Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 7 november 2014

Unikt recept!

 Gräsänkan på 91:an har lyckats med det oerhörda; att göra en varm, välsmakande måltid!
Ja, det är säääkert!
Bildbevis finns, i händelse av att det skulle kunna tas för en skröna...
Kolla noga nu:

Ingredienserna....ni läser på paketen, ok?
Hmmm, ok broccoli och bladspenat finns i formen...
Oj, glömde kryddkvarnarna! Fyra sorters peppar och grovsalt,
 nu vidare till nästa bild...



Ni såg äggen väl? Blanda dem med grädden, lite löst, liksom...
sen vidare till nästa bild...

...glömde ju att hälla i timjan, så det kom nu...

Laxen får försvettas i micron(min bästis)

Kolla bara!

Så är det dags för fetaosten, grädden och äggen att samsas...

Brrrrrummmm...


Så har vi då här alla samlade på samma bild för att
molas ner i samma form...

Här!

Efter...en viss tid(vaddådå, man får väl kolla?!)
 så var det färdigt.

Jag vet inte jag, men det kanske ser lite...eljest ut...
Men det var gött, i all fall!
Och hälften är kvar tills i morgon.
Det betyder att
jag slipper laga mat i morgon. Micron regerar! 

Vad tror ni? Matmästarna? Eller kanske Matvägrarna?

lördag 1 november 2014

Liiite förvirrad bara....

Att vara ledig en fredag har ju sina sidor. Jag hann massor, fast inte ALLT som jag hade planerat. Är det nåt systemfel på min planering, tro?
Tikarna fick sig varsin långpromme. Gött i kropp och själ för oss alla tre. Vaski fick vara med sina kompisar på dagis, han.
Jag hade bokat två pass på KMTI men under promme 1 insåg jag att raska prommar, sammanlagt 2 timmar, och ett bollpass på min egen(jodå, jag har en som ligger inklämd i ett hörn i syrummet) pilatesboll kunde räcka som träning för dagen. Bokade raskt av passen, trots att jag älskar både coreboll(förlåt Ylva) och popspinning(förlåt Petra).

Så var det dags att hämta Vaski på dagis. Den ordinarie personalen var ledig och istället fanns där en vikarie. Det kom att bli det mest underliga upplevelse på länge....
Jag har träffat henne flera gånger, trevlig tjej. Så började vi prata med varann om ditt och datt, tex var jag arbetade och jag sa; -på Ilandaskolan.
-Där har jag gått, sa hon. Ehhh, blev jag, hon är ju ganska ung, men jag kunde verkligen inte känna igen henne.
-När gick du där då?
-2008 gick jag ut, sa hon. Jag hade Jimmy och Jens som mentorer.
-Men hallå, jag har ju jobbat på Ilanda sen 1996! Du måste ha förändrat dig nåt otroligt sen du gick där.
-Nja, kanske lite längre hår...men annars ser jag väl ungefär lika ut. Vad gör du på Ilanda då?
-Jag jobbar bl a i biblioteket, men har en massa andra uppgifter också. Du känner inte igen mig heller, alltså?
-Neeej, fast jag kanske inte var i biblioteket värst ofta...

Ja, så här fortsatte vårt förvirrade samtal en lång stund. Vi pratade om personer runt omkring oss under den tiden som om det var igår, men vi kunde inte komma ihåg varann!
Ja, herregud, vilken knepig känsla ändå.

Det där med att bestämma sig för en sak och hålla det, är nåt jag har svårt för. Som tex då jag har börjat på ett handarbete och helt plötsligt ser ett annat användningssätt.
Kolla här bara;

Från början ett kuddfodral men under arbetets gång har det
förvandlats till en kjol. Fast jag är ju inte klar än....

Alltså, med risk för att upprepa mig till oändlighet; Mina julkaktusar blir bara finare och finare!
Nya knoppar och blommor varje dag.

Finns inget foto som gör dem rättvisa men detta är ett
av alla mina försök. Kolla lillen där nere,
min fosterkatus som var nära döden förra året. 
För att återkomma till min första mening, "det har sina sidor att vara ledig en fredag". Jag vaknade i natt, och tänkte; Jahaja, det var den helgen det...hmmmm, men vänta nu...Så slogs jag av insikten; DET ÄR JU BARA LÖRDAG, JUH!!!
Gött, kändes som jag vann en extradag.

fredag 31 oktober 2014

Halloween eller Alla Helgons Dag...

