Semesterprojekt

Man tar vad man har....

 En vecka har gått på semestern. Jag har inte suttit ner många minuter...Alla projekt som har legat i bakhuvudet under lång tid har blivit verklighet. Nåja, inte alla, men en del.
Jag är ju inte den som kan ligga och steka mig i solen utan måste ha nåt att kreativt att göra i den härliga värmen. Pyssla med blommorna, klippa gräset, rumstera om lite på altanen. Och göra betongalster!!!
 Fast nu är betongen slut och inte förrän på söndag skall vi till Byggmax, Gubben och jag. Jag orkar inte bära säcken själv nämligen. Det är surt att inte kunna själv....

Att orka ja. Jag har inte varit så otränad på länge som jag är nu. Jösses! Var på ett Tabata i veckan. 45 minuter dessutom. Var ytterst nära att spy faktiskt...Ibland är det inte bra att vara hur envis som helst.
Dagen därpå tänkte jag att ett corebollpass var lagom för min sargade kropp. Hmm.....
Men alltså, jag fick ju kramp i magen av övningarna!! Jag som brukar kunna köra hur många och tuffa magövningar som helst. Nu får jag börja bygga från grunden igen, suck....
Fast skam den som ger sig, för trots allt så är träning det roligaste som finns. Visst är det knepigt att man kan känna så efter att man har haft blodsmak i munnen och musklerna krampat?
Idag skall jag ta mig en springtur på Kilene, förresten....

Ett projekt som jag är jättenöjd med är våra fula Rustastolars nya look.
Jag är ju lite av återvinningsdrottning. Har svårt att slänga felfria saker.

Luftmaskor....

Sagt och gjort. En tur till Bil Tema för inköp av sprayfärg. Det är inte bara jag som upptäckt deras
billiga och bra färg....Stod som en åsna mellan två hötappar om vilka färger jag skulle välja, trots att det var så urplockat. Det fick bli vit och vrincerise.
Hade gjort i ordning en målarhörna i vår carport. Noga täckt över alla ved och vinterdäcken som står längst in. Sprutade och sprutade, jädrar så snyggt det blev!
Skulle kanske ha backat ut bilen lite längre...

 Jag har länge funderat på vad jag skall göra av mina restgarner. Nu är det löst!
När min favorittygaffär Tyghandlar´n är nedlagd så har jag en ny favorit, Lågprisladan i Skåre.
Där fyndade jag tyg till stoldynorna. 49:-/m, som hittat!

Vit färg på det fula gamla teakbordet som pricken över i. Det var INTE kul att måla i alla hålen....

Men ibland så får man lov att sätta sig ner och vila och då minsann upptäcka att det är helt TYST i kvarteret.

En  stol är färdig

Oj, där lyfte jag blicken och såg denna fantastiska syn!

Fredag-söndag

Det bästa fiket som finns! Janssons café i Skåre.
Man hamnar i en annan tid direkt man går över tröskeln.
Min bästa medarbetare Maggi och jag firade in vår stundande
semester här.

Fågelhuset är såklart designat och byggt av Gitte Jansson,
caféets ägare.

Hon har också ett galleri, där hon ställer ut
egna men även andra konstnärers verk.

Glaskonst

Bästaste Maggi sitter och myser.

Lappispromme på Kilene på lördagsförmiddagen

Anna med sina godingar. 

Kira, finaste(hm, alltså 2:a efter Klinga som
var en aning avis då jag gosade med Kira)

Cayenne, så himla go!!

Mina vovvars uppfödare Inger med Ragna

Här sitter hon Prinsessan Klinga, liite bättre, liiite finare
än alla andra...om hon får bestämma själv...

Tänk så mycket denna Flammentanz fått utstå.
Flyttad minst 5 ggr och på det mest brutala sätt,
 men ändå är den så himla snäll och blommar så här vackert!

Min finaste lilla keramikdocka, rosorna och liljorna samsas så fint

Men ärligt, är det ok att skryta? Jag är sååå
himla nöjd med fågelbadet så det är inte klokt!!

Söndag förmiddag, här börjar takäventyret

Litet avbrott för barnkalas men så var han igång igen

Det blir bara bättre och bättre

Och över alltihop vakar Vaski, mammas pöjk!

