Sorg och glädje om vartannat, men det är väl livet i stort...

Ja ni, det var ett tag sen. Det har varit en tung höst för mig av olika anledningar, både kroppsligt och själsligt. Men såklart har det även funnits och finns solglimtar både här och där. 

Men...

Det där med att tända ljus på en viss grav varje helg är så oerhört jobbigt att sorgen fylls på varje vecka. Men jag har bestämt mig för att klara av det eftersom de är mina älskade människor som jag så himla gärna hade velat lära känna, men inte hann. Att då besöka deras grav känns ändå som att jag, trots allt kan...jag vet inte, det kanske låter flummigt, men det känns som att jag ändå kan möta dem. Jag pratar med dem ibland då jag är där men förstår såklart att jag inte kan få nåt svar. Tårarna får rinna hej vilt. .Idag såg jag en man som stod vid en grav, han hade tänt ljus men stod bara kvar och...stod. Jag förstod honom. Han hade säkert en dialog med sin saknade. Jag kände nån sorts samhörighet med honom även om vi inte alls känner varann. SÅ känner jag också.

 Livet måste ju gå vidare, trots allt. Sorg är ju en del av livet även om vi ofta värjer oss för den. Hur man hanterar den är individuellt, för min del har jag mina sorgestunder i min ensamhet. Då jag har fina människor omkring mig kan jag fokusera på annat och det är betryggande och helande för mig. 

Men ibland rinner sorgen över.....

 Då vår älskade kisse Cissan ropade på mig en eftermiddag då mörktret sänkts sig. Efter en stunds sökande fann jag henne. Hon låg intill husväggen med blodet rinnande ur nos och mun, hon försökte gå mig till mötes då jag ropade men hennes bakdel följde inte med. Hon kravlade sig fram endast på frambenen.Jag vågade inte röra henne för att inte skada henne ännu mer. Detta förföljer mig dag och natt, att jag inte tröstade henne i sin smärta utan bara sprang iväg för att ringa Evidensia...som inte svarade på minst 30 min.. Att sen förstå att hon inte skulle kunna klara en resa till Evidensia för sin sista resa var helt overkligt! Och att sen inse att hennes resa till Regnbågslandet var via en kula i huvudet är en helt ny insikt som jag aldrig hoppas behöva vara med om igen! Men tack, snälla grannen K-Å för att du kunde förkorta Cissans smärtor💓 Jag kan fortfarande höra skottet..

Men...

DÄR tog sorgen över! Ibland kan man inte hålla kontroll på sina känslor utan faller ur titt som tätt över allt! Sorgen var så sargande att jag höll på att förgås!

Men...Mitt i all sorg fick jag ett mess från en kär vän...

Och rätt som det var hände det sig att..

En liten ljusglimt vid namn Blixten dök upp! Han kom som en skänk från ovan!

Hans förstamatte berättade att det behövdes hem till honom och några av hans syskon. Jag frågade Göbben och han sa  JA direkt! 

Fast lille Blixten är ingen ersättning för Cissan! Hell no! Hon kan inte ersättas eftersom hon var just HON!  Hon har en speciell plats i mitt hjärta precis som alla våra djur som gått vidare till Gröna ängarna. 

Blixten är en alldeles fantastiskt liten kissemiss som berikat vårt lilla hem och ger sin matte annat att tänka på än saknaden efter alla sina kära!

Blixten💓

 

Cissan i mitt hjärta för evigt!💓

 Sorg är sorg oavsett vem man saknar, människa eller djur.

Kram på er och ta hand om varann!

Recept eller inte...

 I förrgår låg Coops blaska Mer smak i brevlådan. Jag slängde den nonchalant på matbordet för att vidarebefordra den till återvinningen vid ett senare tillfälle.

Men...

Trots att jag är en receptmotståndare av rang så började fingrarna bläddra av sig själv liksom, och ögonen sen! De bara vältrade sig bland färggranna bilder på maträtter som säkert innehöll minst 25 ingredienser varav hälften inte ingår i min kost, och kommer heller aldrig att göra. Bara som ett exempel, framsidan av tidskriften; Grymt gott med gratäng, jo visst, men hur många av oss gör inte en jäkla gratäng av något slag nästan varje lördag, för fredagen är ju tacodag, eller hur? 

