Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 18 augusti 2017

Höst igen...

Nu börjar det lacka mot jul...nä, nu skojar jag lite, men det är lika bra att börja vänja sig för en sommar- och värmeälskare som jag. 
Då man har en trädgård så är årstidsväxlingarna så tydliga. Då man kollar bilderna i kameran så återkommer liknande bilder från flera år tillbaka, från att de första vårlökarna tittar fram tills hela trädgården står i full blom. 
Så infinner sig augusti....och allt vissnar steg för steg. Den enda växten som blommar ända fram till frostens intågande är kärleksörten, lika tråkig som årstiden.
För varje dag så ser jag hur trädgården sakta vänjer sig för den kalla årstiden. 
Men JAG då?
Jag vänjer mig ALDRIG! Jag kan inte dra ett täcke över mig och vänta på nästa sommar. 
Lyllo växterna, alltså! 
De kan ju bara lägga sig ner och vila och poppa upp då de känner för det! Vad är det för sätt?
Vi människor får vackert stå ut med den slaskiga, mörka och vidriga vintern! 

Ja, det finns ju såklart såna som orkar kana omkring på snön med brädor under fötterna som hävdar att detta minsann är livet på en pinne, men jag är mycket skeptiskt ja.
Nåja, det får väl kana omkring och bryta benen bäst de vill medan jag håller mig på behörigt avstånd och står ut resten av den otäcka årstiden och inväntar nästa FANTASTISKA varma och solbelysta årstid än en gång. 

Här kommer några av mina älsklingar i trädgården. Jag har säkert visat dem många gånger förut...men är man gammal så...

Mina dagliljor är mina mest älskade växter i trädgården, men inte BARA, även vår bröllopspresent från jobbet, rosen Karen Blixen brukar blomma samtidigt med vår bröllopsdag den 23/7.





 








tisdag 15 augusti 2017

Jag kommer igen...som nybörjare

Nu är jag tebax efter en låååång bloggvila. Och vilken vila sen....
Har haft en av de bästa semestrar någonsin! Jag har tomglott, nojsat med våra pälsklingar, läst flera bra böcker och några dåliga....skapat i mitt fina syrum, BÅDE till LillBebben och mig själv men i den takt som är bra för själen. 

Det där med själen, alltså....det blir viktigare för varje år. Att stanna upp, tänka efter, ibland under lång tid och sen komma till insikt vad som är rätt för mig själv JUST NU, det är en förbryllande insikt men så vilsam. 
Efter min långa period av ångest över utebliven träning så var det dags att tänka över min situation om det var ok att:
*Få ont och feber av minsta lilla kroppsrörelse efter 30 år som träningsfreak,
*Inte hinna med mina voffs
*Inte hinna städa,
*Inte hinna med mina stora intressen som att läsa, skapa(vad som faller mig in)
*Inte orka laga mat,
*Inte BRY mig om NÅT.

Det har inte varit lätt att ändra om mitt liv till den "icke tränande människan"!
Jag har ju under hela mitt vuxna liv ansetts, och ansett mig själv som en människa som tar hand om min kropp, kan ge tips och råd, peppa andra att börja träna och även haft tokroligt under många, många år på mitt träningsmecka KMTI där inte bara träningen varit i fokus utan även min sociala liv. Jag har haft så himla kul att det varit ett riktigt trauma för mig att inse att om jag skall må bra i både kropp och själ så är det detta som jag får säga adjö till. Det har jag nu gjort. 
Det tog en oerhört lång tid att besluta sig men en befrielse då det var gjort. 

Nu börjar jag om från början igen. 
Medelgympa på Kilene, eget program på övervåningen med husdjuren som åskådare, hundprommar och helt vanlig vardagsmotion. 
Men såklart så har jag blivit tjock. Haha, vad trodde ni? Inte f-n funkar allt som klockan inte, jag får för tusan försöka att inte mysa med Göbben med god mat och vin stup i kvarten. 
Fast....varför skall man inte ha det gött och mysigt då man närmar sig ättestupan? 

Men jag mår bra, mycket bra....tills jag sätter mig ner och en nytillkommen badring tar emot. Det där med bilringar har jag ju tagit upp i nåt tidigare inlägg, har jag för mig. Stor röv är ok men bilring är nono sååååå nu har jag gjort ett riktigt grispass på ca 20 minuter...var helt slut efteråt, men det skall bli RUTIN på vår övervåning OAVSETT pälsklädda åskådare!

