Det där med att åldras...

Jag har aldrig haft åldersångest, jag lovar. Jag har tagit varje födelsedag för vad den är, ett år klokare och mer erfaren, helt enkelt(förhoppningsvis). Efter 50 slutade jag med att tona håret och piffa mig mer än nödvändigt, man vill ju inte skrämma slag på folk, men hel och ren är ju fortfarande mottot. 

Att bli en "Sandgrundsbrutta" har alltid varit min största skräck! 

Ok, Ni kanske inte vet vad det innebär? 

Här kommer en kort beskrivning: Gärna leopardmönstrade tights, kort topp där midjevalken får möjlighet att trilla ut, höga klackar med antingen kedjor, dragkedjor, pärlor eller alltihop, hårt blonderat hår, gärna tuperat med MYCKET spray, makeup som kan få en att tänka AfterDark. Såklart finns varianter...😉

För mig är det viktigt att inte verka som att jag vill vara yngre än jag är. Fast hur vet man det?

Hmmm....mina älskade jeansshorts med hål här och där och mitt korta linne som lämnar midjan bar är väl för tonåringar? Nåja, jag bär dem bara hemma. Tur för alla med synen i behåll!😁

 Ett kul minne är då min ena Guldgosse(Hédi, kommer du ihåg?💓)på jobbet inte trodde att jag ägde några såna kläder. 

Skickade därför bild😁Han har fått en lärdom för livet! Inget är som det verkar...😊

Såg också fram emot att slippa allt kvinnorelaterat elände. 

Nej, vem tusan vill gå omkring och vara fertil i 50-60 årsåldern?😮 Där får Göbbera hålla på hur länge som helst med nån ung och fräsch frugga. Den fruggan kanske inte vet så mycket om ABBA, MTW och VHS men man kan ju inte få allt...😁

Nej, jag har verkligen sett fram emot min ålderdom....Näe, nu kändes det ju helt fel då jag skrev ÅLDERDOM!😳 Backar bandet, börjar om...

Har fått lite bakslag så här efter 50😞

Det första var en fläck, likt en mörk vårta på mitt ena smalben. Tänkte HUDCANCER dag som natt. Bokade såklart tid på vårdcentralen! 

Diagnos: Åldersvårtor. min ålder vid detta tillfälle var typ ca 50...Kände mig vid god vigör och hade önskat att de ÅTMINSTONE gett mig det latinska namnet!

Nåja, som bonus har jag inte haft de värsta möjliga klimakteriebesvären. Även om det skrivs i media om hur svårt det är at gå ner i vikt efter klimakteriet så så säger jag; pilutta er! Vill man , så kan man, så det så! 

Jag har under förra året lyckats gå ner 14 kg i vikt, mår jättebra, håller vikten utan problem, tränar, gräver i vår stora trädgård och orkar med att ta hand om mina barnbarn utan att bli helt utsliten dagen därpå.

Men...

För en tid sen hade jag återbesök hos min Optiker. Jag fick en fantastisk optiker! Hon gjorde underverk med mina styrkor på både linser och glasögon. Fick mina nya linser i måndags. Satt in dem och blev nästan gråtfärdig av lycka! Bästa styrkan i världen!

Jag behövde nästan inga läsglasögon alls under dagen!

Men...

Allt eftersom har jag sett fiskar, maskar, blixtar och en suddig fläck på höger öga. Min största skräck är att mista synen! Även om jag varit oerhört närsynt och astigmatisk under hela livet så har det kunnat korigeras av mer eller mindre duktiga optiker under årens lopp.  

Nu har jag googlat på mina symptom och har fått fram att det är en glaskroppsavlossning. Åldersleraterat och ofarligt, om inte dittan dattan händer.

Faaan ogg!

Vad kommer här näst?

Tog ett träningspass på 45 min bara för att vara trilsk!

Kram och kör för tusan på så ni inte trillar av pinn!

Med blandade känslor

 Men tjenahej, mina govänner! Så snälla ni är som tar er tid för mina tankar.

