Avslut och påbörjan....

Jahaja, sista lördagen innan jobbåret drar igång igen. Ja, vad skall jag säga...Inte är jag beredd, men vadådå, det är väl bara att gilla läget, eller hur?
 Jag har ju inte vunnit flera miljoner på nån lott så då är det bara att köra på. Och hur skulle jag förresten kunna vinna miljoner på nån lott, då jag aldrig köper nån....
Nä, det är bara att jobba på, jag har fantastiska arbetskamrater som gör jobbet drägligt och därför orkar jag nog jobba de där ca 5-6 åren innan pensionen. Fast jag skall nog börja köpa lotter....Den där postkodslotten  jag har haft i många år är ju bara dret. Postnumret över fick ju en massa vinster förra veckan....Jag är inte avis....
SÅKLART JAG ÄR!! Så IN I BOMBEN! JAG VILLE JU HA MASSOR AV PENGAR UTAN ATT FÖRTJÄNA DEM!! Vill inte alla det?

Undrar när det blev skrivet i sten att jobba så in i bomben som vi gör här i världen?
Och att kallas arbetsskygg...Vad står det för, egentligen?

Vad skulle hända om ALLA sa upp sig med omedelbar verkan... Tanken svindlar!
 Men ärligt talat, gott folk, vad är det som gör livet gött att leva för just ER?

Jag hör ju till dem som har fantastiska medarbetare, utan dem vore det otroligt motigt, faktiskt omöjligt, att gå till jobbet.
Men tänk på alla dem som har ett jobb som de vantrivs med.
Skituppgifter, nedvärderande arbetskamrater, en oförstående chef och i slutändan en skitlön.
Varför? Jo, vi måste ju försörja oss. Barnen måste ha mat, men om vi inte har några barn så måste vi själva fortfarande ha mat, eller hur?
Jaha ja, men det funkar ju inte. Många kan ju inte försörja sig på sin usla lön trots att de kämpar på och vill göra rätt för sig.
Sen finns ju de som bara har räkmacka genom livet. Alla barnbidrag sparade av välavlönade föräldrar under barndomsåren.
Inte var det väl detta som var meningen med barnbidraget. Eller?
Min bror är född 1947. Mina föräldrar fick barnbidrag för honom då han var typ 5 år.
19 :- fick de att utöka kassan med.... Ja, jag vet, penningvärdet...
Men ändå. Inte kunde de spara några pengar för det. De fick fortsätta gneta på ändå. Och det gjorde de. Pappa som skogsarbetare och mamma som hemmafru, världens viktigaste jobb.. Inte orkade de med några tända ljus och mysmiddagar inte...
Hela livet igenom kämpade de vidare för så skall det vara.
 Min far gick bort tidigt. Jag hade just avslutat gymnasiet då hans cancer vann över den Lindebergska stönigheten". Några dar över 50 så gav han upp andan.
Min mor gick bort just då jag tog ett steg ut i ovissheten. Den ovisshet som jag var på väg ut ur. Jag hade verkligen velat lugna henne genom att visa att jag minsann kunde falla in i mallen för "medelmänniskan".
 Hon var alltid orolig för mig, familjens rebell och oroselement. Hon visade det inte alltid på det sätt som jag hade önskat....Men hur skulle hon vetat det då jag inte själv visste det....Om jag hade kunnat gjort om nåt i mitt liv så skulle det vara att jag hade kunnat samsas med min mor.
Nåja, det var då och inget kan göras om men på nåt sätt har jag i sommar fått ordning på mitt arv. Jag har påbörjat min släktsaga. För mig är det det viktigaste just nu.
Att  knyta ihop säcken, helt enkelt.
Men det finns fortfarande saker att utforska...

Att vara beroende

Nåt jag har tänkt på mer och mer är detta med smartphones. Ja, inte att man tappar bort dem...eller tror att man gjort det, utan att man är BEROENDE av dem.

Jag är INTE beroende av mina(ja, jag har två, vadådå?) smartphone på det sätt som jag ser många andra vara.

