Då jag tappade hakan....

På och utanför vår lokala ICAbutik får jag ofta uppslag till blogginlägg. Är det inte några lunsar i Svenskarnas Parti som står utanför och delar ut sitt partiprogram så är det nån stressad mammi som ger sina barn ADHD bara genom att öppna munnen då de stiger in genom dörren.

 Idag skulle ni vart med! Oj oj, vilka naiva människor det finns, eller får man kalla dem dumma?
Hm....Jag har en försonande dag idag, så jag kallar det för naivt.

Så här var det:

En mamma med sin son i 6-7 års åldern var i färd att handla. Den ömma modern lät sin son vara med och bestämma dagens inköp. De blev, för mig, lite eljest....
I alla fall, hon var en tidsenlig moder och lät den unge gå före och plocka bland varorna för att förhandla sig fram till, för honom, perfekta varor.
Nu kanske ni tror att jag förföljde detta ont anande par men se, det var nog tvärtom. Jag hade varit MYCKET tacksam om de tagit en annan väg än min, men se där hur saker och ting kan ta olika vändningar. Och att finna nån skyldig går ju inte, ty det finnes ingen sådan.

Så kom jag då till kassan och vilka har då tagit plats före mig i kön, JO, den ömma modern med sin lille superson. Han fick minsann plocka upp alla varor på bandet, sakta men säkert vända ALLA koder åt rätt håll och så kom då slutklämmen: Betala!!!!
Ja ja, tänker ni, vad är det med det då? Men här kommer fortsättningen....

Hon sätter i sitt kontokort i apparaten och säger KODEN högt och tydligt!!!!

Jag kommer fortfarande ihåg den fast jag försökt radera den ur hjärnan!!!
Tur för henne att jag, som stod precis bakom, inte var en buse med oärliga tankar och dessutom har värsta dåliga ansiktsminnet

Nån av oss i kön hade hur lätt som helst kunnat knacka henne i huvudet vid första bästa tillfälle och snatta kortet, om vi hade varit busar, alltså, och därefter tagit ut alla pengar på kontot!!
Och om vi inte knackat henne i huvudet, kanske vi gjort den mildare lösningen, lurat av henne kortet.
Nu har jag inte så många ideér för jag är dålig på busiga tjuvlösningar, men jag har ju sett massor av deckare. Och Veckans brott med min idol Leif G V Persson. Så jag kan fantisera...

Jag är fortfarande helt uppfylld av denna naiva(dumma) mamma.

3484....

Kramisar alla mina goingar!

Helvetesbomull och lite annat...och inte så lite heller

Vitt och otäckt

Nej, jag gillar inte vinter, jag.
Det kanske har framgått tidigare i mina blogginlägg, och om inte annat så kanske bloggnamnet kan ge en vink...

Nej, jag gillar inte då snön lägger sig som ett mjukt täcke över landskapet. Vissa gör gällande att det är bättre med snö än slask, men för mig är slasket ärligare, man vet vad som finns under fötterna. Snön ligger där som ett litet bomullstäcke, man blir lite nostalgisk och tänker på då man var liten och gjorde snöänglar, åkte skidor, drack varm choklad och åt apelsin.
BAH!!! Jag var jäääävligt nära att göra en snöängel idag! Och den var INTE planerad!
Varm choklad och apelsin var väldigt långt borta vid den tidpunkten....

Nej, jag är inte förtjust i att skotta snö tre gånger om dagen. Vissa kanske hävdar att det är bra motion, och det har jag i och för sig svårt att förneka, men motion skall vara ROLIG, juh! Idag var jag tvungen att boka av mitt ROLIGA tabatapass efter att ha dragit upp persiennen .

Nej, jag gillar inte att pulsa i den vita djävulsbomullen med en yster, snötokig hund i kopplet. Det är inte himmelriket för mig. Denna vovve snöbadar vid första bästa tillfälle och kan då i vissa fall bli så hänryckt att hon drar med sig matte i ett ofrivilligt snöbad....

Nej, för mig finns inga bra kläder på vintern. Jag söker fortfarande den varma OCH samtidigt smidiga fingervanten. Har ej funnit den än. Och fann jag sådana så skulle jag väl tappa bort den ena på nolltid, för sån är jag....Och det kan jag tyvärr inte skylla på vintern, även om jag väldigt gärna vill....

