Ja, men tjena hej, igen!

Nu så.

Har jag lust att blogga.

Ibland trängs inläggen i huvudet på mig och ibland så.......finns inget. 

Tomt. Helt och hållet. 

I hövve.

Men nu förstår ni, har jag lite tankar om saker och ting.

Det var ju ett tag sen men nu så...

Woopa!

Träningen: 

Efter en tid med attans lite träning så känns livet i fas igen med träningen. Ja, jädrar så kul det är med pulsträning!  Att känna välbehag av att köra slut på sig till blodsmak är väl kanske lite eljest, men....

Vilka har jag och Gubben att tacka för att träningslusten kommit åter, tror ni? 

Men hallå, såklart alla goingar på KMTI, vårt träningsmecka! 

Detta känns ju som smygreklam...men wtf

Jobbet:

Har haft en halvbra tid ganska länge men idag har jag haft ett mycket bra samtal och förhoppningsvis kommer saker att falla på plats. Jag har stora förhoppningar inför framtiden. 

Hemmet:

Mina fröprojekt är ju inte riktigt med mig. Jag är mycket besviken på vissa frön....

De kan känna sig rökta om de inte visar bättre vilja. Särskilt chilin..

Och...

Vår nyaste glasaltan är ju SÅÅÅÅ himla bra! Lite smågrejer återstår för att allt skall bli HELT PERFEKT!

Och så...

Den spännande fortsättningen...

Har ingen radio i min bil längre. Gamla Pärlan taggade ur då hennes batteri inte togs om hand i tid i vintras så då hennes ägare ÄNTLIGEN tog tag i saken och bytte batteri....så slogs koden till radion ut. Att koda om kostar 450:-.
Skit också, kände jag tills jag insåg att mobilen är en lösning på allt.
Inte helt enkelt visade det sig. Då jag försöker hålla isär mina mobiler; en privat, en jobb, så försöker jag dela upp saker och ting.
Inte helt enkelt, har det visat sig.
Att ha radio play, tex? Privat eller jobb? Hmm....
Jag laddade ner i båda mobilerna.
Jobbmobilen vann.
Så...
Nu har jag blandat ihop jobb och fritid mer och mer.

Visst är ni sugna på en fortsättning....

Under helgen kommer jag att vara helt utelämnad till mig själv eftersom Göbben är ansvarig för tidtagningen på en stor cykeltävling här i krokarna. Hela helgen.

Att göra på lördag:
Smörja symaskinen(MYCKET VIKTIGT!!!) Att inte ha möjligheten att foga ihop en trasa då man vill är ju ...helt OVERKLIG!!!!!

Städa, men tjena så trist men VIKTIGT för min autistiska ådra.

Träna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Har bokat Tabata, den ultimata träningsformen.
Så Det Så!

Nu kom Gubben hem.
Åter till normala vanor. Mat-vin.och somna i soffan.

Nä, stopp och belägg!!

Nu blev det annorlunda.

Vi är fortfarande vakna och talar med varann.

Ha det gött, goingar!!!

Påskpyntsinferno...nåja...

Till slut slog de ut

 Jag har aldrig varit så mycket för påskpynt så därför chockade jag mig själv ordentligt för en tid sen, då jag fann mig själv i färd med att köpa påskkycklingar av alla de slag i min favoritbutik i närheten av jobbet.
Jag kunde heller inte motstå en vaxduk med barnsligt kul påskfigurer.
Några nagellackslyktor har också sett dagens ljus(häpp!) och inte att förglömma, orangea köksgardiner.
Däremot finns inte påskris med fjädrar så långt ögat når. Påskfjädrarna kan ha ryckts från levande fåglar och sånt betackar jag mig för!!
Usch, så mycket lidande för att pryda ett fång kvistar!!

Jag knipsade istället av några äppelgrenar och satt i vatten. Det skulle visst bara ta nån dag så skulle de slå ut, sa nån trädgårdsmästartjomme på Äntligen hemma.
Tur att jag var ute i tid, knipsade dem för två veckor sen, och bara för någon dag sen slog den första blomman ut!

Papegojtulpaner, dä ä mitt liv dä se!

