Och på den 12.e dagen....

                         Kom Cissan hem!!

Under hela denna tid....12 långa dagar, så har jag visualiserat att hon stått på altanen och velat in.
Jag har förtvivlat ett otal gånger, fått hopp av alla snälla människor som finns både i när och fjärran, förtvivlat igen, gråtit och gråtit. Ropat och ropat. Varje dag.
Utan resultat.

Så kom tipset från en f d kollega: Varför inte använda en ID-hund? Ehhh...men hur? Hon skickade en länk och så....

...kom då Dunder och hans matte Anna-Lena ända från Torsby för att hjälpa oss. Jag vågade inte tro på underverk men då jag såg Dunder jobba...WOW!!!
Han visade var vi skulle leta och tänk så skönt för själen att slippa tänka på Cissan på väg till Frykerud!!!
Jag var så himla glad!!!! Ingen tvekan om att Dunder visade rätt! Jag litade till 100% på honom!
Hämtade fälla på Djurskyddet och var beredd inför helgen.

Men så var vi ute och satte upp skyltar igår kväll och det bara krånglade, buntbanden gick av hela tiden så vi fick bara upp 5 st. Jag ropade och ropade och ropade och ropade och ropade....

Jag fick värsta deppen och trodde att vi aldrig skulle få se henne igen.
Sov som en kratta hela natten och vaknade i morse med sprängande huvudvärk.

Gick förbi altandörren och såg en rörelse....What? Tittade igen, och där satt Cissan och åt torrfoder ur skålen som stått där sen hon smet!! Precis som jag visualiserat!!!
Ropade på Gubben att han skulle gå yttervägen och stänga altandörren eftersom jag var rädd hon annars skulle stick igen.

LYCKA i vår flock!!!!

Cissan tar nu igen sin "utflykt" med att sova och äta, sova och äta

Och vi är såååå lyckliga!!