Frostas, någon?

Först hade jag tänkt ruta in
hela fönstret, men jag insåg snabbt att rullen med nåt
tejpaktigt som Gubben glömt i skåpet, inte skulle räcka.
Då kom jag på detta...

Så mycket pyssel jag har hunnit med den här helgen! Jag är hur nöjd som helst.
Fast burkarna jag grundade igår, får stå ett tag till. Måste fundera ut hur de skall se ut. Det är inte det att ideérna sinat, utan tvärtom, de är för många....Jag måste bestämma mig, helt enkelt.

Idag gjorde jag slag i saken och frostade toafönstret. Då vi bytte alla fönster för nåt år sen, så snålade vi in på småfönstren. De var attans dyra, de där frostade småttingarna, så vi köpte klarglas och satt på sån där plast som skall suga fast på glaset bara genom att man fuktar fönstret innan. Jo, tjena....Vet inte hur många gånger jag kommit in på toan och den jämrans plastbiten har legat i badkaret. Särskilt under sommaren då solen legat på.
Nu är det ett minne blott.
Sen jag upptäckte frostlacket så finns inget som inte går att frosta, även min överläpp....

Min stickning har fått sig en omgång också. Jag är inte helt säker på om den är färdig eller om den skall pimpas lite. Nån blomma eller nåt...Sen nån sorts knäppmojäng....Kanske en metallkedja....hm....eller kanske nåt snyggt band...
En virkad blomma blev dagens pimptillskott. jag hade tänkt virka flera stycken, men jäklars så ont i fingrarna jag fick av att göra bara EN! Vart jag skall sätta blomman/blommorna är ännu inte bestämt...

Har funderingar på att sätta en hel hög med virkade
blommor på ena sidan av koftan, typ axeln och så några
längre ner...

Jag är ingen virkvirtuos men en sån här kan jag knåpa ihop
i alla fall. Jag får väl göra en om dagen så inte
fingrarna får för mycket stryk. 

Med frostad överläpp....

"Rengör ytan noggrant. Skaka burken väl före användning. Burken bör hålla en temp. av ca +20 C. Vid behov VRID FRÄMRE(gula)DELEN AV MUNSTYCKET FÖR ATT KUNNA APPLICERA LODRÄTA SKIKT."

Kände mig inte som den skarpaste kniven i lådan efter att ha sprutat hela överläppen och glasögonen full av frostfärg då jag försökte vrida den gula lilla manicken lodrätt....
Att pyssla har sina otrevliga överraskningar och min överläpp kändes väldigt....kompakt, trots tvätt med den GRÖNA sidan på kökssvampen(ja, jag tog en ny!) och en oerhört stor mängd tvål.

Men skam den som deppar ihop för en stel överläpp. Mitt pyssel blev till slut precis som jag ville ha det.
Efter att först brottats med en storstädning och inköp av nödvändiga lördagsgnagisar till vovvarna, så var det dags för mig att få mina lustar tillfredsställda. Pysselrummet hägrade....
Har hela tiden huvudet fullt av idéer om vad jag kan "återvinna". Idag var det två kaffeburkar. En för hela bönor och en för färdigmalt. Jag har haft dessa burkar i huvudet under en tid, men inte riktigt fått kläm på hur de skall se ut.
Fula plåtburkar finns det gott om och jag hade precis lagom många kvar, dvs två. Sprutlackade dem vita. Men se vita skall de inte vara i färdigt skick. Men för att få bort den illröda färgen och texten "Ryvita" så behövdes det rejält massa lager av vitt för att grundas. Har tänkt göra decoupage på dem sen, men hur det skall se ut har jag inte bestämt än. Nåt måste jag ju ha att grunna på....

Men att sprutmåla två burkar tar ju ingen lång stund så jag kollade skåpen och TADA! Det fanns ju fortfarande fyra fula IKEA- vinglas kvar!!
Det var då den frostade överläppen kom till....
Men sen förstår ni, kära vänner, har det skapats i huset! Jag är fantastiskt nöjd just nu.

Tyckte de verkade....tama, liksom...så jag....

...blaskade på med lite silverfärg för att få
rätta Picassostuket. Så där ja, nu blev det bättre!