Mitt råd till er alla är: Må gött och så länge ni kan hålla in magen vid speciella tillfällen så är det OK!

Kramisar!!
Från en som inte trodde det fanns ett liv utan blodsmak i munnen


måndag 17 juli 2017

Boktips

Nu är jag här igen och har ett nytt boktips på gång.
Min bokstapel gömde en liten skatt som jag missat och den har jag sträckläst sen igår fm.
Bokens inledning var en aning svår att komma in i, vad ville författaren egentligen med historien? Drama eller humor?
Men som i ett trollslag så lossnade det och jag kom på mig själv med att sitta och flina och ibland till och med skratta högt åt de komplicerade men otroligt humoristiska formuleringarna! Sen är ju historien nåt över det vanliga...Komik, med andra ord!
Vill inte säga feelgood, har lite fördomar om sådana böcker....som att de ofta handlar om välutbildade, framgångsrika och oerhört vackra kvinnor med hela livet i en liten ask...som helt plötsligt får för sig att vänsterprassla eller krångla till det på ett roande sätt, eller så blir det övergivna av sin fantastiskt begåvade och framgångsrika man på ett för läsaren komiskt sätt...Ehhh, för mig är det inte kul med sånt...

Därför...nu blir det lite jobbigt för mig just nu, känner jag....
För just i denna bok som jag nyss beskrivit som roande, är huvudpersonen Cecilia, en nyskild advokat som har det svårt med separationen och behöver byta miljö för att kunna gå vidare....
Vet inte hur jag skall trassla mig ur detta för den är faktiskt ett lyckopiller och så himla annorlunda att...
ÄSCH, LÄS DEN SJÄLVA!!!
PS: Det finns ett parti i slutet som är riktigt jolmigt men annars så är detta en pärla att ha nöje av då du sitter i solskenet på stranden/i skuggan på tomten eller var helst du befinner dig.
Stort nöje!



Nästa bok jag kommer att läsa är: Skynda att älska av Alex Schuulman. Jag har ofta, men inte alltid svårt för honom, tycker han är en posör och överpretentiös person, men samtidigt så har han mod att sticka ut hakan trots att han säkert är medveten om att han skall få massor av kritik. DET gör mig nyfiken!
Återkommer om den senare!

LÄSE BÖCKER Ä LIVE DÄ SE!

lördag 15 juli 2017

Tankar...

Min första semestervecka har inte liknat NÅN annan.
NÅGONSIN!
Förut har den första veckan varit en städ-och fixrunda i huset så att allt blivit skinande rent och jag har efter det kunnat slappna av och roat mig med vad som helst.

Men gud så löjligt, har jag vid 59 års ålder kommit underfund med. Det blir ju ALDRIG riktigt rent, juh! Kanske de första 10 minuterna efter att man gått med moppen över hela huset. Men sen är det kört. Särskilt om man har en hoper med goa pälsklingar...
Sååå, varför städa livet ur sig?
Jo, då mina svärföräldrar skall rasta våra hundar. DÅ vill jag att det skall vara fint! Vem vill väl visa ett ostädat hem till sina svärisar? Inte jag i alla fall.
Jag tror inte för en sekund att de skulle bry sig om det var dammråttor här och där för de är världens goaste, men det är JAG som känner kravet. Inte Gubben min...
Ja ni märker vartåt det lutar...
VARFÖR är det så att man som kvinna vill visa upp ett skinande hem, men mannen struntar fullständigt i det?
Detta problem kommer aldrig att lösas om det inte regleras via lag...eller att alla mammor till gossar lär dem hur man ansvarar för ett hem med alla dess uppgifter. Tänk bara: Vilka svärmorsdrömmar alla tjejer kommer att kunna  välja på!

Mycket har hänt under denna vecka, både bra och dåligt.
Vårt hem för ensamkommade barn eldhärjades under onsdagen. Det känns tungt att behöva erkänna för sig själv att det kan finnas människor i vår omedelbara närhet som på allvar vill att människor från ett annat land skall brinna inne!! Fast brandorsaken är ju fortfarande under utredning...
Jag bli så illa berörd...
Men så...
Är jag så himla glad över att ha en sån fantastisk dotter med ett sånt stort hjärta och jag är såååå himla stolt över henne!
Hon samlade genast ihop allt som kunde tänkas behövas för dessa stackars människor som berövats ALLT och så lämnade vi det till Skårekyrkans uppsamlingsställe.

