Efter julenlivet...

Så var det vardag igen. Gårdagen gick i lathetens tecken. Inget vettigt blev gjort. Gubben låg i soffan och såg på TV hela dagen. Jag beundrar  honom! Det orkar inte jag. Jag var rastlös hela dagen men fick ändå inget för mig. Men då jag tänkte efter så var ju detta som vi VERKLIGEN behövde! Jag vet inte när jag sist bara satt och inte hade NÅGOT att göra! Eller ta mig för...Ingen träning har jag/vi orkat med. Vi har visserligen gjort våra försök med att boka oss, men dagen därpå bokat av oss. Känns både bra och dåligt. Jag vet ju hur bra vi mår då vi tränat och träffat våra träningskompisar. Men å andra sidan har livet varit väldigt stressig de senaste månaderna och då är det skönt att bara stänga av. Fast det har ju inte gått helt och hållet...Har bekymmer i mitt liv som jag försöker ordna upp så snart som möjligt för allas välmående, och jag hoppas det löser sig inom den närmaste tiden.
Idag fick paret på Abborrvägen nytt liv...ja, lite i alla fall, och for iväg för inköp av nya lister till hallen. Det har ju inte funnits tid för att färdigställa hallen på länge. Idag fanns den. Tänk att några vita lister kan göra så mycket för helheten! Det blev så bra! Men sen var Gubben helt slut. Hade ont i bröstet, sa han...Blev orolig som bara den. Det brukar ju vara jag som har ont här och där...Men det gick över senare, sa han. Jag vet inte jag...Skall hålla ögonen på honom. Han har ju jobbat för mycket under en lååång tid. Men nu är det lugnt. Han ligger i soffan och sover. Det får han fortsätta med.
 Men jag är övertygad om att frånvaron av träning är boven till alla krämpor och den eländiga trötthet som fallit över mig och min Gubbe som en blöt filt. Nu kommer nya tider!