Tulpaner, är och förblir min favoritblomma bland snittisar.
Synd bara att jag ofta lyckas köpa dofttullisar som jag nyser nåt kopiöst av....
De senaste doftisarna jag köpte, åkte ut på vår glasaltan i rödaste rappet då de stank som attan men var himla snygga.
Att jag aldrig lär mig att lukta på blommorna(Hm, där lät jag som Ferdinand) innan jag köper dem....


Ja, vår glasaltan, ja. Nu är den i det närmaste färdig. Gubben kom hem med soffan på skärtorsdagen.
Jag drog igång med gardinsömnad och var så upp i varv för att bli snabbt färdig att jag inte märkte att jag vänt den upp och ner. I mönstret fanns text, nämligen....
Detta märkte jag inte förrän jag hade satt upp den.
Klantmaja!!
Bara att ta ner den, vända den och sy en ny kanal.
Upp med gardinen igen, denna gång var texten rätt och så dit med snörena som man skulle hissa dem med.
Men....
Tiden backade mig till 80-talet i ett enda andetag.....
Det såg inte alls ut som i jag tänkt mig.
Detta var en ryschhistoria som gav mig rysningar längs ryggraden.
Gubben tyckte dock att det var jättesnyggt, men ju mer jag såg på den jädra gardinen, ju mer illa såg det ut.
Nä, sa jag, det där ändrar jag allt i möra.
Och så blev det.
Nu är jag nöjd.
PUNKT.

Hit blev de deporterade, doftbomberna.
Visst passar dessa färger bättre på ljuslyktorna
än på naglarna?

Uhhhhhh!!! Rysch, rysch, rysch.....

Sådär ja. Det är mer min still, lite slarvigt sådär. En gardinvajer sitter i
nederkanten på gardinen. Då solen lyser in så är det bara
att dra ner gardinen hur lätt som helst. Och lika lätt är det att slänga
upp den över gardinstången.
Fast......då de är  överslängda såhär, så kommer texten upp och ner....

Kunde inte motstå dessa färgklickar.
. Ser lite knäppa ut.

Fräna trådpippina! Men
 attans så svårt det är att få dem att stå upp!

Men här har vi hönornas höna, i alla fall!
Nån ordning får det väl lov att vara.
SÅ här skall en RIKTIG påskhöna se ut. Hon har fått heders
platsen på fönsterbrädan . 

Toktrist fredag/tokbra lördag

Att haverera en hel dag har jag nu provat på. Ångest, självanklagelse och tandagnisslan färgade hela min fredag.
Eftersom jag och en arbetskamrat hade fikaveckan så hade jag en vision om att göra värsta, bästa morotskakan ever. Men också chokladbollar. Jag hade också bestämt att allt skulle vara glutenfritt. No problems!
Torsdags kväll gjorde jag kakan. Helt nöjd med den. Lagom kletig. Så till toppingen. Hmmmm....
Bäst att göra enligt ett recept, tänkte jag. Så det inte blir stolligt...
Så jag rotade fram recept på topping till morotskaka och TADA, där fanns ett!
Men....
Jag blev lite fundersam över ingredienserna. Och framför allt måtten.
Äsch, tänkte jag sen, var inte så misstänksam nu, såklart är receptet rätt!
Så jag blandade till alla ingredienserna och bredde på kakan.
MEN FASA!!!
Det ville inte stelna som det skall utan flöt omkring som soppa över kakan! Hällde t o m av en del men det blev ändå en katastrofkaka. Gjorde då en vanlig topping med florsocker och vatten...som försvann rakt ner i kakan!
Operation Rädda kakan i sista sekund, inträffade nu.
Hällde på bären som var tänkta att ligga på den krämiga toppingen, men som blev liggandes direkt på en kladdig, vitaktig kaka.
Så for jag till jobbet med andan i halsen.
Men hur komma in på jobbet utan smartcardet? Det som alltid ligger i en särskild ficka i väskan var försvunnet!!! Rotade febrilt i väskan men icke nåt kort.
En snäll arbetskamrat släppte in mig och så fortsatte jag letandet i väskan, men näää, det var borta.
Nåväl, jag gick ut till bilen och hämtade kakan och burken med chokladbollar.
Då jag lyfte på foliet till min kaka ville jag börja gråta! Den såg ut som att ett dagisbarn hade gjort den!!!! Bären hade färgat av sig och smojset flöt omkring hur som helst!!
Som tur var så hade jag gjort chokladbollarna efter eget huvud så de var absolut ätliga, till och med goda. Och ännu mer tur var att min fikakollega hade gjort värsta, godaste drömrullarna!

