Utpumpad

Så var då skolavslutningen över. En stor tomhet infinner sig alltid då. Och särskilt i år. Vilka fantastiska avgångselever vi har i år! Jag kommer att sakna dem enormt. Så jävla(förlåt) härliga! Vi på skolan hoppas att de senaste årens fina nior har satt sin prägel på skolan och att detta kommer att bli vårt signum i framtiden. Nog om jobbet, även om jag älskar det.
På hemmafronten har vi inte kommit så långt i vårt uteplatsprojekt. Jag har fått betala dyrt för mitt grävande med ont i lederna. Men som vanligt har jag nonchalerat varningssignalerna...Linkar fram och kan inte gripa med händerna men det går väl över. Det har det gjort förr! Skrållans kissproblem kommer och går. Hon är världens goaste kissemisss så vi kämpar på. Det kommer att bli bra, så det så!!
Inte varje dag jag kan göra en god gärning men idag så...Var till Djurskyddet med fyra bord till deras loppis imorgon. Jag skulle vilja göra mer  för dem, men vet inte hur, utan att göra våld på min tid med våra egna djur. Men det är nåt som jag ofta grunnar på...

I denna ljuva sommartid...

Åååååå, så grönt och fint det är i trädgården just nu! Aklejorna blommar som mest i lila, blåvitt, rosa och vitt. Blommorna ser ut som små dockklänningar, så gulliga! Och vallmon, med den mest underliga knopp som utvecklas från monster till en skir jätteblomma liknande silkepapper. Har delat och gett bort en bamse från vår rabatt på framsidan, och väntar nu på att få en rosa. Det ser jag fram emot. De är sååå vackra!
Igår sådde vi gräs där vi fyllt upp med jord, svackan mitt på tomten och nere vid staketet. Och som på beställning kom regnet. Nu är det bara att vänta på att gräset skall komma upp. Jag är inte mycket för ettåringar att plantera i krukor, hellre tar jag ut mina krukväxter och ställer på altanen, och sen brukar jag sätta lökar i krukor. Tar skott eller delar plantor gör jag också. Då finns det ingen anledning att köpa nytt. Men ibland kan jag inte stå emot. Som igår, då vi var på Plantagen och upptäckte ett bord fullsmockat med charlakansröda pelargoner! Så fantastiskt snygga! Denna skall jag ha, utropade jag, och högg en i mängden!  Den pryder nu altanbordet, förutom en liten stickling av den som nu står i köksfönstret. Kallas det "sticklingsstörning" att alltid nypa skott?

Kan inte se mig mätt på dessa fantastiska aklejor!

Så jäkla härlig färg! Fotot gör den inte rättvisa. 

Monsterstadiet men som snart förvandlas till  prinsessor!

I fredags jordfästes Makens morfar, en kraftkarl i unga år men som på ålderns höst fick ge efter för glömskans och kroppens sönderfall. Han följde nu sin maka som gick bort för bara något år sedan. Det var en större chock för oss då hon fortfarande hade minnet i behåll och dessutom var en krutgumma! De fick ändå ett långt liv och är nu åter tillsammans. Det jag slogs av under begravningsakten var prästens fantastiska predikan. Just då jag satt och tänkte på den förra begravningen jag bevistade, förra sommaren då världen slogs i spillror för oss av en tonårings alltför impulsiva handling, så uppmärksammade prästen oss om just hur våra sinnestämningar vid tidigare begravningar präglar vår upplevelse nu. Men också våra positiva upplevelser såsom bröllop och dop. Förra sommaren, bara någon vecka efter begravningen av min dotters kusin, var jag och Maken på ett fantastiskt bröllop. Allt detta satt jag och tänkte på under begravningsakten i fredags. Det gjorde min upplevelse inte positiv, men ändå mindre sorgsen. Detta var ju ändå en man som levt ett långt händelserikt liv, som fått uppleva barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarns födelse. Jag, som den ateist jag är, kan ändå medge att man har stor hjälp och tröst av svenska kyrkan utan att behöva blanda in Gudar och Jesusar. Och om en vecka skall jag åter besöka kyrkan, denna gång en examensskrudad Grava kyrka, för att ge våra härliga avgångselever en lyckospark från oss alla, se dem få betyg, diplom, bli belönade för särskild flit och kamratskap. Vi har aldrig haft så många härliga, duktiga, trevliga elever som nu, men vi hoppas att dessa har satt sin prägel på kommande 9:or så detta blir befäst i framtiden. Jag kommer dock att sakna årets 9:or nåt oerhört! Så mycket kul vi har haft!