Som omväxling kan man skiva istället för strimla, lägga till purjo eller byta mot vitlök, kanske lägga till morötter jämna veckor, kålrot ojämna...För mig kommer alltid en gratäng vara varvade råvaror dränkt i grädde med ost ovanpå.

Fingrarna bläddrar vidare och vad ser ögonen!? Jo, asiatiskt! Nä nu får ni väl ge er fingrar och ögon! Jag avskyr ju ris av alla de slag, suchi😤, tång och alger😤😤, ingefära, wasabi(😤😤), rå fisk(😤😤😤!!!!) 

Fingrar, bläddra bort detta otäcka snabbt, för tusan! 

Puh!

Sidan 24 bjuder på Smördegssnittar med fetaostkräm och morot. Skulle kunnat vara intressant om det inte känts så onödig med sånt småplåtter. Kanske om man gör om receptet lite grann...hmmmm

Som fd tjocksmock under en tid så är kalorierna en viktig del och då är den fantastiska appen Lifesum perfekt att ha för att få koll på varje livsmedels kalori-och näringsinnehåll. Varför slösa kalorier på ris, pasta, pommes då det finns fantastiskt goda rotfrukter, grönsaker och bönor med mycket färre kalorier men med ett skyhögt näringsinnehåll och som ger mättnad?  Jag vill bli mätt och leva länge utan bristsjukdomar. Punkt. 

Vidare i blaskan, korvsoppa...Måste det finnas ett recept för det? För mig skitenkelt, man kokar upp vatten med salt, häver i frysta grönsaker, värmer upp, sen kommer ett riksfyllt moment, man skall fräsa korven innan man häver den i soppan!😆 Om detta skall kallas hemlagat vete tusan...

Sen kommer vi till nåt riktigt suspekt, Blomkålskebab!!!! Men ärligt Coop...

Men på sidan 54 ser jag ljuset i tunneln! Barnens bästa grekiska paj är blaskans verkliga superetta! Ett minus för färdigköpt pajdeg,(den kan faktiskt föräldrarna göra tillsammans med barnen) men det är förlåtet då det gäller barn, men annars är receptet utan en massa krusiduller. 

Vilken djävulskt listig redaktör de fått tag på som kan lura en sån notorisk matlagningshatare som mig att sitta och kolla matporr! Likt en riktig karlakarl som kollar Biltemakatalogen med dregel i mungipan.

För vet ni, idag har jag skapat ett alldeles eget recept! Och t o m skrivit upp det! Jädrar i dä!

Här kommer det:

Egenodlad pumpa, delad på längden, saltad och lagd i 
form med köttsidan nedåt. Lite vatten i plåten, Baks i ugnen
i 30 min. Låt kallna. 

Koka två skalade morötter, slantade i lagom stora bitar'
Gräv ur köttet ur pumpan och ta bort kärnorna.
Spara dem till senare..

Skiva en bit purjo och vräk ner tillsammans
med morötter och pumpa, Låt vputtra en stund och
häll sen på cocosmjölken

Samtidigt...

Hackar du en chili och slänger ner i grytan

Men så märker du att den förra chilin var mesig
så du skivar ner en annan rackare och dä händer det grejer!

Låt mojsa ihop sig och kör sen med mixerstaven.

Jädra, va gött!

Mr Ehler Danlos har gjort sig påmind under senare tid och därför har jag fått inse att jag behöver backa tillbaks och vila kroppen. Att just JAG fick den här skiten är ju helt fantastiskt eftersom jag är en stöngris(uttryck av min far som var likadan...) vägrar inse mig besegrad trots att kroppen säger nåt helt annat. Just nu har vi förhandlingar och läget är spänt. Mr Eds har för tillfället ett övertag men jag kommer inte att vika mig i första taget! Skall minsann visa vem som bestämmer, kanske fixa droger som sänker den skitstöveln...För helst vill jag besegra honom utan medicin. 