Så var det då smartcardet....

Jag ringde till de två affärer jag besökt kvällen innan men de hade inte funnit nåt kort.
Tog då bilen och gjorde samma resa som kvällen innan, men inte heller där fanns något smartcard.
F-n!
Tillbaks till jobbet där en vikarie stod och väntade på mig. Som tur var en av våra rutinerade, för vid det laget var jag allt annat än lugn och beskedlig.....
Ringde vår support för att få råd om hur jag skulle kunna komma in i min dator utan smartcard. Fick lite tips men tyvärr så ingick inte de viktigaste, min hemkatalog....
Alla mina vikarielistor fanns i min hemkatalog och jag fick ett jäkla jobb att återskapa dem medelst underlagen jag har i en mapp(gulle mig som har ordningsdille). Detta tog ca 1,5 timme.
Och så kom frågan var jag skulle lägga den så den inte skulle hamna i min hemkatalog...
Krångel, krångel, men så, fick jag upp alla mina mappar, de mappar som supporten sagt att jag inte skulle nå!!!
Gahhh! 1.5 timmes jobb helt i onödan. Och funderingen över vad jag skall ha smartcardet till....

Men den jäkla kakan retade mig nåt oerhört....

Hade träningsväskan bak i bilen för att efter jobbet köra ett lätt pass i gymet, men efter denna dag så ville jag bara lägga mig ner och...inte dö, men glömma hela dagen!
 Såna tankar hör ju hemma i hövvet på ungdomarna som finns i min omedelbara närhet på jobbet.
Inte i hövve på denna tant med rutin i krångel.
Jag hämtade min govovve Vaski, på dagis, han gör mitt liv fantastiskt bara genom att finnas.

Väl hemma...

Tog jag mina två vovvetjejer och gick en rask långpromme och tänkte att vilken tur att jag har dessa goingar! De ger matte motion till både kropp och själ.

Att den j-a kakan blev så katastrofal retade mig dock fortfarande....

Efter prommen var jag ändå hyfsat bra i form och pimpade vår glasaltan. Hade såklart gjort ett besök på min favoritaffär, Ilanda lagerförsäljning, där man kan fynda de coolaste saker! Fyndade riktigt fräna påskhönor för 10:-/st!!! Slog till med 6 st.

Gubben kom hem, vi åt en god middag, såg på Let´s Dance och Ack Värmland, och som vanligt somnade vi till omröstningen. Finns det NÅGON som klarar detta? Alltså, att se BÅDE tävlingen och omröstningen?

Så var det lördag och fullt ös. En tur på stan för inköp av present till lille Neo, Gubbens barnbarn.
Shit, vad de hade gjort om och byggt nytt på stan då!
Vi bor 8 km utanför stan men det verkar ibland som om vi bodde i storskogen! Det är inte ofta vi besöker Karlstad city.

Presenterna var snabbt inköpta. Trots att jag fick ett lättare hjärnsläpp då vi på HM såg alla fina barnkläder! Fick en liten nostalgitripp, helt plötsligt. På HM köpte jag ofta kläder till min bebisonge! för 30 år sen....
De har alltid haft kul och framförallt bra barnkläder.
Nu slog beslutsångesten till för fullt. Det fanns ju hur mycket kul kläder som helst! Och dessutom till killar! Men jag tror att det blev bra. Särskilt monstermössan.

Direkt till Neokalas! En sån go kille han är! Lugn och mysig som bara den.
Han öppnade paketen, delade med sig till sin något avundsjuke bror som hade oturen att inte fylla år och få presenter SAMTIDIGT. De är så himla go med varann att man blir alldeles varm!
Säkert är de inte alltid så goa med varann, men det vet nog mest deras mamma....

Den goda lunchen som vi ätit efter presentinköpen, låg som en sten i magen och jag orkade inte äta nåt fika på kalaset. Längtade så himla mycket efter att gå en långpromme med hundarna för att få bort värsta hängmagen.
Jag tog två, husse tog en och så drog vi iväg på äventyr i det vackra vädret.

