Reflektion över VARFÖR man skaffar ett älskat husdjur...och tröttnar

Jag vet inte jag, men...Kanske är jag väl en sån där känslosam, mjäkig människa som inte har det där DRIVET i livet som gör att jag kan göra helomvändningar och göra mig av med besvärligheter såsom DJUR som jag har skaffat för nöjes skull men sen jag överraskande insett behöver KÄRLEK, OMTANKE och TID..
Så då löser jag problemet med Blocket-slasktratt där alla suspekta försäljningar sker.
Men djuret då? Vad har djuret för val?

Inget.

TÄNK!!!!!!!! Innan DU skaffar den minsta lilla levande varelse att ansvara för! Hela dess liv ligger i dina händer, så TÄNK, det är viktigt.

Hmmm....

Men vadå, ett BARN är väl ändå det viktigaste?
Varför då?
 Ansvaret är väl ALLTID det viktigaste OAVSETT individ?
Har du invändningar angående detta och INTE tänker att ANSVAR gäller ALLT i din omgivning så SKAFFA ALDRIG  ETT HUSDJUR!!! Och jag menar det!!!!

OCH FÖR BÖVELEN!!!! INTE ETT BARN!!!!

Jag, den mesiga, har inte sovit eller ätit som folk sen söndagen den 13 mars. .Efter att ha upptäckt att vår senaste innekatt Sissi/ Cissan lyckats komma ut i ett ögonblick av oaktsamhet, där inte matte och husse var med på noterna då gäster var i huset. Sen var Sissi borta.....Dessutom hade vi fest och inte helt nyktra...Fy för den lede!!!!

 Att leta och ropa, leta och ropa, leta och ropa........och inte få svar...är TORTYR!

-Löjliga människa, det är ju bara en katt.
Jag får väl vara en löjlig människa, men att mista nån som står mig nära är väl en stor sorg?
Eller?
Hur värderar man värme, omtanke och ovillkorlig kärlek?

Jag blir så upprörd över människor som skaffar sig djur och sen, då det händer minsta lilla i livet så har det plötsligt inte TID eller ENERGI för dem!
De skyller ifrån sig på det mest patetiska och genomskinliga sätt då det helt enkelt är så att de har tröttnat på djuret. Bara så där... Vad har djuren för val? Det kan inte lägga ut sina ägare på Blocket om DE tröttnar på dem.

Att få barn är inget giltigt skäl att dumpa ett djur man har skaffat. Barn mår bra av att växa upp med husdjur, det skapar empati. Fast det kräver kloka och ansvarstagande föräldrar, förstås. Att byta ut ett f d älskat husdjur mot ett barn säger mig att ansvaret inte räcker så långt
Att studera på annan ort....Var är problemet? En katt tar man med sig PUNKT En hund skaffar man en dogwalker till.
Eller ännu bättre, man skaffar inga djur förrän man har stadgat sig. PUNKT

Och har man stadgat sig finns väldigt få ursäkter att dumpa sitt husdjur.

Mitt hjärta värker nåt så oerhört av att inte ha rätt antal husdjur här hemma. Varje dag hoppas jag att vår Cissan skall stå på vårt altanbord och tigga om att komma in....Fast det vet jag inte om det kommer att ske.Hon är ju katt och har sitt eget sätt att tänka...

Vadan detta melankoliska inlägg nu då?

Jo, att sakna sin lilla katt så oerhört och dessutom vara dödligt orolig över att hon far illa och då se alla inlägg i försäljargruppen på fb gör mig helt....finner inte ord!
Ikväll orkade jag inte hålla mig, som jag brukar, utan började kommentera ett inlägg där två katter skulle bortskänkas pga att tid inte fanns pga de fått barn. Det var också bråttom.....

Då ruttnade jag...

Nattinatti alla godingar