För att inte verka som den värsta bittra surkärringen ever så skall jag nu verkligen försöka komma på nåt bra med vintern....

Hmmmm...

Nu kom jag på!!

Det bästa med vintern är då den är slut!


Nu över till nåt annat,

För en tid sen tog jag med mig min kära laptop till vardagsrummet för lite surfande. Det var en svinkall kväll och brasan värmde därför gott. Gubben och jag myste till det med tända värmeljus, ett glas rött och hade det göööörgött.
Först hade jag "lappen" i knäet men det blev obekvämt så jag ställde den på bordet. Gubben såg på lill-tv och hade ingen koll på sin maka. Så kom det sig att jag råkade somna en stund, det var ju fredag....ingen lång stund för min käre make var ju snabb som ögat att väcka mig. Yrvaken som jag var(fast det erkände jag såklart INTE för honom, nä, jag hade ju bara vilat en liten stund...) satt jag igång datorn igen, men vad hade hänt? Det var liksom en fläck på skärmen längst upp i kanten. Jag försökte sudda bort den, i tron att det var nåt smuts, men fläcken var kvar.

Syns inte så mycket här, men det är den lilla ojämna fläcken 

...som syns väldigt tydligt på skärmen. 

Klant Maja på Abborrvägen hade varit i farten igen! Hon hade ställt sin fina, laptop precis framför en ljuslykta! Det dröjde en vecka innan hon vågade säga det till sin make, samme make som köpt den fina datorn till henne....Och tänk, han blev inte ens sur! Men han är väl van....

Ser ni det lilla gröna skottet? jag blev alldeles lycklig!

Efter att ha städat bort julen såg mina orkidéer lite ledsna ut så jag tog mig för att plantera om dem. Vissa svarade med detta utseende..
Så igår var jag i färd med att slänga den mest otacksamma av dem, men vad såg jag? Jo, ett litet, litet spirande blad som sökte sig uppåt!

Shit, nu ser jag att jag glömt bort att ta bort
julljusstakarna! Hur blind kan man bli? 

Igår köpte jag nåt som aldrig nånsin fallit mig in förut. Jag köpte kronljus styckevis. Men hallå, tänker ni säkert?  Har hon varit i 1800-talet, eller? Saken är den att jag är livrädd för såna där långa ljus som man måste blåsa ut. Herregud, jag som somnar stup i kvarten bara jag sätter/lägger/ mig ner! Och har en valt en Gubbe som funkar likadant!
Därför har jag bara köpt värmeljus(ja, jag VET, det kan också skapa eldsvådor) de senaste åren.
Men efter en incident med ett glömt ljus på köksbordet för en massa år sen så är jag livrädd för "långljus"
Så fann jag min 40-års present från jobbet, och blev lite nostalgisk. De är från Krukmakeriet i Fryksta, de passar jättefint till vårt vardagsrum nu, efter att vi renoverade. De är ju lite gråblå och det var svårt att passa in dem förut. Så igår upptäckte jag att ICA sålde ljus styckevis. Igår var det premiär! Och tänk, huset står kvar! Ändå tog både Gubben och jag en lite powernap i reklampauserna...
Bra ljus, de brann jättesakta, riktiga kvalitetsljus, helt enkelt!
För några år sen köpte jag nåt som heter "Änglavakt". Man sätter den på ljuset och så skall den släcka ljuset då lågan har nått till den längd man satt vakten. Vilken skitgrej! Stearinet rann ju över locket som skulle falla över lågan och spärra den.
Nej, bättre är att stirra på ljuset och då det rycker det minsta i ögonlocket så SLÄCK.

Att det är vinter kan man tyvärr inte förneka, så vad gör man för att pigga upp sig? Tulpaner, såklart!
Sen fick två av mina betonglyktor faktiskt komma in från altanen för att känna på "innelivet".

Du å ja, Pandis!

Jag är ju lite blöthjärtad, det har ni säkert märkt, så då jag idag plockade fram Pandis till Lummi och hon lade huvudet på Pandis och vilade, så blev jag tårögd. Lummi må vara en jobbig vovve i vissa situationer, men hon är också den mest personliga och tacksamma. Hon ger respons direkt!

