Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 23 maj 2020

Nu är det nära...både det ena och det andra...

Tjenare, mina godingar!
Vet ni, idag var det nära, väldigt nära. 
Att ta en joggingtur, alltså. 

Men lite annat kom i vägen, såsom ett viktigt inköp av en ros(det blev två), inköp av en stooooor blomkruka, sökande efter en vacker stol och litet bord på Gengåvan och efter det lite diverse inköp på Coop Nolgård och Systembolaget.
Fann en otroligt vacker stol men inget bord som passade till, men istället en barnstol som jag ALDRIG skulle sätta mina barnbarn i men väl en av mina gigantiska novemberkaktusar. 
Pröjsade 150:-, som hittat! 

Hade en ölbeställning av min käre Göbbe som för dagen var i norra Värmland och räknade älgbajs. och där finns icke något Systembolag att uppbringa mer än om man kan få tag på Göbben som kokar Skogsstjärnan.... 

Ja, jag VET, han har lite annorlunda nöjen, men vad tusan, det finns värre saker att intressera sig för, såsom...nänä, här får ni själva fundera ut suspekta nöjen...

Väl hemma behövde växterna planteras snarast och så kom det en regnskur mitt i allt. 
Ja, jösses, vilken otur, då jag var så sugen på en springtur...
Oj, nu jäklar är det åskväder de luxe här på Fiskvik!

Då är det väl helt ursäktat att ställa in sitt hett efterlängtade joggingpass?😉 
Som tröst för er som säkert längtat efter bilder från min joggingtur kommer här istället bilder på vår trädgård.
Detta lilla träd har fd ägarna planterat.
Vackert!

Den där vita blobban är en solcellslampa inköpty på Clas Ohlsson.

Alltså, detta bigaråträd är jag oerhört trött på!
Men, humlorna och bina älskar att surra omkring i det.
Men...det bösar av sig nåt oerhört!
Idag har jag sopat utsidan och dammsugit altanen..
SÅ kom en vindpust och så var det lika mycket bös igen😡

Nää, det är inte snö, utan bös från det j-a
bigaråträdet! 

Ja, jag VET, det ser inte mycket ut för världen just nu, men vänta ni!
Har satt en fantastiskt vacker ros och en klematis som skall få
klättra upp det j-a bigaråträdet. 


Åhhh, tullisarna som inte rådjuren kom åt!
Sååå vackra!

Lite fler tullisar...

Som nyblivna lantisar är vi
överlyckliga över detta,
Potatisen vi satte dog inte!

Vår hage börjar likna det vi har tänkt oss.
Inga hästar men en möjlighet för oss
att ha hundträffar där vovvarna
kan träffas och träna, mattar
och hussar får fikamys.

Det j-a bigaråträdet! Döööö, din jävel!
Kolla den bistra himlen. Sen brakade det loss!

Hörnet för överlevarna. De som
klarade sig med nöd och näppe
från komposten.

Här har våra novemberkaktusar fått sin uteplats.
De behöver ju en uteplats tills hösten kommer och första köldknäppen.
DÅ visar de sin tacksamhet och sätter knopp och därefter
en blomning utan dess like.

Medlemsrabatt på rosor på Blomsterlandet! Jag slog såklart till med
två rosor, denna fina och rosen Rumba, en gulorange småblommig ros,
som jag hade på Abborrvägen. 
Den där joggingturen känner jag att jag kan göra..typ imorgon. Eller nån annan dag.
Fast visst är det väl lite motion ändå att gräva, lyfta och kånka?
Snälla, säg ja...

Men hör ni, hoppas ni har det bra trots det här knäppa viruset.

För vet ni, det kommer en tid efter det här och DÅ kan vi tänka och fundera över hur vi i framtiden kan leva vidare med vetskapen att hur man undviker en massa smittor och dret.
För visst borde vi lära oss hur vi kan bromsa smittor, innan det blir pandemier, eller hur?

Eller är det "nån annans sak"?

