Andra semesterveckan

Tjena, mina godingar!

Min semestervila fortsatte även den andra veckan i rabattgrävandets tecken. Med svetten lackande, jorden rykande om fötterna och svordomarna osande vann jag tillslut kampen över lerjord, packat grus och gammal, seg markduk. 

Ingen gymträning den dagen heller...

Nu har jag även planterat och vattna irisarna, som
snälla Karin skänkt oss. Inte bara Irisar hon skänkt, 
förresten, rosenspireor, ormbunkar,
vårlökar mm har funnit nytt hem hos oss
efter Karins glasaltanbygge.

 

Men jädrar, så slut jag var efter detta!
Så går det då man inte kan ge sig förrän
allt är klart.

Många fotbad blir det...
I höst skall jag kosta på mig fotvård på
salong ICI. Min fotterapeut Isabel är numera
van att återställa mina fötter till normalskick
efter varje sommar😁

Vet ni, jag lyckades låta bli att kolla betongen för tidigt den här gången! Men typiskt, det fattades två ynka kantstenar till rabatten😒 

Formen som vi skall gjuta betong i på plats.
Men först lite förarbete, typ markduk och sättsand.
Just nu ser det mest ut som en arkeologisk
utgrävning. Det enda vi funnit är dock rötter
från det attans bigaråträdet👿

Jag får erkänna, jag har svårt att ta emot gåvor utan att återgälda det på något sätt. Har därför gått och funderat på vad jag skulle kunna ge till bästa Karin för alla växter hon skänkt. Så kom jag på, hon gillade ju mina betongrosor! Betongverkstan nästa, alltså. Insåg dock att jag drömt om fler rosformar än jag hade så jag testade min nyaste silikonform Pigge som reserv. Tur det, för rosdjäveln blev ju asful! Dessutom hade jag slarvat med formen så vid förlösningen sprack formen!

Får jag presentera Pigge!
Han bor numera hos Karin.

Efter noga övervägande har jag gett klartecken till fällande av bigaråträdet. Fågelholken får flytta till plommonträdet och vi slipper i fortsättningen ha bös över hela altanen från blomning till bladfällning. Måsarnas får leta bigaråbuffé nån annanstans. Hmmm...hoppas vår granne K-Å inte skickar wodoo på oss nu, han har ett fantastiskt vackert bigaråträd. 

Snart är du ett minne blott

Idag är det fredag andra semesterveckan och äntligen har jag kunnat ägna mig enbart åt hundarna.

 De har varit mitt dåliga samvete sen början av semestern. Jädrar, så gött det skall bli då tomten är färdig! Om den nånsin kommer bli det, förstås. Hmm...

Nåja, i alla fall...Då det var hyfsat molnigt och svalt i morse dristade jag mig till några hundprommar. Först ut var Lummi-gammeltant som brukar vilja vända hemåt efter att ha passerat grannens stall 50 m bort. Detta var alltså en grov chansning.

Men hej, vad jag bedrog mig! Hon travade på likt den Lummi hon var förr i tiden. Igår orkade hon knappt röra sig...Lummi fann en stig som bar iväg långt in i...skogen. Hennes matte, som saknar alla former av inbyggd gps kände efter en stund oron gnaga allt eftersom vi kom djupare in i skogen. Äsch, tänkte hon sen med konstlat lugn, vi är ju på en stig, bara att vända juh! Och det gjorde vi.

Har ni tänkt på hur MÅNGA stigar det finns i en skog? Stigar man inte tänker på då man har valt en speciell...Och om man har en hund med sig så tänker man att hunden har värsta luktsinnet och lotsar en rätt väg? Men om man har en 15 år gammal lapphund som helt plötsligt vill gå BAKOM en på tillbakavägen som för att få vägledning? Då är man inte kaxig som vilsegången matte😩Jag som kan gå vilse på Bergvik!

Eftersom jag nu sitter och skriver detta så förstår ni att vi fann hem igen😅 

Efter detta äventyr blev det grusvägen som gällde för Glittra och Klinga. 

Soffligg ä gött dä!

Efter det plockade jag fram de sorgligt, oanvända träningsredskapen från tiden då jag var en energisk och engagerad matte. Hopphindret, tunneln, ringen och "vingelkudden" fick äntligen göra sitt jobb. 

