Sorg och glädje, fast mest sorg...eller kanske inte helt och hållet...

Ibland kommer sorgen över en som ett klubbslag. 

Jag blev ju en riktig lippsill efter att jag fått barn och detta har ju nästan utvecklats till en konstart.

Jag gråter för allt. Glädje som sorg.

Just nu har det mest varit sorg.

Bröllop, födelser, Sofias änglar😭😭😭😭😭eller som då mina bästa vänner går igenom svåra sorger. 

I år har många av mina vänner med husdjur behövt låta sina pälsklingar gå över Regnbågsbron av olika anledningar. 

Detta gör mig så oerhört ledsen att jag fulgråter likt jag gjorde då våra egna pälsklingar fick somna in.

Känslan då en älskad försvinner för evig är obeskrivligt jobbig! 

Känslan kan t o m bli kroppslig, man kan få hjärtklappning eller yrsel, helt normalt även om man tror man skall dö.

Helt normalt för mig. Sorg är ju en känsla precis som glädje, ilska och eufori.

Idag är en sån där dag då tårarna rinner på mig extra allt, kan man säga. 

Dagens datum är födelsedagen för en flicka som inte längre finns ibland oss och hennes föräldrar är våra bästa vänner. 

Deras sorg är min💔. 

Fulgråter nu.

Igen.

Så har en vän behövt låta sin pälskling gå över bron och jag vet ju hur mycket hon älskade denna hund!

Precis som jag älskade min Vaski💓

Fulgråter så snoren rinner!

Nyss ringde min man upp en jaktkollega som under helgen behövt låta sin hund få somna in. Inte så vältänkt av honom att ha högtalaren på...😭

Har ändå fått ett uppehåll i gråten. 

Eftersom hösten är här på riktigt så behövde jag lite växter att plantera i vår stora trädgård. For till Blomsterlandet och där var det 50%  på alla utomhusväxter!

Uppdaterade vårt buskage med ännu en favorit, Smällspirea Diabolo för 75 spänn och rosen Nostalgie för 98:-.

Lite krukväxter hängde med i korgen också.

Löjligt vanliga, men får fylla ut mellan alla ovanliga växter jag fått av min dotter.

Har också bytt gardiner och jäklar i dä, vilken skillnad det blev!

Nu skall jag umgås med min make och vi skall INTE fulgråta!

Bra, va?

Ha en bra söndag, mina godingar!

Lite smått och gott..

Nä men hej på er!
Kul att ni tittar in till min lilla privata dagbok.
Eller, så himla privat är den ju inte eftersom den är offentlig tänker ni säkert, eller hur? Men var inte oroliga, jag har MASSOR av saker som jag INTE skriver här, saker som bara är för mig och mina närmaste. Som till exemp...haha, bara skojade!

Idag kände jag ett oerhört stort behov över att jag och min frisyr borde gå skilda vägar. Jag bokade en akuttid på min favoritsalong och fick tid 15.30.
Det jobbiga var att jag haft värsta skovet av mina eksem i hårbotten under en tid.
Har en obehagskänsla av att de skall behöva se min sönderkliade hårbotten, liksom.
Har haft dessa jobbiga eksem sen jag fyllde typ 40. Har provat massor av preparat, utan eller med recept med halvkasst resultat.
Idag fick jag inte min ordinarie frisör eftersom tiden var akut och hon var fullbokad, men eftersom jag anlitat samma salong under många år så var inte dagens frisör helt obekant.
Direkt jag satte mig i stolen så kände jag det trängande behovet av att förvarna om mitt eksem.
Hon kollade i min hårbotten och frågade sen: Vad har du för schampoo?
Ehh, kommer inte ihåg märket just nu, men har provat de flesta medicinska schampon...

Specialblandat till mig.
Droppar att ha på då det kliar

Tur att frisören var så pedagogisk för
den där texten kommer jag aldrig att kunna
läsa ens med dubbla läsglasögon!

40 minuter senare gick jag ut från salongen med ett specialkomponerat schampoo, ett klådstillande och kylande medel och ett nöjt leende på läpparna.
Då jag skulle betala så frågade tjejen: Har du kundkortet med dig?
Efter lite rotande i plånis så fick jag fram det. - Men så roligt, sa hon, det här var 10:nde klippningen, den är ju gratis så då blir det bara varorna du behöver betala idag.
496:- och det känns som jag fått en present.
För jäklar så bra vi synkar, jag och min nya frisyr!

Ikväll hade jag för mig att jag skulle vara barnvakt till mina goaste barnbarnen i världen. Eller i möra...Minnet, ni vet..
Nu blev det så att ingen av dagarna var aktuella eftersom familjen är dyngförkylda. Alla utom unge Mr D. Han är pigg som en mört.
Barnvaktandet framskjuts till senare tillfälle.

Istället för barnvaktande blev det lite pyssel. Just nu är det glaskonst som faller mig i smaken. Eller konst...det vete tusan, jag kluddar på burkar och flaskor med olika resultat...

Nu är hösten här på riktigt. Idag har jag laddat upp med 3 förpackningar av värmeljus. Utan värmeljus blir livet tungt och dystert under höst och vinter.