Då jag rastar mina hundar möter jag andra hundägare med mobilen i högsta hugg. Mycket obehagligt för mig då de inte har koll på sin hund. Min mobbe ligger i väskan i händelse av olycksfall. Jag känner inget tvång att kolla fb eller nåt annat. Inte heller att ringa nån för att fördriva tiden.

Under samma promenad möter jag ofta flera småbarnsföräldrar, ofta mammor, som kör sina framåtvända vagnar med en liten bebis i, men vad upplever den lille stackar´n? Jo, en värld han/hon inte förstår och skulle behöva få vetskap i, men var är föräldern? Jo, BAKOM bebisen, fullt upp upptagen med att kolla facebook, mejlen eller ringa alla sina vänner! För inte kan man väl bara GÅ UT MED SITT BARN UTAN ATT VARA UPPKOPPLAD!!

Faan, jag spyr nästan då jag ser detta! Men då skulle jag få spy hela tiden....

Och vad är tanken bakom att vända vagnen FRÅN sin förälder? Hallå, barnvagnstillverkare?

Men jag är förfärad över hur man kan vara så himla nonchalant med sina barn!

Och vilka människor kommer de att bli utan det viktigaste som finns, föräldrakontakt? Föräldrar som hellre kollar fb än orkar bry sig med det viktigaste som finns; Ens barn!!!

Jag har stört mig mer och mer på detta MISSBRUK av mobiler eftersom jag dels bor vid en lekplats, dels en gång/cykelväg. Jag ser föräldrar som sitter på sandlådekanten och surfar medan ungen sitter och pockar på uppmärksamhet, eller så står föräldern med mobilen i ena handen medan han/hon gungar sin lille i gungan utan att ha nån som helst kontakt eller koll på barnet. Varför skall man ha barn om man är SÅ ointresserad av dem?

Idag var jag och tränade. Det händer ofta och gärna. Då jag kom in i salen upptäckte jag först en karl som pratade i mobilen under tiden han plockade fram sina redskap! Han hade inte koll på nåt, knuffades och hade sig eftersom han hade fullt upp med sitt samtal. Eftersom jag var tidig så upptäckte jag allt eftersom fler och fler som kom in i salen...MED MOBILEN I HANDEN! 

Men vad f-n!!!

Vem behöver mobilen under tiden man tränar?

Jag vet bara EN person som behöver sin mobil och det är Nils Veslien som är chef på Räddningstjänsten!! Och Endast Han!!!

Då jag efter passet kom in i omklädningsrummet satt en ung tjej och käkade riskakor på bänken precis intill mitt skåp. Hon hade fullt upp med sin mobil och brydde sig inte med att flytta alla sina saker som var utspridda över hela bänken. Jag föste undan sakerna för att själv få plats med min ryggsäck och då tittade hon upp på mig och FNÖS! 

Men hallå, vart är vi på väg?
I hennes värld, och inte bara hennes tyvärr, finns inte utrymme för ödmjukhet, respekt och mänskliga kontakter

Jag är bekymrad.

 MYCKET bekymrad!

Sista semesterveckan inleddes med dunder och brak

Kära vänner, här är jag igen efter en hel veckas bloggvila. Jag har helt enkelt prioriterat ner bloggen på skalan till förmån för annat
Jag har nu fått ordning på min mobil, som INTE var stulen. Jag har efter detta lärt mig en massa, Till exempel att alltid logga ut från viktiga ställen...Och hur krångligt det blir då man spärrar allt viktigt och sen inser att man kunde sluppit detta om man hade varit mindre klantig...

Men att deppa ihop för struntsaker då sommaren har visat sig från sin bästa sida är ju löjligt. Jag, som den vinterhatare jag är, har njutit och kommer att njuta en god stund till innan den j-a vintern med snö och kyla infinner sig. Gubben är ju snart klar med vår inglasade altan. Bara en massa småsaker återstår. Tråkiga saker, tror jag, för det verkar lite motigt för honom ibland...Men då de tråkiga sakerna är fixade så återstår för mig att måla hela klabbet en gång till. Sen kan vi sitta där till långt in på hösten. Infravärme är ju ordnad genom min fd arbetskamrat som så lägligt skänkte bort sina element då han flyttade till lägenhet.