Besökte Biltema idag. Behövde kolla om de hade stora blomkrukor.
Där fanns ingen Coronaskräck, vill jag lova!
Jag blev så j-a förbannad!
Här fanns ingen som helst koll på kunderna mer än ett meddelande i högtalaren där företaget vädjade om att hålla avstånd. Jovisst, det gick ju bra...Folket själva var ju helt oförstående, vandrade hej vilt utan tanke på avstånd. Jag fick ta nya vägar hela tiden då folk hade mysmöten både här och där, t o m i entrén!

Sveriges folk har inte haft nog svårt, verkar det som.
Vi svenskar är ett bortskämt folk, helt enkelt. Vår välfärd är inget som bara uppstått av sig själv. Vårt lands välfärd grundar sig på dåtidens socialdemokraters kamp för rättvisa för de som byggde landet. Nutidens socialdemokrater har inte upplevt den tiden. Därav sakernas tillstånd.
Vi lever i en demokrati, men hur många vet egentligen vad det innebär att leva i en demokrati?

I nuläget:
Är det att få göra som man vill i alla situationer, att få säga vad man vill oavsett om det är kränkande, att utan eftertanke göra livet surt för de som inte inte har samma åsikt som en själv, eller?
Att som förälder lägga sig i sitt barns grundskoleutbildning för att det är deras mokratiska rätt, inte att tänka på sin ungens bästa.

Det där med rättigheter och skyldigheter är nog inte riktigt klart för vissa...

Nu har jag planterat och grejat, ingen jogg har hunnits med men jag är ändå nöjd med livet.
Hoppas ni också är nöjda med livet trots lite motgångar...

Cyberkramar från mig till er!


onsdag 20 maj 2020

Jag är tydligen ond men visste inte ens om det...

Hej gänget!
Min göbbe har en buse i näsan och det vet vi ju hur det kan drabba männen vid svår snuva så därför sitter jag nu i tv-soffan alldeles ensam och och väljer tv-kanaler hej vilt😆
Medan han själv ligger nedbäddad, tulle😷

Sååå...
Nu har jag hällt upp ett glas vitt(till att börja med..😀), fyllt en skål med jordötter och kollar tv-kanalerna.

Som av en händelse har jag hamnat på TLC och My 600-lb Life...amerikanskt såklart.
Om ni inte visste så handlar det om folk som inte är smala utan gigantiskt stora, men jättegärna vill bli smala, dock utan att lägga ner nån som helst energi på detta. I deras värld gäller att få en gastrit op.Men först måste de gå ner en viss vikt för att få op.

Finurlig tankegång, från min sida som erkänner att jag har blivit ordentligt TJOCK under de senaste åren efter att under tidigare år ha haft stenkoll på näringsintag, vikt, träning och vila.

Hmmm, de där jordnötterna jag tryckte i mig för en minut sen känns just nu lite tjockt i magen...
Ärligt, ni fattar att jag skojade, va?
Inte?
...Inte jag heller, faktiskt för jag behövde dem inte eftersom jag var mätt och belåten sen tidigare.
Och jag åt inte mer än en näve jordnötter eftersom jag mår illa av för mycket fett och socker.

Men varför åt jag då denna handfull jordnötter trots att jag visste att jag skulle må illa efter en stund?
Och varför mår inte min man illa efter samma mängd jordnötter?
Många frågor, få svar...

För en stunde sen kom en fråga upp i en av de facebookgrupper jag följer. Såklart handar det om husdjur. Vad trodde ni?😊

En kvinna undrade om vi visste om vi kunde gissa hur gammal hennes katt var, insmugglad från Grekland...Jag lade i mitt tycke den enkla kommentaren: Har kissen genomgått en ordentlig veterinärkontroll?
Åh,  jävlar i havet vilka hatkommentarer jag fick!!!
Jag har nu lämnat ett meddelande, ett UTFÖRLIGT sådant så hon förstår vad jag menade, om inte så går jag ur gruppen, men inte förrän jag meddelat moderator om vad jag anser om insmugglade djur.
Jag FÖRSTÅR verkligen att människor på semester fattar tycke för strykarkatter/hundar, det förstår jag verkligen, men att smuggla med dem i bagaget är ju snudd på djurplågeri!
Att knöggla ner dem i nåt handbagage och låta dem stå ut i detta flera timmar är ju förjävligt! Vilket liv väntar dem senare här? Jag är inte av den naiva delen av mänskligheten längre.
Om man vill adoptera ett djur från utlandet så gör man det via de etablerade djurrättsorgansiationerna.

