det är att flytta.
För vårt fortsatta välbefinnande har vi nu fått vårt hus värderat och också gjort klart med ett samarbete med mäklaren. Vi har inte bråttom, nu stundar vintern och om vi inte får napp på nåt bra boende på landet innan tjälen så får det vänta till våren.
Varför, undrar ni säkert...
Men hallå, alltså!! Jag måste ju ha med en massa växter från trädgården, juh!!!
Tex bröllopspresenten från jobbet-den fantastiskt vackra rosen Karen Blixen, morsdagspresenterna-pionen och rosen, sen alla dagliljor som skall delas! Ja, ni förstår dilemmat, eller hur?


Vi älskar vårt hus så himla mycket!!!! Vi har verkligen fått till det på VÅRT sätt och vi är så himla nöjda med resultatet!
Om det stod på en annan plats ute på landet...utan grannar inom behörigt avstånd så skulle det vara perfekt! Våra hundar skulle slippa känna vakta hela tiden, framförallt Lummistumpan...
 Inte så att vi är folkilskna eller så men i vår ålder känns det lite akut att kunna få möjlighet att förverkliga vårt drömboende innan det är försent. Vi är ju inga ungdomar direkt, Gubben och jag och därför är det viktigast just nu att få ett boende där våra hundar och katter kan må bra och därmed VI, för DET är det viktigaste i vårt liv.

Nu över till nåt helt annat..
Det där med helgmiddagar, alltså.
Nu har jag för vilken gång i ordningen handlat SAMMA saker som alltid på Willys. En bra butik, inget fel på den, men ärligt, varför är det så himla svårt att komma på nåt nytt inom matskapandet? Jag köper samma, samma ingredienser varje gång!
Min dotter är kock och fantastiskt finurlig med tips och recept, men vad hjälper det...hennes recept fastnar inte i mitt hövve, helt enkelt, även om jag önskade det.
Jag är väl inte tillräckligt matintresserad, antar jag. Mer än att äta, för midjemåttet har inte krympt...

Så nu vankas POTATISGRATÄNG innehållande en 3:a grädde och lite piff av Bonjourost med vitlök och soltorkad tomat. Det där med osten kom jag på alldeles själv och är fantastiskt stolt över😀

Undrar just hur många potatisgratänger jag gjort på helgdag under alla år? Eftersom jag inte är nåt mattesnille så får väl denna frågeställning bli en gåta som aldrig blev löst....
Fast...vem bryr sig?
De var fantastiskt goda, feta som f-n!

Ha det gött mina vänner!

Höstkänning...

Tjoho, nu är jag här igen!
Vet ni, idag har jag inte gjort nåt vettig alls!! Slöat, helt enkelt. Jag slöade mig tex  igenom en gräsklippning, så till den milda grad att gräsklipparen dog...Tur att vi hade två...numera bara en.
Annars har jag mest vallat katter och hundar, njutit av den sista blomsterprakten i trädgården, kanske den absolut sista om vi får som vi vill och flyttar till Lindrågen...
Men att slöa är tydligen inte nyttigt för mig eftersom jag blev överfallen av en enveten huvudvärk i eftermiddags.
Så kan det gå.

Men tillbaka till trädgården...
Det är BÅDE vilsamt och en aning vemodigt att se växterna göra sig redo för vintervilan. Vissa strävar på, vissa har sin höjdpunkt nu eller om ett tag. De grälla färgerna är ett minne blott.
Jag gillar hösten, den där hösten som har vackra roströda färger, som ger ett nästan självlysande sken då solen är lågt stående.
Idag är en sån dag💓

Skenet över skogsdungen brukar vara magiskt,
idag var det halvmagiskt...

Mina frösådder har överöst mig med frukt och grönt förutom skärbönorna som bara gav en j-a massa grönska! Rankorna höll på att välta förrådsväggen...hmm, där överdrev jag nog något litet...men ni förstår säkert...😜Någon blomning och därmed bönskidor såg jag inte till.

