Sjätte sinnet...

Undrar om jag har ett sjätte sinne? Igår kväll planerade jag för idag att Gubben skulle få skjutsa mig till jobbet och så skulle jag ha cykeln med och cykla hem, med ett uppehåll på KMTI för ett corebollpass. Men så hade jag massor med sömnavbrott inatt, fick jobbtankar, såna dumma tankar ni vet; Oj, det MÅSTE jag komma ihåg, och DET måste jag säga till den och TÄNK om det här händer. Så dumt så det är inte klokt. På natten löser man inga problem. Dessutom hade jag inga problem direkt, bara det vanliga, liksom. Men, i alla fall, jag tog bilen i morse och lät Gubben sova (inte mitt fel att hans mobil ringde och han hörde det från övervåningen och inte kunde sova vidare för han var så nyfiken på vem det var som ringde...). Det regnade i morse. På radion sa de att det skulle klarna upp under förmiddagen och till eftermiddagen skulle det komma solglimtar. Jo, tjena, jag måste ha blinkat då de kom! Då jag for till träningen så hällregnade det och jag tackade...INTE gud, eftersom han inte finns, men...tja min lyckliga stjärna då...att jag inte tagit med cykeln. Att bli sjöblöt och gå in och träna för att sen ta fuktiga ombyteskläder på sig för att blir blöt EN gång till hägrade inte. Är det så månne, att man alltid skall tro tvärtemot vad de säger på SMHI? Jag skall i fortsättningen sträva efter det, så blir det nog bra, tror jag.

Förresten, corebollpasset idag...Värsta bästa mag -och ryggdödaren, som vanligt, tack vare bästa Rosita!

Gôtt och ont

Rosenmandeln i fredagskväll...

Nu går det undan bland blommor och blad! Man hinner knappt öppna ögonen förrän nåt nytt har slagit ut. Idag har jag i stort sett fått undan det mesta av ogräs och rangliga grenar. Den ena komposten har fått ny plats och är redan invigd. Den andra står fortfarande kvar på sin gamla plats eftersom den är smockfull och måste flyttas pö om pö. Gräset har fått sin första klippning för sommaren. Tänk så gôtt det doftar! Plocksalladsfröna är nedsmockade i sin låda och basilikan och chilin har fått större bostad. Tomaterna får vänta nån dag till eftersom jorden tog slut. Krassefröna ligger i blöt i ett glas i kylskåpet för att ta sig lättare. Egentligen tror jag det där är nys men jag gör så ändå. Har kört snabbvarianten nån gång förut och det funkade bra det med.
Igår snubblade Vaski då han skulle gå uppför trappan och jag höll andan! Han verkade inte riktigt få med sig tassarna som han brukar. Idag verkar han inte ömma, haltar ibland och är som vanligt däremellan. Idag kom jag ihåg vad vetten sa i vintras; Låt honom gå med klövjeväska på sig så balanseras hans gång. Idag fick han därför bära sina egna bajspåsar, tillika hundgodiset! Vi gick i skogen eftersom kuperad terräng verkar vara positivt för honom, både kroppsligen och själsligen. Han trivs bäst i skogen där han får spåra upp allt mellan himmel och jord. Men döm om min förvåning, hans kondition var nästan obefintlig! Stackar´n. Nu måste vi börja om från början....Det är ju jätteviktigt nu då han verkar ha fått ledbesvär att hans vikt hålls nere. Det är tur att han gillar frukt och grönt för nu får han, och även Lummi, bara morötter att gnaga på.
Vad sa ni? Min träning??? Ja, den är ett sorgligt kapitel, just nu. Ont lite varstans, mest i vänster baklår som jag tidigare berättat om. Dessutom har jag inte skött min kost nåt vidare heller....Men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

Gôtt, gôtt, gôtt, gôtt!!!

Nomnomnomnom!!!!

SKÄMTAR du med mig matte?
Skall jag äta MOROT?

Hann med en grillstund i solen också!

....och i lördagskväll!

Han knappt se några knoppar innan den slog ut!

Guuuud så kul vi har matte, hi hi hi hi!!!

Kämpaseger!!

