Glittras fästman...och lite till

Gokväll. gänget!

På fredagen är det ju brukligt att gemene man varvar ner, tar en bira eller ett glas vin efter jobbet. Eller två. Nåt man kan längta efter.

Igår var jag långt ifrån denna traditionella fredagstradition...
Med en höglöpande fodertik i huset var det dags för lite pankypank med en stilig fästman direkt efter jobbet.
Ja ha ja..som den amatör jag ändå är så for jag iväg till Kil med en hund i bagaget för en träff med en välvald fästman. Jösses, så ovant för mig! Som tur var så hade jag proffshjälp av Camilla från Lappizaros kennel. Bästa, goaste människan, alltså!
Efter många om och men så fick daten ske på Mon i Kil. Glittra verkade vara mest bussjuk och den sugne killen högg i sten. Vi planerade därför en ny date.
Hemresan gick därefter i moll. Ett dunkande ljud i min bil gjorde resan kort efter bara några minuter.
Är det nåt som gör mig heeeeelt knäckt så är det bilkrångel! Jag gick ur bilen och upptäckte en stor mojäng hängande i bakänden på bilen.
Gjorde därför som jag gjort de senaste 22 åren, ringde mitt för eviga helpcenter, dvs min man och fick bästa supporten. Själv hade han enligt fredagstraditionen tagit den obligatoriska ölen och var därmed utom handräckning för mig. Men som den gode make jag har så fixade han hjälp via sitt jobb och huxflux så kom en glad killeoch klippte av en sladd eller nåt sånt där mansjobb och så kunde jag fara hem utan större problem förutom mycket stela axlar och med ett krampaktigt tag i ratten.

Jag tror inte att jag väckte SÅ himla många då jag svängde in på vår gata vid 21.30....

Idag har jag för säkerhetsskull låtit bilen stå. Vill inte uppleva samma äventyrligheter igen. Får väl betala en massa pengar till vår bildoktor Mats igen...

Fick ringa dateproffset Camilla och planera om. Hon räddade daten mellan de kära tu och efter att våra fötter frusit till is så behagade de kära tu att liksom komma till..om ni förstår..

Under dagen har Gubben och jag också hunnit flytta kartonger till nya huset, kastat en massa skräp, gjort inköp, rastat bajsnödiga hundar och packat nya kartonger.

Som den frusna människa jag är så tände jag en brasa direkt jag kom hem.
Efter en stund så äntrade maken hemmet och hamnade vid brasan...
Nu hör jag snarkningar från min käre make efter att vi äntligen fått lite mat i magen.
Vet inte om jag vill väcka honom...
Han har nämligen förmedlat en önskan om att vilja se mello...

Kraaaaam på er, mina godingar!

Att sakna en hund...

Han behövde få gå in i den eviga vilan den 9:onde juli. Kroppen sa tack och adjö och vi, matte och husse lät honom få som han ville.
Men...jag har mycket svårt att skiljas från honom och hans personlighet som bara han hade.
Vi hade en mycket speciell kontakt, han och jag. Vi kommunicerade som två dövstumma. Att förstå varann utan ord...
Att inte få känna den där speciella kontakten, köra handen i hans päls är fortfarande så plågsamt att det är overkligt. Våra andra hundar är lika älskade, tro inget annat, men det hjälper inte eftersom alla individer har en egen roll i livet.
Våra tjejer, både hundar och katter ger mig massor av glädje och energi men sorgen efter Vaski ger inte med sig.
Han var och kommer alltid att vara nummer 1.
För alltid!

Massa ord....

Gokväll, mina vänner! Har ni lite tid över för mig, tror ni?
Ja, ni bestämmer ju själva såklart! Ni har säkert en massa mys och grejer på gång med familjen och det är det viktigaste i världen så att skita i att läsa min blogg är helt okej.
Men för er andra som inte har nåt speciellt för er; här kommer mina tankar sen mitt förra inlägg.

Jag hävdar att jag har världens bästa jobb och de bästa medarbetarna och cheferna ever. Ja, så är det.

Med vissa undantag.
Idag fick jag nog av "undantagen".
Att kunna samarbeta är A och O för mig. Det är kittet på en arbetsplats. "Mina" vikarier har de bästa vitsord över vår skola, de blir väl omhändertagna av våra lärare, ingen ser ner på dem utan de blir emottagna som en i gänget.. De vill var hos oss tack vare detta!

