Summering 2018

Ja ni, mina vänner, nu sitter jag här i vardagsrummet, brasan är tänd, ljuslyktorna likaså och med ett glas vitt i närheten låter jag tankarna gå tillbaka till januari 2018. 

På jobbet fick vi avisering om ny chef under vårterminen. Kändes jättejobbigt för mig som haft en riktig jobbig period med utmattning som följd och där min dåvarande chef ställt upp för mig till 100%. Allt har dock löst sig till det bästa med en lika bra chef som efterträdare. 

På hemmafronten kom i maj en ljusglimt vid namn Glittra in i vårt liv. Hon är en riktig dunderklump och har fångat våra hjärtan helt och hållet. Husse och hon gör stordåd i eftersöksuppdraget. Nu kan hon titulera sig spårchampion minsann! Mindre kul var det då vi upptäckte hennes faiblesse för att vilja döda småhundar och lösspringande katter...

Det som har färgat detta år har ändå varit att vi miste vår högt älskade lappis Vaski.

Jag förde en ojämn kamp med träning, massage, ultraljud och långtidsverkande smärtstillande injektioner för att vår 13-årige skulle få åldras smärtfri och vara den goa nallebjörn som var hans identitet. Men till slut fick vi ge upp en dag i juli då han inte kunde lägga sig ner utan att skrika rakt ut. Beslutet att låta honom somna in var lätt att ta då han led så svårt men saknaden efter honom är oerhört svår, och den har inte mildrats över tid, snarare tvärtom. 

Vår nalleman en vacker midsommardag

Adjö, älskade vännen min💔

Ja, och träningen, hur går det med den, tänker ni kanske?

 Ehhh, hrmf....😅

Och nu över till nåt helt annat...

Under hösten tog vi tag i vårt hussökande för säkert 100:de gången i ordningen...Vår önskan att bo på landet har ju funnits i alla år, för mig sen jag var liten, faktiskt. Vi har kollat hur många hus som helst och skrattat gott åt många av dem men ändå inte gett upp. Särskilt det lilla mysiga huset i Fagerås som verkade vara vårt paradis...tills vi kom in i huset och såg trappan upp till övervåningen...

Den som får upp möblerna via den trappan borde få guldmedalj!

Men så en dag fanns vårt hus på hemnet! Efter en viss nervspänning så är nu huset vårt och vi har att se fram emot en flytt till vårt paradis på landet senast 1 april! Fast först skall vårt "gamla" hus säljas, första visningen är enskild och sker tisdagen den 8/1. 

Gubben snickrar för brinnande livet just nu. Ja, alla smågrejer som inte blev gjorda efter vattenläckan 2015 har vi liksom lärt oss leva med. Som taklisterna som tog slut på Byggmax, det blev liksom inte av att köpa nya då de inkommit i lager. Vi upptäcker fler och fler saker som vi "glömt" att fixa som vi hur lätt som helst levt med under många år. 

Och så sist men absolut inte minst!

Ett litet barnbarn har sett dagens ljus den 28 december! Hon hade lite bråttom till världen så hon hamnade på 2018-sidan istället för 2 januari-2019 som det var tänkt. Och som sin mormor och mammi så kom hon med rumpan först. Rebell från första stund!😀 

Lilla Junia avslutar därmed vårt år i dur!

Gott Nytt År alla mina vänner!🎉🍸

Förändringar på ålderns höst...

Ja, här sitter jag nu, efter en veckas fruktansvärd press. Att köpa hus är inte bra för hjärtverksamheten har jag och Gubben fått erfara! Många turer har kommit och gått under denna vecka, inget jag vill ta upp här för det är för jobbigt för mig och Gubben och oviktigt för er så därför skall jag försöka förklara läget just nu.
Så här känns det, alltså.
Ehh...är detta på riktigt? Skall vi flytta? Till vårt drömboende?
På riktigt!?!
När?
Ja men vi har ju själva satt 1 april som inflyttning, Det borde vi kommit ihåg...
Jaha ja, just det...Kommer vårt hus att vara attraktivt? Tänk om ingen vill ha det? Hur blir det då?
Fast hus runt omkring har ju blivit sålda allihop till bra pris...utom ett.
Fasa!!!
Tänk om vårt hus inte blir sålt?
Hur gör vi då?
Ett axplock av våra funderingar just nu.

Men kära ni, ha en fantastisk 1:a advent och mys så himla mycket för på 91:an är det tomteförbud innan tisdag då fotografering av vårt fantastiskt fina hus äger rum!

Håll tummarna, folket!

Nästan husägare...men vi är coola

Gokväll, godingar!