Och vet ni, jag måste få skryta över den där fjantige slyngeln till Humlelappis, men han klarade allt galant vid första försöket! 

Nåja, kanske ett tag sen det här...

Resten av dagen har jag tränat på att INTE greja i trädgården. Tycker att jag fixat det bra, faktiskt. Några tag med trimmern runt klätterväxterna gick inte att låta bli men sen så...För fota vackra växter är väl ändå inte arbete?

Kolla bara!

Dagliljan Frans Hals

Asiatliljan Cappucino

Dagliljan Candide Candy

Nä, nu skall jag fortsätta att inte göra nånting mer än livets goda! Gör det ni också, om ni inte redan tjuvstartat!

Adios Amigos! 

Första semesterveckan

De flesta som känner mig har väl vid detta laget förstått att djurens väl och ve ligger mig varmt om hjärtat. Att fiska med pappa fick ett abrupt slut då jag insåg att det ju satt en mask på kroken! Jag led alla helvetes kval över den stackarns öde, först bli uppträdd på en vass krok, sen slängd i vattnet för att slukas av en fiskjäkel, nä fy tusan vilket fruktansvärt lidande. I fortsättningen fick pappa fiska utan mig. Jag var väl i 4-årsåldern vid min mycket korta fiskekarriär, samma ålder som mitt äldsta barnbarn är nu. I onsdags fick han mormor att slå ihop händerna🙏av lycka och utbrista; Åhhhhh!!!!💓💓💓💓

Så här var det: Han och hans pappa var till en lekpark där en mamma med två barn, en 3-åring och en typ 10-åring, befann sig. Den lilla hade ett bamseutbrott vilket tog mammans hela fokus, varpå den stora ungen gick och hämtade en katt, tryckte ner den i nån form av "snurrande hink" och började snurra den. Då ryckte vår hjälte Mr D ut, sprang fram till killen och hojtade: Släpp ner katten! Var snäll mot katten! Fyra år och redan en räddare av de svaga och oskyldiga. 

Mormors pöjk; det💕 

Idag har vi varit på äventyr till frisören. Eller frisörskan, rättare sagt. Mormor och Mammi bävade lite över att hans vackra, ljusa lockar skulle helt försvinna men vi oroade oss i onödan. Och tänk, han fick sitta i världens coolaste frisörsstol, en sportbil med gps, blinkande lampor och navkapslar, och som om det inte var nog, han fick välja sprayfärg att göra slingor med. Han valde grå...😆 

Coolaste killen efter frillebesök, mormors
gullefjun💖
Mormor däremot ser ut att lida av nackspärr...

Igår drog betongskapande igång. Men först behövde förrådet städas, jag kan inte skapa nåt vettigt om det inte är ordning omkring mig, och förrådet såg ut som då vi flyttade in, på sluttampen var vi så trötta att vi bara stuvade in grejerna helt osorterade. Det blev några turer till återvinningen...

Men sen kom det roliga! Förra året blev det inte så mycket gjutet, tappade motivation helt enkelt, men nu var det kul igen! Det blev några djurfigurer men mest rabattkanter. Nu blir det tuffa dagar då jag måste låta bli att förlösa dem...det har hänt ett stort antal gånger att jag chansat efter 1 dygn med påföljd att allt går sönder....

De där lådorna var från början vinkartonger,
de visade sig passa perfekt för gjutning av figurer
av latexformar. Återbruk de luxe.

Den 9 juli 2018 fick den här vackre killen somna in. Detta datum har sen dess gjort mig nedslagen. Jag tänker fortfarande på honom i stort sett varje dag,  ibland med värme och glädje, ibland med sorgen rivandes i kroppen. Jag har accepterat det och tar det som det kommer. Husse har ett liknande band till Glittra, har förvarnat honom om den dagen hon behöver få sova den eviga vilan, då blir det tufft. Jag vet, säger han. För så är det ju, vissa fäster man sig extra vid, och då blir saknaden därefter. 

Min vackre pöjk💓En av hans födelsedagar, 
han satt alltid som en profet och väntade
på varsågod.