Min Göbbe köpte ju en båt förra hösten. Han älskar att vara på havet/sjön/ån/eller vilket attans vatten som helst! Vet inte riktigt, men jag tror att han gillar att härska över vattnet med hjälp av en hyfsat hållbar balja med motor och ratt. Han är dock en badkruka...

Jag är livrädd för djup och höjder! Vill känna fast mark under fötterna. Jaha, tänker ni, hur löser dom det där? Jo, ni förstår, om man är en stönig jävel så försöker man prova om man kanske, eventuellt, möjligtvis har kommit över den där otäcka panikångestkänslan av att vara helt isolerad mitt ute i öppet, DJUPT vatten i en balja som gnirkar, hoppar och har sig. Inte njutbart alls. För mig. Men jag jobbar på det. Men jag är dock ingen badkruka...

Idag gjorde vi en tur runt hela Öa och jag vet inte jag...men jag tror att min make njöt mer än mig. Jo, jag myste då vi puttrade fram i sakta mak, men att puttra runt hela Öa skulle ju ta en hel dag, det fattar jag ju! Så rätt som det var drog han på och då fick jag ta till alla krafter för att inte tänka på Titanic, Wasaskeppet och Estonia! Tvångstänkte på kul saker som att mitt 4:e barnbarn snart anländer, om nån av hundarna kanske bajsat inne, vad vi skall äta till middag eller om jag låste dörren innan vi for...

Men...

Vid vissa tillfällen var det snudd på att jag skulle få en panikattack, tårarna rann men jag bet ihop och höll stenhårt i stolssitsen med vänsterhanden...För om vi kapsejsat så hade jag ju ändå nåt att hålla i...😉 Om nån hade gjort en räddningsinsats vid eventuellt olycka så hade de fått bända upp mina fingrar från stolsitsen😄 

Nåja, vi klarade oss såklart levande från denna färd tack vare min käre Göbbe Kapten Ahlborg. Jag har fått se hela Öa från ett helt annat håll och det kan jag nu lägga till mina vackra minnen...för jag kommer ALDRIG att vilja göra samma resa igen. Sorry, Göbben!💖

Dock inträffade en pulshöjare då jag efter 4 timmars omväxlande rysare-mysare såg vår brygga närma sig. Motorn dog! Göbben försökte starta, motorn dog, Göbben svor, motorn dog, Göbben svor, kollade och grejade med nåt som den Handyman han ändå är och så, TADA, tuffade vi efter tre gastkramande minuter in till bryggan. Han sa nåt om nån ventil som han glömt ändra så att bempan skulle...äsch, jag kommer inte ihåg, eller rättare sagt, jag längtade bara efter fast mark under fötterna och lyssnade inte ens...Förlåt Göbben min, att jag inte var mer intresserad💞

Det där med rädslor. Jag har alltid hävdat att om man skall kunna övervinna sina rädslor så måste man utmana dem. Det har jag gjort idag. Vet inte om det hjälpte...men jag ger inte upp. Jag vill ju för tusan inte skicka ut min Göbbe ensam med båten! Tänk om det händer honom nåt? Ehhh, en annan rädsla som dök där hux flux...

Dock kommer jag ALDRIG sitta i fören på båten med fötterna i vattnet som vissa vi mötte gjorde, som nåt jädra kuttersmycke! Jösses, är de helt tokiga!😨 Eller de där stollarna som stod på nån bräda och såg ut som Moses i vassen..Varför inte bara..bada?

Ja, det här var några funderingar från en överlevande och baksidesolbränd maka🌞😅

Ha det fantastiskt gött, mina vänner! Och kom ihåg, vattnet är inte djupare på andra sidan viken!😉Eller?

Forts fredag, andra veckan

Tjena hej, mina godingar!

Har ni tänkt nån gång på vad som gör er riktigt lyckliga och tillfreds med livet? Vad som ger er frid i själen eller i alla fall lugn för stunden? 

Då jag förberedde middagen kom min Göbbe in och frågade om jag hört nån som visslade. 

Ehh vaa? sa jag.

Jo men, sa Göbben, förut hörde jag nån vissla och det var så himla vackert! 

