Mot nya härliga tider!

Tiden rusar snabbare och snabbare, verkar det som. Mot ljusare tider och det är helt underbart! Men vi är också mitt i en vårtermin som i slutändan blir till en gigantiskt flytt. Jag vet inte om jag är knäpp, men jag ser fram emot allt detta! Det händer saker hela tiden. Man planerar, funderar, spånar på ideér och ändrar sig hit och dit. Det kommer att bli hiskeligt jobbigt men ändå positivt då vi efter ett år står där med en helt ny(nåja) skola! Gud, så kul! Och bäst av allt, jag får göra det roligaste som finns, nämligen planera och kasta onödiga saker. Det där med onödigt är ju såklart relativt, men för mig är det enkelt. Om man inte använder det på ett år så behövs det inte. Om det inte är arkiverade papper. Då är det lie knepigare...Under sportlovsveckan flödade ideérna hej vilt vid fikat. Det började med skolsysters tvekan över att kasta sin gamla hjärt-och lungräddningsdocka...

Vi har nu en ny kompis på jobbet som visar sig lite här och där. Hjärt-och lungräddning på lite annorlunda vis...Folk hojtar och tar sig för bröstet, och tänk; Alla har fått igång hjärtverksamheten rejält och lungornas status märkts ju på skriken...

Vår kompis tog sig en fikastund med en köpp
kaffe och NWT...

I eftermiddags var jag på besök på Tullholmen för att kolla mina domäner. Jag guidades runt av en person som visade sig ha ungefär samma arbetsuppgifter som jag! Det visste jag inte fanns! Kul som attan.Nu har jag nån att diskutera och spåna med. Ge och få tips är guld värt.  Dessutom träffade jag idel kända ansikten där. En händelserik eftermiddag, helt klart! Jag antecknade och fotade för brinnande livet. Trots det så kom jag på mer saker som jag skulle frågat om, då jag kommit hem. Det får nog bli fler besök. 

Till hösten är vi här!

Mindre kul är att jag nog härjat för mycket igen. Inte tänkt på att jag är en tunn liten änglalik varelse med en fjärils lekamen....eller inte. Snarare har en kropp med armar och ben som sitter fast i gamla rostiga cykelkedjor istället för ordentliga kotor och rediga muskelfästen. Jag har ont som f-n i mina händer, ett resultat av allt kånkande och slitande i kartonger och plastsäckar. Ryggkotorna knakar olycksbådande vid minsta oförsiktiga rörelse. Inflammationen kom som ett brev på posten...eller snarare ett mejl. Ett brev tar mer tid på sig....  

Mellointresse...eller inte

Måste bara lägga ut bilderna från lördagskvällen. De ger en sann bild av intresset för Mellon från oss alla, även jag. Jag missade att Danny tydligen fick en blackout, stackar´n då...Det var väl då jag höll på att greja med mobilen, kolla fb och trycka in ostbågar i munnen för brinnande livet. 
(Undrar just varför texten blev blå och understruken? Det går INTE att ändra. Men texten jag skriver NU är svart och snygg, precis som jag vill ha). Fast texten är INTE blå i bloggen.....hm

Zzzzzzzz.....

Zzzzzzzzzzzzzz................

 Vad är det för oljud, låt mig sova!!!

Vilodag, nänä...

Här blev det en tidig morgon. Närmare bestämt 07.05 gol tuppen, eller rättare sagt Lummi som var väldigt kissnödig, så kissnödig att hon flåsade. Jag trodde först i min enfald att det var för att hon inte trivs i sin skämsbyxa, men sen fattade jag. ÄNTLIGEN, sa Lummi! Sen var det de andras tur och efter alla kissåbajsturer så var jag pigg. Efter den vanliga proceduren med mat till alla husdjur, började det stöka på övervåningen. Gubben, som kom hem sent i natt var på gång ner för trappan. Snart insåg jag varför; Vasaloppet började ju 08.00!
Själv är jag inte ett spår intresserad av sport på TV så efter frukost blev det en långpromenad med Vaski. Vädret har ju varit härligt idag! Det är så skönt att han börjar kunna gå ordentligt utan att halta alltför mycket. Det är på rätt väg.
Mitt ben däremot, är inte okej än. Det fick jag nyss erfara, då jag provade ett powersteppass. Det första sen  skadan. Nja, är summeringen. Jag får hårdköra TNS:en i kväll. I morgon blir det ett hederligt spinningpass, det har ju gått bra de sista gångerna.
Nu har vi äntligen fått mat i magen så nu väntar soffläge för att ladda för en ny arbetsvecka.

