Lördagsnöje...

Hejhopp mina vänner!

Efter vår flytt till vårt paradis på landet med mycket större tomt mot vad vi hade förut så har begreppet räfsa löv fått en helt annan innebörd.
Vi har ett bigaråträd intill vår altan som fäller löv HELA TIDEN! Jädrar så trött jag är på detta träd! Samtidigt vill jag inte ta ner det eftersom det sitter en fågelholk i det och i våras fanns en familj i holken. Men vi behöver ansa det nåt otroligt, det har inte gjorts på många år så därför är det lite akut nu. Vår fantastiske granne har hjälpt oss med de andra träden så kanske kan han hjälpa oss med detta också innan vintern kommer. Fast det är lite jobbigt att be om hjälp hela tiden...

Här har jag nyss sopat...nya löv
redan på plats

Att gå på altanen då den är fylld med klibbiga löv är förenat med olycksrisk så därför började jag dagens arbete med att sopa bort alla förbannade bigaråträdslöv från altanen.
Fortsatte sen på "lilltomten" där löven fortsatt sin färd.

Men sen...
Jädrar i min låda!
Jag har räfsat löv i flera timmar! Och i min värld gäller RENT på området!
Inte ett löv skall få finnas då jag är färdig.
Idag kom misslyckandet...

Ärligt, vem är ansvarig för lövfällandet här i landet?

Lövén, kanske?

Efter lövräfsandet gick jag in för att fortsätta mitt knog inomhus, vad ser jag då utanför fönstret?!?!?!
Jo en massa löv där jag just räfsat och sopat!!!

Här var det nyss helt fritt från löv...

Dagens träningspass på bollen är därmed inställd.

Bollen och jag har varit bästa kompisar under veckan. Jag har kört bollpass i 3 dar och jädrar så bra jag känner mig i kroppen! Inget EDS symptom än så länge och det gillar jag.
Jag kämpar på och har förväntningar om att kunna köra golvpass på Kilene inom en snar framtid.
Det där med att köra på så kroppen är helt slut är en längtan i mig. Fast det är långt till detta än så länge...
Men som stönig kärring så vet man aldrig när jag är på gång...Jag kommer säkert bli överraskad själv då det är dax!😀

Det där med motion...
Idag har jag grävt en rabatt. Inget märkvärdigt kan tyckas...
Men där det blivit en rabatt har tidigare suttit en buske. En buske som har de värsta j-a rötter i världen. De där rötterna är inte lätta att få bort...har jag märkt. Men nu har jag grävt och grävt och till slut så blev det en rabatt!
Mitt fina gräs har fått sin plats på samma ställe och jag skall minsann hålla koll på om den j-a busken dyker upp med nåt skott för då skall den dö!!!

Miskantusgräs. Och bara så ni vet,
rabatten SKALL vara oregelbunden.

Nu gjorde jag en liten paus och gick in i köket i ett ärende och då jag kom tillbaks till soffan så kände jag en mycket tydlig känsla av träningsvärk i låren.
Bolljävel!

 

Rannsakning och lite annat...

Efter att ha rannsakat mig själv och faktiskt tagit några sjukdagar så insåg jag vad jag lovat mig själv under alla år; att hålla nere vikten för att inte förvärra min bindvävssjukdom.

Jojo...något hände där...

Det var alltså inte så att alla kläder krympt i garderoben utan ett fantastiskt härligt välmående i vårt paradis med gräddfyllda gratänger, chips, jordnötter, ost, kex och vin har satt sina tydliga spår på min fd välmusklade kropp. Konditionen är typ...borta sen länge. Kan ibland hissna över ett minne där jag sprang 1 mil i skogsterräng. Och jag älskade verkligen att springa! Nu blir det ittnö.
 Inte ens en hundpromenad eftersom voffs kan springa själva i vår stora hage.
Ja, jädrar i dä så snabbt en kropp förfaller.

Igår tog jag därför beslutet att börja träna igen. Efter en liten träningsvila på...hmmm, sisådär 2 år så tog jag beslutet att köra pilatesboll som premiärpass. Det är en skonsam och nyttig träningsform. Jag och bollen har ju också ett släktskap i formen. Sätt ett par gröna vadarstövlar på mig och du ser inte skillnaden...

Jag körde ett pass på 10 minuter.
Tog nog i för mycket för idag har jag värsta smärtorna i armarna. Och då snackar jag inte träningsvärk, bara så ni vet.
Jävla Ehler Danlos!
Men nu är det krig!

Har bestämt att fortsätta trots smärtan för här kommer arvet efter min far väl till pass, nämligen STÖNIGHETEN.