Regnbågsburkarna är jag
riktigt nöjd med

Min barbie som ljusdekoration

Miolyktor

 Nu skall jag skryta över min dotter.
Vanligtvis så tycker jag det är löjligt att skryta över sina ungar, de är ju sina egna personer och får isåfall skryta över sig själva men nu gör jag ett undantag, bara så ni vet.

Min onge är mitt allt. Hon har gett mig två barnbarn som också är mitt allt. Hennes sambo är kanske inte mitt allt men näst intill eftersom han älskar min dotter.
Dessutom har hon helt fantastiska egenskaper som hon skaffat sig själv, utan varken min eller hennes fars påverkan.
Hon lär mig saker hela tiden.
IBLAND lär jag henne något också...
Det är ju tur...
Då jag var ung och fick min första egna lya så var mitt stora intresse gröna växter. De mådde gott i mitt hem. Under många år.
Så hände det sig att vi skaffade katter och då fick växterna ge vika. Många växter är ju giftiga för nyfikna och tuggsugna katter.
Under många år har det endast funnits svärmors tunga och novemberkaktusar i vårt hem. Våra katter är inte intresserade av dem för fem öre.

Men nu, förstår ni, har min onge börjat presenta mig med de mest otroliga växter, växter som inte finns i handeln eller ytterst ovanliga växter som finns bland samlare.
Såna växter har jag nu i min ägo, tack vare min onge!
Hon gör storkovan på att odla och sälja sticklingar och hon är fantastiskt duktig på detta.
Mammi är MYCKET stolt över sin onge!
Tänk att ha fått endast EN onge och den blev perfekt!

Kolla alla växter jag fått:

Ampelliljan växter så det knakar!

Jädrar så många växter jag inte vet namnet på! Men de växer
så det knakar!

Aloevera vet jag i alla fall...

Ampellilja 

Ovanlig som tusan

Hmmm...men växer

Växer så det knakar...

Den här är snygg! Men namnet
vete tusan..

Nä, nu måste jag sluta, Idol börjar!

Ha dä gött på fredagskvällen!

Har glömt vilken rubrik jag skulle ha...

Tjena, gänget!
Fredag, och vi är alla en vecka äldre.
Känn på den ni!
För de som fortfarande är i sin ungdoms blomning betyder det absolut inget, men för en 61-åring likt mig är det oerhört betydelsefullt.
Jag har ju tidigare berättat om min egenhet, som kommit under senare år, att prata högt för mig själv oavsett tid och plats.
Nu har glömskan slagit till också.
Sista dagen på arbetsveckan fick jag likt de flesta fredagsfeeling och for mot hemmet vid 15.30. Hade bara några inköp att göra, typ vitt vin och lite krafs på Netto.
Lite krafs på Netto betydde för övrigt 3 st ljung och nåt annat höstbös och stekfläsk till min Göbbe. Fick nog med mig nåt annat också, men det har jag glömt...

Efter vår flytt i mars har jag ständigt letat efter mitt smyckeskrin. Det innehöll inga diamanter men ändå vackra smycken som jag fått i gåva av min dotter. Puts väck! Har letat som en tok men inte funnit det. Kommer inte ens ihåg när jag packade ner det vid flytten.
För nån vecka sen fick en kollega hem sin högt älskade valp inför helgen och jag önskade då bilder.
Hon skickade en FILM som jag dessutom kommenterade, men på måndagen hade jag glömt alltihop och frågade varför jag inte fått nåt foto!
Ja ni, det gäller att njuta medans man kommer ihåg vad man skulle njuta för och varför...och vad njuta innebär...för antagligen kommer man inte ihåg vad google är heller...
Sen tänker jag så här: Min älskade Göbbe har varit glömsk i alla de 23 år jag känt honom. Då kan det ju inte ha med åldern att göra.
Könet?
Är ALLA män födda glömska eller beror det på en mammi som älskat sina söner för mycket? Det där kan en väl fundera över då inget annat dyker upp i skallen...

Förresten, glömde att lägga till en grej från början av mitt inlägg.
Då jag glad i hågen for hemåt efter mina inköp så gick mina tankar lite i förväg vad jag skulle göra vid hemkomsten. Funderade om jag skulle släppa ut våra 2 voffs i hagen eller om jag skulle ta en promenad med dem.
Efter en stund kom insikten, att EN var med husse och en var ju för tusan hos svärmor och svärfar!
Jag hade alltså glömt bort att hämta vår valp!

Hur kunde du glömma MIG?

Frågan lyder nu; kommer jag till jobbet på måndag eller har jag kört till nån random skola?
Eller ens kommit ihåg att gå upp?

Nu har hösten kommit på riktigt. Nåt som är konstigt är att jag inte är riktigt så ångestfylld över vinterns antågande som tidigare. Tro nu för tusan inte att jag har börjat gilla vintern, nä, tvi vale, men känner ändå inte samma vemod som tidigare. Jag återkommer då snön börjar vräka ner och jag får  skotta mig fram till bilen för att sen hacka bort en stenhård ishinna på rutorna....

