Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 12 september 2013

Snart fredag...

Men kan ni förstå hur fort tiden går? Tänk då man var liten, då stod ju tiden helt still. Kommer ni ihåg då det var julafton, bara en sån sak, HUR länge fick man vänta på Kalle Anka, för att vara säker på att få sina julklappar DIREKT efter? Kalle visades ju för satan kl 15.00 VARJE jul men ändå kändes det som om nån lurades med tiden.
Nu, då man har en massa år på nacken och inget hellre vill än att stoppa tiden, nä, då jäklar skall tiden rusa som en skotträdd hare!
Det känns som att jag skulle vilja ha...typ tisdag nu, ja ,jag vet; ni knorrar några av er, men om jag skall hinna med allt, så behöver jag några extra da´r denna veckan. Men schyssta då? Kan ni inte ge mig det?

Nej, jag är väl medveten om att ingen kan ge mig några extra dar i veckan. Men idag har "krångel" varit min envetna kompis. Sen har jag en hjälpreda, hon arbetsprövar som det så vacker heter. Hon är en bra tjej, men med en ryggsäck av sjukdomar i bagaget. Hon skall aktiveras, motiveras, distraheras i en vardag som jag tror saknar motstycke just nu.
Det är synd om henne. Jag är en riktig dretkärring, känner jag, då jag måste koncentrera mig på mitt arbete så in i norden, samtidigt som jag har en person att ta hand om, som inte har varit på arbetsmarknaden, och framför allt inte i skolvärlden, på många år.
Att göra människor ledsna och besvikna är det värsta jag vet! Men ibland är situationen sån att man måste. Usch och fy, säger jag om det.
En dag kvar av veckan. Gôbben på älgjakt tors-lör. Då han kommer hem har vi planerat en grillkväll. Vädret verkar ju tro att det är sommar. Sen skall ju maken upp vid 6 på söndag morgon. Tävling, såklart!
Men gud, nu höll jag på att glömma(fy på mig)
Idag fick jag ju en sån dära gôrgo vegetarisk biff...IGEN!! Och jag var inte ensam om att tycka det!
"Mina" vikarier var också helt saliga! Jag, som den lata människa jag är, är ju helt salig över då jag får smaskig mat på ARBETSTID  som dessutom smakar mumma. Kan man ha det bättre? Skulle inte tro det...

Nu inser jag att jag inte behöver städa så himla noga eftersom mitt tilltänkta besök inte kunde komma...
TV-soffan väntar, med andra ord...en stund, sen gäller "Mellan rött och svart"  Jan Guillou senaste bok i serien om Brobyggarna. Så himla bra serie! Jag har inte gillat Guillous alster tidigare. Spionromaner och häxbränningar är inte nåt jag mått bra av, men denna serie...Ja, jäklar så bra jag tycker den är!
Prova, ni som är Guillouskeptiker, vettja! Jag är omvänd, bara så ni vet...
Nu blir det nog "Djurakuten" på 3-an...

onsdag 11 september 2013

Att nästan dö och sen piggna till...

Har kört värsta grispasset idag...igen. Tredje gången. Men då jag tänker efter så har jag blivit bättre i mitt j-a baklår efter att jag började med Lift it intervall. Med Stabbe. Värsta bästa instruktören...bland alla andra värsta bästa instruktörer på mitt träningsmecka KMTI. Det är helt otroligt, men alla pass jag bokar, så får jag en otroligt proffsig instruktör! Är det JAG som bokar rätt hela tiden eller är det så att KMTI har DE BÄSTA INSTRUKTÖRERNA EVER IN THE CITY OF KARLSTAD?!? Såklart är det så! Basta!
Och ännu roligare är att Gubben tycker att grispasset är kul! Han är ju cykelnörd och är svår att överbevisa om annat, men nu har jag lyckats. Det är jag mycket glad över! Det förgyller verkligen att vi tränar tillsammans! Så himla kul!
Ja, annars så måste jag bara säga en sak; I går fick jag den godaste vegetariska biffen ever i matsalen!!!! Åhhh, kommer att drömma om den under en längre tid. Fick ett halvdant recept idag(ingen skugga skall falla över henne för jag är ju likadan själv med recept...Man tar vad man har, liksom).
Men nä, nu blev det ju fel...Jag har ju fått jättegod mat gôrofta, faktiskt nästan jämt, men det är ju det där med att man får nåt nytt och hemlagat som är så himla gott! Kanske är det så att man är försökskanin på vissa rätter....Men guuud, så kul det är med nya rätter!! Så är det ju så att man inte kan gilla allt men det är ju ens egna smaklökar som säger; stopp och belägg, inte att maten är fel på nåt sätt. Men för min del, som minimerar kolhydrater under veckan, är salladsbuffén den bästa som finns hos oss på Tullis! Tack för det Nina, Christina och Jeanette! Puss och kram, säger jag bara!