Har märkt en sak, ja. Det verkar lacka mot jul redan den 16 november...

 I vårt kvarter lyser det av juleljusslingor både här och där och adventsstakar lyser fint i fönstren. Tänk så bra det skulle vara om folk istället hängde en sån där ljusslinga om halsen då de rörde sig i omgivningarna i mörkret? 

Gärna en sån där med blinkande renar för komisk effekt... Ja, vad är det för fel med lite glädje i dessa tider då mörkret hotar att slå en i skallen och de regnvåta, snorhala löven hakar fast under skorna som drunknande i vattnet invid en överfull livbåt för att sedan känna sig livräddade i hallen och även en bit in i köket? Även hundarna agerar lövlivräddare via fuktig och kardborreliknande päls...

Men här på Öa måste vi ändå ha de bäst utbildade dovhjortar i trafikvett ever! Igår kväll uppenbarade sig en dovhjort vid ett övergångsställe, jag stannade och där kom hans kompisar, en efter en, totalt 10 stycken på rad och vet ni, tror ta mig tusan att de tittade åt båda hållen innan de gick över! Fast det är jag inte säker på...

Det där med att eventuellt, kanske, möjligtvis, troligtvis köpa hus på landet är nu...hmphf, väldigt nära. VÄLDIGT nära. 

Vi håller dock huvudet kallt och är coola....................eller vad tusan, det där var ljug för nu har vi lagt det högsta budet och de andra har lagt ner sina bud enligt sista samtalet med mäklaren.

Fatta!!!

Vi har NÄSTAN köpt vårt drömhus. Men som sagt, vi är stencoola.

WiHIwiHiiiWiiii.......

Hör ni, ha en fantastiskt trevlig helg och ta hand om varann!

November...

Nä men hej på er, folket! Har ni verkligen lite tid över för mina reflektioner?
Gulle er!
Vet ni hur en tant på 60,5 känner sig då det är mörkt ute då hon åker till jobbet och mörkt ute då hon kommer hem? PRECIS likadant som hon känt under hela sitt vuxna liv, juh!

Hur då då, funderar ni? Jo, som om man vill ta paus och bara överleva under den mörka årstiden och poppa upp som nyfödd då ljuset återkommer. Det har funkat i alla år så det kommer säkert att funka 2019 också. Vad är alternativet, liksom?
Vid den här tiden på året då mörkret sänker sig så infinner sig samma fundering från min sida: Är inte folk rädda om sina ungar längre?
För mig är ens unge det käraste och värdefullaste en har, HUR kan en då skita i att utrusta barnen med cykellyse och reflexer? HELT obegripligt för mig! Eller att en inte tänker på att ens barn kan bli föräldralösa pga ens slapphet att inte använda reflexer då en själv är utanför dörren. För det är ju faktiskt så att folk inte heller tänker på att hålla hastigheten i området...

Men vet ni, i möra skall vi på en ny husvisning...
Ja, jag VET att vi sagt att vi skall vänta till våren men vad tusan, man kan väl ändra sig?😀
Sen har tydligen min älskade make funnit en HÄSTGÅRD som han fått känslor för...Ja va fasen, alltså, hästgården kan ju bli HUNDGÅRDEN istället, jag bryr mig inte, bara jag slipper bo i en renoveringskvart igen...och med grannar in på skinnet.

Ni kanske inte vet men jag skall bli MORMOR IGEN!!!! Och nu kommer det att titta ut en tjej, minsann! Inte så att jag ogillar killar men det finns ju så många redan så nu är det dags att tjejerna tar över😊 Mormors David kommer att bli STOREBROR och som storasyskon har man ett ansvar att leda sitt lillasyskon på rätt väg. Ett stort ansvar💗
Mormors hjärta svämmar över💗

Det där med hundar och katter
Jag saknar min Vaski så hjärtat brister titt som tätt, kan inte kontrollera det över huvud taget. I bilen på väg till jobbet då en låt dyker upp på radion, då det poppar upp ett minne på fb eller en film dyker upp i mobilen eller varje gång jag åker förbi hunddagis där han var under många år. Direkt efter att han fått somna var jag bara lugnad över att hans plågor var över men nu kommer min saknad ikapp mig när som helst och jag gråter hejdlöst av saknad.
Vår Skrållan fick somna in akut i slutet av 2016 och jag har fortfarande svårt att förstå att hon inte finns.