Jag gick ut på altanen och lyssnade. Hörde inget förutom Lummis tunga andetag..men DÄR..hörde jag nån spela FIOL!!! Tillsammans med ett gäng bräkande får från hagen längre bort. Fiol är inte ett lätt instrument men jag var förlåtande denna dag....

Tiden stod helt stilla medan vi lyssnade. Och DÅ hörde jag någon vissla: Blott en dag, ett ögonblick i sänder...Så vackert! Jag stannade helt av och bara lyssnade. Vad säger man; Då fan blir gammal så blir han religiös. Och då får man betänka att jag är ateist....

Nu sitter jag här på glasaltanen, i den ljumma julinatten och bara njuter, dels av att alla myggor dör av vår myggdödare thermacell, dels av nattmörkret som ligger som en luddig, mjuk filt över oss. 

Detta är för mig LYCKA!

Sen kommer det komma dimpa  ner andra lyckor men det återkommer jag till då den dagen kommer. Tror de kommer snart.. Forts. följ...

Kraaaam på er från mig!

 

Andra semesterveckan

Tjena, mina godingar!

Min semestervila fortsatte även den andra veckan i rabattgrävandets tecken. Med svetten lackande, jorden rykande om fötterna och svordomarna osande vann jag tillslut kampen över lerjord, packat grus och gammal, seg markduk. 

Ingen gymträning den dagen heller...

Nu har jag även planterat och vattna irisarna, som
snälla Karin skänkt oss. Inte bara Irisar hon skänkt, 
förresten, rosenspireor, ormbunkar,
vårlökar mm har funnit nytt hem hos oss
efter Karins glasaltanbygge.

 

Men jädrar, så slut jag var efter detta!
Så går det då man inte kan ge sig förrän
allt är klart.

Många fotbad blir det...
I höst skall jag kosta på mig fotvård på
salong ICI. Min fotterapeut Isabel är numera
van att återställa mina fötter till normalskick
efter varje sommar😁

Vet ni, jag lyckades låta bli att kolla betongen för tidigt den här gången! Men typiskt, det fattades två ynka kantstenar till rabatten😒 

Formen som vi skall gjuta betong i på plats.
Men först lite förarbete, typ markduk och sättsand.
Just nu ser det mest ut som en arkeologisk
utgrävning. Det enda vi funnit är dock rötter
från det attans bigaråträdet👿

Jag får erkänna, jag har svårt att ta emot gåvor utan att återgälda det på något sätt. Har därför gått och funderat på vad jag skulle kunna ge till bästa Karin för alla växter hon skänkt. Så kom jag på, hon gillade ju mina betongrosor! Betongverkstan nästa, alltså. Insåg dock att jag drömt om fler rosformar än jag hade så jag testade min nyaste silikonform Pigge som reserv. Tur det, för rosdjäveln blev ju asful! Dessutom hade jag slarvat med formen så vid förlösningen sprack formen!

Får jag presentera Pigge!
Han bor numera hos Karin.

Efter noga övervägande har jag gett klartecken till fällande av bigaråträdet. Fågelholken får flytta till plommonträdet och vi slipper i fortsättningen ha bös över hela altanen från blomning till bladfällning. Måsarnas får leta bigaråbuffé nån annanstans. Hmmm...hoppas vår granne K-Å inte skickar wodoo på oss nu, han har ett fantastiskt vackert bigaråträd. 

Snart är du ett minne blott

Idag är det fredag andra semesterveckan och äntligen har jag kunnat ägna mig enbart åt hundarna.

 De har varit mitt dåliga samvete sen början av semestern. Jädrar, så gött det skall bli då tomten är färdig! Om den nånsin kommer bli det, förstås. Hmm...

Nåja, i alla fall...Då det var hyfsat molnigt och svalt i morse dristade jag mig till några hundprommar. Först ut var Lummi-gammeltant som brukar vilja vända hemåt efter att ha passerat grannens stall 50 m bort. Detta var alltså en grov chansning.