Nu kommer en filosofiskt undran.
Vad vore världen utan stönighet? Fundera på den ni...
För min del har stönigheten gjort att jag kravlat mig upp från självömkan snabbt som tusan ty att beklaga mig äro icke mitt sätt att leva. Att lida i tysthet är min grej. Eller nästan, jag beklagar mig ju lite här...
Tack pappa!💓

Pappa, ja, han skulle ha varit nöjd med mitt val av make(stönigheten personifierad, likt han själv), och älskat alla våra djur och vårt hus på landet.
Min mamma sa alltid då jag gjort nåt dumt; Det där har du efter pappa!
Mamma och jag hade en komplicerad relation men jag är helt säker på att jag fått med mig några av hennes gener i mitt sätt att hantera och reagera på saker och ting. Om inte annat så har jag handlat tvärtemot..
För något jag har lärt mig under årens lopp är att inte vara impulsiv i mina beslut, att alldeles av mig själv, med bakgrund av mina föräldrar, handla utifrån mina egna värderingar istället för att fundera ut andras tankar och önskningar istället för att utgå från mig själv. så TACK mamma och pappa för allt ni lärt mig direkt och indirekt.
För så är väl livet ändå, att man via sin uppväxt lär sig ta egna beslut och ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.
Förhoppningsvis.

Nu över till lättsammare grejer.
Idag har jag varit på hundutställning med Humle. Denna vovve är en dröm i vissa fall, i andra inte...
Idag var han en dröm! Jag kände en otrolig stolthet över hans uppträdande, som om JAG var anvarig för detta, liksom...men...vem har tränat honom till detta? Har JAG? Eller husse?
Ingen vet, men inte är det då hans mamma, DET är säkert!
Att skaffa hundar och katter har berikat våra liv nåt oerhört både själsligt och socialt och vi har fått så många vänner via vårt hund-och kattintresse.

Glittra, Humle och Klinga chillar på altansoffan

Lummi i spårskogen

Och så Vaski, mattes hjärteblod!
Kan fortfarande inte se honom
på bild utan att börja gråta

Cissan och Syrran, så olika men ändå lika

Skrållan, den ultimata kissekatten. Gosig och pratsam. Att mista henne var en chock och
jag var inte mig sj'älv under lång tid. 

Denna vackre goding berikar våra liv till 100% 

Under mina sjukdagar har jag lyckats pyssla litegrann.
Mina sista små roséflaskor har fått lite piff.

Flarrorna

Att fortsätta läsa Jan Guillous senaste bok "Den andra dödssynden" i serien Brobyggarna  har jag dock skjutit framför mig. Efter att ha fastnat på sidan 73 så har mitt intresse svalnat helt och hållet. Jag har dock lite svårt att bara avsluta serien då jag var helt begeistrad över de 4-5 första i serien. För tänk om den sista boken är skitspännande och så missar jag den pga att de föregående var skittrista?
Så himla synd att Janne verkar ha idétorka och bara rapar upp politiska konflikter med sig själv som superhjälte men under psedonym, gud så tröttsamt! Pengar har han ju sen förut så varför inte bara ge sig och njuta av alla sina pengar i kistan istället för att fortsätta skriva tråkiga böcker?
Vet inte hur jag gör...den ligger där på bordet och vill bli läst, jag märker nog hur den liksom suger sig fast i mig då jag sätter mig i närheten. ¨
Kanske har Janne en okult gåva som tvingar folk att läsa hans böcker mot sin vilja för att han skall få upp upplagan vilket ger mer pengar i kistan?
Där fick ni nåt att tänka på så här på lördagskvällen!

Gokväll, allihop och kom ihåg"det finns värre saker än att prata högt för sig själv"

Kraaaaaam på er!

Fryser som vinterhatare

Nu väntar en lång, kall höst och vinter och mitt välbefinnande är som bortblåst.

I förrgår morse var mina bilrutor helt isbelagda. Nån isskrapa fanns ju inte att uppbringa eftersom jag fick bilen av min omtänksamme man under semestern i juli. Vem faan tänker på isbelagda rutor då man sitter på altanen med ett gott glas rosé? 

Inte jag i alla fall. Och inte senare heller....Förrän det blev skarpt läge i förrgår.

Satt mig i bilen och letade i dörrfacket efter skrapan utan resultat. Lät bilen stå på tomgång(som jag hatar eftersom jag är en miljömupp) och så drog jag och Gubben igång värsta isskrapeletandet.

Då min make efter en lång stund triumferade med en isskrapa i högsta hugg...så hade isen smält för länge sen på bilen tack vare tomgångskörningen...

Som vanligt har min kropp lagt in protest mot fukt och kyla. Då jag stultade in på Coop för ett tag sen och mötte en åldring med rollator så kände jag ett visst kompisskap... 

Du å ja, liksom...

Men så finns ju arvet efter min far i mina gener. 

Stônigheten.

