Att få bilen städad

Woop woop, jag har värsta fina nytvättade bilen idag! BÅDE utan och innan.
Yes!
Skåre biltvätt äger. Kommer att anlita dem forever. 99 spänn för en biltvätt MED handtorkning är ju en skitsumma jämfört med vad jag gjort förut. Använt Statoils tvättautomat för nästan 200 pix. Och då rinner lorten av då man åker ut.

Jag lämnar bilen på andra sidan vägen om mitt jobb, hoppar över diket som den smidiga gasell jag är och går och jobbar en timme eller två. Sen hoppar jag över diket IGEN(hur smidig och vältränad ÄR jag egentligen?) och hämtar min bil som är så ren att jag knappt tror det är sant.

Idag sa jag; Förra gången blev jag lovad att få insidan rengjord för 200:- Nu har det gått ytterligare en tid men gör så gott ni kan på både ut och insidan för 300:-.
Och JÄKLAR i min låda så fin. Och klippkort fick jag också! 10:de tvätten gratis!
Klädseln i bilen har varit en sorg sen vi köpte den. Flammig och ful. En riktig skitklädsel då den drar åt sig allt som finns. Killarna på mitt biltvättsmecka har sagt att de kan kemtvätta klädseln så den blir fin igen för typ 600 spänn. Funderar skarpt på det. Får se hur jag gör...To be continue...

Kolla blanka Saaben!!!

På hemvägen köpte jag en förvaringslåda
på Biltema för alla saker som legat huller
om buller  på golvet. 50 pix och allt  ligger
på plats. Me like!

Åhhhhh! 

Åsså bak! Gulle dem, alltså! Värsta hår/grus bomben från 3 hundar som bortblåst.

Efter denna pangstart på dagen så har energin bara flödat! På jobbet har jag fått massor gjort!
Men tjena! Är detta verkligt?
Jodå, och det fortsatte då jag kom hem. Hundprommen avklarad under lugna(nåja) former men se, det kändes fortfarande lite spralligt i kroppen så jag fick en ingivelse att baka glutenfria kex.
Fann ett recept på google som jag genast gjorde om till mitt. Ja, vad annars? Har man inte allt hemma så får man improvisera. Som alltid....

Recept finnes ej...eller jo...men det är LITE omgjort....

Men att ha rensat ur de två pärmarna med "nödvändigt" material från min tid i Värsta föreningen är ändå en själslig rening. Policys, riktlinjer och regler till förbannelse har gått rakt ner i pappersåtervinningen. Dessa förbannade policys, tätskrivna utan mellanslag eller uppdelade i stycken, omöjliga att få ett sammanhang i just därför, tog energin från arbetet med det som var väsentligt.
Katterna. PUNKT

Igår smygstartade jag med att radera kontaktlistan i mobilen. Lite smärta kände jag allt då jag raderade alla "mina" jourhem. Men de finns i mitt hjärta, det är helt säkert.

Hoppas vi träffas under andra former. Fina människor är de allihop! Att vissa av dem inte blev rättvist bedömda är en skam, men för mig är de fantastiska människor som öppnade sitt hem och hjärta för katterna.
Nåja, nu behöver jag inte bry mig...eller?
Jo, det gör jag, för det var en ynnest att få träffa dem. Och jag har inte slutat tänka på katterna heller, SÅKLART INTE!
Långt ifrån.
Precis som jag inte har slutat tänka på alla andra djur som far illa. Jag kommer att fortsätta vara engagerad, obekväm i vissa fall men framför allt oberoende, för att vara slasktratt i en styrelse är inte mitt största nöje och kall i livet.

Men....

Kanske skall jag bli medlem i Åsiktsmaffian...
Se till att delta i alla möten och vara OERHÖRT JOBBIG och NEGATIV bara för att JAG VILL och KAN!

Nej, ni behöver inte vara oroliga, jag är alldeles för väluppfostrad och empatisk för att vilja kränka andra människor bara för att jag kan och har möjlighet. Det finns alldeles för många som har den gåvan...Jag har valet att avstå, och det väljer jag absolut.
Nu har alla papper hamnat där de passar, i pappersåtervinningen. Adios für alles!

För alltid i evigheten!

Nu fortsätter jag med lättat hjärta att möta nya utmaningar.
Kanske inte så himla stora, men ändå tillräckliga för att jag skall må bra.
Att köra spinning utan att falla död ner...
Eller lyckas med en jädrigt snygg betongkoloss.

Men just nu så är jag nöjd med en nytvättad bil...

Så jävla trött på oansvariga djurägare...

