Dead Ringer

Har ni nån gång trott er vara helt på det klara med vad ni snart skall uppleva -ni har gjort det massor av gånger förr, för att sen inse att ni är helt fel? Den där svindlande känslan av att man vill fly bort, men inte kan få till en bra ursäkt, förklaring eller anledning...
Detta har jag och Gubben fått uppleva ikväll.

De som känner mig en aning, och framför allt min musiksmak, vet att jag får svåra rysningar av 50-60 och även i vissa fall, 70-talsmusik. Det kan t o m hända vid nyare musik men då i nån genre som inte får finnas i mina örons närhet, såsom dansbandsmusik( UHHHHHH, nu fick jag en rysning!) eller sån där tysk hårdrock där de liksom låter BRÖÖÖÖÖÖÖL fast på tyska. Kan ni fatta så hemskt för mina små rosenöron?
 Även Per Gessle har minusstämpel, men i mycket små doser kan jag möjligen härda ut.
Annars är jag en allätare av musik. Även min Gubbe, även om han nog är mera tolerant än jag.

Vi har, som alltid på måndagar, varit på intervallspinning.
Tog för givet att vi skulle få samma instruktör som de senaste gångerna, alltså den utmärkta vikarien för vår egen "väckelsepredikant" som har ont i benet.
Men icke....
Passet började med en riktig 60-tals dängare. Jag tror det var han den där Jerry Lee Lewis, han som gifte sig med sin 13-åriga kusin. Ja ni ser vad jag kan!
Men musiken...eller oljudet, har jag aldrig kunnat med.
Inte idag heller.
Sen blev det nåt av Status Quo. Jag fick fråga Gubben vad de heter. Har en stor minneslucka då det gäller dem. Får alltid fråga vad de heter, de där som har samma takt i alla låtar och har hållet på i typ 100 år.
Resten av låtarna var ett töcken av -60,-70,-80 och -90-talslåtar.
Så poppade det då upp några färskingar,såsom...
 "Jag ljuger så bra" med Linda Bengtzing(tror det stavas så). Den är väl inte mer än typ 10 år gammal, eller?

Att försöka köra för fullt då allt blir upp och ner är riktigt jobbigt för mig. Och för Gubben också, faktiskt.
Vi satt där bredvid varann och gjorde roliga grimaser till varann, jag vet, det är dumt, men det kunde inte hjälpas. Vi är bara såna. Knäppa.

Så kom då det som har satt sina spår från då till...nu.
Dead Ringer.
Med Meat Loaf.
Och Cher.

Vi har sjungit den sen vi satte oss i bilen. I bilen på väg hem. Då vi tog av oss ytterkläderna. Då vi kom in i hallen och hälsade på hundarna. Då vi gjorde mat. Då vi satte på datorerna.
Och även däremellan.
Nu har vi för tillfället vila....

Det är inte så att jag sågar denna instruktör. Nej, för tusan! Det är bara så att vi väntade oss nåt helt annat. Det vi är vana vid, Gubben och jag.

En kommentar från omklädningsrummet gjorde mig ödmjuk.
"Det var ju bra låtar hela tiden, juh", sa några tjejer som var YNGRE än jag.
Där har jag nåt att tänka på..

Nä, nu MÅSTE jag bara.....

Every night I grab some money and I go down to the bar
I got my buddies and a beer, I got a dream, I need a car
You got me begging on my knees, c'mon and throw the dog a bone
A man he doesn't live by rock 'n roll and brew alone
Baby baby

[Chorus]
Rock 'n roll and brew, rock 'n roll and brew
They don't mean a thing when I compare 'em next to you
Rock 'n roll and brew, rock 'n roll and brew
I know that you and I we got better things to do
I don't know who you are or what you do, or where you go when you're not around
I don't know anything about you baby, but you're everything I'm dreaming of
I don't know who you are, but you're a real dead ringer for love
A real dead ringer for love....