Jag brukar ju ha en chiliodling på gång och så även i år. Som vanligt webbshoppade jag fröer eftersom där finns riktigt kul sorter av ALLT. Som tex Chili chocolate...DEN var en riktig dyring, påsen kostade runt en 50-lapp och jag var skitnervös att inte nåt av de 5(!) fröna skulle ta sig. Sådde som vanligt alla frön i februari, och kände mig attans präktig då jag satt i små pinnar med sort och styrka i varje plugg. Tyckte att jag gjorde allt rätt men hur man än gör så har man ändan bak, som min mamma sa.
Jag planterade tidigt ut aubergine, squash och chili i en pallkrage. En paprika också, då jag tänker efter. Tomaterna är ett kapitel för sig.
Det växte så det knakade! Ojoj, så nöjd jag varit. Så kom den tropiska värmen och jag fick vattna två gånger om dan. Aubergineplantorna orkade inte så de kasserade jag snabbt, squashen växte dock som ogräs, likaså chilin. Men så var det nåt som jag inte kunde känna igen...En planta med några frukter som liknade paprika fast mycket mindre...så jag har låtit den där plantan vara i fred så paprikorna skulle växa till sig men det har gått trögt. Vet ju att jag sådde några frön paprika...

Samtidigt har jag febrilt letat efter Chili chocolate utan att finna nån pinne med rätt märkning. Sååå jag har förlikat mig med att min 50-lapp har rykt. Inget att göra åt, liksom. Har ju hur mycket chíli som helst ändå.
Så kom det sig att jag idag tog mig en riktig titt på alla mina plantor och kan ni tänka er, den där "paprikaplantan" är ingen paprika utan CHILI CHOCOLATE men med en skylt där texten är utraderad av idog bevattning! Men jädrar vilken lurig form den har!

Chili chocolate💓Visst är den lik en paprika?

Här är den "riktiga" paprikan

Orange wonder, het som tusan

...och en till, det finns ytterligare plantor lite överallt
eftersom påsen var smäckfull av frön...

Trots att vi inte på något sätt är färdiga med budgivning och eventuell flytt så har jag idag planerat vilka växter jag skall dela/ta med mig. Visst är jag lurig?
Här kommer ett axplock:

Bolltistel

Höstflox

Höstsyrén

Snöbollsbusken(vete tusan hur jag skall f¨å med mig den?, Kanske får offra den?)

Kärleksört. Är inte så förtjust i den, tycker den är
ganska tråkig men förgyller trots allt hösten mycket länge.

Och här ni!!! Vår bröllopsgåva från jobbet!
Karen Blixen skall med oss var vi än flyttar.
Den har blommat 3 ggr under sommaren trots torkan.
Fantastisk ros💖

 Rätt som det är så tar jag mig en tur till Alsters herrgård ty där jobbar min dotter som kock. Hon har inte brytt sig om att ta körkort så därav mina utflykter. Och tänk så vilsamt det är att efter en arbetsdag vandra runt i omgivningarna och bara insupa idyllen. I fredags insöp jag lugnet så himla mycket att min dotter messade mig och frågade vart jag var, hon stod vid bilen sen en lång stund...

Fåren av rep

Blomsterprakt

Nu kom Gubben hem så nu skall vi umgås!
Gör det ni också, vettja! Men inte med MIN gubbe , alltså...

Kraaam på lörda´n!

Förhoppningsvis lantisar

Hej mina godingar!
Om ni inte redan har fått fredagsfeeling och är på G för fest och galej så har jag lite i hövve att förmedla...
Ni som känner mig vet väl vid det här laget att jag är gräsänka...

Ingen har väl undgått att jag och Gubben går i flyttankar PÅ RIKTIGT. Att bo i 6 r o k med en liten sketen tomt då man är 2 pers plus en jäkla massa husdjur är ju helt bort i stöll, eller hur? Litet hus och stor tomt är ju mera rätt enligt sunt förnuft och vi är ju förnuftiga människor(enligt oss själva i alla fall...).
Sista ungen flyttade för...hmmm...JÄTTELÄNGE sen och direkt efter detta har huset fyllts upp med hundar istället. Katter har vi alltid haft. Villaidyllen har funkat bra med toleranta grannar som vi haft ett bra förhållande till.
Men...
Jag har alltid känt mig som en utomjording i detta villaområde under mina 22 år men ändå inte vantrivts. Långt ifrån. Jag är en anpassningsbar människa som inte fäster mig alltför mycket vid petitesser. Det finns många fina minnen...Men ändå...jag har aldrig känt mig riktigt hemma.
Som om jag var en tillfällig gäst. Vi har under perioder gått på husvisningar men aldrig känt att rätta huset funnits för oss...förrän nu...
Återkommer till det...'