Oj oj, hade tänkt att mitt inlägg skulle handlat om trädgård och hundträning, men så kom ett inlägg på facebook emellan...
Nu har jag nog skitit i det blå skåpet, antar jag, Kommer nog att bli den mest hatade under en tid. Ja ja, låt gå då, för tusan.
 För som den hornförsedda jävla kärringen jag antar att jag blivit(eller alltid varit, fast inte insett...)så kan jag inte hålla käften längre då jag upptäcker dumheter såsom att inte ta ansvar.
Ja, ni vet mitt engagemang då det gäller djur....
Mitt motto är att man inte skaffar något man inte har kunskap om. Kunskapen skall alltid komma först. Om så problem uppstår så LÖSER man det oavsett problemets art. PUNKT.
Men tydligen så finns det människor som inte har samma tankegång...utan skaffar husdjur INNAN eftertanke. Tyvärr så finns det nog alldeles för många sådana.

Vad gör man om det gäller ens barn? Omplacerar pga att det kissar på fel ställe?
 Skull inte tro det.
Man försöker såklart att ta reda på problemet. Och LÖSER det till barnets bästa.
Såklart!
Man är ju inte helt omänsklig, eller?

 VARFÖR inte då det gäller ens husdjur?

Nu är jag jävligt trött på alla oansvariga kattägare!! Men för att få bort dessa så måste alla huskattägare ta sitt ansvar och SLUTA UPP med att ta kullar på sina huskatter "för att de är så söta och det är ju så kul att se hur kattungarna kommer att bli". Det BEHÖVS inga huskattsuppfödare, nämligen. Det finns redan ca 100 000 huskatter som inte har något hem pga oansvariga ägare.

Sluta nu!! Djur är inget man slänger bort då man tröttnar. Tänk om det gällde era barn. Nä, jag tänkte väl det...Så TÄNK INNAN ni skaffar ett djur...Det är för livet. Deras liv.

Det mest...

Att se på TV har aldrig varit prio 1 för mig. Brukar gnälla på Gubben som är raka motsatsen till mig, dvs ÄLSKAR att se på TV,.hur länge som helst.

Jag kan inte på något sätt knäppa min make på näsan då det gäller hans TV-tittande eftersom hans intresse ligger åt det utbildande planet. Discovery och National Geographic m,m är hans mecka. Inga skitprogram här inte! Dessutom kan han alla finesser på fjärrkontrollen till vår nya fina televisonsapparat. För en stund sen informerade han om en app som gör det möjligt att koppla ihop tv-n med mobilen......men se, då började jag helt plötsligt höra dåligt....

Men nåt som jag-grottmänniskan, har lyckats fånga upp är svt play. Vi har en...vad heter det nu? Surfplatta!!! Ja, just det! 

Surfplattan används dock mestadels vid festliga tillfällen. Då via Spotify....

Skivspelaren och den modernare varianten - CD-spelaren, finns ju inte längre hos oss efter grov rensningen av "saker och ting" under vårt lilla missöde sommaren/hösten/vintern 2015. Ja, ni vet, då vi blev lite blöta om fötterna här på 91;an....

Hmmmm, nu kom jag bort från ämnet...

Men i alla fall..
Jag har idag kollat på tre avsnitt av "Det mest förbjudna" om Kerstin Thorvalls liv. Tre timmar!  En otroligt utlämnande historia, gestaltad av fantastiska skådespelare. Modigt eller dumdristigt, det vete tusan, hon måste ha varit otroligt jobbig att leva med, både för sig själv och hennes närmaste.
Vågad människa, i allra högsta grad. Att hylla för sin ärlighet men också att förfäras över.

Efter Cissans återkomst så känns livet komplett för oss betjänter. Och ännu bättre är att hon verkar ha insett var hon hör hemma. Hon vandrar omkring i huset som om hon alltid har bott här. Det gjorde hon inte innan hennes utflykt.
Tre är och förblir RÄTT antal katter här i huset. Och hundar också, för den delen. Även om hussen har en annan åsikt. Han tycker att fyra också är en bra siffra....Njaa, säger matten.

1, 2, 3

Vår trädgård ser inte kul ut, må jag säga. Rena leråkern efter att byggföretaget drog bort husvagnen i höstas. Trädgårdsplattorna har sjunkit ner så djupt att det vete sjutton hur man skall få upp dem...Klätterrosen har, efter att spaljèn blev nerkörd av husvagnen, blivit en marktäckande ros.
Tog ett djupt andetag idag och gick ut för att röja upp. Hann städa ur tre rabatter innan energin var som bortblåst och sopsäckarna slut. Undrar vad det kostar att asfaltera hela tomten?



