Första veckan, höstkänning...

Hur kan man vara så medvetslös på morgonen då man lagt sig jättetidigt? Ja, det var den stora frågan i morse. Jag snoozade 5(!) ggr! Som tur var gick segheten över och på jobbet fick jag riktigt mycket gjort idag. Dessutom körde jag ett spinningpass vid lunch. Mitt ryggonda från igår( som ingen vet om) blev mycket bättre efter den genomkörningen. Jag får nog tänka mig för med aerobics i fortsättningen...Ja, så körde jag ett race på jobbet och så var det helg. Jag kan inte begripa så fort veckan har gått!
Jag har haft besök av Inger, hundarnas uppfödare, tillika mamma till dotterns barndomskamrat Elin. Det är så kul då hon kommer, jag får visa att jag har tagit väl hand om hundarna och dessutom har vi samma yrke så samtalsämnen finns. Jag tror baske mig att hundarna känner igen henne. De beter sig på ett speciellt sätt med henne. Ja, varför skulle de inte göra det? Man kan aldrig veta allt om hundar, de kan ju inte prata.
Jag bjöd på spenat-och laxpaj med fetaost. Då Gubben är borta brukar jag alltid göra mat som han inte gillar. Paj är det bästa som finns. Snabblagat och kan varieras i det oändliga! Sallad är inte fy skam heller, men det har jag ätit hela sommaren..
Hade tänkt vara ute i kväll då vädret blev bättre men det visade sig vara omöjligt. Tog med mig alla djuren ut på tomten för en softarstund men en granne eldade järnet så det låg rök över hela området. Jag har ju astma och reagerade direkt. En försmak inför hösten då alla börjar elda i sina braskaminer och jag måste medicinera innan jag går ut med hundarna. Dessutom får jag öva upp förmågan att hålla andan långa stunder...även inne, om vi har samma otur med vår braskamin som vi hade förra året. Det var svårt att elda in kaminen och dessutom köpte Gubben ved som visade sig vara sur.  Ja, vi har braskamin, visst låter det stollig då jag gnäller så på alla andra som eldar, men jag har lärt mig att om man har torr, fin björkved så stinker det inte. Men om man eldar gamla pappkartonger, lastpallar, dasspapper, tidningar m.m så stinker det nåt ohyggligt.
I morgon skall jag ha träningsvila. Det var ingen enkel match att övertyga mig själv om det. Fick ta i ordentligt...
Och i morgon kväll kommer Gubben hem. Då är allt i sin ordning!

The three amigos

Jag är nyss hemkommen från aerobicspasset jag berättade om igår. Döm om min stora förvåning då Cia och Ann-Louise knallar in på samma pass!!! Vi tre är de enda från vår tjejgrupp som har fortsatt att träna i alla år. Vilken nostalgikänsla jag fick. Cia kör ju inga andra pass än spinning och har väl inte besökt nån av de andra passen på flera år och så kom hon på att prova just då jag också gjorde gästspel, och dessutom efter att jag nämnt henne i min lilla historik igår. Ann-Louise och jag brukar träffas då och då och hon har varit trogen aerobicsen i alla år, men även gjort lite inhopp här och där. Hon är inte rädd att prova nya pass! Men detta kändes som att vi knöt i hop säcken på nåt vis. 

Passet då. Frida hade snickrat ihop ett kanonroligt pass! Vad annars? Lite klurigt så hjärnan fick jobba men då poletten trillade ner, då jäklar blev det åka av!!! Och om man hinner se i spegeln möts man av sin egen lyckligt flinande nuna! Även om man är elefanten i glashuset...

Fast i omklädningsrummet blev jag något konfunderad. En av kvinnorna från passet tog av sig allt utom underkläderna - gick in till duscharna - torkade sig med handduken,utan att ha duschat, alltså - fortsatte in i bastun - kom ut efter 10 sekunder - gick till skåpen - tog på sig kläderna - torkade håret(som alltså inte var tvättat) med handduken och gick sen ut...Fräsching! 

Själv duschade jag mig ordentligt, så det så! Ordning och reda. Att jag har jäkligt ont i ryggen efter min sprattelcomeback kommer jag aldrig att säga till nån...

Comeback!!!

Så har jag ont i halsen igen....men i möra hoppas jag att jag är som vanligt för då...har jag bokat mig på ett-håll i er- AEROBICSPASS!!! Jag som knappt sitter ihop har alltså tänkt göra comeback på sprattelarenan!!! Men nu har jag varit i form och smärtfri så länge att jag bara MÅSTE prova igen. DET ÄR JU SÅ KUL!! Vissa människor gillar ju att gå på dans och bugga och sån dret men det har aldrig varit min grej. Jag började på 80-talet med vanlig hederlig gympa som sen utvecklades i stegkombinationer vilket tog motionen till högre höjder. Jag fick en kick, helt enkelt!
Vi tränade för Cia Karlsson på Skutberget i KGF:s regi. Vi var ett helt gäng tjejer som hade hejdlöst kul! Några av oss ville ha lite tuffare pass och så blev vi ett "järngäng" som följde med Cia till en lokal som hennes grabb, Jonas Karlsson, tränade karate i. Jonas är mera känd från TV-sporten än från karatekarriären...Där tränade vi dåtidens aerobics, eller workout som det hette då. Jo, jag har haft såna där blanka trikåer. Det hade vi alla. Och såna coola stringbyxor UTANPÅ den blanka gympadräkten...Men guuuud så kul det var. Så byggdes KMTI och Cia följde med sin göbbe Ulf som då var delägare, och jag tog över träningen för en tid. Men jag hade ju ingen utbildning utan var bara en glad amatör. Det kan man inte vara som instruktör. Efter nån månad tog jag helt sonika med hela gruppen till KMTI för att prova alla passen de hade...och det var inte många då, 1986. Fast vi tyckte det var så stoooort!!! Sen har det rullat på. För min del var det bara aerobics för hela slanten. Körde flera pass om da´n. Det var ju inte så klokt, kan man tycka så här i efterhand. Många fick skador i knän och fotleder då vissa moves inte var så nyttiga.
Under en period på 90-talet var jag instruktör på KGF och fick då utbildning för alla de olika träningsformer som var på tapeten på den tiden. Kul som bara den! Då fick jag också upp ögonen för cirkelträning. Inte i närheten av hoppsastegen som jag gjort förut. Ja, jäklar så kul det är att träna! Trots alla skador och min trista sjukdom som hindrar mig i det jag helst vill göra. Men i morgon så smäller det! Anja kör aerobics!!!
Undrar om det kommer att stå i tidningen?