Men....
Så finns då tyvärr en klick som är raka motsatsen...
Idag växte mina horn. Jag värnar mina vikarier och det kommer jag ALLTID att göra. PUNKT.

Men då snön är ungefär lika irriterande så skottade jag bort min irritation för 1 timme sen.
Sååååå......
Även om jag hatar snö så var den ju till hjälp, eller hur?
Hmmm...
Som den ältande människa jag är så har jag intressant information;  Dagens irriterande händelser är lagda på is och jag har viktigare saker att tänka på. Som mina barnbarn, deras fars förestående födelsedag den 23/2 och vår flytt den 1/3 och allt vad det innebär. Vem orkar bry sig om bittra människor då? Inte jag i alla fall!
Till slut klarar även JAG att sluta älta!
Tror jag....
Förhoppningsvis...

Vår Glittra är ju foderhund hos oss. För er som inte vet vad det innebär så skall jag förklara:
Man får hand om en hund precis som sin egen med förbehållet att den ger uppfödaren ett förbestämt antal valpkullar. Vår Glittra skall snart få en jättefin brun fästman och förhoppningsvis ge en kull valpar där vi kan få en brun kille. Ni får tycka vi är helt tokiga men hundar är och förblir vårt stora intresse och kommer att vara tills vi dööööör. Husse är dock en blödig husse och har smått ångest över att få lämna bort "sin hund" under 10 veckor....
Ja, så är det.
Utan hundar, inget riktigt liv. Detta gäller även katter, såklart.
Katter är ju dock lite kinkigare så nya katter kommer att planeras NOGA.

Kära vänner, ni som har förnuftet i behåll tänker säkert att jag och Gubben är helt tokstolliga och eventuellt "försenila" men det skiter vi i för den tid vi har kvar i livet så vill vi äntligen få det som vi längtat efter under...typ hela vårt vuxna liv.
Ja, jäklar, nu verkar vi var mitt i livet...det innebär att vi kommer att bli 120 år!

Ha det gött, mina vänner!

Vårt nya liv närmar sig...

Påskhelgen 1997 flyttade jag till min käraste Göbbe nr 1. Min arbetarbakgrund hade dock grymt negativa åsikter över detta då Hammarö alltid haft namn om sig att vara Öfverklassens Mecka.
Nåväl...
Min Gubbe motbevisade detta med hetta då han var och är en ARBETARE och en stolt sådan!
 Nä du, sa han, här bor både kreti och pleti huller om buller. Mina fördomar fick därmed sig en knäck ty detta var ju med sanningen överensstämmande. Även om en av våra grannar var född Greve...

Vår situation med att få till det med våra ungar gjorde att det var lättast för mig att flytta till villa i Hammarö istället för att ha två boenden med en massa logistikproblem. Våra ungar var det viktigaste!

Att bo i hus hade aldrig varit nån längtan för mig, jag har bott i flerfamiljshus under hela mitt liv innan mitt möte med min Prins Gubben nr 1.
Så hamnade jag då på Abborrvägen på Hammarö under påskhelgen 1997.

Gardinerna fladdrade i fönstren runt omkring....

Alla visst ju om att Tommy i 91:an hade träffat en ny kvinna efter skilsmässan...

Tiden går och så också händelser och grannar. Efter att våra ungar växt upp och flyttat så har vi fått anpassa oss mer och mer till alla småbarnsfamiljer med allt vad det innebär med studsmattor och skrikande ungar på gatan och bollar på vår tomt...

Så fick vi vår första hund.
Vaski💓
Han var starten till vårt intresse för hundar och allt vad det innebär.
Våra älskade hundar!
Sen har hundar, katter och grannar kommit och gått.
'
Så kom då grannarna som fick oss att ta tag i våra flyttplaner...
Samtidigt så känns det jobbigt att våra närmaste grannar är ledsna över vår flytt. För så är det i såna här små fyrkantiga kvarter, alla känner alla, ingen har nåt privatliv eftersom det är så tätt mellan husen. Sen är det ju det där med respekten över andra människor...vissa klarar det, vissa inte.