Nu lite flärd. Med betoning på lite...

Mina naglar är ju fortfarande en sorglig syn. Och eftersom otålighet är mitt andra namn så kör jag nu en intensivvariant på kuren jag fått lära mig av min bonusdotter. Ja, den är mycket enkel, jag blaskar på nagelolja så fort jag sätter mig ner i stort sett! Man kan finna mig där de feta fingeravtrycken slutar.

Klatschigt med en pekfingernagel i avvikande färg..
Rekommenderas dock INTE då det gjorde jäkligt
ont att åstadkomma den...

Idag skall trädgårdsprojektet framskrida med en dåres beslutsamhet...om jag inte kommer på nåt roligare.

Påskfunderingar....

Tallyho, kära vänner! Visst är väl livet härligt då solen skiner och vårblommorna börjar sticka upp här och där? För mig är ljuset livsviktigt.
Och nu är det påsk, också. Jag gillar påsken. Har alltid gjort. Trots att jag är och förbliver ateist. Tror inte på nån hen på ett moln som styr och ställer med att dela ut godhet och straff hur som helst ..nää, det där får vi människor sköta själva. Det går ju sådär, har jag märkt...Vi människor är inte så bra på det där med samförstånd, respekt för varandra oavsett färg, åsikt, tillhörighet, härkomst. Fred brukar vi lösa genom krig...Det behövs lite mer träning, antar jag. Fast vi människor har ju haft ganska lång tid på oss....
Nä, den religiösa aspekten av påsken lämnar jag åt andra.

Fast....

Jag SKULLE kunnat bli religiös av att ha fått Cissan tillbaka, men...jag tror hellre på Dunder ja. Han visade vägen. liksom. Dunder är min Gud, PUNKT.

Världens bästa Dunder

När jag tänker efter så gillar jag inte gult, heller...och inte påsksmällar. Ägg kan kvitta, likaså påskgodis och påskris med fjädrar går fetbort!!! Fjädrarna kan vara ryckta från levande höns, ju!!! Fy tusan, så hemskt!!!
Nej, det jag gillar med påsken är det som den INTE har, hetsjakt på presenter, förberedelser i flera veckor och pynt till förbannelse.

Igår plockade jag fram vårt påskpynt från vår trappskrubb. Två påskkärringar och en porslinshöna.
Ja, det låter hur enkelt som helst men nåt klantarsle hade lagt dem i en kartong LÄNGST IN bakom alla julsakerna. Jag fick plocka ut ALLT!! Det var en del....


Nu står de i alla fall på sin plats i uterummet.

Hönan

...och kärringen

Undrar om det är nu vi skall ta ner julslingorna i trädgården, förresten?

Och på den 12.e dagen....

                         Kom Cissan hem!!

Under hela denna tid....12 långa dagar, så har jag visualiserat att hon stått på altanen och velat in.
Jag har förtvivlat ett otal gånger, fått hopp av alla snälla människor som finns både i när och fjärran, förtvivlat igen, gråtit och gråtit. Ropat och ropat. Varje dag.
Utan resultat.

Så kom tipset från en f d kollega: Varför inte använda en ID-hund? Ehhh...men hur? Hon skickade en länk och så....

...kom då Dunder och hans matte Anna-Lena ända från Torsby för att hjälpa oss. Jag vågade inte tro på underverk men då jag såg Dunder jobba...WOW!!!
Han visade var vi skulle leta och tänk så skönt för själen att slippa tänka på Cissan på väg till Frykerud!!!
Jag var så himla glad!!!! Ingen tvekan om att Dunder visade rätt! Jag litade till 100% på honom!
Hämtade fälla på Djurskyddet och var beredd inför helgen.

Men så var vi ute och satte upp skyltar igår kväll och det bara krånglade, buntbanden gick av hela tiden så vi fick bara upp 5 st. Jag ropade och ropade och ropade och ropade och ropade....

Jag fick värsta deppen och trodde att vi aldrig skulle få se henne igen.
Sov som en kratta hela natten och vaknade i morse med sprängande huvudvärk.

Gick förbi altandörren och såg en rörelse....What? Tittade igen, och där satt Cissan och åt torrfoder ur skålen som stått där sen hon smet!! Precis som jag visualiserat!!!
Ropade på Gubben att han skulle gå yttervägen och stänga altandörren eftersom jag var rädd hon annars skulle stick igen.

LYCKA i vår flock!!!!

Cissan tar nu igen sin "utflykt" med att sova och äta, sova och äta

Och vi är såååå lyckliga!!

