Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 31 januari 2020

Sjukt

Alltså, hur sjukt är det att inte bli frisk efter en förkylning? Tydligen så har jag väl gjort nåt dret i mitt förra liv som jag får sota för nu, eller vad tror ni?
Jag kan i allafall med säkerhet säga att jag INTE har fått Coronaviruset för att äta ormar, råttor, hundar och katter(!) är inget som finns i min kost. Tror inte att kikärtorna led så mycket efter att jag satt tänderna i dem...

Efter att ha haft ett litet träningsuppehåll på typ...3 år så är jag nu sååå sugen på att börja träna upp min sladdriga lekamen att denna efterhängsna förkylning suger rejält!

Sen finns det mer som sänker mitt välmående..

Som att vår fantastiska Maggi gjorde sin sista dag på jobbet idag. Jag vägrar att acceptera det och tänker att hon kommer att möta mig på jobbet med samma glada humör som hon alltid möter mig med då jag släntrar in 08.03 varje dag.
Nåt annat finns inte för mig!
Att inte Maggi kommer att finnas på jobbet tror jag inte nån av oss kan förstå och acceptera.
Hon är en ängel i mänsklig skepnad, så är det!

Nu ligger jag i soffan och hostar. Fördriver tiden med att kolla på Lyxfällan och vet ni, det finns värre saker än att vara förkyld och hosta!
Man bleknar över hur unga människor med barn kan glömma att betala räkningar, ta lån och omsätta lånet i dret.
Jösses, så gammal jag känner mig. Betalade mina fakturor igår och kände mig nöjd och befriad.
För mig är det A och O att vara skuldfri.

Trots min ömkliga tillvaro just nu så är jag så himla glad över att min dotter just nu mår bra i sin graviditet. Jag säger just nu, för det är en lång resa innan bebben kommer ut i augusti.
Men min dotter är en kämpe och kommer att ro detta i land även om det kanske kommer att bli bakslag innan bebben är född.

Jag trodde aldrig att jag skulle bli mormor då min dotter under många år sade sig inte vara intresserad av att skaffa barn.
Men det är aldrig försent att ändra sig.
Nu har jag två härliga barnbarn och en till på väg och jag längtar nåt så otroligt på den tredje. Vet inte varför eftersom de två tidigare är helt gudomliga. Men den här tredje, alltså...ojoj
Nåja, det kommer att lösa sig. Min famn kommer att räcka till alla tre!

Nä, nu måste jag lägga mig ner och tycka synd om mig själv en stund till och hosta, hosta och hosta.
Men, ha en fantastisk helg och ta hand om er!









fredag 24 januari 2020

Den 25:e smäller det!