Efter ett antal tabbar som jag lärt mig mycket av, så har jag nu fyra vinglas som IKEA skulle vara gröna av avund för. Skrytsamt, jag vet, men varför behöll de inte Ernst? Han kan säkert lyckas göra vinglas av rundstavar och betong....
Men ett gott råd till er som gillar att pyssla; Använd INTE gaffatejp för avgränsningar! Det gjorde jag och jäklar så svårt det var att få bort kladdet som blir då man river bort tejpen! Till slut tog jag den gröna sidan på kökssvampen(ja, just den, så himla användbar till både överläpp och glas). Det funkade perfekt! Och frostingen satt som berg.
Bara ett problem...
Det såg för perfekt ut....
Så jag fick fatt på en burk silverfärg och kladdade på....
Och se där, nu så...
Helt operfekt, precis som jag vill ha det!

Ni som är lite uppdaterade med mitt och Gubbens liv vet kanske att han just nu vallar skidor för brinnande livet upp i....hm...ja där de startar Öppet spår. Som ni vet så är jag ingen vintermänniska, så sådana saker som skidtävlingar är för mig grekiska. Även om Gubben säger hundra gånger var han skall vara så går det rakt igenom mitt huvud.
Han har det inte lätt, min Gubbe.
Fast å andra sidan har inte jag det så himla lätt med honom heller. Om man tänker på hur många gånger han har tappat bort saker, som jag har funnit på de mest otroliga ställen. Fast nyckeln till Våxnäshallen har jag inte funnit än....efter 5 års letande.
Vi är som gjorda för varann, helt enkelt!

Oj, nu höll jag på att glömma! Jag har ju även pysslat ihop min middag idag! Och den här gången har jag ett recept! Näää, vad sa jag nu? Det var ju inte helt sant....den här gången heller.
Men jag har i alla fall mått på ingredienserna....nästan alla i alla fall...
Ni vet väl vad som står på menyn då jag är gräsänka? Vad sa ni? Jag hör inte?
Jo, nu hör jag, spenat och fetaostpaj!!!Just det!
Jag gjorde en utan gluten(kolla Tina!)och den blev gôrbra, enligt mig, alltså.
Så här gjorde jag:
Jag tog:
1 dl sojamjöl
1 dl majsmjöl
1 dl sesamfrön
50-75 g smör & rapsoljemargarin
salt
Körde i matberedaren
Fyllning:
Spenat, en halv påse fryst
Ett paket feta
Svarta oliver
Ca 2 dl turkisk yoghurt blandat med 2 ägg
En massa kryddor efter smak...
Jag tog:
En pressad lime
Flingsalt med limesmak
Fyra sorters peppar, en massa varv med kvarnen...
In i ugnen i 225 grader tills pajen är lagom brun.På slutet varmluftsfunktionen
TADA!!!

En smidig liten degklump

Se där, brun och fin!

Nu börjar kvällen bli sen, men för min del, som INTE är Mellointresserad så fortsätter kvällen med lite fortsatt pyssel, ja inte så dramatiskt som att riskera färgchock på nån kroppsdel, utan mer ett stillsamt avslutande på en stickning samtidigt som David Bowie ljuder i CD-spelaren. Ja, jag vet, det är urmodigt med CD, men jag och Spotify är inte riktigt synkade...än.

Mysteriet med den obäddade gästsängen

Då jag kommer hem från jobbet finner jag ofta sängen i vårt gästrum obäddad. Har vi en objuden gäst i huset, tro? Hm....

Då jag tagit detta foto insåg jag-och även Gubben-
att vårt gästrum behöver målas om PRONTO! Våra numera
vuxna barn hade kanske inte den bästa smaken...

Skulle inte tro det, med två så otroligt farliga vaktlappisar i huset. De skulle väl antagligen överfalla busen med slickar och godistiggeri....

...

SKYLDIG och DÖMD

Denna lilla vita buse kan som ingen annan vovve jag känner hitta på saker. Ett charmtroll som ibland kan göra oss helt utmattade....

Torsdag är dagen då Gubben och jag brukar köra intervallspinning 18.45. Perfekt tid! Förra torsdagen var den inställd, surt som attan, men den här veckan var instruktören en av våra favvisar, Lisa. Vi har inte tränat för henne på länge. Hon har haft tider som inte passat oss alls. 

Vi var taggade som tusan, men det blev platt fall för Ahlborg-Lindeberg, den här kvällen.

