Allt möjligt

Hur har ni det i höstmörkret, mina kära vänner? Jag har tidigare inte känt av tidsomställningen så himla mycket men nu känns det verkligen i hela kroppen. Att inte hinna hem innan mörkret faller är ruttet jobbigt! Jag vägrar erkänna att åldern tar ut sin rätt för om jag hinner hem innan mörkret infaller så har jag hur mycket energi som helst. Dret med denna tidsomställningen, hävdar jag.

I förrgår hade jag och min tandläkare en sammankomst. Efter en rotfyllning i maj så har det känts konstigt, som ett obehagligt och t o m ont tryck i tandköttet över tanden. Inte jätteont men irriterande. En kula har också oroat mig. Vid koll visade det sig finnas en rotbit kvar med inflammation och varbildning som följd. Varet fanns i kulan.

Så kom dagen då den skulle avlägsnas. Tänkte att detta är väl inga problem. Har ingen tandläkarskräck.

Men...

Inför ingreppet lade hon värsta groteska dunderdrogen. Det var jag verkligen inte medveten om då, men igår kväll var jag en slagen hjälte. Vänstra sidan av ansiktet var bedövat, det var snett och huvudet värkte. I morse hade jag fortfarande tandläkarsmak i munnen...

Lunchen idag blev ytterst liten då den var hyfsat svårtuggad. Kanske bör sojastrimlor inte värmas upp och underhållas under för lång tid...

Tänk så rogivande det är att sitta och tomglo på småfåglarna vid matstationen utanför fönstret en lördagsförmiddag. Nyss fick den besök av en hackspettshona. Visst är hon vacker?

Förra helgen var det ju alla helgonsdag och jag och dottern var för att tända ljus på gravarna till våra kära avlidna.

Insåg då att det inte är långt kvar till jul! Och jag som tänkt vara ute i tid med alla julklappar! Nu är det ju inte första gången jag har tänkt samma sak...men i september hade jag stora förhoppningar om att klara av alla inköp innan deadline 23/12. 

Den här julen kommer dock att bli coronajul dvs ingen julfrukost hos oss med alla våra barn och barnbarn. Om alla är friska så har vi julfrukost hos min bonusdotter och hennes familj. Ja, jösses, så denna corona ställer till med våra traditioner! 

Snart fyller mitt andra barnbarn 2 år och där gäller samma coronaläge. Kalas är inte möjligt. Tror nog inte att hon är medveten om tidernas tillstånd, som 2-åring är man lyckligt ovetande om det mesta av livets baksidor. 

Men...

Där for Göbben iväg på eftersök! Strax efter det första samtalet kom nästa från en annan kommun! Där hade kontaktmannen ringt alla sina eftersöksjägare men de hade inte tid?!?!?! 

Då finns det en man på Fiskvik 210 som känner ett samhällsansvar för att viltet inte skall lida i onödan. Han kan åka över halva Värmland för att avsluta ett lidande eller avsluta med ett friande av viltet.

Det är min Gubbe det, men jag är rädd att han kör slut på sig😧

Det bästa vore om folk kunde låta bli att köra på en massa vilda djur och istället hålla hastighet, kolla höger-vänster inte bara i vägkanten utan även i skogskanten och uppmärksamma varningsskyltarna vid vägkanten! 

Då skulle vi kunna ha en fin lördagskväll utan avbrott.

Klockan är nu 17.53 och på tv-n visas Helgmålsbön. Har ALDRIG sett detta förut men nu har inslaget stått på eftersom jag sitter här och bloggar men vet ni, det var ju fantastiskt rogivande med en kvinnlig präst som berättade en historia som berörde mig oerhört. Ingen predikan. Jag, som ateist är mycket förvirrad över min egen upplevelse...

Nä, nu måste jag ändå visa mitt ljuslykteinferno! Jag är ju en värmeljusberoende person och har nu insett att det inte är farligt för hälsan utan tvärtom. Sååå nu har jag utökat placeringarna av ljuslyktor, inte bara inomhus utan även på altanen. 

