Blackout och träning

Redan halva veckan gjord. Hmmm...

I eftermiddags upptäckte jag ett nytt misstag jag gjort.
 SUCK!!!
Ibland är jag rädd för mig själv. Vad händer, liksom? Fick panik idag då jag upptäckte ett bamsemisstag gjort av mig, bara mig.
Tänkte mejla min goaste chef i världen, men så fick jag ett ärende mitt i alltihop, så då gick jag åt det hållet där hon har sitt kontor...och tänk, där satt hon, så mild och fin, och jag kom stormandes med mitt ärende...och så fick hon ner mig på mänsklig nivå, jag kunde tänka klart, och få ordning i huvudet. Det har inte varit lätt, den senaste tiden, kan jag säga.

Fast det är ju inte löst, mitt misstag. Det får jag försöka ordna till i morgon.. Ja, jisses, det här året ,kommer att gå till historien.
Men ingen kan göra ens egna missar ogjorda. Jag får göra avbön i morgon, JÄVLAR!!! Så jobbigt det kommer att bli!

I kväll har i alla fall jag och kära Gubben varit på värsta, bästa träningspasset. Så himla jobbigt, och kul...Visst är det konstigt? Man sliter livet ur sig och tycker samtidigt att det är skoj....Ehhh...
Men ni som tränar förstår väl...
Vi har unnat oss några julöl så här efteråt. Gött!

Vilsamt

Tog en lunchpromme på fredagen. Vädret var ju helt underbart! Tänk att en promme på ca 10 minuter kan ge sån återhämtning?

Mariebergsviken i solskenet

Perfekta helgen har jag haft. Ett popspinningspass efter jobbet på freda´n  (eller under jobbet, rättare sagt..) gjorde underverk med kropp och själ! Trögt som attan i början, jag har ju tränat så dåligt den senaste tiden så inget konstigt att det tog emot, men så var ju musiken så medryckande och instruktören...helt perfekt som vanligt. Inspirerande som alltid.

Var hemma sent så vovvarna fick bara en snabb rastning. Det var meningen att vi skulle städa då Gubben kommit hem, men vi gjorde en överenskommelse och sket i det! Busigt, va?

Vi tände istället en brasa, gjorde mat och bara myste. Och somnade i soffan till Skavlan, som vanligt...En gammal fin tradition hos oss, ha ha! Vaknade halv 12 och funderade på vilken dag det var och när vovvarna var ute senast. De, i sin tur glodde yrvaket på mig då jag ropade; Vovvarna, kissdags!
Husse fick sova 2 minuter längre i soffan...

Lördagen gick i effektivitetens tecken. Städa, handla, tända ljus på graven, långpromme med vovvar, stapla ved och så var det mörkt och brasan tändes hos flocken Ahlborg Lindeberg, kissarna lade sig tillrätta framför kaminen, maten blev färdig utan att vi hunnit bli vrålhungriga och sen softa i brasans sken, några glas rött(Morbergs, mmm, så gott). Så var det dags för lördagens höjdpunkt, "Så mycket bättre". Som blev en stor besvikelse för mig. Gubben var mer förlåtande än jag, som blev riktigt sur på vissa tolkningar. Så var det ju ingen direkt låtskatt som fanns att gräva ur...

Idag har jag varit på ny vovvepromme med lappisgänget. Så himla kul att träffa andra lappisägare och deras pälsbollar! Så himla många färgvarianter på dessa hundar, helt fantastiskt!

Vi tog över skogen!

Vaski och Klinga fick följa med. Lummi fick vara hemma. Hon har inte nåt utbyte av stora hundgäng utan blir bara tokstressad .Hon fick en alldeles egen promme med matte då vi kom hem.

Ja, så var det dags för mattes styrkeprov. Powerstep i 75 minuter. Kan ju inte säga att jag var speciellt sugen efter maratonprommarna. Men bara att bita ihop, i vetskapen om att det blir kul bara jag kommer dit. Sen lovade schemat Petra och då är det alltid bra. Lite surläpp blev jag därför då jag såg att det INTE var hon som skulle köra....Men hon hade blivit sjuk, stackar´n. Inte ett dugg synd om oss, Maria som körde istället är helt ok, men hon är inte Petra...

