Smått och gott

Tjolahopp, mina vänner! Visst är det en härlig tid, aningen svalare men ändå vackert väder, att åka till jobbet känns helt ok, man har ju tid att njuta efter jobbet.
Vid den här tiden på året dyker alltid en viss tanke upp i skallen på mig; Tänk att ha ett arbete där man vantrivdes och kände ångest över att behöva gå till jobbet VARJE dag? Så fruktansvärt det måste vara!
Själv hör jag till de lyckligt lottade som älskar att gå till jobbet, känner en otrolig gemenskap med alla oavsett yrkesroll, har fantastiskt kul på jobbet, helt enkelt.

Men att ta helg gör mig inte nedslagen heller...
Under helgen kan man ju ägna sig åt diverse aktiviteter.
Jag har tagit upp ett tidigare intresse.

Latex.
Ett otroligt följsamt material att använda till både det ena och det andra.

Men hallå, ni sitter väl inte och funderar på om jag syr latexkalsonger och strutbehåar till nån ljusskygg porrklubb? Eller ännu värre! Att jag klär Gubben i latextanga såhär in på kvällskröken innan vi hoppar i böbbelköppen?

Hoppas att ni inte har så snuskig fantasi!
Om så är fallet...
Skaka på huvudet och läs vidare.
Mitt barnbarn har fått släppa till sina badankor för mommos hobby. Han kommer dock att få tillbaka dem oskadda om cirka 3 dar.

Här sitter de säkert under några dar.
Sen komemr de att ge form till
fågelbadsdekorationer

Tidigare formar. Min mans första gummistövlar
fick bli latexform innan den torkade sönder, min Barbiedocka,
en porslinskanin och en porslinsdocka.

I min nya trädgård krävs det fler växter än i min förra. Jag beklagade mig i "Trädgårdskompisar" en fbgrupp för oss trädgårdsnördar över att jag inte fick med mig vallmon i flytten. Så kom det sig en dag att jag i min brevlåda hade ett litet kuvert med massor av vallmofrön!
Såååå himla glad jag blev!!!
Jag skrev ett långt inlägg i gruppen över detta, tackade henne å det varmaste och fick, håll i er, 2000 likes!
Idag låg ett litet kuvert i brevlådan...igen.
Med vallmofrön.
Jag blir helt överväldigad över denna vänliga människa som bara vill mig väl utan egen vinning.

Fantastiska människa💓

Som tur är så vet hon inte att våra monster till hundar grävt i rabatten där jag satt hennes första sändning...vet inte var vallmon kommer att dyka upp...om de dyker upp över huvud taget.

Lite mer pyssel. Ja, jag vet, borde ha tränat istället men pysslet tog över. Köpte lerkrukor på hemvägen från jobbet, men jag är inte vän med "lerfärgen" så jag tog fram sprayfärgen och piffade till dem.

Bli inte rädda, det är bara grundfärgen.

Åsså på med svartbrunt...

Så där, nu börjar det likna nåt. Vet inte om de är färdiga eller om jag skall "skabba" dem lite till, vi får se.

Tomater är gott. Färska som torkade. Nu mognar de allt eftersom, cocktailtomater, gula tomater, stora bifftomater och ryska tomater...nåja, skall inte prata med dem så det får väl gå. Stora som tusan är de i alla fall. Antagligen påverkade av Putin. ...

Mest cocktalisar

Här är det bifftomater som gäller,
"Ryssen" till höger.

Jag kan väl inte låta er bli snodda på senaste infot om lille Humle. Det vore ju helt bort i stöll!
Humle lever om men frodas inte som valpar skall göra så vi har klippkort på Ulvsby smådjursklinik för utredning. På måndag skall prover tas på honom så han inte lider brist på viktiga ämnen såsom B12 och folsyra mm.
 Han själv är en glad lite skit som inte vet nåt om hur en normal bajskorv skall vara...

