...och så var det juli

Vad skymtar bakom lövverket? Jo, vår halvfärdiga altan!

Här har det varit bloggvila deluxe. Det har inte varit världens bästa tid för mig och därför har jag avstått att skriva nåt.
Jag vill ju inte att ni, kära läsare, skall behöva läsa en massa gnäll från en utmattad kärring.
Så var det sagt. PUNKT

Nu övergår jag till kuligare saker. Vår altan kommer att bli så himla bra! Gubben har snickrat och jag har målat mellan regnskurarna. Ett tips från en hunddagishusse gjorde att vi lurade regnet. Då jag beklagade mig för honom över allt vatten som hällde ner från himlen så sa han; Då jag gjorde vår altan så spände jag en presenning över alltihop så jag kunde jobba även då det var oväder.
Hallå, varför hade vi inte tänkt på detta?
Då jag kom hem plockade jag fram vår gamla presenning som vi brukar ha över trädgårdsmöblerna.
Då Gubben kom hem spikade han upp den och TADA, han kunde snickra i värsta ovädret.
Pilutta dretvädret.
Nu är allt snickrat och målat! Och det kommer att bli så bra!!!!!

Då livet ibland är lite tungt så kan en blommande lilja faktiskt
göra underverk. Att sen grannungarna slängde en fotboll mitt i krukan för ett tag sen och modulerade om krukans innevånare rejält, kanske har förändrat synintrycket något...
JÄVLA UNGAR!!!
Oppps, vad sa jag..

Kolla så snygg jag är!

Sen är det ju det här med "betongandet". Jag är ju helt såld på att skapa betongalster! Tungt som attan, men vadådå? Jag har ju inte haft tid att träna som jag brukar. Att blanda betong utan visp på borrmaskinen är lika med ett lift it pass. Ty borrmaskinen är stulen...

Ja, se denna trädgården, ja. Min oas är en lisa för själen. Tyvärr har det regnat så in i baljan(!) så vistande i trädgården har varit helt omöjlig, mer än korta stunder. Jag har ändå hunnit klippa gräset, klippt bort utblommade pioner, rensat lite ogräs men inte kunnat sitta och bara tomglo,. Men den tiden kommer väl senare.

Mina trasiga gummistövlar fick ju bli form för
mitt första betongande. De står lite ostadigt
därav deras "hemlängtan"

Tänk så glad man kan bli över ett rabarberblad och en säck finbetong!
En fd medarbetare har sålt sitt hus och skänkte bort sina infravärmare och tänk att jag och Gubben var de som fick dem!! Som att vinna på Lotto, juh!! Dessutom fick jag, då jag hämtade infran frågan om jag ville ha rabarber.
Hmmm....Gubben gillar inte rabarberpaj/sylt/saft...men jag gillar BETONG!! Ett fågelbad av rabarberblad har jag önskat jättelänge!! Glad i bött!!
Finbetongen köpte jag på hemväg från jobbet och nu ligger det ett attans snyggt rabarberblad med en massa betong som täcke över sig i vårt förråd och brinner.

Förrförra året bytte jag och kära Anira vallmo med varann. Jag ville ha en rosa och hon ville ha en orange. Bytet ordnade vi upp snabbt men de attans blommorna har varit tröga att visa sin tacksamhet för sina nya hem.

Men i år minsann, blommar mina rosa snyggingar som aldrig förr!!!
De är så fina att jag blir alldeles andlös då jag ser på dem. Just såna känslor vill jag att blommor skall ha på mig. Jag vill bli  andlös.
Nåja, kanske inte så länge att jag behöver syrgas...

Kolla bara....visst tar de andan ur en...

.