Jag är uppväxt i ett flerfamiljshus i Kil och har efter det bott i lägenhet tills jag träffade min själs älskade en sen kväll i november 1996.
Då vändes mitt liv upp och ner...
Han hade ett hus där jag behövde sätta min prägel och det fick jag. Inte helt lätt efter att alltid bott i lägenhet.

Men..

Vi har renoverat flera gånger om under våra år och jädrar så fint vi fått det! Att lära sig att kompromissa om allt och inget har vi lärt oss och vårt förhållande har stärkts för varje motgång.
Vilken tur att vi gick kurs del 1 innan vattenläckan 2015..

Under 6 mån bodde vi på övervåningen utan spis, tvättmaskin..etc...
Men vi tog oss igenom den också om än med svedda nerver och ett stundtals trasig förhållande.
Vi är riktigt stolta över att vi klarade denna fruktansvärda tid.

Och...

Vi får väl tacka vår hämndlystna gatupolis till granne att vi aktivt tog tag i sökande efter nytt boende. Fast det tar emot eftersom hon har vidrigt, kränkande och ogrundade anklagelser att delge oss.
För...
Jag hoppas att den som köper vårt hus har ryggrad och säger ifrån annars tar hon över! Hennes man är en mes och vet nog inte ens vad hon har för sig...

Jag, Gubben och alla djuren har planer om att flytta ut på landet och vi har idag lagt ett bud!!
Ja jädrar, nu är det på riktigt!
Håll tummarna för oss mina vänner!!¨
...och även DU, min spionerande granne, för jag vägrar lägga bloggen privat pga en sån som du.

Ha en trevlig helg ni som är mina vänner!
Puss å Kram!!!

Dur och moll...

Nä men hej, vännerna!
Nu skall jag erkänna en sak för er...jag sitter på glasaltanen och har INFRAN på!!! Eller hur är det knasigt? Värmerekord heeeeela sommaren och jag har njutit så otroligt men så blev det kallt, bara så där, liksom... Är jag en mes som inte klarar väderomslag, eller?
Visst ja, det har jag ju aldrig klarat av eftersom min efterhängsne Mr Ehler Danlos satt P för normalt fungerande kropp hos mig. Glömde bort det för en stund...Nåja, det finns folk som har det värre...fast vad hjälper det mig då jag vill göra saker jag inte klarar av längre?
Men vet ni? Ibland så skiter jag i onda fingrar etc och kör på ändå!

Som då jag fick en vision av ett nyhetsställ på bibblan utan att ruinera mitt konto, och  återvann därför ett tidningsställ där snoddarna som höll tidskrifterna på plats försvunnit som av en slump...
Liknande snoddar har varit omöjligt att får tag på men så kom min käre make till undsättning och hävdade: Kan du inte köpa gardinsnodd?
Ehhh....VARFÖR kom jag inte på det själv????(kanske för att du inte orkar spänna snodden, stupid woman?)
Sagt och gjort, köpte snodd på Jysk.
Men...
Vem spänner snodden?
Lösningen? Jag gjorde det själv!  Ja, vad tusan, inte kan man väl be folk om hjälp hela tiden för skitsaker heller! Det blev attans skitbra och värken i mina fingrar får jag väl se som ett bevis på att mitt jobb är mitt kall. Eller så är jag dum i huvudet som inte ber om hjälp...Skit samma, det blev bra!

Är sååå himla nöjd med "min" bibbla!

Att ha mist sin första vovve har satt sina spår i mig och det ordentligt! Ni som aldrig haft ett husdjur kan gå och koka kaffe eller tvätta bilen för nu kommer det saker som ni inte förstår, eller VILL eller KAN förstå.

Min Vaskiböbb har nu varit en ängelvovve i drygt en månad. Saknaden kommer i vågor och inbegriper gråtattacker från ingenstans! Ibland kan jag prata om honom utan att bli känslosam, men så helt plötsligt, utan förvarning, kommer saknaden och därmed sorgen och tårarna.
Så är det att ha husdjur och då ingår både glädje och sorg. Vill aldrig vara utan husdjur då de ger så mycket glädje och villkorslös kärlek!