 Inte skall den attans Ehler Danlos syndrom få mig på knä...igen. 

Men..

Just nu leder Mr Ehler Danlos.

Det som smärtar mig mest är att jag inte orkar eller vågar lyfta eller bära mina barnbarn. Var jädrigt nära att lyfta lilla Junia idag då hon kom krypande fram till mig och började klättra uppför mitt ben men OM jag gjort det hade jag tappat henne. Gud förbjude!

Nu gäller med andra ord pyssel. Det belastar inte mina fingrar, eller för den delen resten av kroppen så värst. Min flask-och burk samling börjar därför förvandlas till dekorationer. Antingen för återvinningen eller i bästa fall...här hemma eller som presenter. ¨

Snälla ni som får en pysselpresent av mig, ha inte dåligt samvete om ni känner en känsla av att vilja slänga den i återvinningen. Gör det!

Jag märker ändå inget!

Om man inte orkar till återvinningen
så kan man göra ljuslyktor av pavorna

Dystra?

Tada! 

Kommer ni ihåg Humle, vår valp? Ni vet den där lilla pälsbollen vi skaffade i början av juni? 

Helt plötsligt upptäckte vi att han var lika stor som Klinga!! Hur tusan gick det där till?

Liten blir stor...

Nu kommer jag till något svårt...

Jag har försökt stå emot ett beroende och det har fungerat bra under några veckor men idag fick jag ett återfall. 

Dollar Store fick mig i sitt grepp då jag i min oskuld besökte grannen Coop för att köpa glass. 

På väg till parkeringen fick jag en impuls...

364 spänn senare vacklade jag ut från djävulens mecka med mycket mer än den lilla ask att förvara mina örhängen i som jag från början var i begrepp att inköpa. 

Men jädrar så fint den där guldiga asken passar på min byrå i sängkammaren. Så synd att jag glömde den där helt tom så jag gick på upptäcktsfärd efter mina örhängen, de där jag köpte förra gången jag besökte DS.
Efter en svärande upptäcktsfärd så fann jag dem äntligen i min sminkväska...som för övrigt var tom på smink....

Forts följ...
Kom ihåg att njuta av livet i sol som regn!

Men guuud så fin avslutning jag gjorde där! Ibland överraskar jag mig själv så jag blir tårögd.


Kram på lördagskvällen,  alla godingar!'''

---

Sorg och glädje, fast mest sorg...eller kanske inte helt och hållet...

Ibland kommer sorgen över en som ett klubbslag. 

Jag blev ju en riktig lippsill efter att jag fått barn och detta har ju nästan utvecklats till en konstart.

Jag gråter för allt. Glädje som sorg.

Just nu har det mest varit sorg.

Bröllop, födelser, Sofias änglar😭😭😭😭😭eller som då mina bästa vänner går igenom svåra sorger. 

I år har många av mina vänner med husdjur behövt låta sina pälsklingar gå över Regnbågsbron av olika anledningar. 

Detta gör mig så oerhört ledsen att jag fulgråter likt jag gjorde då våra egna pälsklingar fick somna in.

Känslan då en älskad försvinner för evig är obeskrivligt jobbig! 

Känslan kan t o m bli kroppslig, man kan få hjärtklappning eller yrsel, helt normalt även om man tror man skall dö.

Helt normalt för mig. Sorg är ju en känsla precis som glädje, ilska och eufori.

Idag är en sån där dag då tårarna rinner på mig extra allt, kan man säga. 

Dagens datum är födelsedagen för en flicka som inte längre finns ibland oss och hennes föräldrar är våra bästa vänner. 

Deras sorg är min💔. 

Fulgråter nu.

Igen.

Så har en vän behövt låta sin pälskling gå över bron och jag vet ju hur mycket hon älskade denna hund!

Precis som jag älskade min Vaski💓

Fulgråter så snoren rinner!

Nyss ringde min man upp en jaktkollega som under helgen behövt låta sin hund få somna in. Inte så vältänkt av honom att ha högtalaren på...😭

Har ändå fått ett uppehåll i gråten. 

Eftersom hösten är här på riktigt så behövde jag lite växter att plantera i vår stora trädgård. For till Blomsterlandet och där var det 50%  på alla utomhusväxter!

Uppdaterade vårt buskage med ännu en favorit, Smällspirea Diabolo för 75 spänn och rosen Nostalgie för 98:-.

Lite krukväxter hängde med i korgen också.

Löjligt vanliga, men får fylla ut mellan alla ovanliga växter jag fått av min dotter.

Har också bytt gardiner och jäklar i dä, vilken skillnad det blev!

Nu skall jag umgås med min make och vi skall INTE fulgråta!

Bra, va?

Ha en bra söndag, mina godingar!

Lite smått och gott..