Ärligt, vad händer med folk då det är löningsdag? Vissa verkar ha glömt att de inte är ensamma på jorden...
Jag behövde tanka idag. En bil före mig. Det är lugnt, tänkte jag. Det går väl fort. Jo, jädrar ni! Damen före mig hade fullt upp med att förstå hur hon skulle trycka in sin fyrsiffriga kod, välja pump och sen lyfta munstycket och föra det till hålet på bilens högra sida där det också satt en jämrans rund mojäng som tydligen behövde vridas runt för att avlägsnas. Damen verkade nybörjare på detta och jag, som sett Herrskap och tjänstefolk på 70-talet, fick en inre bild att hennes chaufför nyss hade sagt upp sig med omedelbar verkan pga att kärringen var ett hår av hin. Ja, sån är jag... min fantasi flödar vid de mest skilda tillfällen.
Nåja, jag var på välvilligt humör och väntade som en lydig svensk...tills damen  satt sig i bilen.
Då hände ingenting.
Nu skulle ni hört vad fru Ahlborg Lindeberg kan vräka ur sig då fôlk inte åker fram och lämnar över pumpen till nästa bil!
Nä, tanten satt kvar och grejade med sitt kort, krånglade med bältet och tog världens tid på sig att komma iväg!
GAAAAAHHHHH!
Jag har dock förmågan att skifta temperament med blixtens hastighet så då kärringen försvunnit ur sikte så var jag åter på gott humör tills jag kommit fram till rondellen 25 m bort där en vit firmabil dök upp från ingenstans och så när prejade mej!
De svordomarna har ni inte lärt er än! Om jag skriver dem så kommer datorn att smälta.
Dessa händelser skedde vid lunchtid efter att jag i flygande fläng varit hemma och rastat tre kiss-och bajsnödiga hunddamer.
Jag klarade mig tillbaks till säkerheten på jobbet utan fler intermezzon och jag kunde andas ut.
Så var arbetsdagen slut för mig.
Jag skjutsade hem min högra hand Maggi och for vidare för inköp av fredagens tacobuffé.
Lyckades trixa mig fram genom Coop Nolgård, fastnade ibland vid tvärställda kundvagnar där dess ägare, lätt hysterisk av köpglädje for som en skållad råtta mellan montrarna. Jag höll mig lugn även då det dök upp en släkt/grann/kompisträff där man hade det frejdigt mysigt utan tanke på omgivning.
Vadådå, det är ju löning och vi är så där himla exalterade som vi endast är vid detta tillfälle, samma tid varje månad.
Usch, så synisk jag är.
Men ni vet min fantasi som ibland skenar iväg..
Men nu ni, skall ni få höra..läsa menar jag.
Då jag kom till kassan, jag använder alltid självbetjäningen, så började jag scanna in mina varor, var nästan klar då jag fann en gurka som jag glömt väga. Alla varor låg i kassen intill min station och jag gick 5 m bort till vågen för att väga den attans gurkan. Döm om min förvåning då en kvinna går fram till just MIN station och börjar scanna in sina varor! Alla andra stationer var lediga men hon kände tydligen att den där stationen längst bort var den enda rätta för henne.
Jag sa: Jag håller på vid den där stationen.
Åhå, men det var inte så lätt att se!
Tja, sa, jag, min fullpackade kasse står ju precis intill...
Pjuitt, sa Snorkfröken med näsan i vädret och tågade iväg.
Jag skakade på mig och gick ut. Fortfarande med fredagsfeeling.
Så dagens sista anhalt. Lokala systembolaget. Anade ugglor i mossen.
Vilken dag som helst kan det bli parkeringshysteri vid detta ställe.
Men vid löningshelg har folk glömt allt vad trafikregler heter och bara kör, eller stannar mitt i vägen, släpper av en passagerare och STÅR KVAR och väntar på denne!
Idag smet jag in ganska obemärkt. Men sen var det stopp på mitt tillfälliga flyt.
Vad är det för fel med att gå in på Bolaget, välja sin vinpava eller vad det nu är man vill ha, och gå till kassan och betala?
Men idag, förstår ni, var de där fiiiina herrskapen, ni vet Downton Abbey, på besök och hade invecklade frågor om huruvida det där dyra viiiinet passar till...pölsa eller blodpudding. Nja, kanske inte men ni fattar, va?
Och där och då, blev jag jääääääävligt trött på folk!

Men vet ni, bara jag satt mig i bilen och körde hemåt så var min irritation som bortblåst för jag visste ju att därhemma väntade ju tre tjejlappisar och två kissetjejer på mig, och vet ni, det överträffar alla köpfokuserade och stressade människor hur mycket som helst!
Dessa pälsbollar är för mig mina stressterapeuter.
Jag funderar på om jag skall öppna sparkonto för alla 6? De borde ju få nån ersättning för sina terapeutiska egenskaper, eller hur?

Ha en jättetrevlig helg och handla med vett och etikett, mina godingar!










lördag 18 januari 2020

Livet efter förkylningen...

Det var ett tag sen, men min förkylning/influensa tog musten ur mig. Nu kämpar jag med hostan och att ladda energi igen men annars så...
Min sjukdom var ju helt fel i tiden då min dotter hade behövt mig som barnvakt då hon mått pyton under en lång tid. Att ha två småttingar då man mår illa och spyr under hela dagarna är ju helt overkligt jobbigt.
Nu kommer mammi med hornen följa med dottern till sjukhuset för att ställa frågor om varför inte mödravården i Värmland följer med resten av landet! Om de inte har träffat på en 60-årig tant med horn så kommer de att möta en på måndag!