Reflektion över VARFÖR man skaffar ett älskat husdjur...och tröttnar

Jag vet inte jag, men...Kanske är jag väl en sån där känslosam, mjäkig människa som inte har det där DRIVET i livet som gör att jag kan göra helomvändningar och göra mig av med besvärligheter såsom DJUR som jag har skaffat för nöjes skull men sen jag överraskande insett behöver KÄRLEK, OMTANKE och TID..
Så då löser jag problemet med Blocket-slasktratt där alla suspekta försäljningar sker.
Men djuret då? Vad har djuret för val?

Inget.

TÄNK!!!!!!!! Innan DU skaffar den minsta lilla levande varelse att ansvara för! Hela dess liv ligger i dina händer, så TÄNK, det är viktigt.

Hmmm....

Men vadå, ett BARN är väl ändå det viktigaste?
Varför då?
 Ansvaret är väl ALLTID det viktigaste OAVSETT individ?
Har du invändningar angående detta och INTE tänker att ANSVAR gäller ALLT i din omgivning så SKAFFA ALDRIG  ETT HUSDJUR!!! Och jag menar det!!!!

OCH FÖR BÖVELEN!!!! INTE ETT BARN!!!!

Jag, den mesiga, har inte sovit eller ätit som folk sen söndagen den 13 mars. .Efter att ha upptäckt att vår senaste innekatt Sissi/ Cissan lyckats komma ut i ett ögonblick av oaktsamhet, där inte matte och husse var med på noterna då gäster var i huset. Sen var Sissi borta.....Dessutom hade vi fest och inte helt nyktra...Fy för den lede!!!!

 Att leta och ropa, leta och ropa, leta och ropa........och inte få svar...är TORTYR!

-Löjliga människa, det är ju bara en katt.
Jag får väl vara en löjlig människa, men att mista nån som står mig nära är väl en stor sorg?
Eller?
Hur värderar man värme, omtanke och ovillkorlig kärlek?

Jag blir så upprörd över människor som skaffar sig djur och sen, då det händer minsta lilla i livet så har det plötsligt inte TID eller ENERGI för dem!
De skyller ifrån sig på det mest patetiska och genomskinliga sätt då det helt enkelt är så att de har tröttnat på djuret. Bara så där... Vad har djuren för val? Det kan inte lägga ut sina ägare på Blocket om DE tröttnar på dem.

Att få barn är inget giltigt skäl att dumpa ett djur man har skaffat. Barn mår bra av att växa upp med husdjur, det skapar empati. Fast det kräver kloka och ansvarstagande föräldrar, förstås. Att byta ut ett f d älskat husdjur mot ett barn säger mig att ansvaret inte räcker så långt
Att studera på annan ort....Var är problemet? En katt tar man med sig PUNKT En hund skaffar man en dogwalker till.
Eller ännu bättre, man skaffar inga djur förrän man har stadgat sig. PUNKT

Och har man stadgat sig finns väldigt få ursäkter att dumpa sitt husdjur.

Mitt hjärta värker nåt så oerhört av att inte ha rätt antal husdjur här hemma. Varje dag hoppas jag att vår Cissan skall stå på vårt altanbord och tigga om att komma in....Fast det vet jag inte om det kommer att ske.Hon är ju katt och har sitt eget sätt att tänka...

Vadan detta melankoliska inlägg nu då?

Jo, att sakna sin lilla katt så oerhört och dessutom vara dödligt orolig över att hon far illa och då se alla inlägg i försäljargruppen på fb gör mig helt....finner inte ord!
Ikväll orkade jag inte hålla mig, som jag brukar, utan började kommentera ett inlägg där två katter skulle bortskänkas pga att tid inte fanns pga de fått barn. Det var också bråttom.....

Då ruttnade jag...

Nattinatti alla godingar

En helg med kuligheter och tråkigheter...Ja, jag veeeet att inte kulighet är ett riktigt ord, men wtf...

Jag lovade ju i mitt förra inlägg att nästa bara skulle innehålla gulliga saker...Sorry, men det kan bli svårt.

Helgen inleddes dock på bästa sätt med ett corebollpass där kroppen fick sig en riktig genomkörare. Ett mycket välregisserat pass av instruktören Ylva.
Verkligen välbehövligt då jag kvällen innan lyckats låsa några kotor i bröstryggen genom att nysa...

Nåväl, lördagen infann sig med vackert väder. Efter sedvanliga hundprommar så for Gubben och jag iväg på inköpsrunda. Det krävdes nämligen lite extra gott då vi väntade celebra gäster på kvällen.