Bara för att jag är en stöngris, helt enkelt.

Då man är sjuk behöver man tröst, eller hur? Och vad är då bättre än att presenta sig några buketter rosor och dessutom fylla på värmeljusförrådet?

Köksbordet fick rosa rosor

Vardagsrummet fick röda

..och matsalsbordet fick också röda

Tre vovvar fattade ingenting då jag inte for iväg imorse. Dock fann de sig snabbt i den nya ordningen och somnade om efter frukost.

Snälle grannen Kjell-Åke fick ledigt från hundpassning och kunde roa sig på annat håll medan vovvarna fick härja omkring i hagen med en matte som knappt hade styrfart. Men tänk vad en gnagis kan göra underverk?

Här ligger de i solskenet, de godingarna
med varsitt gnagis

I lördags fyllde vår krutgumma Lummi aka Vallarjäntans Lummikki 16 år! Denna lilla lurvetuss har idag gjort ett riktigt tufft träningspass runt hagen, hoppat, snurrat, sprungit, rullat, backat och dessutom hunnit snoka upp och ätit en hundskit...Nåja, hon har fortfarande inte fått nån puss...

Näpen Lummi

Nä, nu behöver jag vila, skall umgås lite med Fredrik Backman, eller närmare bestämt fortsätta läsa hans sista del i serien Björnstad. Lite seg, än så länge...men jag är bara på sidan 107 av 711 så jag ger inte upp! Han är min favoritförfattare så även om han skriver nåt halvbra(hmmm, första delen av Björnstad...)så läser jag ut av respekt för författarens jobb. Alla kan ha dåliga dar ibland som sen sträcker sig lite längre än brukligt...Men jag förlåter alltid Fredrik B. MEN om han inte skulle uppnå mina förväntningar innan halva boken så tar jag Jonas Gardells( min andra författarfavvo)senaste bok som förstahandsbok som nattlektyr! Att jag sen somnar efter typ 5 sidor behöver ju inte nån av dom få veta...

Just nu brinner en brasa som skulle ge min kära Göbbe oerhörda svettningar om han var hemma, men det är han ju inte, ty han och Glittra är på älgjakt nordvärmland. Tur för dem eftersom jag eldar kvällen lång för att värma upp min onda kropp. 

Ha det gött mina vänner!

Höst- på riktigt!

Hej mina godingar! 

Har ni saknat mig? Så dum fråga, såklart har ni haft annat för er än sitta och vänta på ett blogginlägg från mig! Vore ju helt crazy annars, eller hur?  

Sen sist har det hänt massor och vissa händelser vill jag inte gå in på här. Det är för privat, helt enkelt. 

Men...

Nu är jag här igen och har nåt på hjärtat om ni har tid. Men har ni inte det så är det helt ok.

Idag plockade jag in det sista av sommaren. Alla dekorationer, fågelbad mm har nu sin vintervila i förrådet. Taket till paviljongen tog vi bort under veckan då det helt plötsligt blev en lucka i blåsandet! Men jösses, så tomt det blev!😔

 Förhoppningsvis klippte vi gräset för sista gången idag, men man vet ju aldrig...

Hösten kan vara fantastisk med vackra färger och krispig luft men än så länge har den inte visat sig nåt vidare, kanske nån dag men då har jag inte hunnit utanför dörren innan kvällen.

Hmmm, nu låter jag bitter, märker jag, men inte lika bitter som Cissan, som nyss strök förbi mina fötter och krävde att jag skulle öppna kattluckan som är stängd fr o m idag fm. Det hon inte vet är att den är STÄNGD pga hennes framfart bland möss och fåglar som visat sig i små äckliga vita maskar i hennes rumpa!😤 Medicin är inköpt och skall tryckas in i hennes mun under 3 dar. Detta föranleder inomhus vistelse under dessa 3 dar. Går ej att överklaga. Jäspalt så sur hon ÄR!!!😁 

Inte bara Cissan som är missnöjd just nu, våra novemberkaktusar är griniga som tusan! På förra adressen, skötte de sig klockrent efter att jag tagit in dem från glasaltanen ivid första kylan och ställt dem i fönstret närmast braskaminen. Knopparna exploderade! Gör samma nu, men de VÄGRAR samarbeta! Forts. följ...