Som om det inte vore nog, vår Lummi har varit låg en tid,  inte mått dåligt, men betett sig olikt sitt vanliga beteende. Igår upptäckte jag att hon var blodig i sin ändalykt! Tvättade av henne och upptäckte då ett hål invid hennes, ursäkta men...rövhål.
Ringde vetten och bokade tid, fick tid på måndag, men innan dess så får Lummistumpen ha husses kallingar på sig för att inte slicka på det onda.
Kan väl erkänna att Lummi är oerhört skamsen över dessa kallingar. Hon gnäller HELA tiden!

Min förkylning är seg att bli av med. Har hasat mig fram på jobbet under denna veckan, har fått det viktigast gjort men inget mer. Jag är sååå himla glad över min resurs Maggi som stöttar upp där det behövs. Hon är helt förträfflig och omöjlig att vara utan.
Men...
Vi har inte råd att behålla henne...
Detta har jag hört under alla mina år på min arbetsplats då vi fått en klockren resursperson. Jag älskar verkligen min arbetsplats men att behöva säga adjö till resurspersoner som älskas av både elever och personal gör mig oerhört ledsen. Dels att mista en kär kollega och sen att se verkningarna bland eleverna då en förträfflig person har försvunnit. Det är inte bra för någon.

Nu skall jag försöka göra nån sorts middag. Det får bli nåt snabbt och enkelt så det inte triggar hostan..

Ha det gött, mina vänner och kom ihåg att vara kritiska då ni söker sjukvård.
Kraaaamisar!💓







lördag 11 januari 2020

Hostar som faan...

Nu ni, göbber å kärringer så är tanta öppe på fötter igen! Hostar som f-n men har alla revben hela, än så länge...
Torsdag eftermiddag återvände jag från de levande döda och kunde värma mig lite mat. Fryst paj, jammi...
Om än med viss möda, kan tilläggas...men vi kvinnor har ju inbyggt i generna att om man kan man stå på benen så är man frisk och kan hugga i med både det ena och det andra. 
Så...
Jag valde att ta bort resterande julsaker minus julgranen. 
Bestämde att julgardinerna skulle ner. Ok, men vilka skulle ersätta dem? Hmmm... 
Kollade gardinförrådet och fann mina favvisar från Abborrvägen. Passade ju INTE nu! Hade ju värsta stora fönstren där. Men skam den som ger sig! Klippte och sydde lite och TADA så hade jag gardiner till fyra fönster.
På Abborrvägen hade vi ju även ett trappfönster där jag alltid hade en liten kappa. Kappan till dessa gardiner blev idag en duk till matsalsbordet. Tur man inte är överklass...

Med lite klipp och tråckel så blev
det gardiner till 2 fönster

Tycker det blev fint, jag!

TV-rumsgardinerna från Abborrvägen

På tal om Abborrvägen. Min Göbbe hade en mardröm härom natten. Vi hade tydligen problem med taket på vårt nuvarande hus så han tröttnade och bestämde att vi skulle flytta tillbaka till Abborrvägen. Han satte sig genomsvettig upp i sängen!!
Jag har ju haft mina drömmar jag...där jag smugit omkring och rättat till i trädgården, lurat mig inomhus då endast barnen varit hemma för att kolla runt, sen blivit upptäckt av husets ägare och fått utstå värsta utskällningen och handgripligen blivit utslängd. 
Såna drömmar har jag haft från andra boenden där jag inte trivts. Undrar varför det är så?
Undrar om han drömde samma dröm igår natt? Han gick upp och lade sig före mig, jag ville se vidare på favoritserien The Crown. Då jag kom upp så drog han de värsta timmerstockar jag nånsin hört!!
Jädrar i min låda, alltså!
Jag försökte somna, puttade lite på honom, försökte somna, puttade igen, ingen reaktion, puttade typ hårt med knytnäven men nää, ingen reaktion. 
DÅ fick jag den lysande idén att spela in honom! Bra va?
Lade mobilen mellan våra kuddar och satte på inspelning. Dagen därpå varnade mobilen att lagringsutrymmet var fullt....tihi
Nu har jag inspelningen som utpressningsobjekt😉Om han tabbar sig så kan det eventuellt hamna en snarkfilm på fejjan...😆