Gubben hade missat att ta med spinningbyxor men däremot lagt ner TVÅ tröjor. Inte värst skönt att köra i kalsonger med dubbla tröjor så han for hem från KMTI.

Jag hann inte mer än börja passet med uppvärmning innan jag kände; BLODSOCKERFALL!!!

Mycket stor suck....Man skulle ju tycka att jag lärt mig nåt under årens lopp, men, men...

Som ursäkt, om än dålig, är att jag inte hann äta nåt mellanmål idag, det hanns inte med, eller jag glömde bort, eller TÄNKTE inte ens på att äta den där apelsinen som ligger i min hylla just nu.Den får ätas upp i morgon, helt enkelt.  

För mycket att göra och för mycket oljud från hormonstinna tonåringar i min omedelbara närhet av mitt kontor. 

Men...

I morgon tar jag nya, friska tag! Man kan inte banga för en liten hop med stackars ungar som inte vet sitt eget bästa. Nä, det finns ju fortfarande en massa ungar som är goast i världen! Och mina goa arbetskamrater sen! Vi är ju världsbästa gänget, faktiskt. 

I helgen är det gräsänkestatus på Abborrvägen 91. Då gäller frösådd, pyssel och massor av hundprommar. Gubben skall nämligen valla skidor i Mora lörd-sönd. Inte bara han utan även hans klubbkamrater. Och även helgen därpå. Detta tack vare/pga Öppet spår/Vasaloppet. 

Då kommer husfrun att ha en liten sammankomst med sina väninnor. 

WOW!!!!

Här skall det planteras. 

Svarta jeans vs hålfotsinlägg...

I morse hade jag som mål att åka och köpa mig ett par svarta jeans efter jobbet. Riktigt snygga jeans, för mina sparade julklappspengar. Har klämt på de där pengarna länge, just för att tänka ut nåt som jag verkligen behöver.

Och vad kunde passa bättre än ett par svarta jeans till den nya trasan i svart och rött som jag grejade ihop igår? 

Ser bättre ut då den sitter på....

Den attans hälen har varit helt bedrövligt besvärlig en tid men igår tänkte jag att det får bära eller brista, nu måste jag röra på mig, och med trotsig blick kopplade jag tvåa vovvar och drog ut på långpromme! Det gick hyfsat, den blev i alla fall inte värre...förrän jag kom hem efter ca 50 minuters promenad.

Jag skrek då jag drog av mig kängan, så ont gjorde det! Och lika ont gjorde det i morse. Nog för att det gjort ont under den månad som jag dragits med den här skiten, men detta....Smärta X 10! 

Jag bestämde mig för att det fick vara nog! Jag började ringa min sjukgymnast vid  

8.30, kom fram vid 8.40. Hon tyckte att jag skulle ringa VC. Jag ringde VC 8.45, kom fram 9.10, läkaren trodde inte att hon skulle kunna hjälpa mig(häpp, oväntat!?!) och hennes råd var ringa Aktiv Ortopedteknik.

Precis det hade jag tänkt, men var inte säker på att det var rätta vägen. Tänk om det var nåt helt annat än en sketen hälsporre? En sena som var på väg att gå av? Eller en TUMÖÖÖÖÖR? Sånt kan väl inte en ortoped upptäcka?

Men utan annat val så ringde jag dit och tänka sig, jag fick en tid redan idag, kl 15.00! 

Nu har mina sjukgymnaster fått en rival då det gäller änglastatus; Mr. Ortopedtekniker! 

Jag är numera utrustad med ett par hålfotsinlägg á 739 riksdaler som gör att jag kan gå utan att se dödslidande ut, smärtan är inte borta, men så mycket lindrigare, och allt eftersom kommer den att helt försvinna inom en månad, förkunnade den vise ortopeden. 

Men mina svarta jeans blev hastigt bortprioriterade till förmån för ett par hålfotsinlägg...

Vad sa ni? Ja, just det, ja, mina julklappspengar var på 750:-... Undrar vad jag skall köpa för de där överskjutande 11 kronorna? 

 

Snart 57 och fortfarande inte vuxen sin uppgift...