Skrållan var en sån katt, numera kan jag tänka på henne, och det gör jag ofta, utan att börja gråta. Vi hade långa samtal vid köksbordet, hon knackade på fönstret då hon ville in och skrev egna meddelande på datorn. Hon fick somna in den 27/12-2016. Hade tid för tandoperation men efter sövning upptäcktes en tumörväxt i svalget. Lilla fina Skrållan fick fortsätta sova....

Skrållan💓

Så det kommer komma en dag då jag kan tänka på Vaskiböbben som den tokrolige och fantastiske vovve han var, men endast till låns i 9 år. 9 fantastiska år. 

Fan också, nu rinner tårarna så jag inget ser! Att det skall vara så svårt att vara tuff och cool😔

Medan jag letade fina foton av våra ängladjur i bloggalleriet så fann jag detta fotominne! Så där ja, nu avslutar jag med ett riktigt kul minne. I alla fall för mig, vissa bävade över var hen skulle dyka upp veckan därpå...

Historiska minnen...

Hen dök upp på Ilandaskolan under en fredag eftermiddag 2013 om jag inte minns helt fel. Kommer inte ihåg om hen fick nåt namn, nån som var med på den tiden kanske vet...Nåväl, hen var vår dåvarande skolsköterskas HLRdocka, tung som tusan, och dessutom omodern, låg bara och skräpade i ett förråd. Skolsköterskan frågade var hon kunde slänga dockan och jag och min dåvarande resursperson tittade på varann och sa, VI kan ta hand om den så slipper du, vi hade en plan, hehehe...😉 

Så började vi leta rekvisita. "Kvarglömdasakerlådan" blev igenomsökt och TADA, var hen färdig för sitt uppdrag. Vi satt hen i en soffa  i personalrummet med en uppslagen tidning framför sig. På den tiden hade vi morgonmöte på måndag morgon. Ja, jädrar i dä, så kul vi hade då vi fixade! Inte visste jag och min resurs, tror han hette Magnus förresten, att det skulle bli en cliffhanger varje vecka? För helt plötsligt tappade vi kontrollen över hen, ty "någon" tog över vårt uppdrag! Jag har mina aningar vem det var men har inga bevis...

Här vilar hen i nolärarnas personalrum😁Vid denna
tid hände det sig att det blev en extra knorr på historien
En av våra nolärare kryddade nämligen historien ytterligare,
men det är en annan historia.
Näe, jag kommer inte att röja din
identitet LT, jag tigen som muren😇😄

Hen besökte biblioteket för lite studier

Det här blev en riktig succe! Eller inte..
Vissa höll på att tuppa av då de skulle
in på toan!

I morgon är en annan dag, sjöng ju Christer Björkman-Mellokillen ni vet, för många år sen och han hade ju helt rätt! För i möra är det ju lördagen den 10 juli, en helt annan dag!😉

Kraaaaam på er!

Semester

Min första semesterdag. 

Tog det lugnt med lite påtande i trädgården.

Här skall det läggas betongplattor

8 timmar senare...

Så där ja! Nu är formen färdig, bara att gräva bort
1 dm jord och fylla upp svackorna i vår
ojämna gräsmatta med den.

Gymträningen fick vänta den här da´n...

Äntligen har vi sagt adjö till detta sk. växthus! Idag blev detta skelett och kanalplastskivor, uppdelat i 3 kollin, hämtat av Jetpak för retur till företaget. Detta metallskrot var en otrolig utmaning att få ihop, men att det skulle vara näst intill lika svårt att montera ner hade vi aldrig kunnat ana! Skruvar och muttrar hade rostad fast och det var mycket nära att vi tog till släggan och knycklade ihop det! Hejdade oss dock, vem vet om det hade hoppat upp och strypt oss...😜

Ajöss med dig!

Andra semesterdagen.

Alla "jordkocklor" är sönderslagna och har blivit
utfyllnad där det behövs. Lite mer jord behöver grävas
bort men det tar jag imorgon, skall ju ha nåt kul då också..

Rabattkanten uppdaterad, men behöver
gjuta lite fler kantstenar. 