Men ärligt, det spelar ju ingen roll om det är människor eller djur som man saknar, de är ju individer som har en plats i ens hjärta oavsett art som spelat en roll i ens liv.
Att inse att vissa människor väljer att inte vara med oss känns förfärligt och obeskrivligt svårt att förstå, men trots detta är det ett faktum att många väljer att avgå från det levande livet frivilligt.
Kära vänner, var uppmärksamma på era käraste!
Ta vara på varann, det är en order från...

MIG!!
Kramisar💓
!

Tro inte att detta är ett partyinlägg...

Men Hej, är NI här? Kul att ni vill kolla vad jag har på hjärtat så här på fredagsmyskvällen. Har ni inget annat för er, alltså? 

Mäh! Sitter resten av familjen med mobilerna i näven, alltså? Nåja, då har väl DU rätt att läsa mina otroligt (o)viktiga reflektioner under några minuter...

Själv är jag gräsänka men inte utan sällskap då Lummi, Klinga, Cissan och Syrran är mattes nöje och sällskap. De har ännu inte fått några mobiler...😉

Men skall vi inte sova nu?

Dret på tv-n....

Den där brasan, alltså..Mysig, liksom, fast kom igen, jag är ändå vakthund,
bara så ni vet!

Under denna vecka är jag alltså gräsis då Gubben är på älgjakt. Som vanligt hejar jag på älgen! 

Fast det där är ett dilemma för mig som veggis, jag är inte militant veggis, tror inte på attack och anfall då det gäller att få folk att inte äta dödade djur. Saker måste sättas i ett sammanhang för att människor skall förstå vad det innebär att sätta i sig köttprodukter. Köttet tillverkas ju inte i kyl eller frysdisken, liksom. Köttet har ju från början varit levande varelser med känslor precis som vi människor. Och för den som inte vet, fisken har haft ett liv även den...inte växt upp i frysdisken i avlångt paket, alltså.

Jag har fått höra såååå många dumma kommentarer då det gäller mitt beslut att inte äta djur,

såsom; "När skall du börja äta kött igen då, Anja? Eller den här då: Men grönsaker har ju också levt! 

Det finns många fler men de lägger jag åt sidan. 

Men det där med älgjakt då...

Jag kan tycka att om älgjakten sköts på ett professionellt sätt, utan fylla och halvblinda dretgamla-"jägare", så är väl djuren helt ovetande om dess öde tills ett välriktat skott ändar dess liv, till skillnad från de stackars djur som tvingas åka djurtransport tätt packade med sina olyckskompisar under olidliga förhållanden till att få mötas av ännu värre upplevelser innan de skräckslagna möter döden på ett löpande band!

Köp lokalt om ni är så himla sugna på att äta ett gulligt, lurvig men dött djur. 

Nu över till nåt helt annat. 

Det där med husköp och husförsäljning, alltså...Det är ju jättejobbigt. Vi har kollat på sååå många hus men det har alltid varit nåt som inte passat herrskapet Ahlborg-Lindeberg. 

Utom Nilsby...

Där är nog Moi mer sugen än min make...

Jag älskar verkligen huset i Nilsby! Fast där finns inte den ultimata möjligheten för våra hundar och katter. Men faaan, alltså!!! Att sitta och se ut över Fryken från det nybyggda rummet...

Jesus, så jag önskar att vi skulle kunna få till nåt bra för djuren där. 

Fast...det var ju faktiskt JAG som tyckte att vi skulle vänta till våren med försäljning och husköp...

Rannsakning, Anja!

För vet ni, mina vänner, jag vantrivs nåt så otroligt just nu att jag gråter var och varannan kväll. Det är säkert!

Inte för huset, vårt hus är jättefint men bara jag tar med hundarna ut genom dörren så känner jag en otrolig leda! Jag längtar så himla mycket till att våra djur skall kunna få sin frihet på en stor tomt. 

Och så saknar jag Vaski...Jättemycket! Det gör ju inte saken bättre då alla vägar har trampats av mig och Vaskiböbb under många år. Han saknas mig så otroligt!

Men hallå, vad blev nu detta blogginlägg? 

Gnäll, klagan och sorg! 

Men, vad tusan, sånt är livet för oss alla, eller hur?

Fast ibland kan det bli lite för mycket ledsamheter. . Som till exempel att få ett mess där man får info om att en av mina kisar från förr har gått bort. Att en människa som jag har haft så nära kontakt med under alla har valt att avsluta sitt liv är oerhört jobbigt😢

Ehhhh, hur knyter man ihop detta inlägg till nåt positivt?

Hmmm...låt mig tänka...jag skall nog komma på nåt...

JO, nu kom jag på nåt!! Min Gubbe och Glittra kommer hem tidigare i möra! Då kommer mitt svårmod att försvinna, det är jag säker på för då min Gubbe är hemma så finns inga tråkigheter💓💓

Kraaaam på er, godingar och ta hand om varann! 