Då har man lagt ännu en vecka till handlingarna då. Svooosch, sa det. Har kunnat köra 3 spinningpass i alla fall, inte illa med en häl som fortfarande bråkar. Och som sten på bördan har jag haft ont i magen till och från hela veckan. Och jag som uppfattar mig som en frisk person! Men då jag går igenom mina inlägg så verkar jag ju vara multisjuk...

Nåja, jag är min egen doktor och har ställt diagnosen alldeles själv. Ja, vadådå? Om jag går till Vårdis så tar de några prover och så säger Dr Mabuse; Om det inte blir bättre så får du komma tillbaka. Ehh....till vadå?.

Jag känner en begynnande magkatarr, punkt slut. Dags att motverka med strikt kost och mycket motion. Och mindre stress. Där trampade jag på en öm tå. Jobb och livspusslet diffar något och vad gör man då? Jo, man strukturerar om.
Det är lättare sagt än gjort. Jag vill ju göra ALLT! Jobbet är jättekul, men jäkligt stressigt och frustrerande då jag inte hinner göra allt jag vill, och så skall hundarna rastas, huset städas, tvätten tvättas, disken diskas, SNÖHELVETET SKOTTAS( om den inte smälter bort),
 Nu verkar det ju som om jag är helt ensam om allt hemarbete. Det är jag verkligen inte, Gubben gör sin del av allt, men se Gumman hans kommer hem tidigare och kan inte hålla sig från att härja runt för att få allt färdigt så fort som möjligt....Helst innan....

Så vill jag ju TRÄNA, helst hela tiden, men det går ju inte, jag vet. Och så har jag hela tiden massor av pyssel- och syidéer i huvudet.
Och så alla böcker jag vill och bör läsa....För hur skall jag annars kunna tipsa och uppmuntra de mest läsovilliga eleverna att den här boken kan ni baske mig inte missa? Jag vill verkligen göra ALLT jag kan för att ungarna skall börja uppskatta att läsa!

Sticka färdigt tröjan jag håller på med är också på agendan. Har till och med gjort de tråkiga ärmarna färdiga.

Hur är det med er, har ni fått ordning på livspusslet? Tipsa mig i så fall hur ni gör!

Idag skulle jag och Gubben ha kört spinning till förmån för Barncancerfonden. Gubben var tvungen att hoppa av pga jobbet och jag började må illa så in i norden efter frukosten. Jag är allergisk mot magont och deppade ihop helt och hållet under en stund. Men så for f-n i mig och jag bokade om mitt pass till ett tidigare. Här skulle inte nåt attans illamående komma och förstöra min planering.
Alltså for jag iväg med en klump i magen, men redo att köra skiten ur mig. SÅ DET SÅ!
Och vilket pass, sen!
Jag lyckades verkligen boka in önskepasset! 63 spurter under 70 minuter. JAAAAA!
Det finns inget roligare än intervaller och dessa var som längst 20 sekunder. Lätt, tänker vissa då, men då bör man tänka att vilan emellan var olika lång och spurten från 5-20 sekunder. Nähä, ni tycker inte det verkade jobbigt....Prova. I 70 minuter.

Om jag nu måste klaga på nåt så var det instruktören. Jag veeet att det var Ok Tyr som stod för allt och de är attans bra cyklister, men mindre bra instruktörer. Jag saknade helt enkelt min alldeles käraste intervallspinningintruktör Johanna! Då ni jäklar hade passet kommit till högre höjder!! Och sen finns ju Kristian som tar musten ur mig och några andra tappra på tisdagar genom att köra så blodsmaken ligger på tungan under passet intervall intensiv.
Sen är det ju så att jag blir yr och illamående av att se såna där cykelfilmer...Ja, jag VET att jag blivit gammal!! Och det är störande i vissa situationer...

Nu har Gubben kommit hem efter en mycket lång arbetsdag. Lite mat i magen och så...sova i soffan....kanske. Tiden får utvisa hur det blir, fast oddsen är låga på "sova i soffan" och VÄLDIGT HÖGA för "vara vaken hela kvällen och t o m se en väldigt sen film".

Men nu är livet härligt ändå! Brasan och ljuslyktorna är tända, maten står i ugnen, hundarna busar med husse och jag är i slutet av blogginlägget. Jag är väldigt noga med att inte ta av våra gemensamma tid för att blogga eller kolla fb. Vår tid är nu.
Ha en härlig helg, kära vänner!