Undrens tid...

Kvinnan med tre vänsterben, det är jag det. Jo, det är säkert. Okej då, jag kanske överdriver, ingen människa har väl tre ben, men nu menade jag INBILLADE VÄNSTERBEN! Så här är det; I alla år har powersteppassen varit ungefär lika utformade. Instruktörerna har kanske ändrat lite på kombinationsordningen men man har alltid känt igen stegen. Och jag, som är en gammal aerobicshoppa kan ju de flesta moves. Trodde jag... tills idag!!! Idag hade Frida dristat sig till att göra om till och med UPPVÄRMNINGEN!!!! Och sen...oj oj oj, som hon hade gjort om! Hon måste ha tänkt såhär: Nu jäklar skall jag se till att de får hålla tungan rätt i munnen för en gångs skull och inte bara trampa på som om de var hemma i vardagsrummet! Men det var uppfriskande att behöva TÄNKA samtidigt som man utförde rörelsen...eller försökte utföra den. Jag kan såklart bara tala för mig själv för inte har man en chans att kolla vad de andra gör! Men det är nyttigt att känna sig som nybörjare ibland. Och det var jag idag, PUNKT.

Igår hade jag tänkt klippa gräsmattan då jag kom hem från jobbet. Regnade det eller regnade det vid 16-tiden igår? Jag SPRANG från bilen de få metrarna till dörren och hann bli rejält blöt innan jag och vovvarna var inne. Dessutom kände jag mig hängig, lite febrig och hade hals- och huvudvärk så jag lade mig i soffan en stund för att vila. Regnet ökade i styrka undan för undan och till slut trodde jag altantaket skulle braka!! Och vilket oväsen sén!! Tänkte på mina och Vaskis tomatplantor där ute på altanen, den har väl trillat och brutits sönder. Men inte hade jag lust att kolla...Och alla liljorna i trädgården, de måste ju vara helt förstörda.
Idag infann sig samma jäkla regnväder då jag for hem. Skulle ju tillbaka till stan direkt efter att ha hämtat hundarna så jag hann inte kolla alla skador.
Så efter mitt berömda powerstep pass så släppte jag ut hundarna för kisspaus och kors i taket, det var uppehåll, så jag passade på att kolla trädgården, och kan ni tänka er!?! Inget var sönder!! Gräset är ju JÄTTEHÖGT men annars så...och våra tomater har mognat ännu mer!

Rosen Rumba, så fantastisk med sina färgskiftningar!

Och så Morsdagsrosen som bara
blommar och blommar...

Den rosa liljan är såååå snygg!

Här brottas djävulsbusken med liljor
 och lite annat bös som jag har glömt namnet på....

Dagliljor, behöver man säga nåt annat? De är ju sååå
fantastiskt tacksamma och vackra!

Och blommorna är vackrare än nånsin!

Ett år till nästa gång...

Efter lite bloggvila är jag nu tillbaka. Semestern är nu slut för denna gång, ja, några dagar har jag kvar men de sparar jag till julen. Men i morgon styr jag bilen mot Ilanda. Det skall bli riktigt roligt att möta mina arbetskamrater efter en lång ledighet. Jag ser också fram emot ett nytt läsår med nya utmaningar!
Här hemma har vi kommit långt i vårt hallprojekt. Några saker återstår såsom lister och klinker framför dörren. Den nerkissade spånskivan skall bort innan klinkern. Ibland verkar det som ett evighetsprojekt med detta hus...
Visst är det höst nu? Helt plötsligt blev det kallt i skuggan fast det var jättevarmt i solen. Men det gör inget. Jag har haft en härlig semester. Fått göra allt jag inte hunnit under året. Ja, inte allt, men nästan. Det jag har saknat är långpromenader med Vaski som har varit halt hela i flera veckor. Min nallebjörn börjar bli gammal och matte bävar för flera ålderstecken.
En dag fick jag bara nog. Jag grävde upp alla växter under äppelträdet! Nu finns där endast utebelysningen. Min Gubbe blev glatt överraskad att jag inte grävt av ledningen till den. Det har ju hänt förr...Jag planerar att lägga grus under trädet och bara ha växter i krukor.
Jag har planerat att fortsätta min träning i samma anda som i sommar. Har inte haft en sån bra träningsperiod på flera år. Såklart blir det svårt att träna mitt på dagen men med lite planering så skall det gå. Då jag tränar mår jag som bäst!

Gubben skruvar upp nya hyllan

Där satt den!

Nyckelskåpet med spegeln är en hit!!

Och hatt-och skohylla.

 En gardin har tillkommit och dessutom har jag oljat möblerna.