Vet ni, nu är jag sååå himla trött på facebookgrupper att jag känner ett trängande behov att gå ur alla!

Kan man starta  facebookgruppen "trött på alla facebookgrupper" tro?
Vill ni vara med, i så fall?


Distanskramar till er!










söndag 17 maj 2020

Vinylerna i mitt liv

Men tjena, vännerna!

Körde en sväng till återvinningen i fredags. Hörde på Mix megapol att det skulle ha varit storMello den här helgen så därför körde de enbart mellolåtar.
Som den antimellomänniska jag varit under mycket lång tid så överraskade jag mig själv nåt oerhört med att kunna sjunga med i hela "Judy, min vän" med Tommy Körberg!
Yeah!
Detta var startskottet för Anjas egna lilla Mello i bilen. jag sjöng av hjärtans lust och helt plötsligt så var inte musiken så himla banal, pinsam och tråkig som jag tidigare tyckt. Nåja, liiiite löjlig är den allt än...😉
Låtar mellan 1965-1975 kunde jag klockrent men sen blev det hummande och trallande..
Man säger ju att när faan blir gammal så blir han religiös...

Min dotter taggade mig på facebook för en tid sen att lägga ut skivkonvolut med musik som har färgat min musiksmak. Man fick inte lägga nån recension eller förklaring.
Insåg att vi hade en hel flyttkartong full med vinyler i förrådet som vi inte orkat ta tag i. Varför stressa då vi ändå har slängt vinylspelaren, liksom?
Men nu fick jag en anledning att ta tag i kartongen, den var inte lätt att bära från förrådet upp på altanen och in till vardagsrummet, jädrar i dä så tung den var!
Sen färdades jag blixtsnabbt bakåt i tiden! Blev sittande som en unge som blivit ombedd att städa sitt rum men fått tag på nån saknad och älskad pryl..och en till...och en till...

Med min allra första LP-skiva i handen for jag tillbaka till 70-talet och hur vi i vårt tjejgäng spelade denna skiva, hela tiden! Fanns dessutom ingen repeat på våra Philips skivspelare med högtalare i locket, så man fick vackert resa på sig för att vända sida, eller ta om favoritlåten...
Livet före spotify😁

Ja, sen bläddrade jag i stort sett igenom hela mitt liv fram tills cd-skivorna kom, ja och så spotify då...
CD-skivorna fick tyvärr åka vidare till CD-himlen då vi hade vårt stora fotbad på Abborrvägen 2015.

Det är liksom inte samma nostalgitripp att lyssna på sina nostalgimusik i spotify, eftersom man mister synintrycket.

Sen var det det där med att inte lägga in någon kommentar eller recension på sitt skivval.
HUR SVÅRT VAR INTE DET?
Jösses, så det kliade i fingrarna att få beskriva hur just den eller den skivan hade påverkat min musiksmak. Men icke, det var liksom inte grejen, det var just synintrycket.

Sååå...

Nu har jag tänkt köra Anjas lilla musikresa här på bloggen istället😀

Fortfarande en favorit
trots att den är inspelad 1972.
Kan fortfarande texten utantill...😁

Under en period var jag helt såld
på denna variant av klassisk musik.
Tro´t eller ej men Ekseption
har faktiskt besökt Karlstad 2 ggr!
Och jag var där, såklart!
Åhhh, som jag älskade Chicago!
Med dess tunga rockmusik med
blåsinslag.
Köpte ALLA deras album tills
de gav ut chokladalbumet som
var just choklad, en smetig sådan, ballader
i sånt skit...
Då sa jag adjö!
Souldrottningen på 70-talet!
Här kom rytmen i blodet fram, man kunde inte sitta still och
det var helt omöjligt att inte sjunga med; HÖGT!
På discona spelades hennes musik, varvat med Barry White
hela tiden. 