De vackra höstfägerna är borta och nu väntar bara 
den tråååååååkiga hösten och vintern

Sista betongprojektet. Beongsäcken tog slut så
projektet fortsätter nästa såsong.

Nä, nu får ni sluta läsa och ta mysa med era nära och kära! 

Kraaam på er!

Det där med att åldras...

Jag har aldrig haft åldersångest, jag lovar. Jag har tagit varje födelsedag för vad den är, ett år klokare och mer erfaren, helt enkelt(förhoppningsvis). Efter 50 slutade jag med att tona håret och piffa mig mer än nödvändigt, man vill ju inte skrämma slag på folk, men hel och ren är ju fortfarande mottot. 

Att bli en "Sandgrundsbrutta" har alltid varit min största skräck! 

Ok, Ni kanske inte vet vad det innebär? 

Här kommer en kort beskrivning: Gärna leopardmönstrade tights, kort topp där midjevalken får möjlighet att trilla ut, höga klackar med antingen kedjor, dragkedjor, pärlor eller alltihop, hårt blonderat hår, gärna tuperat med MYCKET spray, makeup som kan få en att tänka AfterDark. Såklart finns varianter...😉

För mig är det viktigt att inte verka som att jag vill vara yngre än jag är. Fast hur vet man det?

Hmmm....mina älskade jeansshorts med hål här och där och mitt korta linne som lämnar midjan bar är väl för tonåringar? Nåja, jag bär dem bara hemma. Tur för alla med synen i behåll!😁

 Ett kul minne är då min ena Guldgosse(Hédi, kommer du ihåg?💓)på jobbet inte trodde att jag ägde några såna kläder. 

Skickade därför bild😁Han har fått en lärdom för livet! Inget är som det verkar...😊

Såg också fram emot att slippa allt kvinnorelaterat elände. 

Nej, vem tusan vill gå omkring och vara fertil i 50-60 årsåldern?😮 Där får Göbbera hålla på hur länge som helst med nån ung och fräsch frugga. Den fruggan kanske inte vet så mycket om ABBA, MTW och VHS men man kan ju inte få allt...😁

Nej, jag har verkligen sett fram emot min ålderdom....Näe, nu kändes det ju helt fel då jag skrev ÅLDERDOM!😳 Backar bandet, börjar om...

Har fått lite bakslag så här efter 50😞

Det första var en fläck, likt en mörk vårta på mitt ena smalben. Tänkte HUDCANCER dag som natt. Bokade såklart tid på vårdcentralen! 

Diagnos: Åldersvårtor. min ålder vid detta tillfälle var typ ca 50...Kände mig vid god vigör och hade önskat att de ÅTMINSTONE gett mig det latinska namnet!

Nåja, som bonus har jag inte haft de värsta möjliga klimakteriebesvären. Även om det skrivs i media om hur svårt det är at gå ner i vikt efter klimakteriet så så säger jag; pilutta er! Vill man , så kan man, så det så! 

Jag har under förra året lyckats gå ner 14 kg i vikt, mår jättebra, håller vikten utan problem, tränar, gräver i vår stora trädgård och orkar med att ta hand om mina barnbarn utan att bli helt utsliten dagen därpå.

Men...

För en tid sen hade jag återbesök hos min Optiker. Jag fick en fantastisk optiker! Hon gjorde underverk med mina styrkor på både linser och glasögon. Fick mina nya linser i måndags. Satt in dem och blev nästan gråtfärdig av lycka! Bästa styrkan i världen!

Jag behövde nästan inga läsglasögon alls under dagen!

Men...

Allt eftersom har jag sett fiskar, maskar, blixtar och en suddig fläck på höger öga. Min största skräck är att mista synen! Även om jag varit oerhört närsynt och astigmatisk under hela livet så har det kunnat korigeras av mer eller mindre duktiga optiker under årens lopp.  