Väl hemma frågade jag Gubben om han ville kolla på min trasiga favoritväska, om den gick att laga.
Och som den Handyman han är, så gick han genast till handling.
Han grejade lite och så TADA var det klart!
Jag kollade alla facken i min dretväska, tog ur allt som fanns, men ändå kändes det något därinne, nånstans.
Men vad tusan var det för något som fanns därinne och HUR skulle jag komma åt det?
Så blev jag trött på alltihop och vände upp och ner på hela fodret och se där; kom det fram ett smartcard!!!
Heureka!!!!
Min  reservväska är numera i väskhimlen....

Men hallå, där är det ju!! Var gömde du dig din filur?
Vad sa du? I mitt väskfoder...Jahaja...

Den bruna reservväskan finns numera i väskhimlen!

I min värld är det bra balans mellan bra och dåligt.
Nu är livet i fas igen!
Ha det gött alla goingar!
Och glöm inte, i det värsta kan man alltid finna det bästa!

Jävla kärring!!!

Jag har inom de senaste veckorna vid två tillfällen gjort en sak som jag själv avskyr att ANDRA gör! Att inse att man inte är perfekt kan i detta fall ge följder i form av självrannsakan i absurdum.

Men ändå gjorde jag om det idag!

Som ni vet så har vi tre hundar. Alla är inte helt lydiga trots idoga försök av matte. 

Framförallt matte har tränat och tränat men husse kan busvissla, han. Det kan inte matte. Att kunna busvissla för att bryta stressiga vovvar is da shit, liksom. 

Om man INTE kan busvissla och INTE har en röst som inger RESPEKT så får man ta till andra medel.

Detta har matte en strategi med. Hon har skaffat tillbörliga medel för att varje voffs skall få sin rättmätiga motion och hjärngympa. Det funkar inte alltid perfekt, även om man skulle vilja...

Det har väl inte undgått någon att vi har en liten vit ulltuss vid namn Lummi i vår flock som inte är helt lätt att fostra. Och motionera. 

Hon är ju inte underviktig, milt sagt. Och motionen är ju viktig...

Jag har alltid HATAT flexikoppel.

Men för hennes skull så....

Så gick vi då på promenad. Lummi och jag.

Lummi var lugnet själv och matten fick andra saker i huvudet som att; Vad skall man äta till middag? Och; undrar om jag skall sy nya gardiner till köket...

.DÅ kommer en cyklist som från ingenstans och Lummi far iväg och skall DÖDA den jäveln som bara kommer sådär helt plötsligt, liksom...

Mattes ansvar, helt klart! Jag kände att jag blev en blöt fläck....

Cyklisten, en kvinna i min egen ålder frågade helt snällt om hon gjort nåt fel!!! 

Med en tokskällande hund i kopplet blev inte så mycket sagt men jag hoppas att hon hörde min förklaring och ursäkt att jag borde ha haft mer koll. 

Jag skäms än...

Idag var det dags igen....

Var på långpromme med Lummi. Frid och fröjd. Matte tycker livet är gött. Hunden är nöjd med att sniffa på alla kissmarkeringar som hon finner. Så HELT PLÖTSLIGT kommer en cyklist bakifrån och Lummi skvätter till och far iväg mot honom!!! Mattes öron är tilltäppta i bött! 

Han sa ingenting. Men jag tror han tänkte. 

Jag vet precis vad som rör sig i hjärnan på dessa cyklister som råkar ut för oss, hundägare!

Jag är ju ofta cyklist själv och vet PRECIS vad som rör sig i min hjärna just DÅ!

För känsliga läsare, håll för ögonen för nu kommer FULA ORD!

Va i helvete gör du kärringjävel!!! Höll orning på hunnjävel din!!! Har du inge vett i hövve, äller? 

Jag skulle kunna lägga skulden på cyklisterna som inte plingar på ringklockan i god tid...men då är det dags för rannsakning...igen. Inte f-n gör jag det alla gånger då jag är ute och cyklar och ser nån framför mig. 

Så nu, kära vänner, skall jag börja TÄNKA EFTER FÖRE! 

Ha det gött, kära vänner! 

Hoppas ni slipper en massa rannsakningsgrejer så här under helgen!

Själv kommer jag att lägga bort flexikopplet, hmmm....eller kanske inte...