Och så kom då det första ödesdigra misstaget. Vi kan väl säga att det var Willys fel...Om allt hade funnits där så hade vi aldrig behövt åka in till Coop Nolgård för att komplettera. Och då hade jag inte behövt klanta mig så till den milda grad....
Kan ni förstå hur j-a ont det gör då en bildörr smäller igen helt och hållet...om ens finger? Och att, då man fått upp dörren, skräckslaget kikar på fingret och se att det faktiskt är platt?
Jävlar i berget, alltså!!!!!!!!!
Min rådige Gubbe rusade iväg för att finna en gnutta snö(trodde väl aldrig att jag skulle LÄNGTA efter snö!), fann en snöhög och gjorde en snöboll som jag stoppade mitt arma finger i.
Och det gjorde inte heller skönt, kan jag lova....

Men där kunde vi ju inte stå tills mitt finger slutade bulta. Vi var ju tvungna att handla.
Det kom att bli den snabbaste inköpsrundan ever!

Och som mitt finger bultade.

Till slut tog jag glassförpackningen vi köpt och kylde fingret med. Undrar just vad folk trodde det var för fel på mig?
Och så var vi äntligen hemma!
Jag rusade ur bilen, in i köket, öppnande frysen och greppade påsen med frysta ärter. Klämde in fingret i den och satt så en lång stund.

Då jag hade sansat mig hyfsat och undersökt fingret lite närmare så såg jag att det hade klarat sig bra, trots skiftande färg. Det gick att böja även om det hade storleken av en chorizokorv...

Kvällens middag lagade Gubben med lite assistans av sin 9-fingrade maka. Det funkade så bra att jag nog skall se till att få ont i ett finger VARJE helg...

Så kom då våra gäster, Anders och Sussie. Vi har känt varann i en herrans massa år, men inte träffats så ofta under de senaste åren av olika anledningar. Det får vi ta igen, för gud så kul vi hade igår! Vi har nu uppnått den ålder att vi har fått "gamla minnen"...Då vi var unga hade vi ju inte fått några såna än, så det är ju NU vi har som roligast.
Det är förresten Anders som har byggt klätterpelarna till katterna. En som skänktes till Djurhemmet och en till oss. Katterna älskar dem! De klätterpelare som finns i handeln är blaha jämfört med dessa. De här är stabila och har endast hyllor och repstolpar. Sånt som katter gillar. Inte en massa kojor och grejer.

På katthemmet gillas den...

....av alla katter

...fast inte samtidigt

Likadant är det här hemma.
En i taget...

Så det så!!

Det var inte bara jag och Gubben som uppskattade kvällen. Våra voffs utgav sig för att vara de mest kärlekstörstande vovvarna ever. Som om de ALDRIG fått några klappar....
Igår fick de så många klappar att det nu är slut på klappkontot för en lång tid framöver.
Nä, skoja!
Klappkontot är oändligt. Önskade att lönekontot var detsamma....

Anders och min Gubbe i samspråk

Sussie fick en knähund. Det är mycket bra betyg!

Och det var så mysigt, tyckte Lummi, att hon utsåg Sussie
till sin bästis!

Ja, sen kommer vi till missöde nr två.
Då vi skulle ge alla djuren mat i förmiddags, så ropade jag i vanlig ordning på allihop. Eller ja, på katterna då, hundarna behöver man inte ropa på, det räcker att man öppnar skåpdörren där matburken står så sitter tre förväntansfulla hundar intill ens fötter innan man har hunnit säga...m

Men alltså, jag ropade på katterna. En stod redan på bordet, Syrran-den matglada. Skrållan och Cissan syntes inte till. Jag gick upp och öppnade min garderobsdörr. Två sömndruckna ögon mötte mig. Det är mat, Skrållan, sa jag. MJIIIIAAAAUUUU, svarade hon. Det betyder: Ok, jag kommer!
Så var det då Cissan.
Hon brukar komma som en raket då man ropar. Men inte nu. Vi letade och letade. Överallt. Flera gånger om. Men ingen Cissa.
Till slut fick vi inse; Hon har smitit ut. Men när? Hur?

Jag har klandrat mig själv hela dagen att jag inte hade koll på henne igår!! Hon har hela tiden varit MYCKET intresserad av vår glasaltan på baksidan. Om hon har smitit ut på den och vi inte uppmärksammat det så var det bara för henne att promenera ut bakom ryggen på oss då vi släppte ut hundarna på nattkiss. Och sen...hela Hammarö som sitt distrikt. Eller ännu större...eftersom hon kommer från Frykerud. Hoppas hon bara är på upptäcktsfärd. Lilla Gumman.