Om det är min och pappans uppfostran som har satt sina spår eller om hon är en mycket klok människa helt på egen hand, det är oviktigt, för det viktiga för mig är att hon är en empatiskt och kännande människa.

Och det ÄR hon! Min onge! Älskar´na!

Fast älskar sina ungar gör väl alla föräldrar, eller?






torsdag 13 juli 2017

Böcker jag läst....och kommer att läsa, förhoppningsvis

Så kom det sig att jag på min andra semesterdag(tisdags, alltså) slumpmässig tog en bok i mitt "attläsaisommarboktorn" och började läsa.
Och läsa...
Och läsa!!!
Den har varit med  mig överallt...nåja, inte hos veterinären igår, då Klinga genomgick en biopsi på sina onda tassar.
Men annars så.
I förmiddags infann sig den där tomhetskänslan som man känner då man läst ut en fantastisk bok. Vilken bok skall kunna överträffa denna fantastiska historia?
Så sorglig, men också så vacker att man bara vill ta till sig historien som ett litet barn i sin famn.
Den här boken kommer att finnas i mitt hjärta under lång tid framöver.

Boktips 1. Fantastisk, fantastisk, fantastisk!!
Jag brukar för det mesta ha flera böcker på gång samtidigt. Kanske inte så klokt för min del...Det är svårt att veta om det är böckerna som är tråkiga eller om jag blir splittrad av alla historier.
Nåja, den ena boken var så trögstartad att jag började tänka på annat efter bara några sidor. Jättesvår att få grepp om. Men allt eftersom började jag få upp intresset för historien och upplösningen är riktigt rafflande.Men innan dess så gjorde jag det enda rätta;
Jag högg raskt in på en annan bok😃
Boktips 2. Ok, ok, ok.
Jag gick på baksidestexten och föll som en fura! Detta kommer att bli bra, tänkte jag och jädrar ni, så spännande den var. Ca 100 sidor...
Sen började hela historien likna Kullamannen. Nä, nu är jag orättvis, Kullamannen var ju jättespännande, då man var 12-13 år. Ungefär som den här boken. Den känns mer som en ungdomsbok, men vem är jag att döma om nån av er vuxna människor tycker den är spännande?

Ok då, om du har att välja på Åsa-Nisse
och den här så...kan den kanske ge dig en hyfsad
läsupplevelse...

Sen har jag en bok liggandes som jag nog aldrig kommer igenom. Den tar jag till då min bokstapel är nere på noll. Historien är ju en riktig solskenshistoria men som läsupplevelse ger den mig platt intet..
Fokus ligger på husse och hans bedrifter som multisportare, inte på hunden som titeln lurar en till att tro. Jag är faktiskt inte intresserad av en multisportares uppoffringar och hjältedåd bland isblock och i lervälling. Inte heller om han äter en näve havregryn var 14:de dag...
Men jag tror dock att hunden Arthur har fått ett bra hem, och det är huvudsaken. Fast jag hade gärna sett att Arthur själv hade fått berätta....DET hade vart nåt det!

En av världens alla gatuhundar.
Till skillnad från de flesta stackare som möter
hemska öden
så fann han med list och envishet en
familj som lade ner både tid, pengar och
engagemang för att få ge honom ett hem.
Riktiga djurvänner!
Idag har jag varit på jobbet en sväng trots semester, men ibland måste man ändå. Jag har dessutom lämnat tillbaka mina utlästa böcker och grabbat tag i ett gäng nya. Det kommer med andra ord att dröja ett bra tag till innan jag lyfter boken om Arthur, dvs hans husses bravader....

Nu skall det bli läsa av! Två böcker av Malin Persson Giolito; Bortom varje rimlig tvivel och Bara ett barn. Båda har fått mycket bra recensioner, däribland av hennes far, Leif G V Persson....Äpplet faller inte långt....

Ta nu inte mina åsikter tvärallvarligt, det är helt ok att gilla Vita serien och Kulla Gulla, t o m Liza Marklunds alla böcker för huvudsaken är ATT man läser!

Ha dä gött, alla bokläsare!!!

Kraaaam på er!