Jag har alltid ogillat Halloween. I Sverige, alltså. Vad de gör "over there" bryr jag mig inte om. Jag skulle vara märkbart nöjd om de kunde hålla sina egenheter kvar där de hör hemma. Men nu har tydligen krämarna sett en chans till att lura våra lättpåverkade småglyttar och ungdomar till att gnälla till sig dyra attiraljer för att knacka dörr och hota folk att ge dem godis. Annars...

Och då detta spektakel sammanfaller med Alla helgons dag, vår egen tradition då vi hedrar våra döda anhöriga med ljus och vackra gravdekorationer, så får jag bittra rynkor i pannan.
Ja, kalla mig gammal bakåtsträvande kärring om ni vill, det klarar jag.

I morgon vill jag gå till mina föräldrars grav för att göra det fint med granris, kottar, löv och två gravljus. Jag brukar undvika de färdiga gravdekorationerna. De brukar inte se speciellt äkta ut. Min far älskade att vara i skogen och jobbade också där under stora delar av sitt liv. Inte kan jag förmå mig till att sätta blå, grön eller orange ljung på hans och mammas grav. Inte heller lägga en dekoration med konstgjorda kottar och blommor. Nä, jag gör hellre en raid i skogen och trädgården för att få till en fin gravdekoration. Jag är mycket medveten om att de inte längre kan bry sig om vad jag sätter på deras grav, men för MIG är det viktigt att vörda deras minne.

Men eftersom det nu tydligen skall firas Halloween samtidigt med Alla helgons dag så är det väl verkligen viktigt att jag får till det riktigt fint eftersom det förväntas att de döda skall komma upp ur sina gravar och hemsöka oss anhöriga!! Och inte vill jag väl att pappa och mamma skall se nåt plastskit på sin nuvarande boning.
Fast det kommer de ju såklart inte att göra eftersom de är döda sen 40 och 17 år sedan.
Jag är väl inte dum i huuuuvet heller! Vidskeplig var jag i tonåren, då man kunde lura i mig vad som helst...men inte nu.

Förra helgen kom det två vilsegångna spöken och ringde på. Våra hundar tog emot dem med högljudda skall. Gubben höll undan vovvarna, jag pratade med tjejerna(det såg jag allt, de ville ju vara fina) och så fick de lite godis och så var det med det. Vi hade ju haft Halloweenfirande på skolan innan lovet så jag var inkörd på att det skulle vara över förra helgen, tills jag insåg att den 31:e oktober inföll idag, fredag...

Idag har jag varit ledig(ja, det är sant!) och sett förberedelserna för firandet i grannhuset. De har två barn i förskoleåldern. Mammin hade gjort en jättefin pumpa som står vid infarten, ett lakan hängde som spöke i ett träd. Jag tror de har Halloweenfest...även de vuxna, bevare mig....

Jag tänkte tanken att det kanske skulle bli en svår kväll för vår Lummi, som är otroligt lättskrämd. De andra två är det inga problem med.
Efter alla bestyr(jag var ju ledig!) så gick jag en sväng med tikarna och fick då se några små skuggor som MOHAAHAA:de vid några dörrar. Jag hörde också förberedelserna.

Hmmm...jag är fortfarande MYCKET emot Halloween, men de där små glyttarna hade ju så kul....














söndag 26 oktober 2014

Spänning på olika sätt....

Hupp, var det lördag?
Igen?
Undrar om helgen innebär samma sak för alla.
Ja, ni vet det där med att handla, städa, pyssla, träna och umgås med nära och kära på två dar.
Ehh....
Det funkar ju inte, eller hur?
Inte för mig i alla fall.
Jag bara städar, handlar, rastar vovvarna och...somnar i soffan vid 20-tiden.
Ja ni, det är ett dilemma att få till det, helt enkelt.
Att hinna, liksom.

Att träna har fått ge vika för vilsamma hundprommar denna vecka, Körde ett pass i måndags. Ett jättekul pass Kettlebells med bra övningar och kanonbra instruktör. Lindebergskan tog i allt vad tygen höll, och gjorde sig så illa att det nog får stå som rekord.
Att få träningsvärk hör ju till, men att inte bli av med värken har jag aldrig varit med om utom då det har varit fråga om en skada, helt enkelt. Det känns som träningsvärk men med krampkänning.
Jag sträcker mig vid minsta lilla rörelse, som att gå ur bilen, gå upp ur stolen, vända mig i sängen, (jo, det är säkert!), eller ta det minsta lilla snedsteg. Och värken finns kvar hela tiden.
F-n, på ren svenska!

