Semester med nya yrkesvalstankar

Idag var sista dagen på terminen för mig och några till.
Förra året vid den här tiden var jag eld och lågor, positiv och glad. Mina förväntningar inför höstterminen var helt enorma. Trots en otroligt jobbig flytt. Med ett kontor med en otroligt vacker grönska utanför fönstret så kunde det inget annat än att förtrolla mig.
Men det vet vi ju hur det är med förtrollningar, eller hur?
De spricker!
Nu är det nya tider och jag vet inte ens om jag är med i racet. En gammal gumma som jag behöver mycket tid att ladda om. Eller orkar jag?
56 år och i ett ingenmansland, känner jag.
Skall jag verkligen jobba med ungdomar? Är jag den bästa för dem?
Massor med frågor finns i mitt huvud just nu. Men vad finns för en 56-årig kärring att göra för utom att fostra och ge tonåringar en språngbräda ut i livet så gott det går?
Men jag är väldigt skeptiskt till min förmåga att engagera de unga numera.
Och som äldre och förhoppningsvis klokare, så måste jag ju tänka till om mitt yrkesval. Är jag den rätta?
Vad hände? Jag fyllde för många år, helt enkelt.
Se där, jag hamnade i en annan  kategori. Att jag inte tänkte på det...