Semester med nya yrkesvalstankar

Idag var sista dagen på terminen för mig och några till.
Förra året vid den här tiden var jag eld och lågor, positiv och glad. Mina förväntningar inför höstterminen var helt enorma. Trots en otroligt jobbig flytt. Med ett kontor med en otroligt vacker grönska utanför fönstret så kunde det inget annat än att förtrolla mig.
Men det vet vi ju hur det är med förtrollningar, eller hur?
De spricker!
Nu är det nya tider och jag vet inte ens om jag är med i racet. En gammal gumma som jag behöver mycket tid att ladda om. Eller orkar jag?
56 år och i ett ingenmansland, känner jag.
Skall jag verkligen jobba med ungdomar? Är jag den bästa för dem?
Massor med frågor finns i mitt huvud just nu. Men vad finns för en 56-årig kärring att göra för utom att fostra och ge tonåringar en språngbräda ut i livet så gott det går?
Men jag är väldigt skeptiskt till min förmåga att engagera de unga numera.
Och som äldre och förhoppningsvis klokare, så måste jag ju tänka till om mitt yrkesval. Är jag den rätta?
Vad hände? Jag fyllde för många år, helt enkelt.
Se där, jag hamnade i en annan  kategori. Att jag inte tänkte på det...

...och så var det juli

Vad skymtar bakom lövverket? Jo, vår halvfärdiga altan!

Här har det varit bloggvila deluxe. Det har inte varit världens bästa tid för mig och därför har jag avstått att skriva nåt.
Jag vill ju inte att ni, kära läsare, skall behöva läsa en massa gnäll från en utmattad kärring.
Så var det sagt. PUNKT

Nu övergår jag till kuligare saker. Vår altan kommer att bli så himla bra! Gubben har snickrat och jag har målat mellan regnskurarna. Ett tips från en hunddagishusse gjorde att vi lurade regnet. Då jag beklagade mig för honom över allt vatten som hällde ner från himlen så sa han; Då jag gjorde vår altan så spände jag en presenning över alltihop så jag kunde jobba även då det var oväder.
Hallå, varför hade vi inte tänkt på detta?
Då jag kom hem plockade jag fram vår gamla presenning som vi brukar ha över trädgårdsmöblerna.
Då Gubben kom hem spikade han upp den och TADA, han kunde snickra i värsta ovädret.
Pilutta dretvädret.
Nu är allt snickrat och målat! Och det kommer att bli så bra!!!!!

Då livet ibland är lite tungt så kan en blommande lilja faktiskt
göra underverk. Att sen grannungarna slängde en fotboll mitt i krukan för ett tag sen och modulerade om krukans innevånare rejält, kanske har förändrat synintrycket något...
JÄVLA UNGAR!!!
Oppps, vad sa jag..

Kolla så snygg jag är!

Sen är det ju det här med "betongandet". Jag är ju helt såld på att skapa betongalster! Tungt som attan, men vadådå? Jag har ju inte haft tid att träna som jag brukar. Att blanda betong utan visp på borrmaskinen är lika med ett lift it pass. Ty borrmaskinen är stulen...

Ja, se denna trädgården, ja. Min oas är en lisa för själen. Tyvärr har det regnat så in i baljan(!) så vistande i trädgården har varit helt omöjlig, mer än korta stunder. Jag har ändå hunnit klippa gräset, klippt bort utblommade pioner, rensat lite ogräs men inte kunnat sitta och bara tomglo,. Men den tiden kommer väl senare.

Mina trasiga gummistövlar fick ju bli form för
mitt första betongande. De står lite ostadigt
därav deras "hemlängtan"

Tänk så glad man kan bli över ett rabarberblad och en säck finbetong!
En fd medarbetare har sålt sitt hus och skänkte bort sina infravärmare och tänk att jag och Gubben var de som fick dem!! Som att vinna på Lotto, juh!! Dessutom fick jag, då jag hämtade infran frågan om jag ville ha rabarber.
Hmmm....Gubben gillar inte rabarberpaj/sylt/saft...men jag gillar BETONG!! Ett fågelbad av rabarberblad har jag önskat jättelänge!! Glad i bött!!
Finbetongen köpte jag på hemväg från jobbet och nu ligger det ett attans snyggt rabarberblad med en massa betong som täcke över sig i vårt förråd och brinner.