Hej matte! Tack för den goa bädden! 

Ibland finner vi inte nån av katterna nånstans. Vi letar och letar men icke. Vi tänker såhär vid dessa tillfällen: Ingen katt har nånsin smitit ut då vi öppnat dörren så då är de alltså inne nånstans. Ingen av de två kommer att svälta eller frysa ihjäl.
Idag saknades Syrran. Jag var inte nämnvärt orolig eftersom hon är en riktig innekatt...men nyfiken. Ute var hon inte så varför vara orolig, liksom.
Tänkte mig en stund i syrummet, och tog mig för att välja tyg....

Matte har gjort en bädd särskilt för mig. Den har hon
lagt framför den där varma grejen...Uhhh, så gött! 

Att jag och Gubben är djurälskare har väl inte undgått någon och våra kissar och vovvar är vårt hjärteblod, helt klart.
Jag vet faktiskt inte vad vi skulle göra utan dem....Det tråkiga livet, helt enkelt.

Om det vore möjligt, men tyvärr inte är det, så skulle vi adoptera hur många djur som helst.
Nu har vi tre hundar och två katter. De är så himla älskade och bortskämda så det är inte klokt! Men att veta att inte alla husdjur har det så, är mycket tungt att bära för mig. Att försöka hjälpa till så mycket det går med att sponsra olika djurrättsorganisationer är viktigt för mig. Tänk om man hade hur mycket pengar som helst?

Den sista kissen i vår flock som har kommit som övergiven är Syrran. Hon var en av katterna som hittades på en parkeringsplats utanför Kilafors för ca fyra år sen. En kartong med en kattfamilj upptäcktes av en uppmärksam person. Polisen tillkallades och katterna omhändertogs. tyvärr så är inte alltid polisen så himla kunniga om djurrätt så fyra av ungarna, ca 6 veckor gamla placerades ut i nya hem och mamman och en unge hamnade där de skulle, på Djurskyddet i Skåre. Det var Syrran och hennes mamma.
Jag hoppas att de andra kattungarna har fått bra och kattkunniga ägare för annars så blev det tufft för de små. En kattunge behöver 12 veckor på sig för att vara redo för att lämna mamma. Mamman, som är så viktig för att lära ungen hur världen fungerar. Vår Syrran fick ha mamma i 12 veckor och har därför växt upp till en trygg och go kisse, med mycket speciella gåvor. Att det blev hon istället för den kisse jag hade bokat, är helt Syrrans egen förtjänst. Hon var smart redan som 11 veckors unge!

Jag hade bokat en katthona på ca 3 år som kompis till vår Skrållan som blivit ensam efter att Toker gått över Regnbågsbron.
Vi gick in på Katthemmet och kollad runt. Vi fann inte katten jag bokat så vi gick runt och så DÄR, i en fönsternisch, låg en liten röd kisse och bara KRÄVDE min uppmärksamhet! Jag föll som en fura och ropade på Gubben som var i andra ändan av lokalen: KOM Tommy!!
Han trodde väl att jag blivit sjuk, eller nåt, men han kom rusandes och då jag pekade på den lilla så...föll han som en fura, han också!
Livet har inte varit helt lätt med denna vilda kisse i huset. Skrållan fick kissfeber och tyckte vi hade svikit henne under en lång tid. Detta var ju ingen värdig ersättare av stolte Toker, som var en patriark och husfader till Skrållan. Vi fann kisspölar efter Skrållan på de mest ovanliga ställen. Protestkiss, helt enkelt.

Skrållan, vår pratglada goding. Vi har den enda levande 13- åriga kattungen i världen.

En mycket jobbig tid för oss. Husse fick renovera hela hallen...
Men nu är det ju så att de har en matte som ALDRIG ger upp då det gäller ett djur, så därför är det numera en riktig djurfarm på Abborrvägen 91.
Skrållan, som nu är 13 år och Syrran som är typ 3,5, har börjat busa och samsas väl tillsammans. Skrållan står också ut med Lummi, som kommit och gått under åren, men som numera är hemma i huset för alltid.
Det är som med oss människor, det får ta sin tid att lära känna varann.