Har lagt ut på facebook och massor av fantastiska människor har delat. Jag HOPPAS att hon kommer hem och det i rödaste rappet!
Hennes förra ägare har lugnat mig med att Cissi(som hon hette tidigare) har gjort utflykter förr och alltid kommit hem igen. Fast det hjälper föga på mig som har svart bälte i katastroftänkande...

Nu är jag i slutet av mitt inlägg och vet ni, jag har kunnat använda mitt något platta, blåröda, vänstra pekfinger då jag skrivit!!

Detta har varit en något illa sammansatt helg, i mina ögon.
Skulle ha varit mycket glad om någon hade fixat bort det där med fingret och katten.

Gud?

Hmmm....
Är det försent att bli religiös nu?
Efter att ha varit ateist i hela mitt liv så kanske det krävs ett något specifierat CV för att komma på fråga inom religiositeten...ehhh, heter det så? Tydligen, inget rött streck, i alla fall. Alltid något. Känner mig genast närmare Gud.
Jag som är rättviseberoende kan känna att jag hamnar långt bak i kön och kan absolut inte tänka mig att smita före...

så....

jag får nog förlita mig på mina kära medmänniskor.
Jag säger som till hundarna:
LETA CISSI!!!

Åsikter...igen...

Jag är SÅÅÅÅ trött på snöslask och gråväder! Ge mig solsken, NU, annars....ja, vad annars?

Det känns lite overkill att hota vädret, liksom. Fast om jag kunde skuldbelägga nån så vore jag överlycklig! Jäklar så gött! 

Att anklaga nån för att ha skickat skitväder på oss och KRÄVA åtgärder för bättre väder für alles. Ja men, visst vore det väl helt fantastiskt? Att kunna anklaga, göra nån ansvarig och tillkännage detta på det mest otrevliga och besserwisseraktiga sätt vore väl modellen? 

Och dessutom tro att ens egna åsikter kommer att kunna FÖRVERKLIGAS bara för att man så gärna VILL? 

Men vad är skitväder?

För mig är detta snöande nåt otroligt onödigt. Jag halkar omkring, hundarna blir blöta och behöver torkas och smörjas...ja, tassarna, alltså! Vad trodde ni? 

Att behöva skotta fram trappan och lite till, är inte heller skoj...bara nödvändigt. För mig och min Gubbe.

För andra är snö och vinter otroligt härligt!

Då kan de spänna på skidorna och fara omkring hur som helst, ha mysiga fikapauser med mackor och varm choklad titt som tätt. 

Åka till fjällen och bo i en mysig stuga utan vatten och el....nä nu får jag rysningar på riktigt...MEN vissa tycker detta är den ultimata mysiga upplevelsen. 

Låt dem.

Kommentera inte.

Låt dem bara.

De har ju kul!

Det där med att tillkännage sina missbelåtna och bittra åsikter i tid och otid...får mig lite spyfärdig. Undrar om dessa besserwissrar har nån manual för hur och otrevligt de kan bete sig? 

Intressant, faktiskt. 

Kan vara ett ämne för forskning inom beteendevetenskap...fast det kanske redan finns en utredning. Synd om inte besserwissnarna har läst den, i så fall...

Att ibland kolla grupper på facebook eller andra forum gör mig bedrövad. Kommentarer i de mest oskyldiga grupper kan få mig att vilja lägga mig ner död. 

Som att Prinsessan Victoria och Prins Daniel har fått en son.

Men jävlar i berget vilka hemska kommentarer det kom i den tråden!!!!!!!

Men låt dem få ha sin lycka, för djävulen!!!

Lägg ner, era bittra avundsjuka människor! 

Vad är ert problem?

Att ni inte har barn?

Eller pengar?

Eller prinsesstitel? 

Eller en prinstitel?

Eller ett slott?

Och det här med Mello...

Men hallå...

Hur viktigt är det i det stora hela?

Kan de sjunga?

Eller inte?

Det är frågan?

Inte sååå viktigt...eller hur?

Under tiden:

har inte människor råd med hyran 

har inget jobb

Är utförsäkrade

Är kroniskt sjuka

Sitter och tigger utanför en affär

Skall man klaga så skall man förbanne mig ha så mycket hyfs och vett i huvudet att man kan lägga fram sin åsikt på ett humant sätt! Och framförallt ha nåt vettigt att klaga på! För bövelen!!!!

Men shit, hur blev det här nu då ? Jag som bara var lite trött på snön...

Skall försöka skriva om gulliga saker i nästa inlägg...

Hmmm...

Både ditt och till och med ....datt

Hej höpp, kära ni! Varning för långt inlägg! Gräsänka som jag är...