Alltså. jag har blivit tjock. Inte biggestlosertjock men så tjock att mina kläder inte passar. Jodå, det gör de väl, men då hamnar en flottyrring över byxlinningen som inte är till min fördel så att säga...har ALLTID HATAT BILRINGAR JUH!
 Detta hände ju inte över en natt direkt utan har smugit sig på under mina "träningsfria" år. Jag, som tränat hela mitt vuxna liv, ibland alldeles för mycket, men för det mesta sunt och bra, hur kunde detta hända mig?😯
Jo, det skall jag berätta; Då man inte får ihop livspusslet så blir inget kul tillslut. Efter långa överläggningar med mig själv så insåg jag att träningen på mitt träningsmecka fick strykas om jag skulle få ro i själen. Inget lätt val, kan jag intyga! KMTI hade ju varit mitt andra hem sen deras start på Kolvgatan på 80-talet. Hela mitt sociala liv fanns där! Och då jag träffade min älskade Göbbe så blev vi två att ha kul på alla deras pass. Vi hade sååå himla kul under dessa år! Fick träningsvänner, vi tjoade och tjimmade på passen, instruktörerna var med på noterna, vi hade en sån otroligt go kommunikation under passen! Såååå kul!

Men var sak har sin tid. Vi gjorde ett pass på Kilene och den där familjära känslan kändes direkt, den där som fanns på Kolvgatan. Så bröt jag tån....
Sen blev det flytt. Äntligen! Jag har kört ett pass från en app. Har funkat hyfsat men skadar mig sååå himla lätt.
Igår, efter långa överläggningar med mig själv om jag skulle orka, så for jag till Ilanda och det nya träningsstället Hälsohuset. Fick en genomgång av bästa Mariette, inte helt okänd för mig, kan tilläggas. Även hennes kollega Elin är inte helt okänd för mig...Äsch, jag skall inte hålla er på halster; de är arbetskamrater till mig! Jag fick en sån däringa gratisbiljett också, jädrar i dä! Men åååh så jag längtar efter att få börja tälja bort min vaddering! Saknar den där känslan av att ha tagit ut mig till max...för att känna mig pigg efter att ha duschat. 
då vi 
Då vi flyttade in i vårt drömhus så hade vi ingen brådska med att göra om även om inte alla färger var våra favoriter. Vi var så himla nöjda att få detta himmelrike till vårt eget!
Inget ont om de som valt denna
tapet men den är inte i vår smak
Vår favorittapet som vi hade i hallen på Abborrvägen finns inte längre i lager så vi har fått tänka om och NU har vi kommit på hur vår hall skall förvandlas! 
Så kolla noga på denna tapet för den kommer aldrig att synas i den här bloggen igen.

Vår senaste favorit på Netflix har varit The Crown. En otroligt välspelad historia om släkten Winstor, från tiden då Drottning Elisabeth började regera. Så himla intressant och välspelad. Skådespelare som inte bara varit porträttlika utan också varit otroligt duktiga skådespelare.
Så hände det sig i går kväll, då det gick över till ett nytt avsnitt att de hade bytt ut alla skådespelarna!
Men herreguuud!
Skitdåliga aktörer! Finns inget mer att tillägga!

Vet ni, jag har hållit mig från att hosta under hela blogginlägget... men nu orkar jag inte hålla mig längre så....host, host, host..
Kram.....host, host, host





torsdag 9 januari 2020

Uppstigen men långt ifrån frisk

Att vara sjuk är f-n i mej det drygaste som finns. Men "sjuk" finns det ju många varianter av såsom; fyllsjuk, åksjuk, magsjuk, avundsjuk(joo!), inbillningssjuk och t o m sinnessjuk!
Nu är jag turligt nog inte drabbad av någon av dessa "sjukdomar" utan av en enveten förkylning from hell. Jo, det menar jag med fasthet. Jag måste ha fått hin hålesbaciller!

Har varit helt utslagen sen i lördags eftermiddag. Jösses, så liten man känner sig då det enda man orkar är att ta sig till toan. Och tillbaks till sängen igen. Man kan ju inte sitta kvar på toan hela tiden heller!
Jag sov endast korta stunder under natten till måndag pga frossa. 

