Stolt över min nationalitet???

På hemvägen från träningen ikväll behövde jag handla lite förnödenheter(herregud så jag uttrycker mig) och svängde in till ICA på Skoghall. Redan då jag klev ur bilen såg jag några figurer stå utanför ICA, vissa hade banderoller - antagligen gjorda i slöjden, mellan sig och några delade ut flygblad. Klädseln var säckig munktröja med sydstatsemblem över rejält tilltagen mage och skitiga jeans. De var 5 killar och en tjej. Och en hund(krake).
Tre rakade skallar och två med hår - tjejen och talesmannen för gruppen(smilfink). Oj, jag glömde den viktigaste(hur kunde jag), HUNDEN var inte rakad! Smilfinken gick emot mig och hälsade artigt samtidigt som han försökte ge mig flygbladet. Som den väluppfostrade flicka jag är, sa jag: -Nej tack, och gick vidare. Åhhh, så jag ångrade mig direkt! Jag var ju nyfiken på vad det stod på bladet, men nu var det försent.
 Har jag glömt att berätta vad de kallade sig? "Svenskarnas parti", minsann. Kanske är det de som finns kvar efter Sverigedemokraternas "fest på stan"?? De skall i alla fall inte få min röst då det är dags för val. Jag och min Gubbe hade en kul stund då vi diskuterade kring härkomsten på dessa "svenskar". Säkert finns det "utlänningar" i deras släktträd också. Men de skall ha en eloge för att de stavade banderollen rätt! Jag tror inte att det finns så många svenskar som inte har "utlänningsblod" i sina ådror då man forskar lite. Jag, till exempel, har ju finnjävelblod i ådrorna fast jag växt upp i Kil...Och min Gubbe är halvnorsk...Fast det kanske inte gills eftersom det inte syns på utsidan. Attans, att jag inte tog ett sånt där blad så jag fått min nyfikenhet stillad. Men det tog alldeles för mycket emot! Tänk om de trott att jag delar deras åsikter! För även om jag inte såg deras flygblad så syntes det ju på hela deras uppenbarelse att de var rasister, ja kanske till och med ligister.

Söndagsfunderingar

Efter många om och men så blev middagen färdig igår. I fortsättningen kommer jag att köpa färdigdelad kyckling. Det känns inte alls lika otäckt då delarna är mindre. Då kan jag låtsas att det är nåt helt annat, typ blöt wettexduk, hm...Jag är född med livlig fantasi. 

Ser ut som de ligger och sover...

Tacka vet jag grönsaker! De har inte lidit nämnvärt vid skördandet.
Laxen vet jag ju att den lever i förpackning om fyra stycken....Det sa de i
alla fall på ett TV-program jag såg. Det var en massa ungdomar som
skulle klara sig själva utan mamma och pappa...

Så var det då dags för "Så mycket bättre". Lördagens höjdpunkt. Fast igår lutade det åt "Så mycket sämre", tyckte både jag och Gubben. Men inte sämre än att tittandet blev så intensivt att jag inte märkte att garnet tog slut på min stickning! Sista nystanet. Slut på Coop. Det återstår att repa upp en bit så jag kan maska av. Och fransar kan jag glömma. 

Idag vaknade jag med ont i magen igen. Som kramp i vänster sida. Bokade av min reservplats på spinningen med åkte på pilatesen. Och tänk, värken mildrades! Igår då jag körde spinning så kom värken i slutet av passet då jag var riktigt slutkörd. Jag får försöka fundera ut vad det kommer sig av. 

För andra dagen i följd har jag tagit en lite längre promenad med Vaski. Han är salig då han får röra på sig! Haltar gör han fortfarande, men jag stannar och stretchar benet på honom ibland. Idag fick han dessutom spåra en godisgömma i en skogsdunge. Jäklar, så kul han tyckte det var! Och hemma blev det en stund i duschen...och hackkorv som belöning! Prisa Gud!!! Eller snarare matte...

Hmmm....här luktar det....frolic

Jag kan inte se mig mätt på julkaktusarna! Det sprutar ut nya knoppar och blommor hela tiden. Bara de inte blommar ihjäl sig. 

Julisarna....och på våren påskisarna.

Sist men inte minst; Dagens Syrran

Det finaste man har, har man på bordet!!

Kycklingdilemma

Idag fick jag i alla fall plats på spinningen! Och jäklar så kul det var! Körde på rött och fick känningar av mitt magonda i slutet...men det sket jag i, ha ha! Sånt är till för att övervinnas. I morgon får jag se om jag får plats på spinningen. Missade ju att kolla då tiden släpptes och fick sota för det. 6 reserver innan jag hann boka. Surt, men jag får skärpa mig och vara ute i tid. Jag fick i alla fall plats på pilatespasset! 