Kul och tråkigt med fb

Jag vet inte om jag drabbats av alzeimers syndrom, jag har ju trots allt ett syndrom sen tidigare, men då gäller det ju rörelseapparaten,  men nu är jag riktigt konfunderad.
I måndag fick jag ett accepterande av en vän på fb. Knäppt, eftersom jag inte skickat en vänförfrågan sen på hur länge som helst. Att sen personen var DANNY SAUCEDO var ju en tung chock!! Men vad f-n!!!!!!

Jag tänkte som vanligt, vad har jag nu gjort för stolligt? Men då jag tänkte efter så insåg jag ju att jag faktiskt inte varit tillfälligt hjärnskadad, dretfull, psykotisk eller ens normalt bara helt crazy utan faktiskt så måste jag ha blivit kapad. Det känns ju inte klokt! Det är ju inte det att jag ogillar Danny, han är ju skitbra, men jag känner ingen större idé med att vara fb kompis med honom. jag är ju trots allt 56 -snart 57 år och han är väl runt...25-30 år. Småsjukt, enligt mig. Om man inte är släkt. Men vi känner ju inte varann det minsta. Och jag har ju som måtto att jag bara skall var fb-vänner med personer jag känner fysiskt.
För några år sen pratade jag faktiskt  med Danny i telefonen. I sin nya roll som Idol blev han ju nominerad till en Grammis och i ivern att ragga röster fick agenturen hybris och lät den unge Danny ringa runt som en mini Kalle sändare och hångla upp röster. Han ringde Ilandaskolan....Lite nyfiken är jag ju på hur de valde ut just oss, men skit samma. Han var tydligen en practikal joke kille på den tiden och vi hade ett något förvirrat samtal innan jag avslutade. Att det verkligen var han, bekräftade hans agentur som ringde nån dag senare...
Efter det har våra vägar inte korsats....förrän nu.
Vi har skojat om detta på jobbet lite, och jag har tagit det med ro.

'För en stund sen gick jag ut på fb och såg då ett inlägg från en vän. Hon hade varit med om en knäpp händelse. Jag kommenterade och en stund senare fick jag ett meddelande att genom att jag kommenterat så hade jag fört  nåt dret vidare, för det var tydligen nån trojan eller vad det heter...

Nu känner jag att det kan vara nog! Har inte lust med sånt här. Jag är inte dummare än att jag begriper att det finns skit på tråden då det gäller internet, men vad har jag gjort för att råka ut för allt konstigt?
Jag som i alla tider försvarat fb kommer i fortsättningen att vara mycket restriktiv med ALLT!.

Nostalgi med Herreys

 Jäklar, så mycket pyssel det har blivit den här helgen. Av den sorgliga synen i vårt "plastburksskåp", med massor av burkar i olika storlekar, fick i alla fall en av dem bli lite piffigare än de andra plastbyttorna. En extra matlåda till Vaski på dagis såg dagens ljus. Som vanligt hade jag en vision om att den skulle bli helt perfekt slät och fin. Jo, tjena, skrynklor lite här och där, men jag tror inte Vaski säger nåt....

Om inte min fot gjorde så ont så hade allt varit perfekt. Jag glömmer ibland bort att det onda finns och bokar ett kul pass på träningsmeckat för att då jag reser mig bli omedelbart påmind! Bara att boka av.

Igår gjorde jag värsta, bästa maten åt Gubben min. Självskryt, jag vet, men han var helt lyrisk! Jag kostade nämligen på oss en påse sparrispotatis som jag förkokade och sen rostade. Jädrar du, så gött, som Tabita skulle ha sagt. Sen fick han en fläskkotlett som jag kryddat efter eget huvud. Oj,                       då så ovanligt....Till det en fusksås, jag skäms en aning över det, men det var halva priset på nåt som heter whiskeysåsreduktion. Man behövde bara blanda grädde i. Åsså en god sallad förstås. Några glas rött till det och sen satt/låg vi i TV-soffan.
 Nja, inte jag, jag bloggade en stund, gillar inte Mello nåt vidare men hörde med ett halvt öra. Och döm om min förvåning då jag hörde Diggelo Diggelej PÅ RIKTIGT. Gubben hojtade; Kom får du se! Tre medelålders farbröder framförde sin vinnarlåt 30 år senare! Men jäklar så bra och vilket drag det blev! Härligt då man bjuder på sig själv på detta sätt. Nåt för ABBA att ta efter....