ORDENTLIGT, ALLTSÅ!

Snopen fredag...

Fredagsmiddag....

Jag tror att jag fått utslag av min aversion mot fredagsmysmiddagar. 

Ett psykosomatiska tillstånd av att under oerhört många år behövt fundera halva da´n på mysmat för att sen trängas bland andra hysteriska fredagsmyshandlare som är ute i samma ärende- att inhandla FREDAGSMYS, har yttrat sig i kliande skorpor i min hårbotten. 

Att sen behöva tillreda dessa f-bannade fredagsmysisar kan ju få den mest hårdhudade, heltidsarbetande kvinna till ett mindre sammanbrott efter att ha försökt få sin själs älskade att komma till undsättning med tips om nån snabblagad och god avslutning på arbetsveckan och då fått till svar; 

-Vad tycker du? 

En majoritet av Sveriges befolkning kör väl tacos, antar jag. 

Jag avskyr tacos! Hur kan man äta sån dret? Man skall tydligen kunna få plats med köttfärs, salsa, guacamole, majs, hackad gurka och champinjoner och nåt mer som ni kanske kan komma på själva, i ett skört majsskal passande i handflatan...och sen klara av att få in detta i munnen utan att skalet spricker och fyllningen hamnar i knäet, på bordet, golvet eller i munnen på hunden/arna. 

Tjena...Med böjd plasthaklapp och i nyktert tillstånd kanske man klarar detta men vem har inte samtidigt öppnat 1( 2, 3...) vinflaska/or till myset?

Men...

Idag fick jag en uppenbarelse!!! Halvvägs från jobbet kom jag på en hyfsat lättlagad och inte alltför ofta sedd, lagad och uppäten rätt i vårt hushåll! 

Lasagne.

 På mitt vis, alltså. 

Inte med becamelsås och krångel, nä, jag har fått ett fantastiskt tips från en bekant som jag kört ett antal gånger...inte många, men ändå...

Så kom det sig att jag kompletteringshandlade efter hundrastning, där förresten två av tre hundar inte ville gå ut då det regnade och blåste. Vad är det för fel på dem!!?? 

Nåväl, skit samma, jag for och inhandlade de nödvändiga ingredienserna till lasagnen typ grädde, resten hade vi hemma. Fast då jag ändå var i affären så kom jag på några andra bra grejer som vi nog behövde. Såsom en blombukett(viktigt att fira in helgen, juh) kattmat(eftersom den ena katten är kräsen i bött) och jordnötter till älskade maken(och mig om han somnar...), alltsammans till summan av 206:-. 

Dyr grädde på Coop...

Att färdas på Hammarö är numera ingen lek, man får med dödsförakt slänga sig ut i rondeller och korsningar för att kunna komma hem inom en rimlig tid, i alla fall innan mörkrets inbrott. 

Idag vann jag racet och kom hem i hyfsad tid. Låg före i schemat innan Gubben skulle anlända hemmet. 

Jag tog tag i de husmoderliga plikterna med dammsugning, plocka, plocka, plocka och utfodring av intill döden hungriga vovvar. Klockan 18.00. De kan klockan, de tokarna!

Så hörde jag Makens bil vika av in på vår gata(kan ni förstå vilket ljud den bilen avger!!!) och så dundrar han in och hojtar: Nu har jag bråttom, jag skall ju ut med jobbet nu!!

Ehhh...

Hade glömt det ja...

Men som den snabbtänkta maka jag ändå ÄR så gav jag honom en PÖSS  och rådet att beställ nåt riktigt DYRT.

Själv har jag spolat lasagnen och i ugnen ligger en sötpotatis och en lök och svettas tillsammans med lite olja. Det kan de göra ett tag till, för jag har ju en blogg att sköta. Ja, herregud, det är väl ändå inte maten som bestämmer över oss människor!

Kram mina kära goingar och sätt inte tacosen i halsen!

Livet runt 60

Nä men hej, mina vänner!
Nu minsann sitter jag ner och har lite tid över för lite bloggande. Kan beror på att min Gubbe nyss for ut på eftersök på påkört vilt...

Det där med tid....

Då barnen för länge sen flyttat ut och vi har ett hushåll på två(2) personer så borde jag väl ha massor av tid över för alla mina hobbies, eller?
I de bästa av världar så vore det så...
Men...
ICKE!
Vi jobbar och rastar hundar.