Den där ljuslyktan är 
oerhört viktig för oss då 
det var den vi fick av vår
fastighetsmäklare då
försäljningen av vårt fd hus var klart!

Återbruk av burkar

Miolyktor och ljusstake från 
Solareturen

Dessa små mässinggrottor ligger mig varmt om hjärtat!
De var julklapp från vår förra chef!

Ja, här kommer min BetongBarbie igen!

Här fick jag allt med flera ljuslyktor på samma bild!
På väggen en present från min bonusdotter, den är mycket
uppskattad kan jag lova💓

                                                                 Ett verkligt fynd från Gengåvan.

Älskar den!

Tyckte det var väldigt mörkt
vid köksfönstret. Och tänk,
så lägligt fann jag några ljuslyktor i ett skåp. Inte skulle
 de väl behöva stå där alldeles
oanvända...😉

Ohhh, nu kom min Gubbe hem igen! Han har avslutat ett stackars rådjurs lidande😢 Nu kanske vi kan få en fortsatt lugn lördagskväll.

Från mig till er; Ha en fantastiskt fin fortsatt helg och tänk på att hålla avstånd!

Kraaaam på er!💓💓💓💓

Höstlov

Så lider veckan mot sitt slut och tänk så mycket jag har fått gjort! Känner mig verkligen i fas inför nästa vecka då lärare och elever kommer tillbaks.

Våra ungar har haft tråkigt och avreagerat sig på skolans möbler....Varför? Vem vet? Inte dei alla fall...

                                               

Idag fick jag lite feeling och fixade till soffan så gott det gick med hjälp av skumgummidynan till en oanvänd kattbädd och resttyg från slöjden. Får se hur länge det håller...

I morgon jobbar jag hemifrån med en massa beställningar och min som alltid ömma tå; biblioteket. Skall läsa en hel hög med ungdomsböcker, märka upp dem med ryggsignaler för ämne, plasta in dem och till sist registrera dem i biblioteksprogrammet. 

I veckan såg jag i facebookflödet ett inlägg om att köpa vackra muggar designade av bästa Petra Nyman i samarbete med Bröstcancerföreningen, Värmland. Jag nappade direkt! Att kunna gynna ett bra ändamål via nåt vackert är verkligen en vin-vin situation! Muggarna överträffade verkligen bilderna! Jag, som har svårt med såna där stora baljor som rymmer bort emot en halv liter dryck blev sååå himla lycklig då jag öppnade paketet och såg den perfekta storleken på muggarna. 

Efter jobbet fanns det en liten lucka och bästa Inger-hundarnas förstamatte kom på visit. Vi hann med en fikastund innan det bar iväg till vetten med Lummi och Humle. Lummi har en envis och jobbig hosta som stört både hennes och vår nattsömn under några veckor och Humle skulle kolla sina vita blodkroppar inför medicinbyte. Inger tog hand om Lummi och jag om Humle. Undrar hur många hundägare som har en sån fantastisk uppfödare och inte att förglömma VÄN som vi har? Fick en burk hemmagjord(säger man så?) honung av henne. Nu kommer det honungsgrillade att stiga i vårt hem.

Lummipummi, vår goa
gammeltant, ehhh förlåt Lummi,
menar såklart äldre dam💓

Humle, vår stora oro och glada tokstolle!
Har aldrig förstått att han är sjuk i magen utan
glatt snott kattmat, gnagisar, kottar, gräs, kattbajs...
och ett oändligt antal okända smakupplevelser från 
skog och mark.

Då man kommer in på Hammarö smådjursklinik med Humle så hojtas det; Men hej Humle! från alla håll.

 Hans besök har ju varit täta ända sen han var liten valp med svåra magproblem och viktbortfall så han han har blivit något av en kändis först på Ulvsby smådjursklinik och senare på Hammarö smådjursklinik dit drygt halva styrkan från Ulvsby följde med vid öppnande i våras. Förhoppningsvis kommer våra besök att minska i framtiden då Humle fått ny medicin utan så många biverkningar som cortisonet gett. Lummis hosta är inte heller av svår art utan en bronkit som hon fått medicin emot. Och jag som var redo för värsta tunga beskedet. Tänk att man alltid skall ta ut det värsta! 