Det luktar Anjas bak på Abborrvägen, del 2

Tjoho, dagens andra blogginlägg! Här har frua fått nån knäpp och blivit huslig helt plötsligt. Hon har gått sta och bakat bullar, minsann. Både kanelbullar och vaniljbullar. De skall så snart de svalnat förpackas och tryckas in i frysen för att tas fram vid behov, dvs då det kommer besök. Inte då vi är sugna på nåt sött. Vi är söta så det räcker...i alla fall de lurviga 5.

 Inte varje dag som såna här ser
dagens ljus i vårt kök! Nu har jag bestämt mig för att bli en
riktig husmor. Hur länge det håller är en annan sak...

 En av de lurviga är jäkligt trött på matte just nu. Matte envisas med att sätta skämsbyxor på henne! Har ni hört så dumt? Lite blod på golvet är väl inte hela världen...

Lummi, löperskan med skämstrosan

Snart är det dags för Andra chansen på LLA. Jag skall väl bänka mig vid TV-n, antar jag. Inte för musikens skull, utan för att kanske få se ett svep över publiken och kanske känna igen nån. Lite har jag dragit på munnen åt alla föräldrar som varit där på genrep igår eller skall dit i kväll, då de skyller på sina barn. Ungefär som man säger att autografen är till barnen fast man egentligen är mest intresserad själv...Musiken är ju helt ointressant för mig. Jag bryr mig inte ett skit om vilken som vinner, allt är ju bara ett enda ståhej. Men i lilla Karlstad behövs det lite ståhej då och då. man är väl en sann patriot!
Jag och Gubben har bara sett första omgången, mest för att vi var nyfikna på hur Gina och Danny klarade av presentationen. De var okej, tyckte vi så därför har vi struntat att se resten. Men nu är jag ensam representant från familjen då Gubben just nu står upp till knäna i skidvalla i Sälen! Jag får helt enkelt lov att offra mig så han får ett referat då han har vaknat ur sitt skidvallekoma nån gång i morr´n eftermiddag.
EFTER mellon kommer så äntligen mitt favvoprogram, Mr Selfridge, och det kommer att bli MIN höjdpunkt på lördagen!

Veckan som gått

Nu sitter jag i godan ro och äter frukost, såhär på lördagsmorgonen. Försöker summera veckans händelser medan Syrran brummar och hävdar sin rätt att klappas NU!!

Gubben är i Sälen och vallar skidor till självplå...skidåkarna i morgondagens Vasalopp. Kommer hem i morgon bitti, så jag får försöka klara mig utan honom, tihi. Det har ju funkat de andra 10000 gångerna han varit bortrest så det skall nog gå bra nu också. 

Lördagsmorgon och frukost i lugn och ro, gött!

Kan vi få smaka? Schyssta då!!!!!!

Nästan en hel vecka har gått sen jag bloggade. Veckan har rusat förbi och jag har haft fullt upp både på jobbet och hemma. Låter som jag är värsta karriärskvinnan,  men faktum är att detta är vardagslivet, i alla fall för mig. 

Eftersom det varit sportlov för skolungarna så har vi som jobbar haft en vecka på oss att rensa och slänga massor av skräp inför flytten. Jäklar så mycket skit man finner. Jag har också flyttat hela vårt lager av förbrukningsmaterial till ett annat rum(puh) för att ha nuvarande rummet till skräpdepå innan skräpcontainern kommer 1 gång i veckan. Jag kommer INTE att beställa nämnvärt mycket material resten av tiden...Tar pennorna slut så får man väl låna av grannen, eller bryta en mitt i tu...