Idag blev jag påkörd av en liten cyklist då jag rastade Lummi. Han körde om mig på insidan och det blev en liten konfrontation. Ingen blev skadad och kille bad så himla mycket om ursäkt. Det hedrade honom, en kille på ca 9-10 år. Och hans föräldrar som lärt honom vett, etikett men också hur man beter sig då man gjort fel.
Han blev heller inte uppäten av Lummi, som inte alltid är i balans då nåt oväntat händer.
Jag sa till honom; Du kanske skall cykla lite långsammare så du hinner med att tänka över trafiksituationen så du inte skadar dig i fortsättningen. Han nickade så hjälmen vinglade omkring på huvudet...Lille killen...
Idag har jag faktiskt fått lite tid över för att kolla nån som kan hjälpa oss med vår Lummi, den ûberstressade vovven. Det får bli Hanna Klinkenberg i Deje, som är expert på beteendeproblem. Kollade hemsidan. Där stod att man skulle filma djuret i fråga. Sagt och gjort.
Jag gjorde i ordning kvällsmaten. Då brukar Lummi få stollryck och gnälla, skälla och stå på bakbenen mot diskbänken. Nu upptäckte jag att torrfodret för Vaski och Lummi var slut, alltså fick de av blötmaten som Klinga skall ha. Skålarna ställdes på golvet. Alla hundar satt snällt och väntade. Så sa jag; Varsågod, och alla började äta, samtidigt som jag startade kameran.
Lummi har väl aldrig ätit så långsamt och eftertänksamt. Skithund. Eller inte, såklart. Hon är den charmigaste hund som finns...då inget stör henne.
Ni har jag köpt torrisar igen. I möra skall jag filma. Då ni, skall ni få se på f-n! Hon får värsta stollrycket då man ställer ner matskålen med torrfoder.
Vi är lite utmattade just nu, husse och jag, av alla hennes konstiga utbrott. Där i mellan är hon ett charmtroll utan dess like. Väl värd att få ordning på. I möra skall det filmas!