Då jag ändå höll på att påta så fixade jag till staketrabatten också. Delade några dagliljor, flox och funkior och fyllde ut den sorgligt, glesa växtligheten. Behövs dock fortfarande fler växter. Nåja, det löser sig. Det jag är helt säker på är att där INTE kommer att planteras nån fjärilsbuske även om jag älskar dessa vackra buskar. De älskar dock inte mig....Under årens lopp har jag köpt fyra stycken, alla har dött, varav den fjärde och därmed sista någonsin, i år. 

Blev ingen gymträning den här dagen heller. 

Idag har jag vilat mig från trädgårdspyssel och istället ägnat mig åt storstädning. Ja, jag vet, jag bara roar mig!

Imorgon behöver jag ta en tur till jobbet för lite fix men innan dess skall jag umgås med barnbarnen.

Tjeena hej!

Jobbigt farväl mm..

Gokväll, mina godingar! Hoppas ni har det fint nu då solen börjar värma våra vinterbleka kroppar. 

I fredags var dagen då jag behövde ta farväl av två medarbetare, fantastiska människor som jag haft sååå roligt tillsammans med! 

Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som jobbat tätt ihop i vått och torrt. Synkat så himla bra så det är inte klokt! Tokigt, känslosamt, allvarligt och glatt om vartannat, högt till tak i våra diskussioner, jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa unga killar och  jag hoppas att också jag lärt dem nåt på vägen till det där allvarliga och många gånger jobbiga vuxna livet så de står stadiga ifall de möter ett praktarsle i någon situation i framtiden.  Det har ju funnits några i vår närhet att öva på...

Att ha varit dessa killars "Boss" har varit en ära.
Nu går två vidare i livet och mitt hjärta brister en aning💔Men jag är överlycklig över att en 
av dessa guldkillar kommer jobba vidare hos oss under nästa år. 

Här på Fiskvik går livet sin gilla gång. Att gräva, rensa, snickra, klippa, slänga håller oss sysselsatta dagen lång, med det är ett kärt arbete, vi har ju valt det. 

Det vi inte valt är att finna stora hål i rabatterna😠

Eller, det kanske vi har, eftersom vi har valt att skaffa fyra hundar, alla med goda grävegenskaper.

Efter att ha funnit ett stort hål i en av de finaste rabatterna blev jag riktigt sur och körde in alla vovvarna på altanen. Jag hade en stark misstanke om vem den skyldige kunde vara, eventuellt kunde det finnas en kumpan till dådet. Hann dock inte göra nån större utredning i går, men idag var dagen då hundarnas personliga vård stod på agendan. Borstning, kardning, ev klippning, tasshårsklippning och sist men inte minst, kloklippning. Och just vid det momentet fann jag den skyldiga! 

Ingen advokat i världen skulle kunna fria denna brottsling då tassarna gav sina tydliga spår.

 Lummi, found guilty on first degree!

 Men likt varje fullblodsbrottsling ser hon helt oskyldig ut och även om bevisen är överväldigande så ser hon helt frågande ut inför domen. 

Lummi, med en oskyldig min men med en 
grävmaskins kapacitet!

Nåja, det finns hur många kompostgaller som helst att köpa eftersom våra verkar ha tagit slut.  Slaget är därmed inte vunnet från Lummis sida än på länge,  om någonsin, faktiskt. 

Man kunde ju önska att de kunde gräva där JAG vill, dvs där ogräset frodas nåt oerhört och spaden är det enda vettiga redskapet för att gräva bort stora grästorvor och maskrosor. Men nä då, denna fisförnäma lappis väljer tydligen själv sina favoritgrävplatser, dvs där det finns nyanlagda rabatter med härligt, lös och fin jord och lökar som behöver smakas på...undrar om det kommer upp några gladiolus eller krasse i år?

Söndagen har även den gått i trädgårdens tecken men under eftermiddagen tog jag mig tid att umgås med min favoritkille, unge Mr D💓Vi tog en tur till Inger, min och Gubbens vän och även våra hundars uppfödare, för en stund med senaste kullen lurvisar(vi skall INTE ha nån valp, bara så ni vet!). 

Nu sitter jag på vår glasaltan, klockan visar 22.00 och allt är stilla förutom fågelkvitter. Det tar andan ur mig! Att efter en arbetsam dag få sitta i denna stillhet och bara vara är en ynnest! 