Igår var jag och handlade på Coop och såg att de hade färsk, ekologiskt uppfödd kyckling, förhoppningsvis också lycklig(innan den dog), för 29.90 kg. Jag slog till för att göra nåt riktigt smarrigt till maken till lördagsmiddag. Ett hastverk. Jag glömde totalt bort att jag omöjligt klarar att dela en kyckling utan att få visionen av att skära i en bebis!! Och att helsteka hjälper inte. Vem vill lägga en bebis i ugnen???? Jag kan inte hjälpa att jag tänker så här. För några år sen kunde jag dela en halvfrusen kyckling, det kändes inte så hemskt, ingen bebis är ju frusen, men nu är det också omöjligt. Fick ropa på Gubben; Kan du komma och dela kycklingen? Hur gör jag, frågar då min käre man som har slaktat älg och rådjur, tjäder m.m....men aldrig en liten pippi. En mycket underlig situation utspelade sig i vårt kök då jag talade om hur han skulle göra, men vände ryggen åt massakern. Jag var alltså ansvarig men deltog inte...Fanns en kille på 1930-40 talet som gjorde så med judar och oliktänkande...Fast ändå inte...Han var ju en stor djurvän...precis som jag, men där slutar likheterna! Nä, vänta nu, i morse då jag tittade mig i spegeln hade jag en mycket specifik snedlugg som var mycket svår att få bort. Men jag lyckades tillslut för ett sånt utseende vill man ju inte gå omkring med. Nu ligger pippin i ugnen och grillas och jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan äta nåt som har varit levande. Jag är ledsen, alla ni köttätare med min man i spetsen, men det var ju en liten ullig, gullig kyckling! Snålvattnet rinner på Gubben min då han känner dofterna från ugnen. VARFÖR köpte jag inte en kyckling i delar, då hade jag inte suttit här och funderat! För sån är jag, kan förtränga då det passar sig! 

Jäklar så varmt det är!

Inte gravid...

Fick i veckan en kallelse till cellprovskontroll. Högst upp till vänster står med fet stil mitt födelsedatum, 580314. Sen kommer allmän information och efter det fem punkter under Observera. En av punkterna lyder: Om du är gravid eller nyförlöst, rådgör med din barnmorska om när provet skall tas. Eh.....Hur vanligt är det med nyförlösta 54-åringar? Såklart är detta ett standardformulär som endast födelsedatum, namn och tid skrivs in i. Men desto roligare blir det för varje gång man får det. Nästa gång är jag ju ÄNNU äldre och ännu mindre troligt gravid eller nyförlöst...

Tafatt eller hjärtlös...

Måste berätta en händelse från igår. Jag står 2:a i kö på Coop och framför mig står en gammal dam med kundvagn som skall betala. Vid varubandet står hennes medelålders son, och packar i varorna. Så kommer en av personalen och hälsar på damen och frågar hur det är, då säger SONEN; -Hon mår inte så bra...och fortsätter packa! Nämen, säger expediten, så tråkigt, och tror väl som jag att hon är lite förkyld eller nåt. Men så ser jag att benen börjar vika sig på den gamla, hon håller krampaktigt i kundvagnen för att inte trilla. Expediten försöker hjälpa tanten, håller henne under armarna och säger att det finns en stol en bit bort, så du kan få sitta en stund, och menar såklart att sonen skall hämta den...men han fortsätter packa! En annan kassörska springer efter stolen samtidigt som den första försöker hålla den gamla så hon inte åker i golvet...och sonen tittar på och fortsätter sen att packa. Den gamla är förtvivlad, tycker såklart det är pinsamt, och vill betala. Tror ni att sonen... Nänä inte då, han har fortfarande fullt upp med att packa! Kassörskan får tantens plånbok och ordnar upp betalningen. Medan sonen, som nu faktiskt är klar med packningen, står och tittar på. Hjälper inte ens till att lägga ner plånboken i väskan, det får expediten göra. Ytterligare en personal kommer med en rullstol som står vid entrén och rullar iväg med den gamla...med sonen gående bredvid...Det enda positiva i denna händelse är att jag fick se en medmänsklig sida av personalen på Coop! Jag har ju ett antal gånger haft mycket dåliga erfarenheter av dem. Jag kan inte släppa detta. Hur kan man bara skita i att sätta sin gamla mamma före allt annat? Låta andra ta hand om problemet?
Min dotter har iallafall sagt att jag får bo på vinden i hennes hus då jag blir gammal. Hon kommer att servera mig mina favoriträtter tre gånger om da´n! Menyn är redan ordnad! Fast vi får förhandla om Gubbens meny för den är hon inte så förtjust i, vegetarian som hon är.