Ojojoj! Att inte alla album av 10CC spelades sönder är ett under.
Har tyvärr bara två på vinyl, resten for till CD-himlen😥

Och här kommer arvtagarna till 10CC.
Min svaghet för symfonisk rockmusik fick vad den tålde här!
Jobbade under en tid på EPAS skivavdelning och hade första
tjing då alla lådor med nysläppta album anlände.
Hade en arbetskamrat som hette Ebbe, som var helsåld på rally,
inte musik, suspekt, enligt mig😆

Och ännu mer symfonisk rock. Lite samma genre som de 2 tidigare,
men ändå inte, om ni fattar...Bra som tusan, i vilket fall.

Då släpper vi det symfoniska och går över till de här giganterna.
Det här albumet hör till de bästa de gjort, tycker jag.
Eurytmics har skapat en låtskatt utan motstycke!
Så har vi den här killen! Soul så det skaver i själen.
Ändå gick det utmärkt att skapa aerobicspass med den.
Ja, jag var under 90-talet gympafröken i KGF, det trodde ni inte, va?💪😄
Åh, guuuud så bra!! De fläskade på med trummaskiner och jag vet inte allt,
och man bara älskade dem! Tyvärr skingrades gruppen efter bara 2 album, har jag för mig.

Sist men inte minst, Di Leva! En speciell man som vågar vara sig själv och
dessutom gjort och gör fortfarande en musik som går rakt in i hjärtat.
Under hans tidiga år, då han var trakasserad av bl a raggare och liknande,
så besökte jag och några till Bengtsfors folkpark där han skulle uppträda.
Min ena följeslagare var utsänd som fotograf av VF och var på hugget för en bra bild.
Di leva kom in på scen, sjöng i ca 2 min då en stor stenbumling kom farande
och så när träffade honom i huvudet!
Kommer aldrig att glömma detta! Jag var chockad i flera dar efteråt.
Men bilden blev kanonbra...
Ja, ni, detta var en liten nostalgitripp av mig. Självklart finns mer i min låda som färgat min musiksmak men den symfoniska rockmusiken går som en röd tråd igen hela min samling. Sen finns det några riktiga stolpskott också, men de gömmer jag undan i skamvrån.

Har ni kvar era vinyler så varför inte bläddra loss, vettja!

Ha det gött och krama inte varann utan munskydd!😷💝
Cyberkramar går därmot bra...

/Anja


torsdag 14 maj 2020

Ibland blir man glad, ibland sorgsen...

Ännu en dag har gått som hemjobbare. Jag och min viceboss Hédi synkar perfekt, jag mejlar uppdateringar och han skriver ut och återkopplar. Som kickback finns som alltid Maggi. Hon är helt oumbärlig!
Perfekt!
Vad skall det månne bliva av denna 20-åring? Chefsjobben ligger inom räckhåll om han bestämmer sig för det, hävdar han😁
Annars blir det väl en hockeykarriär.
Om han bara slapp de där jäkla fyspassen...😏

Imorgon är förhoppningsvis min sista hemmajobbardag. Har inte nån vidare koll på hur jag skall börja må som förr men får väl helt enkelt kämpa på. Det har jag stor vana av...

Så kommer det jobbiga...
Imorgon kommer gravstenen till mitt lilla barnbarn Filip att placeras på sin plats.
Jag och Filips mammi, min dotter, har planerat hans gravplats sen jag beställde stenen för att få ett ställe att sörja vid.
Hon har sina svåra stunder av saknad, inte att förglömma Filips pappi Stefan som också har sin sorg på ett annat sätt än mammis. Men sammantaget så är sorgen lika smärtsam!
Det är ju helt naturligt att ha sina svåra stunder efter ett efterlängtat barns bortgång.
Och jag har min...