För mig är detta det bästa i livet! 

Hoppas ni har en oas där ni kan slappna av och ladda energi.

Cyberkramar från mig!

Covid 19 spruta och farväl Farmor

 Gokväll mina goingar! 

Hoppas allt är bra med er och att solen gör er gott! 

I fredags tog jag mitt  2:a covid 19 vaccin. Som jag har längtat! Faran är ju såklart inte över men inom en snar framtid så kanske vi kan börja leva som vanligt igen. För jag är väl inte ensam om att tycka att det räcker nu? Att längta efter en spruta...visst är det konstigt? Då man var barn och stod i den där långa kön hos skolsköterskan och med bävan väntade på sin tur...då var man inte förväntansfull. Att heta Övergård kan inte ha varit nån hit...Det räckte gott med Lindeberg, hamnade i mitten då vissa redan hade tuppat av...

Jag har fått förvarningar om att man efter andra dosen kan få riktigt jobbiga symptom så därför ställde jag in alla aktiviteter inför lördagen. Döm om min förvåning då jag på morgonen vaknade utan några som helst symptom! Gött, tänkte jag och planerade om dagen. Några hyllplan behövde målas, rabatter vattnas och sen for jag och dottern på inköpsrunda. Det där med återbruk ligger oss varmt om hjärtat så Gengåvan och Myrorna fick besök av oss.

Jag, som inget skulle ha, fann 6 st fantastiskt vackra champagneglas för endast 25:-/st och som om det inte vore nog, ett gigantiskt koboltblått glas och en rektangulär vas i samma färg för nästan ingenting! Kändes fantastiskt i själen! För visst är det väl så att man kan köpa sig lycka? För en stund i alla fall😁

Jag tänker på min tid som ensamstående mamma. Det var inte fett i plånboken då jag studerade och hade en tonåring att försörja. Vi lärde oss att lappa och laga, att laga mat från grunden på bra och billiga råvaror, att ta till vara och ändra och jädrar vilken nytta vi har haft av de där tuffa åren! Då jag betalade alla räkningar fick hon vara med och se hur mycket som fanns kvar efter alla utgifter. 

Att ha en budget är nåt som fastnat hos henne. Hon har stenkoll på ekonomin och massor av sparkonton och fonder. 

Jag är otroligt stolt över min dotter som tagit till sig och lärt sig av vår tid som fattiga. Att vända och vrida på varje krona är en lärdom. 

Hon är en fighter, min onge och jag är så stolt över hur hon lyckats i livet, trots stora motgångar. 

I fredags tog hon adjö av sin farmor. Det gjorde hon med sången; Himlen är oskyldigt blå. 

Hoppas att farmor som nyanländ i sin himmel känner hur mycket hon betydde för sitt första barnbarn. Om inte, så finns ju farfar där och kan berätta sina upplevelser med Amilla i vagnen, sina hemliga besök hos Börje i Boa där hon fick de största och kladdigaste klubbor som någonsin skådats även om vi sagt ifrån om att ge henne godis, men farfar kunde inte låta bli, helt enkelt. Han är förlåten sen många år tillbaks för dottern och han skapade ett band som än idag håller trots att han är bortgången sen många år tillbaks. Hans fantastiska historier som han berättade direkt från hjärtat och stunden sitter djupt i hennes hjärta och kommer alltid att finnas där. 

Farmor var den praktiska och ordningssamma och fick kanske inte samma uppmärksamhet från sitt första barnbarn som hon önskat. Men allt eftersom ungen växte upp så tog de tillbaks den "borttappade" kontakten. Farmor var ändå kittet i sin stora barnaskara och senare barnbarnaskara. 

Vila i frid, kära Siv och hälsa Kjell från Anja, även av honom kallad Ros-Marie-det tog jag som en komplimang eftersom det var ett namn han kallade alla han gillade. Hoppas ni stöter på Filip, ert barnbarn som inte hann leva på jorden och berätta om alla hans släktingar som kommer dyka upp lite senare. 

Under lördagseftermiddagen dundrade en gigantisk huvudvärk till och resten av kvällen var i viloläge.

Hoppas det är sista gången jag ger er cyberkramar!