Dagarna går...

Nu kommer regnet! Och åskan! Jag som är känd för att älska sommar och sol, kanske kan förvåna er med att även gilla regn och åska. Men visst är det skönt då det kommer en rejäl åskskur som rensar luften. Jag kan sitta i pensionärskuvösen och se skådespelet och känna den friska luften.
Annars har det varit fullt ös idag. Fattar inte hur snabbt tiden går! En och en halv vecka kvar på semestern. Varje dag tänker jag; Nu skall jag ta min sista olästa bok och sätta mig och läsa. Men först skall jag....och sen är klockan halv 4 och jag behöver hämta vovvarna på dagis och sen kan jag inte göra hur jag vill längre. Vår Lummi är ju i en lite(mycket) jobbig period och kan inte släppas med blicken för ett ögonblick. Och vid 18-tiden kommer Gubben hem och då vill jag ju behaga honom.... SKOJA, HA HA HA! Men faktiskt vill jag ju prata lite med honom i alla fall, planera altanen, ja ni vet...umgås, helt enkelt. Idag hoppar han över snickrandet, vi skall umgås, tänk så perfekt med ett litet åskväder. Ingen TV, ingen dator, hm(men jag sitter ju och skriver just nu...fast min dator är från 1800-talet och fixar såna simpla saker som åska), men snart är mitt inlägg slut och DÅ minsann, Gubben min, så skall vi umgås...Fast först måste jag skriva lite till, du kan väl mysa med alla djuren...eller nåt, men sen skall vi umgås, Gubben min...
Dagen började halvdant. Dörren till toan på övervåningen hade gått i baklås. Ingen fara, förutom att mina linser låg där. Med glasögon förminskas min värld nåt oerhört! Som den mest otekniska människa jag är försökte jag lirka upp låset...Gissa resultatet. Glasögonen gällde. Träningen inställd(aldrig jag tränar med glasögonen kanande på näsan). Att sy var också ett minne blott, mina glasögon är INTE progressiva. Det fick bli att gräva lite, det har ju varit min huvudsakliga syssla under min semester, så det kan jag med ögonbindel på. En New Dawn från framsidan fick nytt boende på baksidan. Hoppas den tar sig nu för jag vill verkligen ha en klätterros i min lilla tänkarhörna. Jag for iväg och köpte specialjord för rosor för att skämma bort den. En gammal träspalje fick bli klängställning så länge. Ser riktigt snyggt ut nu.
Känner en sorts nedräkning liksom, även om jag har en vecka kvar på semestern. Idag gjorde jag en inköpsraid på Biltema och IKEA. Lite smått och gott, helt enkelt. Sprayfärg på Biltema och vinglas och andra  köksgrejer på IKEA. Sen en tur till Plantagen för fjäskjorden till rosen.
På hemvägen körde jag lite spionage för att finna lite sprängsten till mina rabattkanter. Såg några men det var lite för offentligt...Försöker då det är halvskumt ute...
Undrar om jag hinner med den sista boken innan jag börjar jobba? Fler frågor finns på agendan. Kommer jag att klippa mig eller skall jag se ut som en afganhund då jag återvänder till jobbet? Kommer mitt sista kilo att sitta kvar på höften eller skall jag vara slimmad? Frågorna är många, men svaren få, kanske kommer svaren snabbt...eller efter en stund, vem vet? Förresten, igår körde jag två pass på raken! Rosita var tillbaka och då kan man ju inte välja, utan tar alla pass! Jäklar, så bra! Jag var euforisk efteråt! Och trött....

Svårt att se men på spalje´n klänger en ros

Har roat mig med att skära bort gräskanten på plattorna...

Lte nya blomster vid entrén

Lite ditt och datt...

Såg denna nostalichock på väg till träningen i går! Åhhhh, så
jag skulle vilja dra tiden tillbaka! Min dåvarande pojkvän hade en
turkos amazon, herregud så coolt!

Dagens födelsedagsbarn, Vaski 9 år! Han ser som vanligt ytterst allvarlig
ut då hans födelsedag inträffar! Hm...den där tårtan som står framför
honom, fick han inte ens smaka på. Lummi tog chansen och tog täten
i smaskande. Det blev en ny tårta och då fick Vaski vara ensam på altanen!

Kolla vad Gubben hade gjort under tiden jag latat mig på två
träningspass på KMTI! Det kommer att bli värsta snygga altanen!

Kände mig nyttig i morse och bakade scones. Tog med två till dagisfröken
och en stoppade jag i munnen. Känns lite konstigt att ha så mycket tid kvar
på dagen...

Årets och nästa års projekt

Igår tog Gubben och jag en tur till Möruddens brygga. Presentade oss med ett glas rött och en öl för dagens
dagens slit i Grävarlandet.

En väldigt bajsnödig vovve gjorde att jag fick uppleva denna
härliga syn 06.00 i morse. 

Och då jag höjde blicken en aning möttes jag av detta.
Livet är härligt!

Äntligen färdigt! Ny jord och sen bark på rabatten,  och grus på grusgången.

I går stod Gubben och jag och funderade på var vår lila daglilja tagit vägen...
Tittut, sa den i morse! Edge Ahede i egen hög person!?!