Jag har länge tänkt att då stenen är på plats så blir graven en plats att möta lille Filip i anden.
Att få en stund att tala med honom, att få känna nån sorts gemenskap med den lille som aldrig fick chansen att få uppleva livet utanför mammas mage.
Idag kom min sorg över mig som ett klubbslag!
Jag fick aldrig träffa mitt lilla barnbarn!

"Lilla Filip!
Jag är din mormor och är oerhört sorgsen över att vi inte hann träffas i livet! Din mamma och pappa är väldigt sorgsna och dina syskon kommer då de blir äldre att sakna dig som brorsa att ha gnabbats med, att ha brytt sig om, att ha blivit arg på men också att älska som den du hade varit om du hade fått vara med oss.
Hoppas att du under den lilla tid du hade i mammas mage förstod all kärlek som fanns omkring dig.
Mormor saknar dig så hjärtat nästan brister!
Även om mormor inte tro på Gud och sånt där så får jag nog tänka om för jag vill verkligen träffa dig
i Nangiala. Hälsa Blyger, Toker och Vaski från matte och säg att matte/mormor kommer, fast inte just nu. Mormor har fortfarande lite att göra här på jorden.
Hoppas att du gillar stenen jag designat och blommorna din mammi har tänkt plantera på din grav. Äsch, nu började mormor gråta igen. Hon är helt hopplös, vettu, grinar för allt!
Fast det där att inte få träffa dig är jättejobbigt. På riktigt!
Vi hörs vid din fina viloplats💓

Kram på er alla!


onsdag 13 maj 2020

Ta hand om er, för tusan!

Gokväll, mina vänner!
Livet känns lite på sparlåga just nu, har försatt mig själv i karantän eftersom jag inte har varit helt frisk sen jag var så fruktansvärt sjuk i januari.

I måndags vaknade jag utan symptom, for till jobbet i vanlig ordning men vid lunchtid började halsen göra ont och känslan i bröstet var trång. Kändes som jag hade varit på rockkonsert och skrikit järnet! Luftrören var helt ur funktion och jag kände att jag blev hesare för varje minut. Under eftermiddagen började jag få frossa, kände mig kokhet men vid temptagning hade jag 36,4, helt otroligt men oavsett så fick jag lägga mig att vila.

Ja, jag vet, det låter helknäppt men så känns det. Om jag försöker förklara lite närmare så känns det som om jag har ett band runt bröstet, det gör att jag ibland får kippa efter andan.

Som av en händelse har jag diagnosen Ehler Danlos Syndrom. Att ha svårt med andningen kan ofta bero på kotförskjutningar i bröstryggen. Därför var ju för en tid sen hos  min ängel Gunilla som har fixat mina kotor i många år.
Hon krängde rätt hela ryggraden på mig, tack snälla Gunilla, men inte har jag haft det lättare med andningen efter detta. Men det har känts bra i ryggen, det var ju det jag sökte hjälp för...

Nu har jag jobbat hemifrån sen i måndags eftermiddag och det känns bra med tanke på att jag inte kan smitta nån annan ifall jag drar med nåt dret.
Dock tråkigt att inte få "vara med i gänget". 
Är glad för sociala medier!💗

Som den gammeltant jag ändå är så har jag nöjet att få jobba med mycket yngre människor och det ger mig en fantastisk energikick, de ger mig en återblick till min ungdom och hjälper mig att vara en ungdomlig, rättvis och bra person, helt enkelt.
Hoppas jag de tycker...
Sen finns ju Maggi också. Bästa kollega, helt enkelt💓

Ja ni, kära vänner, vissa kanske tror att jag mår jättegött av att vara hemma i idyllen med våra hundar och katter, grannens gulliga hästar och ett väder som går mot varmare och soligare, ett plippande på datorn och softatande med fikastund och mys.
Men då får jag göra er besvikna.
Jag JOBBAR!
08.00-16.00 med inlagd övertid för sjukanmälan vid obekväm tid.

Från mig till er; Ta hand om er, ta Corona på ALLVAR och kramas på avstånd.
Ja, jag vet så löjligt det låter men ändå SÅ VIKTIGT!

Kraaaam på er, mina älsklingar!