Nationaldagsfirande...

Jag måste nog erkänna att jag inte kan känna nån sån där "jäklaranamma vad jag är svensk och stolt över det" känsla. Jag skäms inte heller över det, nej då, och är väldigt glad över en ledig dag såhär mitt i veckan, men det känns lite krystat i allafall. Jag är väl inte den flaggviftande sortens människa heller. Maken är heller inte den hysteriskt firande sorten. Han kör en cykeltävling i Norge idag och for därför iväg med sina cykelkompisar vid lunchtid. Så jag ringde min dotter och bjöd på lunch. Lite gott och blandat blev det. Så kaffe och en mörk chokladbit till det. Vid 17-tiden var det så dags att göra av med några kalorier i form av ett corebollpass. Jättebra pass!

Här är de, mina voffsingar!!

Mor och dotter

En sak jag har haft dåligt samvete för är hundarnas träning. Idag tog jag mig i kragen! Då jag kom hem från mitt pass, hämtade jag hundarna, burk med bitar av älgfilé(våra vovvar är bortskämda), klicker och lekisar och for till Hammarö BK. Där var det kurs. Skit, men jag hade som tur var en plan B. Cykelklubbens klubbstuga! Där finns en jättestor äng, egentligen en bana för bågskytteklubben men ingen har någonsin sett dem där. Kanske de har skjutit varann, nä usch då! Det som kan kännas lite oroligt för mig, är att det brukar finnas rådjur i närheten och de har ju sina nyfödda kid nu. Man vill ju inte att hundarna får vittring och kanske skadar de små. Det har aldrig hänt något, men man får ändå vara vaksam. Klinga kan man få stopp på men Vaski, den kanaljen, blir värre. Därför höll jag dem inom ett mindre område idag. De fick inte springa och leka hur som helst utan hålla sig i närheten av mig. Sen övade vi. En hund i taget, den andra fick ligga vid sidan. Herregud, så glada och träningsvilliga de var! Stackarna, inte fått visa sig på styva linan på så länge. Och så duktiga de var! Jag övade "stanna" med Vaski. Det har han alltid haft lite svårt för. Idag var han strålande! Bara för det övade jag "backa" också. Då blev han skogstokig och skuttade bakåt samtidigt som han skällde! Gullestollen! Klinga har aldrig haft problem med "stanna" så det övade vi inte så mycket. Hon fick göra rallyövningar istället. Det gick strålande, och dessutom gjorde hon några bonusar i form av snurrspinn!! Måste skärpa mig i fortsättningen och göra detta oftare. De behöver få visa sig duktiga oftare. Vilken skitmatte jag varit, fy på mig, matte!!

Undrar om jag skall gräva ner tidningsbudet under uteplatsen?