Humle, vår bebis

Nu är ju inte Humle den enda pälsklädda hos oss. Vår Cissan är numera utekatt med restriktioner. Restriktionerna är följande: Utsläpp vardagar; 16.00 

Helger; vid dåligt väder; 8,00. 

Vid vackert väder; Efter 17.00(då trafiken från Rägårdsviken lugnat sig). 

Cissan har dock andra åsikter om detta. Förhandling pågår...

Cissan i full frihet

Åter till min inledning. Jag har tagit fasta på min chefs svar på mobilen då det ringde och numret visade en kollega på vår grannskola. Dock hade den nya chefen installerat sig och numret tillhörde därmed henne. Såååå, då hon ringde min chef så svarade denne; Tjolahopp eftersom den fd kollegan var kvar i adressboken.
Jag hävdar att alla skolor borde ha som hälsningsfras; Tjolahopp!
Vad säger ni?

Nu skall jag logga ut, tomglo utöver fälten och bara må fantastiskt gött!
Må gott ni också och...
Adios!

Lite av varje...

Hej hopp, mina godingar!
Hoppas ni har tagit helgen och har hällt upp ett glas med valfritt innehåll. Själv kör jag KWV Chardonnay, funkar utan migrän.
Ja, det där med migrän är ju min lilla egenhet. Det har  blivit bättre med åren, alltid nåt.
Men...
Rödvin går dock fetbort.
Men ibland så får man gilla läget.
Som tex förra helgen...
Var på födelsedagskalas hos grannen. Fick smaka godaste Amaronevinet ever! Fina grannen hällde upp utan att fråga så jag ville ju inte vara Knaskajsa och krångla utan drack med god min och tänkte att det går nog bra. Och jäääädrar så gott vin! Drack upp. Så vände jag ryggen till och så var mitt glas fyllt igen...Jag vet vad det kostade så det var inte bara att lämna...så jag hävde i mig det fantastiskt goda vinet och hoppades på gudskelov.
Det kom inget gudskelov...
-Vaknade med betongmössa.
Nåja, man får ta det onda med det goda.
Jättekul kalas, i alla fall.

Jag har drömt om min fd trädgård under en tid. Helt knepigt, alltså. Bryr mig inte det minsta
om hur våra efterträdare gör med trädgården.
Men...
Så hade jag ett ärende till våra goa fd grannar förra veckan. Skulle lämna några burkar bär som present. Vi har ju fortsatt umgås och det känns så himla bra.
Körde in på Abborrvägen och direkt kände jag en obehagskänsla.
Som tur var så försvann känslan då jag kom fram till våra goa fd grannar.
Såklart kunde jag inte hålla mig från spionage på vår förra trädgård men då fick jag äntligen en bild över hur de valt att forma sin trädgård.
Min största rabatt var borta. Där stod istället en studsmatta och en sån där faslig torkvinda som jag avskyr.
Sen dess har mina drömmar försvunnit.
Gött!

Under sommaren har flera av mina vänner behövt säga adjö till sina pälsklingar och det är så himla sorgligt. Att behöva säga adjö till sin bästa vän är oerhört jobbigt oavsett orsak.
Idag fick en fin vovve gå vidare till Regnbågslandet pga sin bakgrund. En gosig vovve tillsammans med sina människor men en gangster med andra hundar, Varför det blir så? Ingen aning, men tragiskt.
Vila i frid, fine Astro!💓

För våra vovvar som fortfarande är i på jorden så ger vår lille Humle oss gråa hår. Han är vår busiga lille valp som inte växer som sina bröder. Vi är jätteoroliga! För oss så finns inget annat än att han skall bli bra.
PUNKT.