Nästa helg kör KMTI spinning i Barncancerfondens ära. Varje pass kostar 100:- och går direkt till Barncancerfonden. Jag och Gubben har bokat tvåa pass var idag. Det skall bli riktigt görkul...bara min fotj-el håller fred på sig.

Med klistriga fingrar, äntligen

Dagen började med att Gubben,som skulle vara ansvarig tidtagare på en skidtävling, smög nerför trappan vilket väckte både mig och alla djuren. Han har verkligen utvecklat denna talang till fullo. Särskilt underhållande var det då han trombonviskade till hundarna att gå upp och lägga sig igen så de inte skulle väcka mig....

Nåja, jag led inga svåra kval, jag bara vände mig och somnade om. Med Klinga väldigt tätt intill, Lummi under täcket vid fotändan och Skrållan liggandes på kudden. Ja, jag veeet, det kändes tomt utan Vaski och Syrran....

Vid halv nio var det dags för den utvilade matten att masa sig upp ur bingen. Och DÅ blev hon väldigt medveten om sin alldeles väldigt onda fot! Men äsch så förarligt med sån smärta....tänkte jag INTE. Jag tänkte; Förb-de, he-vetes, j-a häl j-el! 

Pga den attans drethälen har jag inte kunnat träna nåt på sistone. Men vänta nu, det har jag ju, jag har ju kört bästa spinningpassen tre gånger denna vecka! Intervall med bästaste Johanna, måndag och torsdag, och i tisdags måste jag ha bokat det ultimata drettröttintilldödenpasset! Spinning intensiv för en kille med en äckligt bra kondition. Men herregud, hur orkar man köra pulshögt i 60 minuter utan vila och dessutom orka PRATA samtidigt? Helt otroligt bra pass, men så drettrött har jag inte varit på länge. Jäklar så taggad man blir inför en helt ny upplevelse! Tack Kristian, för att jag eftersvettades flera timmar efteråt...

Men jag är inte nöjd med att bara köra spinning. Har sökt mina sjukgymnaster förgäves. De ha så många patienter att de inte har telefonsvararen på ens. 

Det lutar åt att jag får göra det jag inte gillar....köra gräddfil. Har gjort det förr då det har varit kris. Jag är säkert inte ensam om det men det tar emot att bara knacka på och säga; Tjena, jag har ont i hälen, kan du fixa det? Får se hur jag gör, men hjälp måste jag ha och Cykelverksta´n, förlåt, vårdcentralen, på Skoghall lägger jag inte min tid på. 

Nä, nu får det vara bra med gnäll! Idag har jag ju haft en riktig bra dag, hunnit massor, juh!!

Alla vovvar har fått en spabehandling. Borstning av pälsen, kloklippning och ansning av tasshår. 

Klinga, vår lilla prinsessa som inte gärna vill utsättas
för obehagligheter, tycker att kloklippning och sånt, är
helt ok. Till och med klippmaskinen!

Lummi tycker nog att man kan överleva utan en massa kloklippning
och sånt. Hår mellan tårna är väl ingen stor grej, liksom...

Men hej, här har vi en livsnjutare! Gött, säger han om allt man gör med honom.
Och kolla hårhögen, den räcker ju till en lite Vaskikopia juh...

Sen har jag fått fingrarna fulla av lim. Ja just det, jag har pysslat! Det började med att jag städade specerilådan. Blä, så den såg ut, alltså! 

Rotade fram några fula plastlådor som fick nytt tak, dvs lock med en tapetbit. I lådorna lade jag alla kryddpåsar. Jag köper ofta kryddor stora påsar nämligen. 

Röjde rejält och fick till det hyfsat. Vi kan kalla projektet, del 1. Del 2 kommer antagligen i slutet av nästa vecka, då mitt kreativa sinne har klämt fram fortsättningen. 

Eller inte....

Men sen förstår ni, har jag äntligen fått till kompisarna till den arma ljuslyktan som stått som ett monument av ensamhet i gluggen mellan köket och vardagsrummet. 

Nu är inte det gamla tråkiga IKEA-glaset ensamt längre.
IKEA hade inga såna fula ölglas på fot längre så jag fick
hitta på nåt annat. Det blev de här små godingarna. Visst är de söta?