Ja, här händer det grejer, mån ni tro! Vi gräver och sakta men säkert börjar det likna en uteplats och inte en massgrav. Högen med bärlager minskar och vår ryggvärk ökar...Mindre kul är att Skrållan har haft en dipp och kissat inne igen. Och Pissoff-medlet tar inte bort lukten från tröskeln så det blir nog för käre maken att byta dörrfoder och en rejäl bit av golvet och väggen. Nu är ju inte Skrållan skyldig till allt detta, utan det var vår gammelkatt Toker som fick somna in i höstas. Han började kissa inne då vi bytte fönster och dörrar, men tröga i huvet som vi var så fattade vi inte var lukten kom ifrån direkt. Det hann sätta sig. Skrållan har bara tagit över hans ställe, men nu var vi snabbare att upptäcka detta!  Men lukten kommer bara då solen värmer på dörren och tröskeln...Kul då vi får gäster. De tror väl att vi är värsta snuskfamiljen!
Har framtidsplaner på jobbet också men de är ännu i sin linda. Jag trivs ju oerhört på mitt jobb. Fantastiska arbetskamrater och härliga ungar! Det är en glädje att åka till jobbet varje dag. Så har det inte alltid varit. Nu har vi en tuff tid framför oss med nedskärningar och omorganisationer som har tagit styggt på vissa kollegor. Det känns tungt att de känner så då jag själv trivs så bra! Men som alltid så löser sig saker och ting då oron har lagt sig. Det måste det ju göra!
Träningen som kom av sig...Jag vilade ju på söndagen och på måndag fanns inga pass som låg rätt i tid. Så jag satsade på tisdagens coreboll, men se, det sket sig. Hunddagis stängde ju 16.00! Får ta nya tag på onsdagen...

Nu är det bara att köra paddan över så det stampas till ordentligt.

Det är bara den här biten kvar att gräva ur nu!

Här skall det bli grusgång. Jäklar så bra det kommer att bli!

Har vaknat vid 04.30 varje morgon under en lång tid. I början fattade jag inte varför, men på sistone har jag hört nån slags tuta. Så jäkla sur man blir då man blir väckt vid den tiden och inte kan somna om! Gubben som annars brukar sova som en stock har också vaknat. Vi har känt oss som levande döda på morgonen länge nu. Det har visat sig vara tidningsbudet som har en backtuta på bilen. Idag fick jag nog och ringde tidningstjänst! Fick tala med en kvinna där som tillkännagav att de minsann hade utrustat ALLA tidningsbudens bilar med backtuta för säkerhetens skull! Men för f-n!!! Halv fem på morgonen är ju bara dom ute. Det måste ju kunna gå att stänga av tutan. Det går inte att göra nåt, det bara ÄÄÄÄR så, sa hon. Men det finns ju faktiskt människor som jobbar skift, just kommit hem och lagt sig. Det väcker ju hela gatan med tutan, sa jag. Det finns ju folk som sover på dagen också, kontrade näbbgäddan med! Jag blev så arg att jag höll på att slänga luren i örat på henne! Men jag höll mig, det är ju inte artigt att göra...Men det är väl ändå merparten av befolkningen som har normala arbetstider som behöver sin sömn, försökte jag. Näää, det är såhär bara...Bläkärring...skulle jag sagt, men det gjorde jag inte. Lite för barnsligt då man är 54 år...

På gång igen!

Efter ett längre träningsuppehåll har jag äntligen kommit igång igen. KMTI har haft stängt för konditionspass en vecka för renovering av ventilationen. Och eftersom jag har haft besvär av min astma en tid så hade jag kanske ändå inte kunnat träna...Jag har ägnat mig åt hemmapyssel istället. Mina örter växer så det knakar, har planterat om dem två gånger. Tomatfröna tog sig inte så den plantan har jag köpt på Plantagen. Sen har det blivit nya gardiner i vardagsrummet. Ljust beigeguldiga. Men iallafall, fredags var det färdigrenoverat på KMTI och jag bokade pop-spinningen med Petra som instruktör. Jädrar, så bra pass hon gör! Bra musikval och en fantastisk inspiratör! Gelé i benen efteråt...Blev taggad som attan och kollade schemat för lördagen. Spinningen klockan 15.00 kördes av Jeff. Yes, han är kanonbra också! Kör lite annorlunda än de andra intsruktörerna, lite mer mölj liksom, inga jumps eller hastighetsökningar utan bara belastningsökningar. Ja, herregud,, så många bra instruktörer de har just nu. Idag blir det dock träningsvila. Erfarenheten säger; Stopp och belägg, vila så du inte skadar dig! Bäst att lyda! Meeeeen....NEJ och åter NEJ!!!

Afrikas blå lilja, cocktailtomat och basilikaskorna!

Chilin växer så det knakar, och detta är inte alla plantor!

Prydnadspumpa och i muggarna trängs timjan.