Nu är jag så himla seg och trött att jag skulle kunna gå och lägga mig, men då vet jag att jag skulle vakna halv 1 och sen ligga och vrida mig fram till typ halv 5. Så, nää, det blir att härda ut ett tag till, sista avsnittet på Bron måste jag och Gubben ju se, men sen, NATTI!

Sänker farten

Jag tycker att jag varit riktigt duktig på att klara läxan jag gett mig själv, att sänka farten. Ta det lugnare, varva ner, tomglo( DET är svårt!) 

På jobbet har det också känts bättre.Vi är ett så himla härligt gäng som strävar på, alla på var sitt håll, med ungefär samma funderingar runt saker och ting, men i den stressiga miljön så hinner vi inte, finner inte, vet inte, kan inte...Men nu har vi gjort det! Jag berättade om mitt dåliga mående, min pärla till chef tog det på största allvar, och så hände det saker. Baske mig så bra jag mår nu! 

Ehhh, inte helt och fullt men snart, alltså. Jag tar inte ut nåt i förskott. Allt är inte helt löst, men med våra enade ansträngningar så kommer det att bli bättre. 

I morgon har jag tänkt att träna. Även träningen har fått stå åt sidan i min strävan att sänka farten. Faktiskt.Tror knappt att det är sant att jag skrev det....Men då man har varit så in i h-vete utmattad att man inte orkat nåt, så får man stanna upp helt och hållet, även med det man älskar mest av allt, för att återhämta sig, få lusten åter. Det har jag inte, fått lusten åter helt och hållet, men det är på gång.

Så i morgon skall jag åter skaffa mig en rejäl träningsvärk av ett pass Bodysculpt. Sen har jag en stickning som skall stickas, en bok som skall läsas, en blogg som skall skrivas...STOPP!!! 

Ja, ni ser hur det är. Jag får hela tiden hålla ordning på mig själv...

Måndag....

Jodå, jag gick till jobbet idag. Med stärkt mod. Jodå, jag fixade det...hyfsat. Jodå, jag tyckte det var...kul...ibland. Nästan ingen hjärtklappning...bara då ljudet blev för starkt. Då smet jag iväg till tystare utrymmen. Jodå, det skall nog funka, det här...tror jag.
Tänk så klok människokroppen ändå är. Säger ifrån då inte hjärnan fattar nåt. Men man måste också vara lyhörd, jo tjena, det är ju lätt!

Jag har varit öppen med vad som hände förra veckan. Och mina arbetskamrater är så himla goa. Bättre finns inte!
Sen kan jag inte annat än ge min chef en riktig gosekram för att hon är så lyhörd och vill mitt bästa! Jag vet att inte alla delar min mening och det är en sorg för mig. Jag vill ju att vi skall vara som en enda stor mysfamilj, jag!

Bokade intervallspinning igår, för mig och Gubben. Vi gillar verkligen att köra intervall, både han och jag. Men den sista tiden har det tagit emot. Livet kom emellan....

Nåväl, det var inte helt lätt att ta sig iväg på spinning, kan jag säga. Vi satt och halvsov i soffan, men så tog vi oss samman och åkte iväg.
Bästa passet!
Johanna regerar!
Jag hade tandvärk from hell(tandgnissel under sömn), men på slutet så tänkte jag inte längre på den...nästan... men den störde inte om jag så säger.
De sista intervallerna var himmelska! Ehhh, det där lät väl kanske lite knäppt för er oinvigda, kanske...Men så var det. Då är man så trött att man bara gör som instruktören säger, och då hon säger: Vi tar två till, va? så gör man ju det...och sen säger hon; Orkar ni några till? Och vafaan, ingen vill väl banga? Så man kör allt hon hittar på, för det gör ju alla andra juh!