Här ligger hon, vår sista kissegoding Syrran. Från början  Syster Yster
men det var ju jobbigt att säga så efter en tid så blev det Syrran.
Men kärt barn har många namn för hon heter också Klutt, Kluttan Tjockis,
Syrrbyrr och Tiger. 

Nej, men guuud, nu har jag upptagit alldeles för mycket av er tid, kära vänner! Ta nu vara på resten av lördagen och njut!

En massa kramisar till er!

Hela England bakar...

Jag har nåt att bekänna...Som totalt ointresserad av fikabröd och godis av de flesta slag så har jag börjat se på Hela England bakar. Visst är det stolligt? Men de där två personerna som föreställer domare är ju helt.....utomjordiska. Den ena är en tant(minst två år äldre än jag) som inte verkar ha ätit NÅT på flera år och den andra en man som ser ut som en fondmäklare eller överårig discokung.
Jag bara ÄLSKAR detta program!
Det är så otroligt fascinerande att se deltagarna lägga ner SÅ mycket energi på nåt så otroligt onödigt och oviktigt.
De gråter och snörvlar om deras kakor råkar sjunka ihop i mitten, men vad tusan, det gör ALLA mina kakor och inte f-n grinar jag för det!
Igår skulle de göra 36 lika stora bakelser.
För mig är det hur enkelt som helst, gör en stor kaka, ta ut 36 formar med ett kakmått, klutta på nåt klet, toppa med lite hackad choklad och nåt bär. Färdigt!

Glöm det då det gäller detta program! De gör bakandet till en vetenskap. Obegripligt för mig, men ändå oemotståndligt att titta på!

Nej, för mig är företeelsen det viktigaste. Att bry sig så mycket om att skapa nåt som nån trycker in i munnen på 1 sekund, och säger; det var gott, och sen sväljer, fascinerar mig. Vissa är riktiga konstnärer och då är det ju ÄNNU mer otroligt!!

Idag är det domarna som skall visa hur det går till att baka. Jajjamensan! Skrangeltanten och discokungen förklarar in i minsta detalj hur de mäter upp alla ingredienser, hur de höjer eller sänker värmen, undviker mardrömmen att kakorna inte blir perfekta in i minsta detalj såsom att de kanske blir aaaaaningen för torra/degiga/fula/smuliga.

Jag skälver av nyfikenhet!

Att softa eller inte softa....eller båda delar, det är frågan

Ikväll övar jag. Ja, på lite allt möjligt, men framför allt på att SOFTA. Eller som vi gamlingar säger;   Tar det lugnt.
Men det där att softa, dvs ta det lugnt, är nåt som jag kan bli förvirrad över.
Vad är ett måste och vad är inte?
Hur många gånger händer det att man kommer hem från jobbet och bara går och sätter sig och SOFTAR? Mig händer det ALDRIG, möjligtvis om jag är sjuk...fast det är jag ju aldrig...eller mycket sällan, så därför har jag ingen erfarenhet.
Fast man softar väl inte om man är sjuk? Då orkar man ju inte, eller hur? Känns lite fusk då...
Nå, man måste vara frisk för att lata sig, tycker jag!

Min vecka har varit aningen strulig, huvud och kropp har inte varit synkade hela tiden. Ja, tiden ja...
Den har inte heller varit synkad med mig. Och teknikstrul på jobbet, till på köpet. Men se, det blev fredag denna gång också! Schysst! Och här sitter jag och SOFTAR...

Nu skall jag inte förhäva mig med att allt gick som en dans, nänä, jag gick väl i dammsugarfällan efter att ha vägrat handla, slänga skräp eller tagit långpromme med vovvetjejerna i dretvädret.

Fick ett rejält återfall då jag såg hårtussar i trappan upp till övervåningen, men vad tusan, de var ju stora som  marsvin! Jag plockade snabbt fram lilla snabelmonstret och körde trappan....och då jag ändå höll på däruppe...hela alltihopa. Jag upptäckte nämligen att det var kattsand långt utanför lådan. Man måste ju bara...Ja, jag vet, jag skäms lite...Men man brukar få en andra chans, väl?

Men sen har jag SOFTAT...ja, alltså, efter att ha laddat en maskin med kulör, fast det var ju inte nåt jobb eftersom jag gjorde det då jag passerade tvättmaskinen då jag skulle gå ut med första voffsen....Och då jag skulle gå med den andra så var det lagom att lägga i tumlaren. Så det var väl inget extrajobb, ju....

