2013, 2013, 2013, 2013...Jag övar

Höll på att sabba hela bloggen nyss! Så går det då man tror man är datakunnig....Som tur är så skickades det med en skopa envishet då jag föddes, så till slut kunde jag finna felet, men inte varför det blev så, hm. Det blev ju inte av sig själv, men inte vet jag vad jag gjorde...Ville bara försöka få bloggbilden att lägga sig mer på mitten, liksom. Då ni!!! Hela vänstermarginalen med populära inlägg etc blev till en krokig diagonal bokstavsrad och inläggsdelen B L E V  J Ä T T E B R E D!!! Jag krånglade och krånglade, värre och värre blev det, men så klickade jag på en av mallarna som var fetad, och se där, jag kände igen den från förr, klickade på den och sparade! Men varför den försvann ursprungligen...det vet jag fortfarande inte. Men en sak vet jag, nu får bilden fortsätta ligga lite snett!

Oj, höll på att glömma, det är ju nytt år nu också! 2012...nej! 2013, 2013, 2013, måste öva mer...Det där är ju ett dilemma varje årsskifte. Ungefär som att man har flyttat men skriver den gamla adressen i ett halvår.

Gårdagens nyårsfirande var lugnt för vår del. Vi åt en god nyårsmiddag, spelade några omgångar wordfeud, ett jäkla skitspel, om jag får säga min åsikt....För inte kan väl JAG vara så himla dålig, eller? Tror faktiskt att jag har vunnit mot Gubben EN gång av...sisådär 50! Då klockan började närma sig 12-slaget, låg våra hundar och sov, lyfte knappt på ögonlocken. Skrållan vilade likaså, men Syrran däremot, oj, där blev vi överraskade! Hon såg vettskrämd ut ett tag, öronen låg slätt bakåt, svansen var som en flaskborste medan hon glodde stint på fönstret. Det brakade ganska rejält en stund men då ingen av de andra brydde sig så lugnade hon sig då jag lyfte upp henne i knät och busade lite.

Men va nu då? Bomber å granater att man inte skall få lugn och ro då man är trött.

Fattar inte grejen med att skjuta bomber och raketer!! Tänk alla människor som flytt från kriget, som måste stå ut med detta! Så förfärligt det måste vara.
En sak till som jag måste gnälla över, IGEN! Då jag rastade hundarna i morse, blev jag nästan chockad av alla hundskitshögar efter vägen. Det gick nästan inte att sätta ner fötterna utan att riskera att trampa i eländet! En stor hög låg mitt på gångvägen genom lekparken!!! Men vad är nu detta för stollar till hundägare? Jag tror att detta är hundskitsrekord! Jag skulle önska att jag nån gång tog nån syndare på bar gärning. Då skulle den hundägaren få för alla skithögar jag sett under årens lopp. Jag har hela fickan full av bajspåsar för att vara beredd när den dagen kommer. Då skall jag stå där och vänta medan de tar upp högen med påsen jag så givmilt skänkt dem...

Husses nya frisyr a la 80-tal

Efter middagen fick Gubben den sedvanliga paltkoman och lade sig därför en stund för att vila. Även vovvarna fick sig lite smaskigare mat än vanligt och gjorde därför husse sällskap i soffan.
Då jag efter en stund tittade in i rummet fick jag en
vision av 80-talet. Vem låg där då och sov om inte
80-talets synthpopare nr 1, Howard Jones!!

Summering...äh, skiter i den!

Så här vid årets slut är det väl meningen att man skall summera. Men jag tror jag struntar i det. Det räcker ju gott att om man är nyfiken, gå tillbaka i bloggen och kolla lite. Det är ju liksom det den är bra till. För det mesta brukar ju ungefär samma saker hända varje år, mer eller mindre, det brukar märkas då man sitter där och försöker värka fram vad som hänt under året som gått. Så jag håller mig till nutiden och väntar på att Gubben och jag sätter oss till bords och äter vår Nyårsmiddag, skålar in det nya året...och somnar i soffan... -same procedure as every year!

GOTT NYTT ÅR mina vänner och glöm bort allt vad smällare är, Här kommer en smällpöss från mig istället!!!

PÖSS PÅ ER!!!!

Starkare sömngrus, tack!

Är det så här det är att vara pensionär? Har vaknat före alarmet varje morgon! Tvingar mig att somna om, men det är inte det lättaste. Då jag börjar röra på mig kommer Syrran som ett skott och börjar gosa med sin matte. Hon kråmar sig, gnuggar nos, tuggar, och trampar till en bra plats att ligga på, uppe på mig. Då har jag vaknat ÄNNU mer. Jaha, tänker kanske ni, men släng ner henne på golvet då, och somna om. Men det kan jag ju väl inte göra, hon är ju snäll mot mig juh! 

Ja, så ligger jag där och tankarna far omkring i mitt huvud. Gubben min sover sött, snarkar ibland, men vad gör det. Jag sover ju inte ändå. Om jag känner att jag börjar bli trött så puttar jag lite på honom så slutar han. Min Gubbe dä!

Visst är det konstigt att alla bekymmer man har alltid kommer då man vaknar på natten. Eller är det så att man vaknar av att man har bekymmer? 