Hoppas ni har det bra och står ut med det äckliga snögloppet som har behagat infinna sig de senaste dagarna.
Jag och Klinga-lappisprinsessan förstår inte varför vi skall behöva gå ut och bli blöta om fötter och tassar.
Nåja, man kan ju inte hänga sig för detta utan bara försöka stå ut, göra det bästa av situationen, helt enkelt. Klinga genom att ligga och sova i soffan, jag genom att aktivera mig med alla de saker som har legat i träda under sisådär....10 månader.
Jag är ju en sån där människa som får ideér och uppslag i huvudet hela tiden och då gäller det att jag får tid att förverkliga dem. Annars läggs de på hög och gnager och gnager.

Några saker som ligger och väntar...
Glasburkar som skall dekoreras med decoupage eller glitterlim.
Tyg som inköpts förra veckan för att bli en duk på byrån i hallen.
Massor av tyg som skall förvandlas till attans snygga klädesplagg till mig.
Tavelramar som väntar på innehåll.
Innehåll som väntar på ramar.
Och en massa annat...

Vi har ju haft det lite ödsligt i vårt nya fina badrum sen det blev klart. Jag har letat och letat men inte funnit nåt praktiskt men också snyggt förrän i torsdags. På Solareturen...

Min Gubbe får prickar då han hör detta namn. Jag VET ju detta men WTF...Jag fann en smideshylla som skulle passa attans perfekt i vårt badrum för det facila priset av 100:-!!!!!
Igår hade jag semester och uträttade såklart ALLA saker som låg på väntan. Som att göra tandkoll hos vetten med Skrållan och Lummi. Sen var det hyllans tur. Den fick PRECIS plats i bilen då jag fällt ner sätena. Tada!!! Att sen den översta hyllan är lite sned får man väl stå ut med...Men visst passar den fin i vårt badrum?

Precis lagom att ställa vinglaset på
då man tar ett bad....

Som sagt, Gubben min är på skidvallaräventyr även denna helg. Detta betyder att Spotify kör allt utom hårdrock. Just nu sjunger Monica Zetterlund fantastiskt vackert.
 Och spenat ingår i dagens rätt.

Åhhh, nu kom jag på en sak till som jag glömt!
Fröerna!!
Fick dem förra veckan men hade inte ork att sätta dem. Men idag slog jag till! Nu är det gjort och vet ni, mina kära vänner, jag har äntligen lärt mig att inte sätta ALLA frön! Jag lär mig saker hela tiden...om allt.

Skulle aldrig komma på tanken att köpa dyra frötråg då man redan
har dem i hushållet. Släng inget förrän ni har tänkt efter...noga.
Kanske kan förpackningarna användas till nåt annat. 

Två av våra hjärtan spanar ut

Nåt som gläder mig nåt otroligt är att vår senaste kisse Cissan verkar ha landat i vårt hem. Hon är en riktigt cool katt, helt enkelt! I torsdags var hennes förra matte Fanny och hälsade på för att officiellt överlämna Cissan till oss. Säkert jättejobbigt för Fanny. Men hon kan vara säker på att Cissan kommer att bli absolut perfekt omhändertagen resten av sitt liv som den prinsessa hon är!
Fanny kan ju inte veta att Cissan har hamnat hos en fanatisk djurvän....men kanske fattade hon under sitt besök...

Vaskiböbben, mattes första älskling

Kolla goa killen som just fick förbi....Vaski, mattes bästa vän i hela världen! I min värld är djuren det viktigaste. Förlåt, Maken min, Fast du tänker ju likadant...

Mattes Skrållan håller matte sällskap.
Skrållan är inte bara en kisse, hon är också mattes pratsamma kompis
Mattes älskling, helt enkelt!

Nu skall vi inte bli alltför sentimentala. Här kommer lite alster jag hunnit med idag förutom städningen...

Fyndade lite tavlor på Solareturen...fast det var ju ramarna jag var ute efter.
Idag fick de rätt färg. Tyvärr så har jag inte hunnit bestämma mig för
VAD som skall finnas i ramarna..

Nu till flärden och därmed nagelproblem...
Jag har de värsta dretnaglarna! Jag har fått bästa hjälpen av min bonusdotter Anna på hur jag skall sköta dretnaglarna. Jag har lytt till punkt och pricka! För jag är en mycket lydig bonusmamma. Men mitt tålamod är inte det bästa...
Mina naglar är en katastrof, helt enkelt!
Nagelolja, baslack, handcreme är inköpt. Och frekvent använt.

Kolla fuckyoufingrets nagel, ser ut som dret under.
Det är det INTE!

Nu ser det ut som jag har dret under naglarna. Det har jag inte. Det är blåmärken. Fast jag inte slagit mig. Och det gör inte ont.
Antagligen Mr Ehler Danlos som gör sig påmind.