Men efter DET har jag softat i alla fall. För att ge alla djuren mat måste man ju...och ta bort bajs ur kattlådan...

Nu sitter jag i alla fall här med ett glas vitt(ja, jag har övergett rött nästan helt eftersom det ger yrsel...), brasan är tänd, alla 85 (kan var en överdrift...) ljuslyktor likaså, hundar och katter sover som stockar och allt är så där härligt TYYYYYST. Då njuter jag.

Nu är det så att min Gubbe är på golvläggaräventyr i sin kära dotters/min kära bonusdotters nyinköpta bostadsrätt. Han är borta hela kvällen för golvet måste ju finnas innan han sätter in ett nytt kök i morgon.

Alltså, medan han sliter med golvet så softar jag....Vad ger DET för signaler då? Att han är så djävulskt krävande att jag endast kan ta igen mig då han är på bortaplan ELLER att jag är så himla lat att jag tar första tillfälle i akt för att lata mig? Hur mäter man arbetsinsats?

Frågorna är många och svaren få...

Jag skall allt snart resa mig från soffan och börja med maten, för mat måste han ju få, den stackarn, då han kommer hem, då han slitit först på jobbet och sen med golvet hela kvällen.
Äsch, jag har softa nog! Nu gör jag som jag brukar.
Nu har jag baske mig övat färdigt! Det får finnas måtta i allt.

 Om man som jag och Göbben, har följt Historieätarna slaviskt, och sett hur eländigt och arbetsamt folk hade det för inte alls länge sen, så inser man hur alldeles förträffligt bra vi har det.

Och de stackars tiggarna utanför affärerna. Jag har fullt upp med mina tankar om dessa bostadslösa människor som sitter i ur och skur och säger HEJ. Jag erkänner att jag ibland har svårt för dem. Vissa är inte alltid så trevliga. Jag ger en slant då jag har, men för att jag skall få mitt samvete lättat känns det som jag behöver skänka hela min lön eftersom det sitter tiggare utanför varje affär.
Men tänk så många åsikter det finns om dessa människor...
Undrar hur många som vill byta med dem?

Tänk, så viktigt det är med perspektiv här i livet.

Lagen om alltings jävlighet...

Tänk dig att du har haft en fantastisk julledighet, du är laddad för ett nytt år med massor av härliga utmaningar. Du kommer till jobbet första dagen. laddad, som sagt...Efter halva dagen är du så trött att du kan somna bara du sätter dig.

Nästa dag lunkar på i samma anda. Men så kommer

NÄSTA DAG.....

.Så...du smyger upp extra tidigt(din man ligger nämligen och sover eftersom han är ledig) går ut med dina tre hundar, ger dem mat...och även de två kissarna som står på matbordet, och ser anklagande ut. Själv hinner du få i dig en kopp kaffe på stående fot.

Oj oj, klockan går.

Så du ropar på ena vovven som skall till dagis att det är dags, du tar med två äpplen(har du försökt att bära två äpplen samtidigt med en plastburk med hundmat och ett hundkoppel, handväskan och en ryggsäck?) Nä, tänkte väl det. Ingen är väl så dum att man de inte lägger allt i en PÅSE....

Du kommer ut, packar in vovve och alla saker och börjar skrapa rutorna på makens bil. Ja, den står ju ytterst så du har tänkt sno den idag, och låna ut din egen bil till honom. Då han vaknar.

Japp, nu är du klar och backar ut. Men...det finns inget ljus i panelen! Du letar febrilt efter reglaget till panelbelysningen men finner intet. Men inte kan man väl köra med en bil som inte hastighetsmätaren syns på, eller hur?

Så du packar ur vovve, koppel och lite till och in med allt i din bil, tiden är knapp, samtidigt som du nu gnisslar tänder ganska kraftigt över din make som har grejat med sin bil som bara han kan. 

Klockan är nu JÄTTEMYCKET och du skall till hunddagis med vovven.

Du lämnar honom och hoppas på att vägen är ren från bromsklossar. Men varför skulle de hålla sig inne just denna morgon? 