Eller skapar man bekymmer då man vaknar om natten? Artister säger ju att de vaknar och har låtar i huvudet. Man kanske är som mest kreativ om natten? Nu är jag ingen artist så jag skulle väldigt gärna vilja sova HELA natten ända fram till...8.30 eller så. Våra vovvar är morgontrötta och vill också sova på morgonen. Så snälla John Blund, om du läser detta( du kanske redan stuckit ut på din "kastasömngrusrunda)så ge mig det starkaste sömngruset i fortsättningen! 

Gick som en zombie i morse, satt på kaffe, rastade vovven, satt vid datorn och läste nättidningen. Bäst jag kollar när mitt pass, som jag bokade igår, börjar. Klockan var kvart över tio. Loggade in....bodysculpt..hm...10.45!!!!!!! Men nu hinner jag ju inte!!! Fick boka av...som jag gjort de senaste, hm... 2 veckorna. Det är inte klokt! Jag känner mig som en humptydympty faktiskt! 

Jag satte mig vid datorn. Finns det nåt mer kroppsfientligt än en dator? Satt hela da´n i stort sett. Fick feber efter halva tiden och började frysa. Trodde jag skulle få en riktig förkylning eller nåt, men fram på eftermiddagen blev det bättre. Upp och nedvända världen! 

I morgon har jag bokat lift it. Skall kolla tiden noga för nu får det vara nog! Gammelvovv halta värre än nånsin så där får jag ingen motion på ett bra tag. Nä, nu så...

Efter julenlivet...

Så var det vardag igen. Gårdagen gick i lathetens tecken. Inget vettigt blev gjort. Gubben låg i soffan och såg på TV hela dagen. Jag beundrar  honom! Det orkar inte jag. Jag var rastlös hela dagen men fick ändå inget för mig. Men då jag tänkte efter så var ju detta som vi VERKLIGEN behövde! Jag vet inte när jag sist bara satt och inte hade NÅGOT att göra! Eller ta mig för...Ingen träning har jag/vi orkat med. Vi har visserligen gjort våra försök med att boka oss, men dagen därpå bokat av oss. Känns både bra och dåligt. Jag vet ju hur bra vi mår då vi tränat och träffat våra träningskompisar. Men å andra sidan har livet varit väldigt stressig de senaste månaderna och då är det skönt att bara stänga av. Fast det har ju inte gått helt och hållet...Har bekymmer i mitt liv som jag försöker ordna upp så snart som möjligt för allas välmående, och jag hoppas det löser sig inom den närmaste tiden.
Idag fick paret på Abborrvägen nytt liv...ja, lite i alla fall, och for iväg för inköp av nya lister till hallen. Det har ju inte funnits tid för att färdigställa hallen på länge. Idag fanns den. Tänk att några vita lister kan göra så mycket för helheten! Det blev så bra! Men sen var Gubben helt slut. Hade ont i bröstet, sa han...Blev orolig som bara den. Det brukar ju vara jag som har ont här och där...Men det gick över senare, sa han. Jag vet inte jag...Skall hålla ögonen på honom. Han har ju jobbat för mycket under en lååång tid. Men nu är det lugnt. Han ligger i soffan och sover. Det får han fortsätta med.
 Men jag är övertygad om att frånvaron av träning är boven till alla krämpor och den eländiga trötthet som fallit över mig och min Gubbe som en blöt filt. Nu kommer nya tider!

Julens höjdpunkt...men också sorg

Så var denna julen snart till ända. Den skulle ha varit perfekt om inte...Gubben och jag upplevde en underbar julaftonskväll hos bonusdottern Anna och hennes sambo Stoffe och småttingarna Melvin och Neo. Gubbens exfru Annicka och hennes man Juan, Stoffes mor Lena och far Patrik och deras barn Alex, Oliver och Fanny, min bonusson Anders med sin son Liam var där för att möta Tomten. Liam var kvällens kung med påståenden till Tomten som; Kom in, kom in! Nu har du allt mycket å göra i kväll! Då han fick önskeklappen så bröt han fullständigt ihop och tjöt; Åååååhhhhh, Wiiyou, wiiyou, TACK PAPPA!!!! Vi kommer aldrig att glömma hans glädje, ha, ha! Vi gamlingar vet ju inte riktigt vad det var för grej men...Sen var ju glädjen fördubblad då farfar(Gubben, alltså) hade köpt ett spel till Wiiyou. Och lille Melvin som upplevde sin första ordentliga jul, han fick så mycket paket att han nog inte hinner leka med allt innan nästa jul. Lille Neo log bara åt all uppståndelsen. Snörena var ju kul..och vilka fina papper! 

Men trots denna härliga jul så är den inte fulländad. Jag har en stor sorg som inte går att bortse från. Jag kommer att bära denna sorg med mig för en lång tid och jag vet att den inte kan göras ogjord. Men så är livet ibland. Nu får jag lov att ta dagen som den kommer ett tag. Jag är ledig ett bra tag till så...Vad säger man; kommer tid, kommer råd...Så är det nog. Men ibland tror jag att jag var född under fel stjärna....