Shit, vilken grej jag varit med om, alltså! Jag och Gubben satt på verandan och tog oss ett gott glas vin då jag helt plötsligt kände nåt konstigt i min vänstra hand. Det gick hur fort som helst då alla fingrar svällde upp.
Det är inte helt ovanligt att jag får bristningar i mina fingrar då jag tränar eller på nåt annat sätt belastar mina händer eller fingrar, men nu var jag helt inaktiv...Jag blev helt panikslagen då det började trycka i mina fingrar.
Jag skrek till min Gubbe att han skulle dra av mina ringar men då han försökte så svällde fingret ännu mer så han var rädd att skada det! Herregud vilken panik innan han fick av ringen, förlovningsringen gick inte att rubba men vigselringen lossnade till slut.
Och var jag lade den glömde jag direkt....
För mig är vigselringen det viktigaste som finns! Den är sigillet för att man hör ihop och den måste förvaltas väl. Så då jag inte fann min ring direkt blev jag helt förtvivlad! Jag letade och letade men fann den inte nånstans.
Gubben tog det dock lugnare och sa, du finner den. PUNKT. Och det gjorde jag ju, efter att ha lugnat ner mig. Det tog dock en låååång stund.
Varför jag lagt den på min matplats på altanen fattar jag inte just nu, men jag hade säkert en bra idé om det...just då.
Men det som stör är att det attans fingret fortfarande är svullet och gör ont. Kan inte få på vigselringen så då är frågan; Är jag ogift nu?
Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
Tror på det bestämdaste att du fortfarande gift mä gôbben din ja.... annars får ni väl ta en liten förnyelse av ert äktenskap ...kanske t om piggar upp lite // Kram Catarina
SvaraRaderadet behövs efter en sådan händelserik dag ♥
Ja, han verkar fortfarande hänga fast vid mig efter allt ståhej runt min borttappade ring. Men vi är väl skapta för varann eftersom jag brukar finna alla hans borttappade saker. Allting jämnar ut sig i slutänden.
SvaraRaderaFast att lyda ditt råd om att pigga upp skall jag föra vidare...ty nu snusar min käre make så gott i soffan, ty det tar på krafterna att med våld dra av vigselringen, den som han trätt på sin makas finger för 10 år sen. Just nu behöver han nog sin utmattningssömn efter traumat att behöva dra av sin makas
vigselring men då han vaknar så skall jag hälsa från dig!
Kramis Anja
Förstår dig precis! Själv känner jag mig konstigt "naken" om jag av någon anledning lämnar bostaden utan ringar. Extra fel kändes det förra sensommaren då jag tvingades ta av ringarna i mitt höggravida tillstånd. Som om någon skulle skälla på mig för att jag "hamnat i olycka"?! Hej 1800-talet, jag trodde mig vara rätt modern och jämställd...
SvaraRaderaHur som helst, hoppas dina ringar är på igen!
Eller hur, Annika? Det känns urknepigt att vara utan vigselring! Nu är den på igen, i alla fall, det tog 3-4 da´r så var fingret hyfsat i normalstorlek. Då såg jag också en lite prick på sidan av fingret....av ett bett av nåt flygfä. Jag är ju känslig för insektsbett så där har vi nog lösningen!
Radera