söndag 8 september 2013

Anja och flärden

Efter gårdagens träning - ett fantastiskt bra bodysculptpass - fick jag ett infall att fara en sväng till Bergvik. Brukar sky detta köpcentrum som pesten då det alltid vimlar av folk framför fötterna på en vilken tid man än kommer dit. Ja, kanske inte kl. 07.00 då de öppnar, men då är jag inte så sugen på att handla...
Nåväl, igår behövde jag ett nytt nagellack, nån trasa att hänga på mig och en flaska rött, allt detta under samma tak, vilket avgjorde saken då jag behövde hem och rasta tre voffs inom snar framtid.
Vininköpet var snabbt avklarat, sen var det dags för nagellacket och trasa. Det fick bli HM, där finns ju allt...nästan. 
Fram till nagellacken, jädrar, så många snygga det fanns! Men....vad var det som hängde längst bort i hyllan? Nagelsmycken....Hm, om man skulle slå till? Kan aldrig vara fel med lite flärd såhär på höstkanten.Och så slog jag till. Slängde med ett tre-pack strumpor också...
Idag var det den stora dagen för mina naglar att bli pimpade. Stötte genast på problem. Hur får man upp asken? Höll på att bryta sönder den av frustration! Till slut fick jag upp den, och tänkt så lätt det var då jag gjorde rätt, men så kom nästa problem. 
Hur får jag på de där små, små, pillriga grejerna ur asken? En liten spatel var med i paketet, likaså en liten limflaska. Hmmmm, få se här....
Aha! Nu så! Spateln duttade man ner i asken och så simsalabim, satt smycket på! Sen var det bara att ta på lim...
Ehhh, men det var ju inget hål i flaskan. Men i andra änden var det en skruvkork, men ingen pip...
Herreguuuud, var får jag ut limmet? Klippte av en bit på pipetten, men den var fortfarande helgjuten. Klippte lite till, men inget hål. Vände på flaskan och skruvade av korken. Nu då kanske...Lyckades få på smycken på tre naglar, men sen var det stopp. Då hade jag lim på alla fingrar, pipetten, smycken nere i flaskan(de liksom sögs ner i den...) men inga på de sju resterande naglarna. Gick efter min pincett för att försöka få upp smyckena som proppade igen limflaskhalsen med resultatet att pincetten blev ihoplimmad. Nu hade jag dessutom nytt lim på alla fingrar efter att ha tagit bort förra omgången med aceton.
Tog bort limmet för andra gången och gjorde ett nytt försök med de j-a smyckena. Nu vägrade dom att fastna på spateln! Istället flög de omkring hur som helst UTOM dit jag ville.

Nu ligger den j-a smyckeasken i badrumsskåpet och därifrån kommer den i sinom tid att förflyttas till soppåsen, men inte riktigt än, kanske gör jag ett nytt försök nån dag då nerverna har lugnat ner sig...



Om man vriiiiider asken så öppnar den sig simsalabim...
Det var den lättaste biten, visade det sig...

Så där ja!! Helt vanligt nagellack fick det bli!
Basta!

söndag 1 september 2013

Veckoavslut

Söndagskväll. Laddar inför kommande vecka. Min helg har ju inte varit den mest harmoniska, helt klart. Men som den otroliga optimist jag ändå är, så tror jag på en positivt fortsättning. Med andra ord, inga fler elaka meddelanden på mailen. Jag tror människan om gott, trots allt elände som jag utsatts för.
Jag kände i kväll att Gubben inte skulle behöva se en hängig fru, så därför tog jag tag i situationen genom att säga: Nu bjuder jag dig på en pubrunda! Det är han värd, efter allt slit med soldäck.

Vi for till Mörudden men där var såklart stängt, så färden gick vidare till Skoghall där alltid Pizza city står öppen för oss alla. Inte världens bästa interiör, men ett bemötande som värmer hjärtat. Det är viktigast! Dessutom är ägaren mycket noga med att ha städade gäster. Ingen fylla här inte, då åker de ut. Han säger också stopp och belägg då nån har fått för mycket i sig och vill köpa mer öl. Heder åt en sån restaurangägare!
Nu är vi hemma igen, hundarna har samlat ihop oss och lugnet sänker sig över Abborrvägen. Snart så är det natti, natti....

Slutförande av allt möjligt...

Nu snart så har vi fått ordning på allt inför hösten/vintern. Gubben har snickrat färdig soldäck och jag har grävt som en mullvad för att lägga plattor invid grannens vägg och dessutom gjort en plats för veden inför vintern. Vi har ju inget vedskjul. Men nu så!

Jag har grävt som en stolle, helt svettig och slut har jag
blivit av jobbet, men nu har det ändå blivit ok.

Så här bra blev det invid förrådsväggen. 

Lagt plattor intill grannens vägg. Det har jag velat i många år.
NU är det gjort!

Just nu ser de inte mycket ut för världen, men då veden kommer på så...


Lite omändringar inför hösten...
Min Gubbe är världsbäst på att snickra och nu har han gjort
detta. Under vintern har han lovat att bygga blomlådor
med spaljeér som skall agera staket under våren/sommaren. En sån Gubbe har inte alla turen
att ha!