Sjätte sinnet...

Undrar om jag har ett sjätte sinne? Igår kväll planerade jag för idag att Gubben skulle få skjutsa mig till jobbet och så skulle jag ha cykeln med och cykla hem, med ett uppehåll på KMTI för ett corebollpass. Men så hade jag massor med sömnavbrott inatt, fick jobbtankar, såna dumma tankar ni vet; Oj, det MÅSTE jag komma ihåg, och DET måste jag säga till den och TÄNK om det här händer. Så dumt så det är inte klokt. På natten löser man inga problem. Dessutom hade jag inga problem direkt, bara det vanliga, liksom. Men, i alla fall, jag tog bilen i morse och lät Gubben sova (inte mitt fel att hans mobil ringde och han hörde det från övervåningen och inte kunde sova vidare för han var så nyfiken på vem det var som ringde...). Det regnade i morse. På radion sa de att det skulle klarna upp under förmiddagen och till eftermiddagen skulle det komma solglimtar. Jo, tjena, jag måste ha blinkat då de kom! Då jag for till träningen så hällregnade det och jag tackade...INTE gud, eftersom han inte finns, men...tja min lyckliga stjärna då...att jag inte tagit med cykeln. Att bli sjöblöt och gå in och träna för att sen ta fuktiga ombyteskläder på sig för att blir blöt EN gång till hägrade inte. Är det så månne, att man alltid skall tro tvärtemot vad de säger på SMHI? Jag skall i fortsättningen sträva efter det, så blir det nog bra, tror jag.

Förresten, corebollpasset idag...Värsta bästa mag -och ryggdödaren, som vanligt, tack vare bästa Rosita!