Vet ni, som lantis gläder jag mig för det lilla. Jag fick i början av sommaren vallmofrön av min dotter, men sen också från en fbgruppkompis. Dessa frön satte jag i krukor i juni och planterade i rabatterna då de var yttepyttesmå skott med förhoppningen att de skulle blomma nästa sommar. Så är brukligt med frösådda växter.
Döm om min oerhörda förvåning då vissa av plantorna har börjat blomma! Resten har växt till sig med rediga blad,
Detta gör mig oerhört glad...men också orolig. Tänk om de inte orkar övervintra?

Frodig

Hej, kolla så snygg jag är!

Här har de hamnat lite huller om
bullar pga ystra vovvar i rabatten

Jo, just det, jag köpte ju ljung på Netto. Priset lockade trots att jag tycker de är ganska tråkiga.
Nu har de iallafall fått en plats på brunnslocket på Fiskvik 210.

Jag köpte viss en aster också...

Jag är en kreativ människa. Mina alster blir inte alltid till allmänhetens kännedom, inte ens till mig själv utan förpassas snabbt till högen för lördagsgnöjet, dvs återvinningscentralen.
Sommarens alster är jag dock nöjd över, ytterst få alster har hamnat i "skithögen". Jag har i vanlig ordning anamma återbruk och använt mig av matförpackningar eller gjort latexformar av loppisfynd.
Våra rabatter har fått betongkanter gjutna av champinjontråg. Inte många som äter så mycket champinjoner som vi...
Har också lyckats tigga till mig 3 stora glasslådor som passar utmärkt i bakkanten av våra rabatter.
Visserligen tar det ett tag att färdigställa en rabatt men vem har bråttom? Tålamod är ju en dygd, har jag hört...

!6 champinjontråg X 3 och 3 glastråg X 3

Idag har jag gjutit resten av kanten

Men nu är hösten i intågande och då lägger jag ner "betongandet" till förmån för pysslet. Återbruk även där. Jag har ett skåp fyllt med burkar och flaskor redo för att dekoreras. Udda glas är också en riktig hit att återanvända istället för att slänga.
Och i vårt hem blir det ofta udda glas då jag ofta tappar glas och porslin då jag inte har kraft i mina händer som vanligt fölk.

Lite smått och gott...

En liten roséflarra, en ajvarburk
och en olivburk

Lellflecka. Ett loppisfynd
för 10:- som jag gjort latexform av.
Hon har stått modell för många
installationer både ute och inne.

 Nu får jag avsluta då hundarna har väljkomstkalas för sin hemvändande husse och hotar riva alla rabatter.
Nu är det livat!
Ha det livat ni också, mina vänner!

Fredag...

Hej folket!

Jag förmodar att ni har en fin lördagskväll.

Vill ge en resumé av gårdagen.

 Fredag eftermiddag: Yes, nu är det fredag:  Check!

Handlade bajspåsar och smask till voffs: Check!

Lite proviant till matte och husse: Check!

Mat till alla pälsklingar: check!

Alla hundar välkomnade mig överväldigande, som vanligt. Check!

Husse anländer och fick ett fantastiskt välkomnande. Check!

Alla vovvar fick sin kvällsmat: Check! 

Vovvarna fick sin tandborstning, Check!

De åt sina tandgnagisar. Check!

Matte och husse åt och drack sin proviant. Check!

Matte och husse somnande i soffan efter halva Dobidoo...Check...
Husse och matte vaknade till vid 11.30 i soffan och tittade sig yrvaket omkring.
Matte rastade kiss-och bajsnödiga vovvar.
Alla gick till till vila 12.00. Check...

Hej mina vänner!
Har nyss raderar mitt förra inlägg pga dum i huvet.
Nåja, gör om, gör rätt.
Jag har under en tid pratat med mig själv men inte upptäckt det förrän det varit försent, om ni förstår...
För en tid sen var jag på väg till vårt lokala Systembolag och upptäckte att min papperskasse kanske inte skulle hålla måttet.
"Ojoj, hmm, det här kanske inte håller" funderade jag HÖGT för mig själv och insåg en millisekund efteråt  att en man gick bakom mig. Hans tankar om mig vill jag nog inte veta...
Idag var jag till vårt lokala Coop och hann inte in genom grindarna förrän jag drog igång min dialog med mig själv.
"Det är nog lite tidigt för ljung, det skiter jag i ett tag till, mässade ajg med hög röst innan jag fann mig själv och sällade mig till övriga tysta och beskedliga kunder.
Vete tusan, varför jag pratar högt för mig själv, kan det vara nåt med åldern?
Fast då borde jag ju möta nån som pratar lika frejdigt bland montrarna, eller hur?
Då jag går ut med hundarna så pratar jag hela tiden med dem men då är det liksom lite befogat, trots att det aldrig ger nåt vettigt svar.

Pyssel:
Har ju en faiblesse för pyssel. Särskilt återbruk eller betong. Det där med att lägga färg på rå betong har jag haft lite svårt för.

Men...

Nu jäklar i dä har jag provat att måla en betongdocka. Vete tusan om hon är nöjd...eller om jag är det heller... men nu är det gjort.