PUNKT

Nä, nu är jag allt lite dramatisk men det där med tid är ett dilemma, svårt att lösa, helt enkelt. Men vi har förhoppningar på en lösning och det är att flytta.
För vårt fortsatta välbefinnande har vi nu fått vårt hus värderat och också gjort klart med ett samarbete med mäklaren. Vi har inte bråttom, nu stundar vintern och om vi inte får napp på nåt bra boende på landet innan tjälen så får det vänta till våren.
Varför, undrar ni säkert...
Men hallå, alltså!! Jag måste ju ha med en massa växter från trädgården, juh!!!
Tex bröllopspresenten från jobbet-den fantastiskt vackra rosen Karen Blixen, morsdagspresenterna-pionen och rosen, sen alla dagliljor som skall delas! Ja, ni förstår dilemmat, eller hur?


Vi älskar vårt hus så himla mycket!!!! Vi har verkligen fått till det på VÅRT sätt och vi är så himla nöjda med resultatet!
Om det stod på en annan plats ute på landet...utan grannar inom behörigt avstånd så skulle det vara perfekt! Våra hundar skulle slippa känna vakta hela tiden, framförallt Lummistumpan...
 Inte så att vi är folkilskna eller så men i vår ålder känns det lite akut att kunna få möjlighet att förverkliga vårt drömboende innan det är försent. Vi är ju inga ungdomar direkt, Gubben och jag och därför är det viktigast just nu att få ett boende där våra hundar och katter kan må bra och därmed VI, för DET är det viktigaste i vårt liv.

Nu över till nåt helt annat..
Det där med helgmiddagar, alltså.
Nu har jag för vilken gång i ordningen handlat SAMMA saker som alltid på Willys. En bra butik, inget fel på den, men ärligt, varför är det så himla svårt att komma på nåt nytt inom matskapandet? Jag köper samma, samma ingredienser varje gång!
Min dotter är kock och fantastiskt finurlig med tips och recept, men vad hjälper det...hennes recept fastnar inte i mitt hövve, helt enkelt, även om jag önskade det.
Jag är väl inte tillräckligt matintresserad, antar jag. Mer än att äta, för midjemåttet har inte krympt...

Så nu vankas POTATISGRATÄNG innehållande en 3:a grädde och lite piff av Bonjourost med vitlök och soltorkad tomat. Det där med osten kom jag på alldeles själv och är fantastiskt stolt över😀

Undrar just hur många potatisgratänger jag gjort på helgdag under alla år? Eftersom jag inte är nåt mattesnille så får väl denna frågeställning bli en gåta som aldrig blev löst....
Fast...vem bryr sig?
De var fantastiskt goda, feta som f-n!

Ha det gött mina vänner!

Höstkänning...

Tjoho, nu är jag här igen!
Vet ni, idag har jag inte gjort nåt vettig alls!! Slöat, helt enkelt. Jag slöade mig tex  igenom en gräsklippning, så till den milda grad att gräsklipparen dog...Tur att vi hade två...numera bara en.
Annars har jag mest vallat katter och hundar, njutit av den sista blomsterprakten i trädgården, kanske den absolut sista om vi får som vi vill och flyttar till Lindrågen...
Men att slöa är tydligen inte nyttigt för mig eftersom jag blev överfallen av en enveten huvudvärk i eftermiddags.
Så kan det gå.

Men tillbaka till trädgården...
Det är BÅDE vilsamt och en aning vemodigt att se växterna göra sig redo för vintervilan. Vissa strävar på, vissa har sin höjdpunkt nu eller om ett tag. De grälla färgerna är ett minne blott.
Jag gillar hösten, den där hösten som har vackra roströda färger, som ger ett nästan självlysande sken då solen är lågt stående.
Idag är en sån dag💓

Skenet över skogsdungen brukar vara magiskt,
idag var det halvmagiskt...

Mina frösådder har överöst mig med frukt och grönt förutom skärbönorna som bara gav en j-a massa grönska! Rankorna höll på att välta förrådsväggen...hmm, där överdrev jag nog något litet...men ni förstår säkert...😜Någon blomning och därmed bönskidor såg jag inte till.