Att inte få ha Vaski vid min sida känns fortfarande inte helt sant...

Vår Klinga fick skivepitelcancer förra året och opererades för detta. Alla framtänder och del av tandben i överkäken opererades bort. Jag har sett att hennes framtänder i underkäken har sjunkit in och även hamnat på sned och därför slog katastrofhjärnan igång då årskollen skedde i fredags.
Men tänk, det var falskt alarm! Bästa vettarna hävdade att jag inte behövde vara orolig över varken det ena eller det andra.
Klingas medicin för tassproblemen har biverkningar i form av tandköttsinflammation och urinvägsinfektion. Klinga har båda. Men inget dödligt. Ny tid för röntgen och biopsi är bokad för säkerhets skull...men matte har fortfarande katastroftänk...

Klinga, duktiga tjejen hos vetten!

Här på Öa är det höst. Jag har ställt in chilin och paprikan på glasaltanen för vidare mognad. Helt otroligt vilken sommar det har varit! Bönorna dret sig dock, det blev bara grönska, inga bönskidor.
Men tomaterna...herreguuud, som det växer! Och jag är den enda som gillar tomater i huset...
Har gett bort till dotterns familj men det mognar ju nya tomater hela tiden.
Ja jösses...

Present till dotter och familj

Nästa vecka skall vi kolla ett nytt boende. Jag HOPPAS att det är VÅRT nya boende. Spänningen stiger...

Min man, Ziggy Stardust

En morgon för en tid sen då jag och Gubben satt vid köksbordet så märkte jag ett sällsamt skimmer i hans skäggstubb. Gnuggade mig i ögonen ifall jag mot förmodan hade nåt sömngrus kvar som kunde spela synen ett spratt men icke, han glittrade så fint framför mig så jag var tvungen att fråga om det var så att han börjat använda makeup på äldre dar. Han tittade emellertid oförstående på mig och gick sen och kollade fejjan i spegeln och jovisst, lite här och där glittrade det så vackert! 

Detta, hans glittrande har varit en ständig källa till glädje-för mig, kanske mindre för honom, men han har bedyrat att han inte har nån tanke på att bli dragartist utan glittret måste hamna i hans nuna på nåt för honom okänt sätt. Jag har dock påmint honom om att han haft en glitterperiod tidigare men detta har han skyllt på sin vid den tiden tonåriga dotter. Då kunde det hända att han kom till jobbet med babyblått glitter i ansiktet...

Detta glittermysterium har varit ett diskussionsämne under en längre tid och vi trodde för ett tag sen att vi kommit på lösningen.

 Under nån av mina pysselorgier piffade jag glasburkar med glitterlim som förvaring av bomullsbollar och tops. Såklart var det därifrån han fått sin makeup!

 I och för sig så har aldrig JAG fått nåt glitter i ansiktet då jag öppnat burkarna men jag har väl haft tur...eller otur, beror på hur man ser det.

Att han inte har glittrat i grönt eller blått är ju också nåt att fundera över...

Sen vi kom på denna geniala lösning har han ytterst försiktigt tagit i burkarna ty han vill med bestämdhet avsluta sin period som androgyn. 

  

Igår märkte jag att han hade glitter i nacken! Hur är det möjligt att lyckas ta på precis FEL ställe på burkarna, dvs på mönstret, om man vet att man därefter kommer att tindra som en julgran? 

Han hävdade dock att han ICKE tallat på burkarna över huvud taget under hela dagen. 

Så var vi tillbaka på ruta ett. 

Hmmmm......

Så kom det sig att jag fick städdille idag. Ett stort ett! Jag dammsög golven, sofforna och k u d d a r n a i TV-soffan....

En av kuddarna var misstänkt oglittrig jämfört med den andra. 

Att se på TV liggandes i soffan är min mans största avslappning. Om inte platsen är upptagen av en hund så är det den vänstra delen som är hans favoritplats. Där ligger kuddarna som egentligen är julkuddar men som jag glömde eller inte orkade ta bort i julas. 

Kolla kudden till vänster, nästan glitterfri

Jag behöver nog inte vara rädd att min käre make börjar låna av mitt ack så magra sminkförråd, men om han nu skulle ha funderingar åt transvestithållet så får han baske mig köpa sitt eget läppstift!