Du kommer 10 minuter försent till jobbet, kollar bakåt samtidigt som du slänger dig ur bilen och märker då att din träningsrygga INTE ligger i baksätet.

SUCK....

Jobbar på och ringer maken vid 10.30. Då väcker du honom....

Frågar om han kan möta upp vid ditt träniingsmecka och överlämna din träningsväska i god tid innan ditt pass börjar. Jajamensan säger då din resonable make. 

Så går tiden och så ringer han och säger att han kommer med väskan för han har ändå vägarna förbi. Men åhhh, så snällt, säger du och glömmer genast bort hur JÄVLA arg du var i morse, på samme man. 

Efter en stund ringer din fantastiske make och säger; Jag har lämnat väskan nu, men då märkte jag att du har punka på ditt ena bakdäck. 

Du säger; Men jävlar!!!

Han säger: Det är lugnt, jag kommer och byter däck. Gulle han, eller hur?

Efter en stund ringer samme fantastiske make och säger:(MYCKET FULT ORD) muttrarna sitter som(MYCKET FULT ORD, IGEN) och jag måste åka och köpa ett nytt fälgkors eftersom det förra gick sönder. Oj, säger du, det var inte bra...för vad annat kan du säga om däckbyten...

En tid går och så ringer din fantastiske man och säger; Du får boka av ditt pass för de (OCH NU ÄR ORDEN SÅ FULA ATT TUNGAN RUTTNAR I MUNNEN OM MAN SÄGER DEM) bultarna går inte att få upp. Jag måste få tag på ett jättestarkt fälgkors som klarar av dem. Nu är klockan 14.46. 

Ditt pass behövde bokas av 14.45 som senast annars så får du en varning och det är ju inte kul.

Du försöker därför ringa ditt träningsmecka för att förklara. 

Jodå, du kommer fram hur snabbt som helst till repan(det händer inte ofta) och förklarar ditt dilemma, men en sån otur du har IDAG då! Du träffar på en nyanställd som inte har behörighet att boka av dig utan du får stå där med skammen att ha en varning..SUCK....

Din make kommer i ilfart för att köra dig hem att rasta två mycket bajsnödiga vovvetjejer medan han hämtar killvovven på dagis och gör de nödvändiga ärenden som hör ett hushåll till och sen hämta dig och...fortsätta däckbyte.

Din, nu aningen irriterade men fantastiske make och du kör med ett nytt däck och ett rackabajsarfälgkors tillbaka till jobbet denna fredag, och du försöker väl heja på däckbytaren så gott det går.... Du kan ju inte hjälpa till på annat sätt pga dina klena fingrar.

Äntligen hemma! Klockan är 18.30 och ni är helt slut. 

Om allt hade varit som vanligt så hade du varit hemma två timmar tidigare.

Ja ja...

Nu är det lördag och du har hela dagen framför dig. 

Attans, vad det snöar...men hundarna måste ju rastas så du tar den första hunden på bajspromme och hopps, där var det nära att du trillade! Men det gick ju bra, vilken tur!

Så är det dags för nästa voffs, varför inte ta båda två? Jo, såklart, eftersom du är lite hungrig så här på morgonkvisten.

Kiss och bajs går som en dans och du går in igen för att ge alla voffs frukost. Knäpper det inte lite i ryggen?

Äsch, inget att bry sig om.

Men hallå!! Hur mycket snöar det egentligen?

Bäst att skotta!

OPPPSSS!

 Nu var du nära att trilla igen men klarade dig med nöd och näppe. Lite stel är du men det är nog ingen fara.

Senare böjer du dig lite framåt för att sätta på ugnen ...Och DÅ...

Smäller det till i ryggen!

Resten av kvällen har du en personlig assistent i form av en make som med oerhört förvånad uppsyn har fullt upp med att fungera i kökets hemligheter. 

Han gör så gott han kan men att finna kniven i rätt låda, eller sleven där han lade den för ett halv år sen...det är ju inte lätt, får man ju förstå. 

Han tränar och tränar, och till slut blir han nog ett riktigt proffs, men du tänker att det är nog ett tag kvar...

Ja, tänk om ni var i den här situationen, men det hoppas jag ni inte är, för det verkar ju inte var nån hit, direkt....

.

.