Att vi tog tag i vårt hussökande igen kan vi faktiskt tacka en granne för som gjorde sig omöjlig för oss efter ett antal klavertramp. Det sista hände i somras och var starten på vårt nya liv.
Så tack din jävla kärring, vi har köpt drömboendet utan dig i grannskapet och hoppas du tänker efter hur du behandlar människor i din omgivning i fortsättningen.
Det kanske känns jobbigt för dig att vi går mot ett fantastiskt liv utan dig som granne och dina nya grannar kommer du inte att kunna förstå eftersom de är kineser. Tufft för dig, eller hur?Jag vet ju att du läser min blogg så...lär dig nåt av en människa som har lärt av livet. Behandla människor som du vill att de skall behandla dig. Enkelt, eller hur?

Idag har vi varit till vårt hus och mätt och kollat runt. Säljaren var där och plockade med såna där grejer som man inte vet var man skall göra av...ni vet hur det är. Vi mätte och kollade, gjorde planer och så for vi hem.
Och vet ni....jag har fortfarande svårt att få in i min skalle att vi kommer att flytta till detta fantastiska hus den 1:a mars.
Nu sitter jag här i vårt halvt nedpackade vardagsrum och bara...fattar inte att det är verkligt att vi inom snar framtid kommer att komma till vårt drömboende!
Samtidigt kommer tankarna om vår ålder...
Men skit samma, vi kör så länge vi inte är senila.

Ha en härlig helg, mina vänner!
Kraaaaam!

Här kommer vi att ha matsalsbord

Här kommer mitt tillskärarbord att stå

Bubbelbadkar

Jag är jäkligt nöjd med att det INTE är klinkergolv med
tanke på min klantighet att tappa saker i golvet.

Fint, eller hur?

Spa de luxe! 

Detta hus måste ha varit bestämt för oss!
Denna tapet hade vi i vår hall innan vår gigantiska vattenläcka och älskade den så himla mycket!

 H

Kan känna ett visst motstånd mot denna tapet..

Läget just nu...

Tjolahopp, mina goingar!

Jag har inte lagt ner bloggen om ni trodde det! Jag erkänner utan krumbukter att jag åsidosatt mina bloggförpliktelser. 

Fy mig!

För att återgälda er så kommer här en uppdatering av de senaste händelserna i våra liv.

Om ni kommer ihåg så dök vårt drömhus upp på Hemnet i slutet av november och vi fick det! Eller fick....vi köpte det till utgångspriset. 

Helt overkligt!

Och så den andra sidan av myntet som har oroat oss nåt så in i norden.

Försäljningen av vårt hus.

Vi hade inte behövt oroa oss så mycket om vi sett in i framtiden...
Vår mäklare hade en familj som undrade om de fick en enskild visning innan den stora visningen och det fick de såklart. Efter 25 minuter var saken klar. De ville ha huset!
Dagen därpå skrev vi kontrakt så nu är allt klart!
Och inflyttningsdatum är ändrat till 1 mars.

Nog om flyttplanerna och över till här och nu.
Min man är sjuk. Mycket sjuk. En ilsken bacill har tagit över hans kropp vilket visat sig i en mycket svag och ynklig make.
Från början var jag en aning sarkastisk över hans plågor men allt eftersom har jag faktiskt fått inse att han är sjuk PÅ RIKTIGT!
Influensa is in da man!
Att jag inte blivit smittat anser jag beror på mitt oerhörda hälsomedvetna leverne....eller tur, helt enkelt. Vill tro det första alternativet dock.

Det där med barnbarn...
Jag trodde aldrig att jag skulle få några då min dotter var i en lång fas då inte man och barn ingick i hennes liv. Döm om min förvåning då hon på nolltid hade både sambo och två barn! Och vilken fantastisk mamma hon är! Jag önskade att jag hade varit lika bra som mamma...

Idag gjorde vi en inköpsrunda på Willys, dottern, sonen David-1,5 år  och jag. David var inte i fas med matinköp visade det sig. Han fick värsta utbrotten över typ ALLT och min dotter/mamman löste detta som...nån som JAG velat vara då hon var liten och härjade i affären! Jag fick en lektion i hur man löser konflikter med en liten onge utan nåt vidare utvecklat språk och detta gav mig en återblick i hur jag själv löste det då HON var liten. Inte många plus för mig kände jag men samtidigt ett jättestort plus för min dotter som är den bästa mamman ever!! Jag är så himla stolt över att hon är min dotter!
Det är himla gött att se sin onge bli en bra vuxen människa som kan hantera sin vardag med familj med allt vad det innebär av glädje och problem.