Jag brukar ju ha en chiliodling på gång och så även i år. Som vanligt webbshoppade jag fröer eftersom där finns riktigt kul sorter av ALLT. Som tex Chili chocolate...DEN var en riktig dyring, påsen kostade runt en 50-lapp och jag var skitnervös att inte nåt av de 5(!) fröna skulle ta sig. Sådde som vanligt alla frön i februari, och kände mig attans präktig då jag satt i små pinnar med sort och styrka i varje plugg. Tyckte att jag gjorde allt rätt men hur man än gör så har man ändan bak, som min mamma sa.
Jag planterade tidigt ut aubergine, squash och chili i en pallkrage. En paprika också, då jag tänker efter. Tomaterna är ett kapitel för sig.
Det växte så det knakade! Ojoj, så nöjd jag varit. Så kom den tropiska värmen och jag fick vattna två gånger om dan. Aubergineplantorna orkade inte så de kasserade jag snabbt, squashen växte dock som ogräs, likaså chilin. Men så var det nåt som jag inte kunde känna igen...En planta med några frukter som liknade paprika fast mycket mindre...så jag har låtit den där plantan vara i fred så paprikorna skulle växa till sig men det har gått trögt. Vet ju att jag sådde några frön paprika...

Samtidigt har jag febrilt letat efter Chili chocolate utan att finna nån pinne med rätt märkning. Sååå jag har förlikat mig med att min 50-lapp har rykt. Inget att göra åt, liksom. Har ju hur mycket chíli som helst ändå.
Så kom det sig att jag idag tog mig en riktig titt på alla mina plantor och kan ni tänka er, den där "paprikaplantan" är ingen paprika utan CHILI CHOCOLATE men med en skylt där texten är utraderad av idog bevattning! Men jädrar vilken lurig form den har!

Chili chocolate💓Visst är den lik en paprika?

Här är den "riktiga" paprikan

Orange wonder, het som tusan

...och en till, det finns ytterligare plantor lite överallt
eftersom påsen var smäckfull av frön...

Trots att vi inte på något sätt är färdiga med budgivning och eventuell flytt så har jag idag planerat vilka växter jag skall dela/ta med mig. Visst är jag lurig?
Här kommer ett axplock:

Bolltistel

Höstflox

Höstsyrén

Snöbollsbusken(vete tusan hur jag skall f¨å med mig den?, Kanske får offra den?)

Kärleksört. Är inte så förtjust i den, tycker den är
ganska tråkig men förgyller trots allt hösten mycket länge.

Och här ni!!! Vår bröllopsgåva från jobbet!
Karen Blixen skall med oss var vi än flyttar.
Den har blommat 3 ggr under sommaren trots torkan.
Fantastisk ros💖

 Rätt som det är så tar jag mig en tur till Alsters herrgård ty där jobbar min dotter som kock. Hon har inte brytt sig om att ta körkort så därav mina utflykter. Och tänk så vilsamt det är att efter en arbetsdag vandra runt i omgivningarna och bara insupa idyllen. I fredags insöp jag lugnet så himla mycket att min dotter messade mig och frågade vart jag var, hon stod vid bilen sen en lång stund...

Fåren av rep

Blomsterprakt

Nu kom Gubben hem så nu skall vi umgås!
Gör det ni också, vettja! Men inte med MIN gubbe , alltså...

Kraaam på lörda´n!

Förhoppningsvis lantisar

Hej mina godingar!
Om ni inte redan har fått fredagsfeeling och är på G för fest och galej så har jag lite i hövve att förmedla...
Ni som känner mig vet väl vid det här laget att jag är gräsänka...

Ingen har väl undgått att jag och Gubben går i flyttankar PÅ RIKTIGT. Att bo i 6 r o k med en liten sketen tomt då man är 2 pers plus en jäkla massa husdjur är ju helt bort i stöll, eller hur? Litet hus och stor tomt är ju mera rätt enligt sunt förnuft och vi är ju förnuftiga människor(enligt oss själva i alla fall...).
Sista ungen flyttade för...hmmm...JÄTTELÄNGE sen och direkt efter detta har huset fyllts upp med hundar istället. Katter har vi alltid haft. Villaidyllen har funkat bra med toleranta grannar som vi haft ett bra förhållande till.
Men...
Jag har alltid känt mig som en utomjording i detta villaområde under mina 22 år men ändå inte vantrivts. Långt ifrån. Jag är en anpassningsbar människa som inte fäster mig alltför mycket vid petitesser. Det finns många fina minnen...Men ändå...jag har aldrig känt mig riktigt hemma.
Som om jag var en tillfällig gäst. Vi har under perioder gått på husvisningar men aldrig känt att rätta huset funnits för oss...förrän nu...
Återkommer till det...'

Jag är uppväxt i ett flerfamiljshus i Kil och har efter det bott i lägenhet tills jag träffade min själs älskade en sen kväll i november 1996.
Då vändes mitt liv upp och ner...
Han hade ett hus där jag behövde sätta min prägel och det fick jag. Inte helt lätt efter att alltid bott i lägenhet.

Men..