Resume av sommaren..hittlills

Hej hopp, mina vänner! Hoppas ni har det bra i solen och värmen. Jag njuter i fulla drag, ja. Förstår ändå om vissa var besvärade av den otroliga värmen som inföll förra veckan. Men jag tänker så här ja, snart är den förbannade vintern här och dååå snackar vi klagomål från min sida😀

Jag och Göbben har ju "valpat" under sommaren d v s varit valplediga, Göbben under 5 v och jag i 4 med en gemensam vecka. Så är det då man har småttingar i familjen. Lilla Humle är en riktig liten solstråle men OERHÖRT svår att få rumsren. Då är han husses hund....😁

Här är han mattes pöjk

Nä, skojade, vi delar mycket rättvist på bajstorkandet under natten/morgonen. Fast jag får väl lov att säga att min näsa är likt en stövarenos och upptäcker, även i sömnen, den odör som en riktig bajshög kan förmedla. Den näsan har inte husse. Tyvärr....


Orsaken till att mina blogginlägg lyst med sin frånvaro är att jag likt en duracellkanin grävt rabatter, ropat på Humle, dragit upp ogräs, ropat på Humle, vattnat, ropat på Humle, flyttat växter, ropat på Humle, blandat betong, ropat på Humle....för att upptäcka att Humle grävt upp det jag planterat, bajsat där jag just satt min foppabeklädda fot...
Och så var det det där med att ändra om efter inflyttningen. Jag har möblerat om, satt upp tavlor..som trillat ner(😡)
Men i stort så är vi på rätt väg att få perfekt ordning...
Perfekt...jo, jädrar!😂

Detta kommer att bli en otroligt vacker rabatt...
om ett år

En present till snälla människor
som gett oss en massa tomatplantor.
Älskar att gjuta!

Från början fylld av stora ruggar av ogräs.
Efter stor möda har vi äntligen
fått bort alla maskrosor mm.
Dyker det upp minsta lilla så åker gasolbrtännaren fram.

Här har jag gjort en liten oas

Som vanligt har mitt härjande straffat sig, såklart, så är det alltid men mitt måtto är att jobba hårt för sitt eget välbefinnande, det är bästa gymträningen. För så är det, jag har ju fått lika många skador från min gymträning under mina många år som träningsidiot år som nu, att härja omkring i vår trädgård. Men mina utgrävningar i trädgården ger ju en stor synlig tillfredsställelse och de kroppsliga krämporna som jag vet kommer att komma är bara att stå ut med.
Så ärrä mät!

Måste berätta en grej.
Var på vår lokala bygg-och fixaffär här på Hammarö för nån dag sen. En kund före mig hade nåt ärende som den kvinnliga expediten inte kunde fixa. Hon gjorde allt för kunden men tyvärr...
Hon hänvisade då mannen till sin chef ifall han kunde hjälpa. Vet inte vad det handlade om men då jag kom till kassan och väntade på min tur så sa kunden till chefen: Men du vet, hon ville ju inte ställa upp och gå ut...blink, blink. Den kvinnliga expediten stod alltså vid kassan intill redo att betjäna mig.
Då säger chefen: Men, fruntimmer ställer väl alltid upp på allt?
Så lyfte han blicken och mötte min....den var inte humoristisk, om jag så säger. Tur för honom att jag inte behövde berätta min åsikt om dylika åsikter och kommentarer eftersom han gjorde en tvärvändning och försökte krångla sig ur sin dumma kommentar då min blick sa allt.
Kände mig trots allt nöjd. Tycker dock synd om kvinnan som behöver jobba med denna neanderthalare...

Våra bästa grannar Sabina och Stefan från Abborrvägen har varit på besök. De gjorde vår tid på adressen uthärdlig under lång tid. Fina människor som värnar om varandra, sina barn och medmänniskor. Såna människor har jag lärt mig, växer inte på trän!
De kom cyklandes en kväll och vi hade det himla trevlig med mat, dryck och bubbelbad. Men på nåt sätt verkade det ändå som att det var HUNDARNA som hade gäster....😆

Finaste människorna Sabina och Stefan

Alltså, man undrar vilka som hade besök...

Lummi fann sin själsfrände i Stefan

Flabb och flams är vårt liv dä se!