Men då man inte kan träna så får man finna nåt annat att  göra, tex att läsa. Jag lade en beställning på nya böcker i onsdags och fick den redan på torsdagen. Skyndade mig att ställa böckerna i ordning för utlån men som vanligt tog jag med de mest intressanta hem för att läsas av mig.
De mest intressanta denna gång var Stalker av Lars Kepler och Att inte vilja se av Jan Guillou. Den sistnämnda är del fyra i serien Det stora århundradet.
Jag började med Stalker, är på sidan 35 och den är redan gastkramande!




Ja, sen har jag passat på att plocka in de sista pellisarna från altanerna, bytt gardiner och fixat med orkideérna. Ja, orkideérna, ja....suck. Jag fixade till den milda grad att jag bröt av blomstänglarna på två av dem.
Egentligen får de skylla sig själva då de skickar ut så lååånga blomstänglar med knopp och blommor längst ut, hm....


Bilden är tagen före massakern...

Den här klarade sig undan min våldsamma framfart...

Lilla Lummi gör livet spännande varje dag för oss här på 91:an.
Husses bandage såg ut att vara smaskigt så hon norpade det från bänken där husse lagt det(och glömt bort att sätta på foten innan han for iväg...) och lade sig i vardagsrummet utanför mitt  blickfång. Men jag hörde allt smaskande jag, och gick för att kolla vad hon hade för sig.





Jag tog det genomtuggade bandaget och kollade var spännena(ni vet det där resårbandet med vassa hakar i varje ända) fanns. Jag fann ett...
Jäklars! Tänk om hon svalt det andra?  Hon verkade i alla fall som vanligt, m a o überpigg, så jag började leta spänne. Jag kollade på alla möjliga, och omöjliga också, för den delen, ställen men fann inget spänne.
Till saken hör att denna lilla vita kanonkula i sitt 8-åriga liv har smakat på det mesta som en hund INTE skall smaka på.
Under sin tid hos min dotter lyckades hon strimla ett stort antal toarullar, käka upp en kornblå kajalpenna, ett antal läppstift, tugga sönder gosedjur till oigenkännlighet, snuttat sönder plädar och täcken OCH det som hade kunnat ända hennes liv, en huvudvärkstablett. Vad hon smakat på i alla de andra hemmen hon varit i vete gudarna.
Ni kan förstå hur spännande gissa bajset är med denna ulltuss i kopplet. Både till färg och konsistens...Jag skall INTE lägga ut nån bild.

Hade för mig att jag vid nåt tillfälle hört att sparris skall vara bra att ge hundar som smockat i sig vassa saker så sagt och gjort, jag for till Coop och inhandlade en burk sparris.
Hon är inte nödbedd med mat heller, så sparrisen åkte ner utan problem. Sen satt jag mig ner och räknade på vad ett veterinärbesök kan komma att kosta en helgdag som denna.
Men så tog jag mig samman och började städa. Dammsugaren åkte fram och jag körde hallen, köket, kontoret och vardagsrummet, under bordet, på mattorna, under soff....åhhh, där under låg spännet!

Puh!

Jädrar, det kändes som Lummi hade insjuknat och tillfrisknat, allt inom en timmes tid och jag hade dessutom fått tillbaka hela veterinärkostnaden!
Och Lummi satt och glodde på mig och fattade ingenting av mina känslostormar..



Häj!!






 

söndag 19 oktober 2014

Britt-Marie och jag




Han har gjort det igen, Fredrik Backman. Gjort mig överväldigad, alltså. 

Man kastas vilt mellan alla känslor man kan tänka sig ha i kroppen. I från att skratta hysteriskt till att känna en stor sorgsenhet över människors ensamhet.
Jag har legat på rygg i soffan med en katt på magen, i stort sett hela dagen med avbrott endast för hundrastning och toabesök, läsandes denna fantastiska bok!
Ordet "besticklåda" kommer för allt framtid att framkalla sann glädje hos mig.
Jag kanske också kommer att lägga in "sannerligen" i talet lite oftare än förut...

För en stund sen lade jag motvilligt ifrån mig boken då jag insåg att jag annars snart skulle ha läst ut den....och jag vill inte skiljas från Britt-Marie, Sven, Någon, Bank och alla andra figurer i Borg.
Nej, jag får försöka dra ut på det på nåt sätt....

Boken ligger retsamt nära, just nu.....Nä, nu läser jag ut den och hoppas på att Fredrik har en ny bok på gång!

Och hör ni, läs den!!!!