Jag klarade att se HELA mellon utan att somna!!! Jag kan erkänna att det var nära flera gånger men jag höll ut. Det var en sån fantastisk föreställning så därför gick det bättre än vanligt att hålla ögonen öppna. Röstningen var ju ett maraton, men även där höll jag ut till slutet. Måste säga att detta var den bästa mellon jag sett.. eftersom jag aldrig sett en hel, så är det väl ett gott betyg att jag höll mig vaken under denna. Och att Petra Mede kunde sjunga och uppträda så proffsigt hade jag ALDRIG trott om jag inte sett det med egna ögon. Att alla artisterna fick paradera på bron kändes ju helt rätt! Som på OS, liksom. Tja, sen är ju inte musiken så attans viktig för mig egentligen, eller tävlingsmomentet heller för den delen. Jag hetsar inte upp mig över om rätt låt vann utan vill bara ha lite show.
Idag blir ännu en dag i grävandets tecken. Snart är jag dock färdig med alla rabatter. Det stora projektet med att gräva upp buskarna på framsidan får nog vänta eftersom min grävhjälp gått och brakat ryggen. Vilket par vi är! Vi tävlar om att halta värst. Just nu leder Gubben genom att halta på BÅDA benen eftersom han tryckt ihop några ländkotor. Själv har jag min gamla krigskada från Koreakriget....Nä, jag skojade, men mitt vänsterben är ju kaputt, eller snarare bakre lårmuskeln som har läkt ihop som en stor klump och gör att jag ibland får dretont ända från skinkan till knävecket. Sen har ju Gubben fortfarande ont i sin axel som han landade på då han cyklade i skogen och jag ont i händerna av allt grävande...
Visst kompletterar vi varann som en provkarta över olika skador och defekter.
Skall så mina fröer också. Har krassefrön som skall, då de grott, få klättra på spinnrocken på altanen. Sen är det salladsfrön som skall få växa till sig i en blomlåda. Skulle vilja ha en pallkrage att så i, men har inget ställe att ha den på. Synd. En vovveprommis får det väl bli idag, istället för spinning och pilates som jag bokade igår. Har för ont bak i låret så jag avbokade i morse. Skit också, men inget att göra åt. Sen skall jag lämna av lite blomster hos en av mina eminenta träningsinstruktörer. Jag vet hur svårt det är att anlägga en trädgård och fylla ut den utan att ruinera sig. Man vill ju ha färdigt så man kan sitta där och bara njuta....Pyttsan! Har man väl fått i ordning så kommer man på att man vill flytta på nåt, att färgerna inte riktigt stämmer, att vissa växter sprider sig alldeles för mycket så man får rensa och rensa och rensa...Ja, så är det att ha trädgård, och det är väl halva nöjet att aldrig vara nöjd...

Sommar.... i allafall idag

Vilken dag hörrni!!! Nu är det min tid! Vaknade vid halv åtta av att Skrållan kom jamandes uppför trappan och in i sovrummet. DÅ slog det mig.... varför har jag inte blivit biten i näsan på hela natten? Samtidigt började Vaski gnälla vilket betyder BAJSNÖDIG, så jag gick upp. Var inte speciellt trött heller för den delen. Han behövde inte ha dåligt samvete, alltså.
Orsaken till att näsbettet hade uteblivit visade sig då jag kommit ner för trappan, Syrran stod på altanbordet och jamade! Hon hade fått övernatta på altanen, den stackar´n! Utan kissochbajslåda och framför allt MAT. Hon behöver ju ett skrovmål mitt i natten, hon, så inte magen krymper, ha ha.
Jag kände mig riktigt på hugget i morse och tog ALLA TRE hundarna på rastning...samtidigt. Funkade okej. Inte många hundägare uppe vid den tiden en lördagmorgon tydligen, så vi klarade oss från intermezzon. Lummi är ju inte kul då det dyker upp överraskningar, men vi tränar på det. Hon är ett charmtroll ändå. Man kan väl inte var bäst på allt heller, hälsar hon.
Gubben hade sovmorgon så jag gick ut tidigt och började gräva. En kompost skulle bort. Jorden ösas på rabatterna som först måste rensas från den attans rödklövern. Så kom Gubben ut på altanen, dubbelvikt! Ryggskott, meddelade han. Där rök min gräv och bärhjälp...Hans jobb tar knäcken på hans rygg helt enkelt.
Jag tycker nog att jag klarat trädgårdsjobbet ganska bra ändå idag. En grej återstår; att mala rosgrenar i kvarnen. Det får bli morgondagens jobb. Sen har jag haft grävhjälp i forma av Lummi, fast inte där jag hade tänkt....

Lummi har förstorat Kottens in-och utgång idag...

Det finns att göra då man har en tomt...

Dessa äcklisar fann jag då jag hällde ur jorden ur en
jättekruka där en del växter dött...Förstår varför!

Städade tomten och fann dessa....

Då jag kom ut på trappan i morse möttes jag av dessa.
Igår var de knoppar bara. Har fått acceptera att vissa lökar i påsen
kanske har en annan färg...men vad f-n, det är härligt då det växer.

Viktiga beslut

För ett tag sen fick jag något att fundera på. En vän gjorde mig uppmärksam på nåt jag helt enkelt inte tänkt på! Sen dess har jag gått och grunnat...och grunnat. Och rannsakat mig själv ordentligt. Hur jag än gör så kommer jag att känna samvetskval, men då måste jag ju göra det som är rätt och inget annat. Det har jag gjort idag! Det var jobbigt, tårarna rann, men nu är det gjort! Jag skall inte säga att det är befriande, för det är det inte, men vadå, det hade jag inte räknat med heller. Ibland måste man bara följa sin övertygelse. Livet är inte alltid en räkmacka..har jag märkt. Men man måste lära sig att stå för konsekvenserna, tycker jag. Och det gäller både för mig själv och för andra såklart. Jag vet att jag gjort rätt men det kommer att kännas ändå, det vet jag. 

Nog om detta. Det är ju fredag! Grillen skall fram, maten ligger på marinering och vinet är uppkorkat, altanen ser attans inbjudande ut och nu kom Gubben hem! Vi skall ta ut lillTV-n på altanen så vi kan kolla om vi vill.

I morgon blir det grävkalas här igen. Återkommer om det i möra. Nu skall det grillas!

Tjolahopp!