Men hej, vad jag bedrog mig! Hon travade på likt den Lummi hon var förr i tiden. Igår orkade hon knappt röra sig...Lummi fann en stig som bar iväg långt in i...skogen. Hennes matte, som saknar alla former av inbyggd gps kände efter en stund oron gnaga allt eftersom vi kom djupare in i skogen. Äsch, tänkte hon sen med konstlat lugn, vi är ju på en stig, bara att vända juh! Och det gjorde vi.

Har ni tänkt på hur MÅNGA stigar det finns i en skog? Stigar man inte tänker på då man har valt en speciell...Och om man har en hund med sig så tänker man att hunden har värsta luktsinnet och lotsar en rätt väg? Men om man har en 15 år gammal lapphund som helt plötsligt vill gå BAKOM en på tillbakavägen som för att få vägledning? Då är man inte kaxig som vilsegången matte😩Jag som kan gå vilse på Bergvik!

Eftersom jag nu sitter och skriver detta så förstår ni att vi fann hem igen😅 

Efter detta äventyr blev det grusvägen som gällde för Glittra och Klinga. 

Soffligg ä gött dä!

Efter det plockade jag fram de sorgligt, oanvända träningsredskapen från tiden då jag var en energisk och engagerad matte. Hopphindret, tunneln, ringen och "vingelkudden" fick äntligen göra sitt jobb. 

Och vet ni, jag måste få skryta över den där fjantige slyngeln till Humlelappis, men han klarade allt galant vid första försöket! 

Nåja, kanske ett tag sen det här...

Resten av dagen har jag tränat på att INTE greja i trädgården. Tycker att jag fixat det bra, faktiskt. Några tag med trimmern runt klätterväxterna gick inte att låta bli men sen så...För fota vackra växter är väl ändå inte arbete?

Kolla bara!

Dagliljan Frans Hals

Asiatliljan Cappucino

Dagliljan Candide Candy

Nä, nu skall jag fortsätta att inte göra nånting mer än livets goda! Gör det ni också, om ni inte redan tjuvstartat!

Adios Amigos! 

Första semesterveckan

De flesta som känner mig har väl vid detta laget förstått att djurens väl och ve ligger mig varmt om hjärtat. Att fiska med pappa fick ett abrupt slut då jag insåg att det ju satt en mask på kroken! Jag led alla helvetes kval över den stackarns öde, först bli uppträdd på en vass krok, sen slängd i vattnet för att slukas av en fiskjäkel, nä fy tusan vilket fruktansvärt lidande. I fortsättningen fick pappa fiska utan mig. Jag var väl i 4-årsåldern vid min mycket korta fiskekarriär, samma ålder som mitt äldsta barnbarn är nu. I onsdags fick han mormor att slå ihop händerna🙏av lycka och utbrista; Åhhhhh!!!!💓💓💓💓

Så här var det: Han och hans pappa var till en lekpark där en mamma med två barn, en 3-åring och en typ 10-åring, befann sig. Den lilla hade ett bamseutbrott vilket tog mammans hela fokus, varpå den stora ungen gick och hämtade en katt, tryckte ner den i nån form av "snurrande hink" och började snurra den. Då ryckte vår hjälte Mr D ut, sprang fram till killen och hojtade: Släpp ner katten! Var snäll mot katten! Fyra år och redan en räddare av de svaga och oskyldiga. 

Mormors pöjk; det💕 

Idag har vi varit på äventyr till frisören. Eller frisörskan, rättare sagt. Mormor och Mammi bävade lite över att hans vackra, ljusa lockar skulle helt försvinna men vi oroade oss i onödan. Och tänk, han fick sitta i världens coolaste frisörsstol, en sportbil med gps, blinkande lampor och navkapslar, och som om det inte var nog, han fick välja sprayfärg att göra slingor med. Han valde grå...😆 

Coolaste killen efter frillebesök, mormors
gullefjun💖
Mormor däremot ser ut att lida av nackspärr...

Igår drog betongskapande igång. Men först behövde förrådet städas, jag kan inte skapa nåt vettigt om det inte är ordning omkring mig, och förrådet såg ut som då vi flyttade in, på sluttampen var vi så trötta att vi bara stuvade in grejerna helt osorterade. Det blev några turer till återvinningen...