Förrförra året bytte jag och kära Anira vallmo med varann. Jag ville ha en rosa och hon ville ha en orange. Bytet ordnade vi upp snabbt men de attans blommorna har varit tröga att visa sin tacksamhet för sina nya hem.

Men i år minsann, blommar mina rosa snyggingar som aldrig förr!!!
De är så fina att jag blir alldeles andlös då jag ser på dem. Just såna känslor vill jag att blommor skall ha på mig. Jag vill bli  andlös.
Nåja, kanske inte så länge att jag behöver syrgas...

Kolla bara....visst tar de andan ur en...

.

Lummi och jag är nr 1, just nu

Hoppsanhejsan, nu är jag tillbaks efter en hel massa annat. Ibland blir livet aaaaningen för fullspäckat för att man skall hinna sätta sig ner och blogga i lugn och ro.
Under veckan har jag tillsammans med en hel skola flyttat till nya, fina helrenoverade lokaler. Nåja, vissa saker är ju åt fanders, såsom mitt kontor, av mig genast kallad "bunkern". Jag tycker mig vara en ganska positiv person sådär allmänt, en dretkärring ibland men allmänt så... hyfsat tolerant. Men ärligt, kul är det med ett kontor utan fönster mer än i dörren och dessutom en glasdörr rakt in i elevcafeterian?
Hornen ut på mig!
Sen är det också skitjobbigt att "min" elevstödjare har bestämt sig för att sluta hos oss för studier eller eventuellt jobb i London. Jag är sååå ledsen över detta, och ungarna kommer att sakna honom nåt oerhört! Men samtidigt så önskar jag Mr Calle lycka till i livet för visst skall han pröva sina vingar i världen, såklart!!
20 år och så himla "vuxen" att härt.....ja, ni vet.

I torsdags var det då dags för besök av Maja-hundpsykologen. Jag har otroligt stort förtroende för henne, klok som en bok, helt enkelt.
Hon fick verkligen uppleva vår vardag då det ringer/knackar på dörren!
Men vem är bättre lämpad att stå ut med såna utskällningar än en hundpsykolog?
Och tänk så bra det är med en annans ögon på saker och ting? Hon sa...då hon blivit insläppt efter...ett antal minuter; kan ni inte ställa ett kompostgaller i dörröppningen där du visar in dem då det ringer på dörren så slipper du ha kollen hela tiden?
 Men tjena!!! Varför har jag inte tänkt på det? Vi har ju kompostgaller på massor av ställen! Utom till det de är till för.....
Efter ett långt samtal och övning med Lummi med en granne med snällaste vovvarna i världen så fick Maja se Lummi i aktion. Nu har jag och Lummi i  fått läxa att vara på nya ställen, gå i skogen eller där det inte finns några hundar. Hon måste få ner stressnivån, helt enkelt. Tjena hej! Jag letar och letar....
Men vi har i alla fall varit på två nya ställen. Igår på hundklubben och skogen intill. Idag på spåret intill KMTI, Vovven var på G hela tiden, inte alls avslappnad och nosvillig.
Det kommer att bli en låååång rehab för lilla Lummipummi, känner jag. Men vad gör man inte för ens älskade hjärtan? För mig finns inget viktigare än mina pälsbollar!

Gubben kom hem igår, trött men ändå kontaktbar och vi planerade vår fina altan i detalj...innan han somnade gött i soffan efter maten. Vinglaset stod orört och jag lät honom sova. herregud, han hade ju varit uppe sen 05.00.
Hela kvarteret var tomt på ungar med föräldrar och det var helt tyyyyyyst.....Gött.

Idag har Gubben snickrat som bara den och jag har gjort  hundprommar i bött! Våra förstisar Vaski och Klinga är ju bara sååå himla kul och inte ett dugg jobbiga att vara med, men så har vi lilla Lummi....suck. Men det kommer att bli bra. Då hennes stressyndrom har lagt sig.
För mig finns inget annat.
Har jag berättat om mina "kontrollsyndrom"....