Värmande brasa och spirande dagliljor

Nu är den ultimata tiden för en vinterhatare som mig. Ljuset har återkommit och växtligheten börjar spira så sakteliga. Men samtidigt kan det vara attans skitkallt och då kan man minsann göra en brasa i kaminen också. Det har jag gjort nu.

Våra dagliljor börjar titta upp!

Förra året fick jag en fin present av mina svärföräldrar. Eller inte bara förra året, jag brukar alltid få fina presenter av dem, men den här var lite annorlunda och otippad. Ett presentkort på Kusten var det. Alltså inte kusten som Smögen eller nåt, utan Kusten på Hammarö, ett ställe där man kan få lite fejksommar under en timme. 

Jag ställde kortet i vitrinskåpet för att tas fram under mörka hösten. Och glömde bort det. 

Det var väldigt synd för jag hade verkligen behövt det då....

Det var inte sista gången!

Nåja, förra lördagen hade jag ju tjejfest och fick städdille dagarna innan. Och där stod det, presentkortet! Och gällde t o m min nästa födelsedag den 14 mars. Jag bokade fort som attan och i går var dagen D. 

Jag hade inga jättehöga förväntningar, hade svårt att förstå hur man kan ersätta en solig sommardag men där blev jag glatt överraskad! Det kändes precis som då jag sitter i solstolen på soldäcket på baksidan av huset. Förutom alla småkryp....Efter en stund rann svetten av mig och jag var tvungen att byta stol till en där det var lite svalare. 

Men gött var det!

Vår lilla Lummistump har ju haft besvär med sina tänder och i måndagskväll var vi därför till Ulvsbys smådjursklinik för en koll. Vetten Martin fann inget konstigt så vi fick en ny tid där hon skall sövas så han får kolla ordentligt. Det blir på tisdag nästa vecka. 

Stackars Lumpan som inte kan gnaga på gnagisar eller äta torrfoder. Hoppas det löser sig efter tisdag.

Här sitter hon och väntar på att få komma in till Martin

Eftersom Gubben for till Sälen MYCKET tidigt i morse så har jag och alla djuren haft dagen för oss själva. Och som vanligt vaknade jag jättetidigt....Så typiskt det är att vara klarvaken då man äntligen kan få sova länge. Hundarna sov som stockar så varför gå upp. Jag tvingade mig att blunda en stund till, fick sällskap av Syrran som gärna vill ha en gosestund. 

Men vid 8-tiden orkade jag inte längre. Det kändes som om jag skulle få liggsår om jag låg kvar. Kan tillägga att jag fick väcka Lummi...

Även om vädret inte varit så strålande idag, det har blåst ordentligt, så har det blivit nästan två timmars hundprommar. Det behövdes verkligen. 

För mig. 

Efter sjukdomstiden och slarv med maten så känner jag bilringen över byxkanten hela tiden. Nåt jag avskyr. Känner mig riktigt obekväm med det.

Träningen har ju varit lite hipp som happ sen jag var sjuk.

 Har haft riktigt ont i kroppen och inte kunnat boka nåt muskelpass som jag så väl behöver. Spinning har jag i alla fall kunnat börja med och då prickat in mina favvisinstruktörer som kan konsten att piskrappspeppa mig. Och i onsdags fick jag t o m Gubben med mig! Han har inte kört ett enda pass på fyra veckor. Så blev han också seg i benen dagen efter....

Tvärkom på att det var dags för frösådd av chili, tomater, aubergine och paprika. Uhh, vilken tur! Förra året var jag för sen och därför hann inte bl a auberginen utvecklas ordentligt. Tror det hann bli två stycken...

Snålmaja som jag är så använder jag inga färdigköpta
frölådor. Nä, varför det? Man har ju hur många bra
grejer i köket som man sen kan slänga i sopsorteringen då plantorna
har växt till sig.

Och som vanligt under helgen blev det ett surdegsbak. Jag har verkligen snöat in på surdeg. Har fortfarande en kvar i frysen. Det är den som skall bli ämne till nästa gäng surdegar. Är lite osäker på det där....men det löser sig väl. Annars får jag väl köra en ny en. Det tar 5 dar...

Så där hel är den inte längre...Det var alldeles
för gott för att vara bra för mig och min bilring...
Tre tjocka skivor har nyss landat i min valk...Uhhh va gôtt!!!