Att bo här på vischan har gjort att folk vill komma på besök. Det är så himla kul! Hundägare, vänner och släktingar har dykt upp titt som tätt.
Och våra grannar, sen....
Bästa, fina grannarna!
Som igår tex, vår granne Kjell-Åke, kom för att klappa vovvarna, han älskar våra vovvar, och sa sen att hans fru fyllde 70 år och bjöd in mig på fika. Jag slingrade mig lite, sa att jag KANSKE skulle hinna komma. Ville ju åka och köpa en present först, såklart.
Såååå....
Jag valpsäkrade soffan och for till stan för lite inköp. Fann finaste orkidén och se där, det slank med en liten fjärilsbuske till mig ogg. Så det kan bli...Min man vet INGET så säg inget, för bövelen!

Vi hade en mycket trevlig kväll, både människor och djur. Dagens hedersgäst blev nog lite trött efter allt ståhej men hängde i så länge hon orkade.

Jag försöker verkligen att inte tänka på om vi hade haft detta paradis långt tidigare...inte tänka...inte tänka....inte tänka. Så där ja, borta!

Nu, då min semester lider mot sitt slut så har jag fått upp ångan då det gäller pyssel. Har en förkärlek för glaskonst och sparar på massor av flaskor och burkar ifall andan faller på. Och det har den...
Fick idag ett paket från skapamera med massor av sprayfärger. Åhhh, så roligt! Nu har jag alla möjligheter till allt som faller mig in.

Latex för formar och sprayfärger
för...allt möjligt

Pysslat lite ogg...har tänkt
att sätta ljusslingor i dem...
fast först skall de säkras med
lack.

Bland alla besök så har jag haft ett som känns särskilt i hjärtat. Min kollega kom och lämnade en hel kasse med hundgrejer. Hennes hund behövde få somna in i början av juli och matte ville att alla saker skall komma till användning. Så sorgligt men samtidigt så fint att tänka på andra behövande.
Jag kommer att lämna alla saker till hunddagis i vårt område. D v s de saker de vill ha.

Måste bara visa mina rosor i min nyanlagda rosenrabatt.
Där skall bara finnas rosa, rosagula, vita eller rosavita rosor.
Nu har några börjat blomma trots att de är nyplanerade.

Therese Bugnet

The fairy

Getingar. Ja, just det. Getingar. Har aldrig haft nåt speciellt dåligt förhållande till dem...förrän i sommar. Avskyr verkligen att behöva döda naturens innevånare, men då de ger sig på oss utan provokation så är det för mycket. Tidigt under våren satt jag upp bruna papperspåsar här och där för att getingarna skulle anse sig stället vara upptaget. Det sket sig. Antagligen hade drottningen redan flyttat in, eller så tyckte getingjävlarna att det funkade perfekt med en nybyggd lägenhet.
Såååå...det blev krig.
Radar inköptes och sprayades i hörnet där de huserade. Kändes verkligen inte triumferande men nödvändigt.
Nu har släktingarna kommit. Vi har märkt av dem under några dar. De har antagligen svåra alkoholproblem. Två stycken låg i Göbbens kvarglömda ölburk och söp ihjäl sig. Idag hann jag inte ens ut med mitt glas rosé innan en geting låg och guppade i glaset. Den dog drunkningsdöden. Trots allt dog den en fin död ty rosén var riktigt god.

Att drunkna i rosévin är tydligen grejen...

På måndag börjar jag jobba igen. Är inte ångestladdat alls. Jag mår bra av mitt jobb. Har världens bästa jobb. Tror jag, har ju inte provat så många men jag är nöjd med det jag har.
Mycket nöjd.
Ta hand om er, mina vänner och sola med förstånd!

Kraaaaam på er!!

Att gå vidare...

Gokväll, mina vänner!
Idag är en dag av återhämtning efter gårdagens sorgliga tankar. Jag vaknade inte som en solstråle imorse men sakta men säkert så har jag återfått min normala sinnesstämning allt eftersom. Vaskis minne kommer dock aldrig att blekna.
Men...
Livet fortsätter juh, eller hur? Sorger och motgångar följer oss ju genom livet och får oss att bli starkare. Vad har vi för alternativ, liksom?