Nä men hej på er!
Kul att ni tittar in till min lilla privata dagbok.
Eller, så himla privat är den ju inte eftersom den är offentlig tänker ni säkert, eller hur? Men var inte oroliga, jag har MASSOR av saker som jag INTE skriver här, saker som bara är för mig och mina närmaste. Som till exemp...haha, bara skojade!

Idag kände jag ett oerhört stort behov över att jag och min frisyr borde gå skilda vägar. Jag bokade en akuttid på min favoritsalong och fick tid 15.30.
Det jobbiga var att jag haft värsta skovet av mina eksem i hårbotten under en tid.
Har en obehagskänsla av att de skall behöva se min sönderkliade hårbotten, liksom.
Har haft dessa jobbiga eksem sen jag fyllde typ 40. Har provat massor av preparat, utan eller med recept med halvkasst resultat.
Idag fick jag inte min ordinarie frisör eftersom tiden var akut och hon var fullbokad, men eftersom jag anlitat samma salong under många år så var inte dagens frisör helt obekant.
Direkt jag satte mig i stolen så kände jag det trängande behovet av att förvarna om mitt eksem.
Hon kollade i min hårbotten och frågade sen: Vad har du för schampoo?
Ehh, kommer inte ihåg märket just nu, men har provat de flesta medicinska schampon...

Specialblandat till mig.
Droppar att ha på då det kliar

Tur att frisören var så pedagogisk för
den där texten kommer jag aldrig att kunna
läsa ens med dubbla läsglasögon!

40 minuter senare gick jag ut från salongen med ett specialkomponerat schampoo, ett klådstillande och kylande medel och ett nöjt leende på läpparna.
Då jag skulle betala så frågade tjejen: Har du kundkortet med dig?
Efter lite rotande i plånis så fick jag fram det. - Men så roligt, sa hon, det här var 10:nde klippningen, den är ju gratis så då blir det bara varorna du behöver betala idag.
496:- och det känns som jag fått en present.
För jäklar så bra vi synkar, jag och min nya frisyr!

Ikväll hade jag för mig att jag skulle vara barnvakt till mina goaste barnbarnen i världen. Eller i möra...Minnet, ni vet..
Nu blev det så att ingen av dagarna var aktuella eftersom familjen är dyngförkylda. Alla utom unge Mr D. Han är pigg som en mört.
Barnvaktandet framskjuts till senare tillfälle.

Istället för barnvaktande blev det lite pyssel. Just nu är det glaskonst som faller mig i smaken. Eller konst...det vete tusan, jag kluddar på burkar och flaskor med olika resultat...

Nu är hösten här på riktigt. Idag har jag laddat upp med 3 förpackningar av värmeljus. Utan värmeljus blir livet tungt och dystert under höst och vinter.

Regnbågsburkarna är jag
riktigt nöjd med

Min barbie som ljusdekoration

Miolyktor

 Nu skall jag skryta över min dotter.
Vanligtvis så tycker jag det är löjligt att skryta över sina ungar, de är ju sina egna personer och får isåfall skryta över sig själva men nu gör jag ett undantag, bara så ni vet.

Min onge är mitt allt. Hon har gett mig två barnbarn som också är mitt allt. Hennes sambo är kanske inte mitt allt men näst intill eftersom han älskar min dotter.
Dessutom har hon helt fantastiska egenskaper som hon skaffat sig själv, utan varken min eller hennes fars påverkan.
Hon lär mig saker hela tiden.
IBLAND lär jag henne något också...
Det är ju tur...
Då jag var ung och fick min första egna lya så var mitt stora intresse gröna växter. De mådde gott i mitt hem. Under många år.
Så hände det sig att vi skaffade katter och då fick växterna ge vika. Många växter är ju giftiga för nyfikna och tuggsugna katter.
Under många år har det endast funnits svärmors tunga och novemberkaktusar i vårt hem. Våra katter är inte intresserade av dem för fem öre.

Men nu, förstår ni, har min onge börjat presenta mig med de mest otroliga växter, växter som inte finns i handeln eller ytterst ovanliga växter som finns bland samlare.
Såna växter har jag nu i min ägo, tack vare min onge!
Hon gör storkovan på att odla och sälja sticklingar och hon är fantastiskt duktig på detta.
Mammi är MYCKET stolt över sin onge!
Tänk att ha fått endast EN onge och den blev perfekt!

Kolla alla växter jag fått:

Ampelliljan växter så det knakar!

Jädrar så många växter jag inte vet namnet på! Men de växer
så det knakar!

Aloevera vet jag i alla fall...

Ampellilja 

Ovanlig som tusan

Hmmm...men växer

Växer så det knakar...

Den här är snygg! Men namnet
vete tusan..

Nä, nu måste jag sluta, Idol börjar!

Ha dä gött på fredagskvällen!