Nu har jag googlat på mina symptom och har fått fram att det är en glaskroppsavlossning. Åldersleraterat och ofarligt, om inte dittan dattan händer.

Faaan ogg!

Vad kommer här näst?

Tog ett träningspass på 45 min bara för att vara trilsk!

Kram och kör för tusan på så ni inte trillar av pinn!

Med blandade känslor

 Men tjenahej, mina govänner! Så snälla ni är som tar er tid för mina tankar.

Min Göbbe köpte ju en båt förra hösten. Han älskar att vara på havet/sjön/ån/eller vilket attans vatten som helst! Vet inte riktigt, men jag tror att han gillar att härska över vattnet med hjälp av en hyfsat hållbar balja med motor och ratt. Han är dock en badkruka...

Jag är livrädd för djup och höjder! Vill känna fast mark under fötterna. Jaha, tänker ni, hur löser dom det där? Jo, ni förstår, om man är en stönig jävel så försöker man prova om man kanske, eventuellt, möjligtvis har kommit över den där otäcka panikångestkänslan av att vara helt isolerad mitt ute i öppet, DJUPT vatten i en balja som gnirkar, hoppar och har sig. Inte njutbart alls. För mig. Men jag jobbar på det. Men jag är dock ingen badkruka...

Idag gjorde vi en tur runt hela Öa och jag vet inte jag...men jag tror att min make njöt mer än mig. Jo, jag myste då vi puttrade fram i sakta mak, men att puttra runt hela Öa skulle ju ta en hel dag, det fattar jag ju! Så rätt som det var drog han på och då fick jag ta till alla krafter för att inte tänka på Titanic, Wasaskeppet och Estonia! Tvångstänkte på kul saker som att mitt 4:e barnbarn snart anländer, om nån av hundarna kanske bajsat inne, vad vi skall äta till middag eller om jag låste dörren innan vi for...

Men...

Vid vissa tillfällen var det snudd på att jag skulle få en panikattack, tårarna rann men jag bet ihop och höll stenhårt i stolssitsen med vänsterhanden...För om vi kapsejsat så hade jag ju ändå nåt att hålla i...😉 Om nån hade gjort en räddningsinsats vid eventuellt olycka så hade de fått bända upp mina fingrar från stolsitsen😄 

Nåja, vi klarade oss såklart levande från denna färd tack vare min käre Göbbe Kapten Ahlborg. Jag har fått se hela Öa från ett helt annat håll och det kan jag nu lägga till mina vackra minnen...för jag kommer ALDRIG att vilja göra samma resa igen. Sorry, Göbben!💖

Dock inträffade en pulshöjare då jag efter 4 timmars omväxlande rysare-mysare såg vår brygga närma sig. Motorn dog! Göbben försökte starta, motorn dog, Göbben svor, motorn dog, Göbben svor, kollade och grejade med nåt som den Handyman han ändå är och så, TADA, tuffade vi efter tre gastkramande minuter in till bryggan. Han sa nåt om nån ventil som han glömt ändra så att bempan skulle...äsch, jag kommer inte ihåg, eller rättare sagt, jag längtade bara efter fast mark under fötterna och lyssnade inte ens...Förlåt Göbben min, att jag inte var mer intresserad💞

Det där med rädslor. Jag har alltid hävdat att om man skall kunna övervinna sina rädslor så måste man utmana dem. Det har jag gjort idag. Vet inte om det hjälpte...men jag ger inte upp. Jag vill ju för tusan inte skicka ut min Göbbe ensam med båten! Tänk om det händer honom nåt? Ehhh, en annan rädsla som dök där hux flux...

Dock kommer jag ALDRIG sitta i fören på båten med fötterna i vattnet som vissa vi mötte gjorde, som nåt jädra kuttersmycke! Jösses, är de helt tokiga!😨 Eller de där stollarna som stod på nån bräda och såg ut som Moses i vassen..Varför inte bara..bada?

Ja, det här var några funderingar från en överlevande och baksidesolbränd maka🌞😅

Ha det fantastiskt gött, mina vänner! Och kom ihåg, vattnet är inte djupare på andra sidan viken!😉Eller?