Jädrar vilket oväder veckan startade med, och det är inte helt över, om vi får tro alla väderförståsigpåare.
Jag är inte lättskrämd och framförallt inte för åska och regn, men vår lilla Lummi har varit helt overkligt rädd och stressad då det minsta muller hörts. Stackar´n.
Men jag var inte kaxig då jag tog bilen för att åka till KMTI och träna på söndagseftermiddagen och det började tokregna så jag inte såg vägen! Dessutom blixtrade det och small samtidigt vilket tyder på att åskan är väldigt nära. Att en artikel i tidningen några dagar tidigare varnade för bilen som dödsfälla vid åskväder gjorde inte saken bättre. Det är ju en gammal osanning att man är säker i bilen då det åskar.

Nu klarade jag mig helskinnad och hann dessutom bli genomblöt den lilla biten från bilen till entrén på KMTI...Och då frågade jag mig också; VARFÖR tog jag jeans på mig just idag av alla dagar? Jag fick slita som ett djur för att få av mig dem då jag skulle byta till träningskläder!

Jag började min semester med ett träningsuppehåll GRANDE. Det fanns ingen som helst energi för att träna just då. Den enda träning jag fick var väl då jag blandade betong....

Men nu är jag på gång igen! Och nu är jag helt såld på Kettlebells och Tabata. Attans så kul och jobbigt det är! Och att passen äger rum utomhus är ju sagolikt.
Har även börjat köra spinning på senare tid. Det har ju känts helt crazy att gå IN och träna då vädret varit som vackrast så därför har jag avstått spinning då. Men ibland körs även spinning utomhus, som förra fredagen, då vi körde i 30 graders värme!
Och herreguuud så kul det var!! Jag fick såklart en "solplats" och fick under en period solfrossa men det gick över efter en stund. Med massor av vatten och två skogstokiga instruktörer som sjöng och pushade oss nåt otroligt, glömde man bort värmen och tröttheten av bara farten! Helt magiskt pass!

Åsså trädgården....
Som vanligt är jag helt förundrad över våra dagliljor. Blir aldrig trött på dem. Jag kan stå och tomglo på dem långa stunder. Kollar ofta flower-blommor.com ifall det kanske skulle tänkas bli några fler i dagliljefamiljen....
Det finns särskilt en som jag är förfärligt sugen på, men har ännu inte kommit på var jag skall plantera, det är ju liksom fullt i alla rabatter....

Black Prince, Gubbens alldeles egna!

Custard Candy

Ed Murray, hjälten

Edge Ahead

Fooled me

Frans Hals

Court Magician

Man kan ju inte BARA ha dagliljor i trädgården....

Nystädat i rabatten. Nu samsas rosenstav och bolltistel
tillsammans med musen och katten....

Flox, rosor...och så dagliljor, såklart!

Krollilja och bolltistel, en helt fantastisk kombination! Längst bak står dock en ovän till mig,
nyponrosen Louise Bugnet, som under många år blommade så vackert
med rosa knoppar som sen blev vita, doftande blommor. Nu är den ett vilddjur
som sprider sig överallt med taggiga grenar! Min kropp ser ut som om jag vistats i djungeln
bara jag varit i närheten av den. Nu är den rejält nedklippt och till våren skall den väck!!!

Och på altanen står fikonträdet med chilin som sällskap.
Ja, chilin, ja...Jag sådde ju hela påsen ja...

Jag behöver i alla fall inte köpa chili på länge...

Men tänk så gött det har varit under sista tiden! Då regnvädret hotade skyndade jag mig att börja måla vårt limegröna gästrum. Det har jag velat hur länge som helst men tiden och orken har inte räckt till.
Vitt är ju inte min nyans egentligen, gick ju igenom min vita period under 80-talet, men efter limegrönt så kändes det helt rätt.