På kvällen såg jag och Göbben Cancergalan på tv 4, man får perspektiv, hörrni! 
Mina ögon rann konstant och slutade inte att rinna ens efter att sändningen var slut. Gjorde mig klar för natten, ögonen rann fortfarande vilket fick mig att kolla i spegeln och 
HJÄLP, jag såg ut att ha grisögon!! Sov knappt under natten pga frossa, huvudvärk och rinnande ögon. Ögonen har sen dess varit ihopgeggade och rinnande om vartannat.  
Har alltså legat legat för ankar sen lördag eftermiddag tills idag, torsdag. återkommer till det.

Igår var en ingen kul dag, dels av ovanstående skäl men också av en försändelse i brevlådan dit jag med långsamma steg vandrade under förmiddagen medan hundarna fick roa sig bäst de ville i hagen.

Jag har väl tidigare berättat om min tandläkarfaktura? Den jag betalade och därmed trodde var ur världen...hell no! Igår fick jag ett brev från ett inkassoföretag som krävde 2272:- som dessutom skulle ha betalts dagen före!!!!
Jääääääääävlar så arg jag blev! Och blev samtidigt så matt att jag fick lägga mig en stund...
Sen började jag ringa till till tandläkarens mumbojumbofakturahanterare. 
Du är just nr 9 i kö..humhum. Inte dåligt, då jag ringde den 27/12 var jag nummer 42...
Efter 15 minuter fick jag då äntligen tala med en människa vid namn Mikaela. Jag var taggad till tänderna och hornen var utfällda. 
Berättad min historia MYCKET utförligt och hon försökte slingra sig så mycket hon kunde men fick ge sig då tanten i luren lät skitsur. Till slut var vi om inte bästisar men ändå överens om sakernas tillstånd. Jag tipsade henne också om att deras företag snarast bör ta kontakt med min tandläkarmottagning och ge dem en reprimand för att inte sköterskan informerade om deras nya fakturahantering! Det lovade hon....Ni som har samma tandläkare som jag och får värsta dyra behandlingen, ni vet vilka ni är; Var otroligt observanta med Collector Bank, de har inte det bästa ryktet. 
Jag ringde sen upp inkassoföretaget Lowell och undrade varför de skickat ut en inkassofaktura på 2272:- då skulden gällde 60:-? Förseningsavgiften på påminnelsefakturan som jag glömde ta med i hastigheten. 
Då jag påminde henne om att jag betalt hela skulden den 27/12 så visste hon redan det! Men varför skickar ni då ut en faktura på hela skulden då? Ehhh, den skickades väl ut innan betalningen kommit in, säger hon!!!!
Man tror inte sånt här är sant! Folk åker till månen, juh!
Jag berättade KLART och TYDLIGT om vad jag tycker om detta förfarande och fortsatte med; Nu vill jag avsluta detta, vart skickar jag betalningen?
Hon var storsint, tjejen, och gav mig några extradagar att hinna betala de jävla 272 kronorna på...
Ni anar väl att jag pytsade iväg dem direkt!
Sen låg jag i soffan med filten upp till hakan resten av dagen.

Inatt vaknade jag bara en gång pga hostan. Satt mig upp och tog en klunk vatten, lade mig ner igen och heureka, det funkade för jag sov resten av natten utan avbrott. Till de som tror på fullmåne och sån dret kan jag meddela, det gäller inte mig.

Idag har jag likt en nyfödd fölunge som tar sina första steg, gått ut med hundarna extra länge, hämtat posten med raska steg men så blev jag nog lite för ivrig...jag tog bilen och slängde skräp på återvinningen, handlade lite. Väl hemma var jag sjösvett och matt, fick vila en stund. 
Men skam den som ger sig. Kunde inte låta bli att plocka bort alla julstjärnor och ljusstakar och byta ut dem mot de vanliga lamporna. 
Att gå huksittande i en kattvind är väl inget för en halvkass tant, kan man tycka, men det var ingen som sa det till mig...
Fick en försändelse i brevlådan idag.
Den innehöll rispapper för decoupage.
Nu är allt utbytt och dessutom en trist IKEAskärm pimpad, det räckte krafterna till. 
Blev väldigt nöjd, må jag säga!


















Nu skall jag och Gubben kolla vidare på min sjukserie The Crown, en otroligt välgjord och intressant serie. 

Ha det gött, alla mina vänner och ta väl hand om era tänder!