Idag har jag och lille Humle varit på bilträningsrunda. Han är ingen anhängare av bilåkande, kan tilläggas. Men matte har ett trollerimedel som heter adaptil Transport och jädrar ni, så bra det funkar på lille Humle. Han lägger sig som om han vore drogad av typ heroin...eller nåt.

Första anhalt var till mitt jobb. Där blev han anfallen av mina kollegor som helt plötsligt började prata småbarnsspråk! Och föll ned på knä....
Ja, jädrar, hur folk blir med en valp i närheten!
Efter att ha blivit gosegoad tills han föll ihop och somnade så var det dags att åka vidare för inköp av hundsmask. Där blev det mer gosegos...Livet som valp är riktigt ansträngande!

Trots semester så blev det lite stressigt idag eftersom jag var lite seg i starten.
Hade ju bokat med dottern...
Det blev ju en aning försenat pga min semesterseghet men tillslut fick jag träffa mina bästisar i världen, mommos David och Junia.
David var mycket nöjd med mommos bullpåse, Junia att få göra sugmärke på mommos haka...nåja, olika är våra nöjen här i världen...
Hoppas dock att Junia förfinar sitt uppförande gentemot random människor inför framtiden...
Sugmärken är ju inget som ger plus på c;vt...
Nåt att tänka på för oss alla!

Trevlig kväll, mina vänner!

Ett år sen...

Idag för ett år sen var dagen då du tog dina sista, vacklande steg på vår jord, min vackre, fantastiske Vaski.

Du var den vackraste hund jag nånsin träffat,
och du blev min! Nåja, husse också, men mest min💓

Vid just den här tiden drog du dina sista andetag och du fick frid för att gå vidare till Regnbågslandet och träffa alla dina nära och kära utan smärta i i kroppen. Matte insåg att det var dags efter vår sista promenad i skogsdungen utanför vårt hus. Du orkade knappt gå och dina ögon bad om nåd.
Matte sa till husse; Ring nu, och det gjorde han. Vår planering kring din sista stund på jorden gick om intet då du hade alldeles för ont. Vår planering var att du skulle få gå ett litet, litet spår och sen skulle en veterinär komma och ge dig den sista sömnen. Men det gick om intet eftersom hon var på semester då det var dags.

Du fick en smärtstillande spruta
och kunde äntligen sätta dig ner utan att skrika av smärta.
Så skönt för dig, min vackre pöjk!

Matte och du passade på att ta en selfie. Sista chansen, liksom...😭

Äntligen kunde du lägga dig ner och vila i husses famn!

Vi var skyldiga dig tjänsten att låta dig gå in i den eviga vilan trots att våra hjärtan brast, men det var ju DIG det handlade om. Inte oss, för vi hade från början tagit på oss den tråkiga delen av att älska en hund, och inte vilken hund som helst utan dig Vaski, vår vackraste, finaste, lurigaste och lydigaste(till slut).

Du somnade in med mattes lugna
röst i ditt öra. Äntligen fick du sova den eviga vilan utan smärta.

Husse och matte talar ofta om dig, minns dina stordåd, goda och busiga egenskaper och hyss med värme, men matte har det tufft ibland. Som idag, på din ettårsdag av din vidarefärd.
Jag har fortfarande svårt att se ditt hunddagis då det var din favoritplats under många år.
Innan vi flyttade så grät matte många gånger då jag rastade dina "syrror" eftersom alla vägar påminde om dig.
Nu har vi flyttat men då tänker jag ofta på hur härligt du skulle ha tyckt om att få rusa runt i vår stora hage.
Ja, du vet, din gråtmilda matte kommer alltid att sakna dig, det skall du ha klart för dig, och husse också, fast han är inte så gråtmild som matte. I alla fall inte då nån ser...
Min älskade Vaski, jag saknar dig så hjärtat värker men jag vet att du har det bra nu.

Massa kramar från
Matte, Husse, Lummi, Klinga och Glittra