Och tänk vilken orgie i bokslängeri jag haft! Herregud, vissa böcker har aldrig öppnats sen de hamnade i hyllan. Inte en tår föll på min kind då Grottbjörnens folk åkte i containern, inte heller Exodus del 1 och 2 av Leon Uris. Lavar och mossa i skog och mark kommer nog inte heller att toppa lånelistan i biblioteket i framtiden så den fick följa med till den sista vilan. 

Sen har jag ju mitt vanliga jobb att sköta också. Precis som alla andra.

Och då det är skollov brukar jag också passa på att träna på lunchen. Det är görgött! Sen köper jag en sallad på Mollys, trilling är min favorit,varmrökt lax, räkor och kräftstjärtar, bulgur och massor av goda grönsaker! Sen en chilivinägrett på det.Fatta vilket gött liv!! Och sen tillbaka, jobba några timmar och sen är kvällen min. Eller min och min...några pälsbollar propsar ju på uppmärksamhet, åh, javisst ja, Gubben också...jag säger väl såhär då; Sen är kvällen VÅR! 

Jag har tränat varje dag utom onsdag, då jag hade en djävulsk träningsvärk! Evas lift it var boven i dramat! Min vad har bara gjort sig påmind en aning. Men bara jag inte slarvar med stretchen så sköter den sig. 

Här hade jag tänkt skriva ett långt inlägg om att Skrållan har slutat kissa bredvid lådan. I onsdags köpte jag nämligen en ny kattlåda utan huv och ny kattsand. Dessutom en gummimatta att ha under lådan i fall det skulle skita sig. Och det har det gjort...Då jag nyss kollade så fann jag en pöl, suck. Men det funkade i tre da´r i alla fall. Jag får nog följa min ursprungsplan, fast den kostar mer än en ny kisslåda och sand, typ 950:-. En utredning hos Hanna Klinkenberg, den enda beteendeexperten på husdjur i hela Sverige kostar så. Som tur är har hon sin klinik i Deje, så jag slipper resa över hela Sverige i alla fall. Vad gör man inte för sina godingar. De skall ju må bra! Och som tur är så mår fyra av fem bra. Vaskis skada verkar ha läkt och nu gäller det bara att han inte drar upp den igen. I går kväll var det nära. Då husse släppte ut vovvarna för kvällskiss så stod det ett rådjur mitt på tomten! Som tur är kan husse busvissla så det skär genom metall och det behövdes, för Vaski rusade efter och var sånär på väg att hoppa över staketet efter en smaskig rådjurssadel! Då kan jag lova att hans bröstmuskel hade rykt. 

En öppen toalåda skall få Skrållan att ha vidvinkel
så hon kan se om Syrran ligger i bakhåll, den andra
lådan kan hon välja om hon vill...Mattes plan
var nära att lyckas. Fortsättning följer...

Annars är jag pratsam och kelig som vanligt,
hälsar Skrållan.

I torsdags var det dags för flocken Vallarjäntans att få finbesök av sin Förstamatte Inger. besöket började med att vi åkte och hämtade upp hela flocken. Först till Hussemor och Hussefar för Klingahämtning, sen till Tassarnas hunddagis där Vaski och Lummi stod på tur för hämtning. Synd bara att inte Malva var där den här dagen. Hon är ju också en Vallarjäntanslappis.
Inger fick också se Bullen och Percy, dagisets Albert och Herbert!

Gosegrisarna

Sen blev det en trevlig stund med fika och prat, prat och prat. Tror baske mig att Lummi kände igen sin Förstamatte, hon hoppade upp i knäet och lade sig tillrätta direkt!

Idag skall det bli några rejäla hundpromenader i det vackra vädret. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen; Utan hundar skulle jag inte få luft och ljus mer än till och från bilen under vintern! Jag har dem att tacka för att jag mår så bra!! Tack, tack!!