Vi har renoverat flera gånger om under våra år och jädrar så fint vi fått det! Att lära sig att kompromissa om allt och inget har vi lärt oss och vårt förhållande har stärkts för varje motgång.
Vilken tur att vi gick kurs del 1 innan vattenläckan 2015..

Under 6 mån bodde vi på övervåningen utan spis, tvättmaskin..etc...
Men vi tog oss igenom den också om än med svedda nerver och ett stundtals trasig förhållande.
Vi är riktigt stolta över att vi klarade denna fruktansvärda tid.

Och...

Vi får väl tacka vår hämndlystna gatupolis till granne att vi aktivt tog tag i sökande efter nytt boende. Fast det tar emot eftersom hon har vidrigt, kränkande och ogrundade anklagelser att delge oss.
För...
Jag hoppas att den som köper vårt hus har ryggrad och säger ifrån annars tar hon över! Hennes man är en mes och vet nog inte ens vad hon har för sig...

Jag, Gubben och alla djuren har planer om att flytta ut på landet och vi har idag lagt ett bud!!
Ja jädrar, nu är det på riktigt!
Håll tummarna för oss mina vänner!!¨
...och även DU, min spionerande granne, för jag vägrar lägga bloggen privat pga en sån som du.

Ha en trevlig helg ni som är mina vänner!
Puss å Kram!!!

Dur och moll...

Nä men hej, vännerna!
Nu skall jag erkänna en sak för er...jag sitter på glasaltanen och har INFRAN på!!! Eller hur är det knasigt? Värmerekord heeeeela sommaren och jag har njutit så otroligt men så blev det kallt, bara så där, liksom... Är jag en mes som inte klarar väderomslag, eller?
Visst ja, det har jag ju aldrig klarat av eftersom min efterhängsne Mr Ehler Danlos satt P för normalt fungerande kropp hos mig. Glömde bort det för en stund...Nåja, det finns folk som har det värre...fast vad hjälper det mig då jag vill göra saker jag inte klarar av längre?
Men vet ni? Ibland så skiter jag i onda fingrar etc och kör på ändå!

Som då jag fick en vision av ett nyhetsställ på bibblan utan att ruinera mitt konto, och  återvann därför ett tidningsställ där snoddarna som höll tidskrifterna på plats försvunnit som av en slump...
Liknande snoddar har varit omöjligt att får tag på men så kom min käre make till undsättning och hävdade: Kan du inte köpa gardinsnodd?
Ehhh....VARFÖR kom jag inte på det själv????(kanske för att du inte orkar spänna snodden, stupid woman?)
Sagt och gjort, köpte snodd på Jysk.
Men...
Vem spänner snodden?
Lösningen? Jag gjorde det själv!  Ja, vad tusan, inte kan man väl be folk om hjälp hela tiden för skitsaker heller! Det blev attans skitbra och värken i mina fingrar får jag väl se som ett bevis på att mitt jobb är mitt kall. Eller så är jag dum i huvudet som inte ber om hjälp...Skit samma, det blev bra!

Är sååå himla nöjd med "min" bibbla!

Att ha mist sin första vovve har satt sina spår i mig och det ordentligt! Ni som aldrig haft ett husdjur kan gå och koka kaffe eller tvätta bilen för nu kommer det saker som ni inte förstår, eller VILL eller KAN förstå.

Min Vaskiböbb har nu varit en ängelvovve i drygt en månad. Saknaden kommer i vågor och inbegriper gråtattacker från ingenstans! Ibland kan jag prata om honom utan att bli känslosam, men så helt plötsligt, utan förvarning, kommer saknaden och därmed sorgen och tårarna.
Så är det att ha husdjur och då ingår både glädje och sorg. Vill aldrig vara utan husdjur då de ger så mycket glädje och villkorslös kärlek!

Att inte få ha Vaski vid min sida känns fortfarande inte helt sant...

Vår Klinga fick skivepitelcancer förra året och opererades för detta. Alla framtänder och del av tandben i överkäken opererades bort. Jag har sett att hennes framtänder i underkäken har sjunkit in och även hamnat på sned och därför slog katastrofhjärnan igång då årskollen skedde i fredags.
Men tänk, det var falskt alarm! Bästa vettarna hävdade att jag inte behövde vara orolig över varken det ena eller det andra.
Klingas medicin för tassproblemen har biverkningar i form av tandköttsinflammation och urinvägsinfektion. Klinga har båda. Men inget dödligt. Ny tid för röntgen och biopsi är bokad för säkerhets skull...men matte har fortfarande katastroftänk...

Klinga, duktiga tjejen hos vetten!