Och i hövve har jag massor av nya ideér! Jag förberedde med att sprutmåla några glasburkar med frosting.

En plastburk är vitmålad för att bli en matburk till Vaski till dagis. 

Sen har jag en riktigt crazy idé inför min tjejfest den 22:e februari men den knystar jag inte om här ifall det finns spioner...

Meddelande från England, Afghanistan och Andra sidan....

Igår behövde jag skicka ett meddelande till en vän på fb. Men det funkade inte som förr, utan chattrutan kom upp hela tiden. Blev en aning irriterad och började kolla om jag kunde få tillbaka den förra funktionen. Jag krånglade en lång stund och rätt som det var så såg jag att det stod "annat" bredvid "inkorg". Det har jag aldrig tänkt på förut! Tryckte och helt plötsligt kom det upp grejer som jag aldrig sett!!! Men hallå! Har aldrig fått några aviseringar om dessa meddelanden.

Läste igenom dem, och av alla knäppa saker så hade jag bl a fått ett meddelande från en amerikan som var FN-soldat i Afghanistan....Han ville träffa mig för han hade nåt väldigt viktigt att berätta för mig....ehhh, hur skumt var det? 

Sen hade jag fått ett "frågachans" meddelande från en tunnhårig karl från England. Skulle väl ALDRIG bry mig att svara, jag har ju redan en tunnhårig Gubbe.....

Vad tänkte denna helt okända karl på? Det måste väl finnas kärringar på närmare håll....

Men så fann mina ögon ett meddelande som gjorde mig helt....jag kan inte förklara hur jag kände, faktiskt. Har läst det flera gånger och vet fortfarande inte vad jag känner. Om jag blir ledsen, vemodig, kanske lite sorgset glad, hm....

Det var alltså ett meddelande skrivet i april från min medarbetare som gick bort i somras. Hon tackade för mina fina ord i min blogg! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se vad jag skrivit. 

Det var ett inlägg om hur jag kände det då hon kom på besök till oss, med schal på huvudet, inget hår, svullen av behandlingen, men med ett så otroligt gott humör, trots att framförallt hon själv, men också vi andra visste utgången av hennes sjukdom.

 Jag skrev om hur jag upplevde hennes mod, om att man får perspektiv på saker och ting då man har en så svårt sjuk människa i sin närhet och att vi alla skall ta vara på varann här och nu, för vi vet ingenting om framtiden. 

Jag är fortfarande inte riktigt klar över vad jag känner, men jag är inte gråtfärdig, faktiskt inte vidare ledsen...snarare känns det faktiskt som om hon lever. Jo, så är det, det känns som hon finns här hos oss.

Som en röst från andra sidan, men ändå inte, för jag tror ju inte på sånt fjant....

Skräprummet väck!

Inte hann jag väl pyssla nåt den här helgen heller. Men jag förtvivlar inte över det. Vi har istället tagit tag i vårt skräprum, som jag kallar det. Kontor skall det vara men där har det pulats ner allt möjligt i lådor och skåp. Gubben, som inte är känd som nån perfektionist, har sparat papper i massor, betalda fakturor från 2005 och framåt, cykelinfo, uppsprättade kuvert med ingenting inuti, manualer till okända apparater. För att inte tala om alla sladdar och laddare till förbannelse....Pärmar som hotade spricka av helt oviktiga papper, en cykeltrainer, en oanvänd dator, ett skåp fullt med sladdar och "mackapärer", allt i en enda härva. Detta rum har gett mig ångestkänslor varje gång jag måst gå in i det. Vi har nämligen hundmatstunnan i en av garderoberna....
Nu är det fint, jag nästan, i alla fall. Lite smågrejer ligger och skräpar men det mesta är ihopsatt med rätt "kompis" och lagt i lådor.
IKEA fick sig ett besök av oss och där kom vi över plastlådor som passade perfekt. Det halkade med lite annat smått och gott också. En dörrmatta, två små glas som skall bli ljuslyktor och en pastagryta med insats.

Jag är så himla nöjd så det är inte klokt! Och Gubben också, såklart, fast han har inte mått så dåligt av röran som jag har gjort.
Ordning ünt reda, är ju mitt ledord i livet.

Nu har jag smockat i mig kaffe och en halv kaka 70%:-ig chilichoklad. Gött!