Men sen kom det roliga! Förra året blev det inte så mycket gjutet, tappade motivation helt enkelt, men nu var det kul igen! Det blev några djurfigurer men mest rabattkanter. Nu blir det tuffa dagar då jag måste låta bli att förlösa dem...det har hänt ett stort antal gånger att jag chansat efter 1 dygn med påföljd att allt går sönder....

De där lådorna var från början vinkartonger,
de visade sig passa perfekt för gjutning av figurer
av latexformar. Återbruk de luxe.

Den 9 juli 2018 fick den här vackre killen somna in. Detta datum har sen dess gjort mig nedslagen. Jag tänker fortfarande på honom i stort sett varje dag,  ibland med värme och glädje, ibland med sorgen rivandes i kroppen. Jag har accepterat det och tar det som det kommer. Husse har ett liknande band till Glittra, har förvarnat honom om den dagen hon behöver få sova den eviga vilan, då blir det tufft. Jag vet, säger han. För så är det ju, vissa fäster man sig extra vid, och då blir saknaden därefter. 

Min vackre pöjk💓En av hans födelsedagar, 
han satt alltid som en profet och väntade
på varsågod.

Skrållan var en sån katt, numera kan jag tänka på henne, och det gör jag ofta, utan att börja gråta. Vi hade långa samtal vid köksbordet, hon knackade på fönstret då hon ville in och skrev egna meddelande på datorn. Hon fick somna in den 27/12-2016. Hade tid för tandoperation men efter sövning upptäcktes en tumörväxt i svalget. Lilla fina Skrållan fick fortsätta sova....

Skrållan💓

Så det kommer komma en dag då jag kan tänka på Vaskiböbben som den tokrolige och fantastiske vovve han var, men endast till låns i 9 år. 9 fantastiska år. 

Fan också, nu rinner tårarna så jag inget ser! Att det skall vara så svårt att vara tuff och cool😔

Medan jag letade fina foton av våra ängladjur i bloggalleriet så fann jag detta fotominne! Så där ja, nu avslutar jag med ett riktigt kul minne. I alla fall för mig, vissa bävade över var hen skulle dyka upp veckan därpå...

Historiska minnen...

Hen dök upp på Ilandaskolan under en fredag eftermiddag 2013 om jag inte minns helt fel. Kommer inte ihåg om hen fick nåt namn, nån som var med på den tiden kanske vet...Nåväl, hen var vår dåvarande skolsköterskas HLRdocka, tung som tusan, och dessutom omodern, låg bara och skräpade i ett förråd. Skolsköterskan frågade var hon kunde slänga dockan och jag och min dåvarande resursperson tittade på varann och sa, VI kan ta hand om den så slipper du, vi hade en plan, hehehe...😉 

Så började vi leta rekvisita. "Kvarglömdasakerlådan" blev igenomsökt och TADA, var hen färdig för sitt uppdrag. Vi satt hen i en soffa  i personalrummet med en uppslagen tidning framför sig. På den tiden hade vi morgonmöte på måndag morgon. Ja, jädrar i dä, så kul vi hade då vi fixade! Inte visste jag och min resurs, tror han hette Magnus förresten, att det skulle bli en cliffhanger varje vecka? För helt plötsligt tappade vi kontrollen över hen, ty "någon" tog över vårt uppdrag! Jag har mina aningar vem det var men har inga bevis...

Här vilar hen i nolärarnas personalrum😁Vid denna
tid hände det sig att det blev en extra knorr på historien
En av våra nolärare kryddade nämligen historien ytterligare,
men det är en annan historia.
Näe, jag kommer inte att röja din
identitet LT, jag tigen som muren😇😄

Hen besökte biblioteket för lite studier

Det här blev en riktig succe! Eller inte..
Vissa höll på att tuppa av då de skulle
in på toan!

I morgon är en annan dag, sjöng ju Christer Björkman-Mellokillen ni vet, för många år sen och han hade ju helt rätt! För i möra är det ju lördagen den 10 juli, en helt annan dag!😉

Kraaaaam på er!