För två veckor sen fick vi ta adjö av vår kära kollega Camilla, som har tagit tag i sina drömmar och sökt och kommit in på en konditorutbildning. Sorgligt var det att ta adjö av henne samtidigt som man ville önska henne lycka till!

Sååå...
Kom då dagen då vi blev medvetna om att vårt energiknippe, fantastiska vän och medarbetare Jenny gjorde sin sista dag hos oss! Men på riktigt, som hon brukar säga!

Jenny som drottning av böbbelköpp!
Tyvärr kunde inte Camilla vara med i
vår böbbelfest. 

Att sakna nån på riktigt har fått ett helt nytt ansikte för oss och den som kommer ersätta henne får inget lätt jobb. Vill INTE byta med den stackar´n..

Två fina medarbetare på två veckor är verkligen för mycket! Vi tänker att de bara är på en liten utflykt...

Det där med att fina medarbetare går vidare i livet på andra arbetsplatser blir värre och värre för varje år. Om inte alltför många år kommer jag att gå i pension. Hoppas att NÅN kommer att sakna mig då...

Men hör ni, till helgen kommer den där förhatliga Halloween samtidigt med alla helgons dag. Jag kommer att hedra mina hädangångna föräldrar, mitt lilla barnbarn Filip och min dotters farfar med en tanke och ett ljus för var och en av dem här hemma och på gravarna. Halloween fär hålla till nån annan stans!

Mys i höstmörkret mina godingar!

Söndagsreflektioner...

 Go söndagskväll på er, mina godingar! Nu, då regn, rusk och mörker är vardag så får man förgylla sina dar på bästa sätt för att uthärda denna vidrigt mörka och kalla årstiden. Jag har alltid känt mig låg till sinnet under den mörka årstiden och verkligen behövt kämpa för att inte avslöja mitt missmod.

Nu, då jag och Gubben funnit vårt paradis så känns inte hösten och vintern så ödesmättat längre. Fast mitt i vår lantislycka behöver vi få en uppåtkick ibland. Då bjuder vi in några kära vänner för samkväm med mat, dryck och det obligatoriska böbbelbadet.

Igår var det dax för FEST!

Kollegorna Birgitta-till vardags Björk, och Jenny, dök upp för en otroligt trevlig kväll till min och alla hundars glädje. Som sidekick kom Göbben in efter att varit outlockad till grannen Kjell-Åke under kvällen men inte orkat hålla sig från att vara med på vår "tjejfest"...Nåja, han fick tummen upp av mig!💕

Böbbelbilder!

Jenny rockar!

Och sen behövde hon googla...😆

'

Björk säkrade med pannband men insåg 
efte en kort stund att det var onödigt.

Barhuvad!

                                                                                                                                                                                Efter bubbelköppen så var det dax för soffhäng med alla hundarna!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

Att vakna upp en söndag efter en sån kul kväll är dock mindre lyckat...men efter massor av vatten och en kaffeköpp så var jag på banan igen. 

Nu dags för natten!

Sov gott!

Halloween på gott och ont...

 Men hej! Är NI här? Så kul, men jag var inte riktigt beredd så nu får jag väl komma på nåt intressant för er att läsa så vad tusan! 

Ok...nu kom jag på nåt...

ETT problem är att jag inte förstår varför radavståndet ibland blir attans stort helt plötsligt då jag skriver...DET är jobbigt för mig som vill ha ORDNING OCH REDA. Jag har INTE ändrat nåt i inställningar så...forts.följ. 

Men nu verkar det ju funka...Bäst att få till nåt innan avståndet ändrar sig! För en 62-årig tant är det inte lätt att ha koll på allt inom tekniken...

Näääää, det där är inte riktigt sant! Jag är fanimej bra på mycket.  Jag har koll på alla mina program inom alla mina arbetsområden. Och känner ingen skräck inför nya program. 

Än så länge......