Nåja, jag kör på som bästa Anna säger. Idag har jag smörjt naglarna med olja 5 ggr...hittills...

Fast visst är väl nagelproblem en piss i rymden.

Gav 10:- till den romska tjejen utanför Bolaget i Skoghall idag.
Hon skulle säkert vara glad om hon bara hade nagelproblem.

Hmmmm...

10 månader är över

För ca 10 månader sen tog jag ett beslut som skulle visa sig vara OTROLIGT oöverlagt. Men vem vet vad som väntar runt hörnet....om man inte vågar att ta steget? Jag och några fantastiskt modiga och engagerade människor kastade oss ut för ett stup, rent ut sagt.

Åhhh, jisses, så vi gick in för arbetet! Vi var SÅÅÅÅ peppade och fokuserade.
Fast först var vi tvungna att läsa alla miljoner policys och regler...
Jordbruksverkets alla riktlinjer, styrelseprotokoll från 2012 och framåt.
MEN VI GJORDE DET!!
Det måste varit världsrekord i policys, var och en skrivna i ett enda stycke....
Vi bestämde direkt efter denna maratonläsning att försöka förkorta och förenkla dessa.

Under tiden...

Behövde katter räddas.
Under husgrunder och på garagetak.
Katter som var skadade.
Nyfödda utan mammor.
Katter som svalt.
Katter vars ägare blivit allvarligt sjuka eller avlidit.
Vi fångade in katter för brinnande livet.
För att det var detta vi hade som mål från början.
Det vi alla brann för.

Att rädda katter.

Och vi kände oss så himla nöjda att vi kunde göra nytta. Jag kan fortfarande känna värmen i hjärtat då vår egen Håvmästare(detta tack vare hennes fantastiska hand med håven) tillika sekreterare, lyckades fånga den första katten!!! Och lyckan i ansiktet på vår Ordförande då hon höll den lilla, lilla moderlösa kattungen i famnen, som bara några dygn gammal räddades från en säker död. Det kom att bli många fler kissar som fick en andra chans. Det är goda minnen.

Men så hade vi då åsiktsmaffian....

Varför gjorde vi inte si istället för så? För tydligen gjorde vi allting bak och fram...hur vi än gjorde så bröt vi mot nån regel. Ett ständigt ifrågasättande. Små saker kunde bli till ENORMA problem. Fast det från början knappt varit ett problem....
Kunde ha lösts med framförhållning så att inte "problemet" behövde uppstå alls.
Saker som vi gjorde i uppsåt att vara positivt vändes rekordsnabbt till något negativt. Vi fick mejl där vi blev anklagade för den mest horribla saker. Rena trakasserier!
Och så var det allt skitsnack och ryktesspridningar som skulle sållas.
Vi gjordes t o m ansvariga för en persons tekniska tillkortakommanden! Då hen insåg sin okunskap borde det varit på sin plats att ha bett om ursäkt och erkänt sin tekniska begränsning, för så gör man väl som hyggligt uppfostrad människa, men det enda som kunde höras var ett mummel. Ja, herregud!
Som tur var så hade vi humor....Det har blivit många skratt...

Men ibland så...

Fick vi nog.

Men fortsatte vårt uppdrag ändå, för vi var disciplinerade människor som tog ansvar. Vi bet ihop och körde på, med allehanda stressymptom som en extra bonus. För vi fick ju också höra att vi gjorde detta frivilligt...

För min del har det inte varit värst. Jag har fått min beskärda del men inte tillnärmelsevis så mycket skit som några av mina fantastiska kollegor i denna styrelse, en styrelse som mer liknat en spottkopp för bittra, illvilliga, ja, rent ut sagt elaka människor med inget annat för ögonen än att fördöma och härska!
Efter vårt sista möte, som mest liknade Hela havet stormar så var det mycket enkelt för mig att avsluta mitt medlemskap i denna förening. Och vad jag vet så är jag inte ensam om det.
Nu har jag sett den från insidan och det var ingen harmoniskt upplevelse. Jag tycker det är på sin plats att alla medlemmar som troget betalar sin avgift varje år, men som inte är aktiva, också får veta hur det går till inom en till synes oförarglig förening med kattens väl och ve i fokus....

Det positiva i allt elände har ändå varit att jag gjort nya, härliga bekantskaper med engagerade människor som velat hjälpa till genom att öppna sina hem för katterna.
Och sist men inte minst, mina härliga kollegor! Lisa, Gunilla, Svein, Viktoria, Jimmy och Björn,
Tack för att ni finns!!!