Urk för det gröna!

Nu känns det genast bättre. Syrran provade
nya överkastet. Helt ok, tyckte hon.

En mysfåtölj skall inhandlas och nåt på väggarna
men annars så är det färdigt.

Tänk så modet svänger ändå. Limegrönt var ju görhett för ca 15 år se´n då mina bonusbarn fick bestämma färg på sina rum. Det såg ju härligt fräscht ut då.
Nu återstår det värsta rummet att åtgärda. Men än så länge klarar vi att bara stänga dörren till vårt KORNBLÅA kontor.




.

Tjuven som inte fanns....

Ja, så har vi då gjort stora framsteg i senilträsket, Gubben och jag.
Då vädret var nåt alldeles fantastiskt härligt i går eftermiddag så sa jag till Gubben; Skall vi inte åka in till stan och presenta oss ett gott glas vin då vi har snickrat och målat hela dagen?
Det höll han med om.

Vi gjorde oss klara, tog våra cyklar och samtidigt såg vi mörka moln hopa sig på himlen.
Attans, så är det alltid då vi skall cykla till stan!
Vi diskuterade hit och dit men till sist bestämde vi att det nog var bättre att ta en sväng till vår lokala pizzeria i Skoghall. Lite närmare hem om det blev lite regn. Inte direkt det vi hade tänkt men en glas rött, kanske "stri" med den roliga ägaren en stund och sen åka hem.
Tji fick vi.
Vi satt oss inne eftersom de lokala "blåklockorna" hade lagt beslag på uteborden. Det är inte alltid så kul att få nån av dem till bordet även om de är harmlösa men ibland MYCKET pratsamma....

Vi beställde, fick in våra glas och samtidigt hörde vi första åsksmällen. Och så öppnade sig himlens portar ner över alla som satt ute!! De blev helt sjöblöta och rusade in....och satt sig vid vårt bord, såklart. Nån kände igen Gubben( varför inte, ALLA känner ALLA i Skoghall...).
Ja, där satt vi och kunde inget annat eftersom värsta ovädret var igång utanför. Nu led vi inte nämnvärt, det kan ibland vara nyttigt att få en inblick i hur det kan vara att inte ha allt på det torra...Uhhh, det där var ju träffande! Var FÅR jag allt ifrån?
Jag tog upp mobilen för att kolla vad det stod på väderappen och då jag var klar lade jag ner den igen...

Efter ca 1,5 timme var ovädret över, då var stället fullt av gäster och lite rörigt, så vi fick vänta en lång stund på att betala.
Gubben stod i kö vid disken och jag gick ut till cyklarna och väntade. Klockan var runt 21.30.

Vi cyklade hemåt i sakta mak. Väl hemma tog vi oss lite kaffe och smörgås, småpratade lite och så frågade Gubben om vi skulle se på TV. Jag började rota efter min mobil för att kolla TV.nu. Konstigt, den ligger inte i väskan, sa jag. Kan du ringa till den?
Gubben ringde, och ringde, och ringde, men ingen signal hördes. Men herreguuuud! Har jag glömt den i fönstersmygen på pizzerian!!! F-N!!! Men jag är ju säker på att jag lade ner den i väskan...Fast det kan jag ju inte ha gjort eftersom den inte finns här hemma.
Jag fick värsta paniken, höll på att kräkas!! Tänkte på alla appar, allt som jag inte var utloggad från! Shit!

Gubben ringde pizzerian för att fråga om de funnit nån mobil, men icke. SUCK och STÖN!!
Nån måste ha snott den, alltså. Satt säkert och gick igenom alla mina kontakter, foton, kollar fb....GAAHHHH!

Jag blev en blöt fläck och satt bara och stönade. Visste inte vad jag skulle göra.
Gubben loggade in på Telia och spärrade mobilen, men det kändes inte tillräckligt. Vad kan de se, tror du? Ingen aning, sa han. Har aldrig varit i den situationen.