Skräck hör ju tydligen till denna halloweenhelg med alla spök-och skräckhistorier. Halloweenfester sker både här och där men inte många vet bakgrunden till denna sk tradition, 

I år krockar denna ickesvenska tradition med vår allhelgona där vi sen länge hedrar våra hädangångna släktingar med ljus och vackra dekorationer på deras gravar. En fin tradition. För mig är alla helgona den tid då vi tänker extra mycket på våra hädangångna närstående genom att pynta deras grav. 

Inte tänker vi på att de skall gräva sig upp ur sina gravar och vandra omkring och skrämma livet ur folk?!?!  Mina båda föräldrar är bortgångna sen flera år,  jag drömmer om dem då och då. men inte vill jag att de efter alla år skall komma upp ur gravarna och besöka mig! De finns i minnet, inget annat. 

Det var allt för mig för kvällen! 

Sov gott!

Gräsänka

 Gokväll, mina vänner! Jag är gräsänka sen i måndags och idag är det halvtid tills Göbben och Glittra är hemma igen nån gång under lördag ef.

Och inte nog med det! Dubblar glädjen denna dag!

För....

På lördag har jag tjejfest med två av mina fantastiska kollegor Jenny och Birgitta och det kommer bli sååå himla kul! Hoppas bara att regnet håller sig på plats däruppe bland molnen eftersom vi skall bada böbbelköpp. 

Göbben blir därfö förvisad till källaren...Låter oerhört grymt, jag vet, men tyck inte synd om honom för jag kommer att bjuda in vår fantastiskt goda granne, tillika hundvakt Kjell-Åke, som sällskap till min käre make. Medan vi tjejer plaskar och glammar på markplan så blir det säkerligen en massajakthistorier på källarplan. Eller så ser de på nån actionfilm med en massa biljakter och brinnande byggnader...

De kommer dessutom få mat🍕och dryck🍻🍻🍻🍻🍻🍻🍻

Inför denna efterlängtade helg så kör jag lite genrep idag med lite vin och en värmande brasa. 

Humle har koll på matte

...

...

 På tal om brasa...Jag är inte speciellt lagd åt självskryt men jag har blivit riktigt bra på att hålla brasan levande UTAN AVBROTT under en hel kväll. Jaha, tänker ni, vad är problemet med att fixa en brasa? Men...

Vår braskamin är verkligen inte så samarbetsvillig som den i vårt f d hus. Men man kan ju inte få allt. 

Över till nåt helt annat. Igår tog jag hem en efterlängtad bok som nattlektyr. Har tänkt mycket på detta "fall" och hur de inblandade mådde och levde vidare. 

Att låta alla"inblandade" få möjlighet att ge sin syn på händelsen och åren därefter är en så skrämmande läsning långt värre än en påhittad kriminlaroman! Jag talar såklart om Berättelsen om Kevinfallet. Att äntligen familjen fått göra sin röst hörd. Gör om, gör rätt har fått en innebörd!         

Nu över till vår följetong Humle. Idag fick jag ett samtal från vår vette Blå stjärnan i Gtb. Återkoppling efter mitt akuta samtal angående Humles viktnedgång och vår oro över detta för 2 veckor sen...Jodå, så är det med återkopplingar från deras håll. Akutsjukhus, som de kallar sig...

Nu har vetten och jag kommit överens om att vår ordinarie vette på fantastiska Hammarö smådjursklinik skall åter få  ta hand om Humles hälsa. 

Äntligen! 

Har tid nästa torsdag för nästa steg för vår lilla tokstolle. Prover skall tas för koll av cortisonets inverkan på hans kropp inför ny medicin resten av livet. Så kommer det att bli. 

Klinga och Lummi har ju också livslång medicinering för att må bra. Vi kommer att få en till. Inga problem. Vi har rutin. Bara de mår bra. 💓💓💓

Full fart mot helgen!

Men just det ja! Har totalt glömt att berätta att jag har 2,8 kg kvar till mitt slutmål. Så, då var det gjort. Då var det inget mer.

Adios Amigos! (Hej då, mina vänner)