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen; Konditionsträning is da shit!!! Och Johanna regerar!
Nu känns det bra. Jag hoppas att jag kan sova en HEL natt för en gångs skull. Håll tummarna för mig!

I natt var det..... sådär. Vaknade vid 3.30. Ofta är det vid den tiden jag vaknar. Suck.....Då kommer min lilla stumpa Syrran gåendes ÖVER mig, brummar som en motorbåt, KLIVER vidare ända upp till min halsgrop, där hon lägger sig tillrätta, och hugger klorna i mig, biter mig i hakan, och tänk, då klappar jag henne och viskar; Gumman min. Då kråmar hon sig lite till, kör klorna i min ömma hud och brummar JÄTTEHÖGT som bekräftelse på att hon gillar mig också. Tills vidare, i alla fall. Det kan ju komma nån emellan...Fast jag tror att jag är ganska säker. Jag ger ju henne mat...

I möra skall jag inte träna. Vovvarna skall få en långpromme. Matte skall fokusera på "inte jobbtänk".
Vovvarna regerar! Mina livlinor, helt enkelt.

Ny vecka, ny energi!

Då jag vaknade upp i morse så kände mig pigg och alert för första gången på en vecka. Herregud, vilken mardrömsvecka jag haft, det vill jag inte vara med om igen.

Då jag tittade ut så sken solen. Bara det! Solen och ljuset vet jag är viktigt för mig, så idag har jag och Gubben varit ute jättemycket. Han har inte heller haft det så lugnt under hösten. Ett jobb som suger musten ur honom och dessutom sina åtaganden(visserligen frivilliga, men ibland skenar det iväg...) i både cykelklubben och jaktdistriktet.

Vovvarna har såklart fått några ordentliga prommar idag. Dessutom har jag hunnit göra färdig min tröja som legat och stirrat på mig under veckan. Och jag har stirrat tillbaka. Igår försökte jag göra färdigt den, då tog garnet slut. Suck. Vägrade köpa ett nytt nystan för en liten bit, så jag lade tröjan åt sidan.

Med min nyfunna energi kom jag idag på lösningen. Så var det problemet ur världen.

Igår blev jag så himla glad då jag gick in på fb och såg att jag var inbjuden till ny hundpromme nästa helg! Platsen kunde inte vara bättre, Kilene på Hammarö. Nästgårds, alltså! Precis vad jag behöver nu då min motivation och energi ibland strävar i motvind. Det kommer att bli så himla kul, det vet jag!
Förra helgen var jag på den första lappisträffen vid Kroppkärrstjärn. Jättekul, men tyvärr blev det ju så jäkla kallt då vi skulle fika, isvindar och regnspikar, därav acclererade mina jäkla ledproblem. Och Gubben som var och arrangerade en cykelcrosstävling .lörd-sönd var inte heller helt varm då han kom hem....

Men ett härligt gäng var det som gick runt Kroppkärrstjärnet. 12 lappisar fick sig en riktigt genomkörare. Jag fegade ur med att ta med Klinga, som är hur lydig som helst, istället för nån av de andra tokstollarna. Nästa gång får Vaski följa med Klinga. Lummi är ännu för nervig för att må bra av så många hundar på samma gång. Det är ju inte meningen att hon skall må dåligt bara för att jag gillar träffarna.

Nää, matte, nu kommer jag till dig, det är ju fullt av hundar där borta!

Men matte, jag fryser ju!

Uhhh, ni fikar och jag får ingenting....älgköttet har jag redan glömt...

Nu gnäller Vaski i bôtt. Hela tiden och alltid! Han är ju gnällarnas konung men nu tar han priset! Antagligen Klinga som är på väg i löp. Suck....Inte hjälper det att han är kastrerad inte. Han blev det för sent, helt enkelt.

Ja ja, så är livet med hund(ar). Men utan dem skulle allt vara som ett tomt vacuum.  Visst är det bra! Citat från en, inte alltför bright elev för 15 år se´n. Tänk, sånt kommer jag ihåg, men vart jag var vid en viss tid igår, det har jag glömt...