Jag kunde inte sova på hela natten, så vid 4-tiden gick jag upp och slog på datorn. Googlade och fick upp flera bra sidor med tips vad man skall göra vid förlust av mobil. Jag bytte lösenord på face book, spärrade Bank-id och swisch. Men så kom jag på att jag hade en lapp med koder på....i mobilfodralet... Herregud, så dum i huvudet jag är!!!!
Därmed bättrade jag på magvärken ett snäpp till.
Tänkte att jag ändå skulle besöka pizzerian så snart de öppnade på förmiddagen.
Och sen polisanmäla. Det kan man göra på nätet också men jag ville vänta tills jag kollat med pizzerian.

Jag tuppade till slut av och sov någon timme ända tills alarmet ljöd. Maken skulle upp och jobba.
Märkte bara att han gick upp, så somnade jag om.
Efter en stund vaknade jag av att han lade nåt på mitt täcke. Kolla, vad jag fann, sa han.
MIN MOBIL, för bövelen!!
Den låg på papperskorgen på toan, sa han. Men herregud, varför kollade jag inte där, det första jag gjorde!
Där brukar jag ofta lägga mobilen. Men varför hörde vi ingen ringsignal? Jo, därför att ljudet var avstängt! Och det, mina vänner, vet jag inte hur det kunde komma sig. Måste ha kommit åt volymen då jag tog upp eller lade ner den i väskan.
Men...konstigt, jag kom ju in på allt....Gubben ringde till mig och jodå, nu gick signalerna fram. -Men du spärrade ju...Hmmm...
Jag gick igenom hela telefonen och den fungerade. Gubben måste ha gjort nåt fel då han spärrade, och det var ju en attans tur, för annars hade jag fått köpa ett nytt simkort och det är ju inte gratis! Fast om den hade blivit stulen så hade det ju varit dretdumt om det blivit fel på spärren...

Men nu har jag lärt mig nåt nytt, och det är att ladda ner appen som man kan rensa mobilen från viktig info via en dator eller annan mobil. Dessutom så skall jag ALDRIG lägga en lapp med viktiga koder tillsammans med mobilen. Det vet ju alla! Även jag, fast brydde jag mig?
Dum, dummare, blev aningen klokare den mycket hårda vägen.

Träningseufori

Idag är jag lite mör i kroppen, faktiskt.

Det KAN bero på spinningpasset igår. 90 minuter i stekande sol....Men så fantastiskt kul det var!!

Vi var ett stort gäng som hängde på "Sommarrock spinning" på gräsplanen. Men tjena, vilken härlig idé! Och allt tack vare de två fantastiska instruktörerna Frida och Jessica! För utan proffsiga men också personliga instruktörer blir ju passen därefter. Igår var det PARTY på gräsplanen!!

Jag som älskar sommaren med sol och värme led inte nämnvärt trots att jag såklart hamnade på "solsidan" Har heller inte kört spinning sen maj...

Men skit samma. 

Det funkade. Frida startade de första 45 minuterna. Jädrar så kul!! Vilken tjej, alltså! Jag log mig igenom hela passet. Bra musik, Frida var i sitt esse som den "Hagforska" hon är, och solen stekte...

I pausvilan fick vi mellanmål. Sen var det dags för Jessicas 45 minuter. Hennes pass känner jag till som dretjobbiga. Och varför skulle detta vara lindrigare? Nädå, här var det intervaller hela tiden! Och solen sken...

Men dessa tjejer, alltså. SÅ HIMLA GOA!

Jag har varit KMTI trogen sen starten och det känns som det är min familj. Detta är mitt sociala liv, eftersom jag inte är en person som gillar att fika i stugorna eller på stan. Nä, jag har sagt det förut i bloggen och jag säger det igen; Ni är viktiga och BÄST!! 

Så många proffsiga instruktörer, och alla på KMTI. Vilken tur för mig.

 Skulle aldrig orka byta träningsställe. Det är jobbigt juh....

Så idag har jag softat lite med att städa, gjuta betong, gräva och måla en vägg i solsken.