Nästa års projekt. Alldeles för mycket vinrött och dessutom
skall rabattkanten bytas. Ordning unt reda!!!

Rosenstaven börjar blomma vilket innebär att hösten är i antågande.
Vemodigt men samtidigt rofyllt.

Min tänkarhörna. Har inte hunnit sitta där och tänka en enda
 gång i sommar...än. Jag har ju två veckors semester kvar.

Snart Vaski, snart!

En som är helt utslagen idag

Den här är snart ett minne blott. Här skall inköpas
en ny fin daglilja!

Torparliljorna är ju gamla trotjänare här i trädgården, men ack så många.
Har delat en gång för mycket, känns det som...

Mysteriet löst!

I morse hade jag fortfarande stickningar i armen. Men inte värre än att jag överlevde...Pratade med grannfrun som äger busken och berättade vad som hänt och vi kollade den noga. Det visade sig växa små fina BRÄNNÄSSLOR i den! Så var det mysteriet löst.
Vi tog ett grabbatag i Grävlandet och nu börjar det likna nåt! Gubben for efter sin utlånade, men ej återlämnade rackabajsarsåg som kan såga i betong, till och med. Det var nämligen så att jag höll på att ta död på mig då jag grävde  rabattkanten igår. Där var cementhård lera ju längre bort jag kom. Nu har Gubben sågat ner pannorna till ungefär hälften. Helt perfekt!
Och under tiden vi grävde satte vi upp kompostgaller så lillklutt...å förlåt Syrran inte kunde komma ut. Hundarna kunde hela tiden se oss där inifrån och tänk, Lummi var hur lugn som helst! Lummi och Lillklutt, åh förlåt Syrran, låg vid dörröppningen och myste av korsdraget. Lummipumm har varit helt underbar idag! Inga tokryck eller hysterianfall. DÅ vi gick en liten promme-går inte att göra några längre i denna värme, så var hon hur lugn som helst. Det är oss det hänger på, vi människor, både husse, matte, men också dagisfröknarna. Lummi är ingen dussinhund och måste behandlas försiktigt. Det glömmer vi ibland då tiden är knapp. Men vi skall i alla fall kolla hennes hälsa. Det skadar inte.
Lilla Gumman...Men igår var hon riktigt busig, ha ha! Jag ställde ut husses kamben på altanbordet inför grillningen. 2 härliga kamben, färdigkryddade med starka kryddor. Mums för husse....eller Lummi?!? Och kanske Vaski?!? Då husse kom ut på altanen var det endast ETT kamben kvar och det renslickade resterna av det andra låg på golvet, mellan Lummis tassar. Men också Vaski såg märkbart skyldig ut. Hm, sa vi, nu blir det nog en vaknatt med bajsnödiga hundar, men där bedrog vi oss. Med vaknatten alltså, bajs fann husse på golvet i morse....Men vem som varit den skyldiga står höljt i dunkel, då Klinga varit dålig i magen idag, hon som INTE åt kamben igår utan fått en ny sorts mat från Coop.
Husse blev mätt ändå, så mätt att paltkoman kom som ett klubbslag helt plötsligt, och tänk då om han tryckt i sig ännu ett kamben. Hundarna RÄDDADE ju faktiskt husse!
I morse var det så dags för matte att få reducerad frukost. Vid en oplanerad ryggvändning var helt plötsligt min smörgås uppslukad av....Vaski! Tagen på bar gärning, slickande sin nos ren från kantarellost...Hm, kanske kan han bli kantarellsökhund efter detta?
Ja, så är livet med hundar, omväxlande och berikande, även om det stundom kan tära på tålamodet. Men vem har sagt att man skall vara fulllärd som människa bara för man passerat myndighetsåldern med råge?
Nu skall snart kolgrillen få känna på lite hetta och maten skall ställas på ett SÄKERT ställe inför grillningen.

Jag kom ganska långt med kantsättningen innan solen knäckte mig

Då jag tog av mig handsken upptäckte jag detta
elände, snyft. Jag som sparat så länge!

Kunde inte låta bli att lägga in en ny bild på fuchsian,
helt fantastisk!

Och denna är ju lika snygg!

Tusen nålar

Vad händer egentligen? Min arm känns som om tusen nålar stack i den! Efter min efterforskning av Skrållans alla halsband, det är ett stort antal, så stack jag armen i ölandstoken som jag vet Skrållan brukar ligga i. Det sved som eld direkt jag stack in armen och fortfarande efter flera timmar så rusar det i underarmen. Den är småknölig men i övrigt finns inga röda märken eller så. Jag är mycket fundersam över detta. Jag tror inte att jag kommer dö av detta men det är onekligen en mycket obehaglig känsla i min arm just nu. Annars är allt lugnt, min Gubbe ligger och sover i svårartad paltkoma, jag själv skall försöka hålla mig till den ordinarie läggdagstiden...Vi får se hur det går. Just nu sitter jag ju och skriver och då håller jag mig vaken, såklart, men så snart jag sätter/lägger mig i soffan kan vad som helst hända. NÄÄÄÄ, inte vad som helst,,huuva, menar att jag kan somna alltså.
Ha nu inte en massa otäcka föreställningar om vad som kan hända om jag....fy på er!