Här på Öa är det höst. Jag har ställt in chilin och paprikan på glasaltanen för vidare mognad. Helt otroligt vilken sommar det har varit! Bönorna dret sig dock, det blev bara grönska, inga bönskidor.
Men tomaterna...herreguuud, som det växer! Och jag är den enda som gillar tomater i huset...
Har gett bort till dotterns familj men det mognar ju nya tomater hela tiden.
Ja jösses...

Present till dotter och familj

Nästa vecka skall vi kolla ett nytt boende. Jag HOPPAS att det är VÅRT nya boende. Spänningen stiger...

Min man, Ziggy Stardust

En morgon för en tid sen då jag och Gubben satt vid köksbordet så märkte jag ett sällsamt skimmer i hans skäggstubb. Gnuggade mig i ögonen ifall jag mot förmodan hade nåt sömngrus kvar som kunde spela synen ett spratt men icke, han glittrade så fint framför mig så jag var tvungen att fråga om det var så att han börjat använda makeup på äldre dar. Han tittade emellertid oförstående på mig och gick sen och kollade fejjan i spegeln och jovisst, lite här och där glittrade det så vackert! 

Detta, hans glittrande har varit en ständig källa till glädje-för mig, kanske mindre för honom, men han har bedyrat att han inte har nån tanke på att bli dragartist utan glittret måste hamna i hans nuna på nåt för honom okänt sätt. Jag har dock påmint honom om att han haft en glitterperiod tidigare men detta har han skyllt på sin vid den tiden tonåriga dotter. Då kunde det hända att han kom till jobbet med babyblått glitter i ansiktet...

Detta glittermysterium har varit ett diskussionsämne under en längre tid och vi trodde för ett tag sen att vi kommit på lösningen.

 Under nån av mina pysselorgier piffade jag glasburkar med glitterlim som förvaring av bomullsbollar och tops. Såklart var det därifrån han fått sin makeup!

 I och för sig så har aldrig JAG fått nåt glitter i ansiktet då jag öppnat burkarna men jag har väl haft tur...eller otur, beror på hur man ser det.

Att han inte har glittrat i grönt eller blått är ju också nåt att fundera över...

Sen vi kom på denna geniala lösning har han ytterst försiktigt tagit i burkarna ty han vill med bestämdhet avsluta sin period som androgyn. 

  

Igår märkte jag att han hade glitter i nacken! Hur är det möjligt att lyckas ta på precis FEL ställe på burkarna, dvs på mönstret, om man vet att man därefter kommer att tindra som en julgran? 

Han hävdade dock att han ICKE tallat på burkarna över huvud taget under hela dagen. 

Så var vi tillbaka på ruta ett. 

Hmmmm......

Så kom det sig att jag fick städdille idag. Ett stort ett! Jag dammsög golven, sofforna och k u d d a r n a i TV-soffan....

En av kuddarna var misstänkt oglittrig jämfört med den andra. 

Att se på TV liggandes i soffan är min mans största avslappning. Om inte platsen är upptagen av en hund så är det den vänstra delen som är hans favoritplats. Där ligger kuddarna som egentligen är julkuddar men som jag glömde eller inte orkade ta bort i julas. 

Kolla kudden till vänster, nästan glitterfri

Jag behöver nog inte vara rädd att min käre make börjar låna av mitt ack så magra sminkförråd, men om han nu skulle ha funderingar åt transvestithållet så får han baske mig köpa sitt eget läppstift!

The husvisning

Så var då dagen inne! Med fjärilar i magen for vi mot Karsbol Svenserudsängen. Kändes positivt att restiden var en grisblink. Vi tog av vid skylten Freden och vägen förändrades raskt till en grusväg med mittremsa av gräs. Äsch, sånt går att åtgärda, sa vi. Glada i hågen fortsatte vi tills vägen tog slut.
 Och där stod den, den lilla, fina stugan med pelargonior på trappan och i fönstren. Visst såg tomten mindre ut än på bilderna(knepigt, det borde vara tvärtom juh...) men stor del av tomten var ängsmark och bara att slå ner.
Mäklaren kom och vi steg in i stugan. Jättefin liten hall i vit panel och sen kom köket. Också det i miniformat men fint renoverat i milda färger och VEDSPIS!!! Åhhh.....

Från köket fanns ett fint litet rum där jag i huvudet försökte få in vår ena divansoffa...Där fanns möjlighet att sätta in kamin men då skulle det stjäla utrymme från rummet. Nåja, det finns ju möbler på Gubbens jobb Mio, tänkte jag.
Från andra sidan av köket kom man till dusch och toa, gissa formatet? Rätt! Miniformat! Men också det väldigt fräscht och fint i ordning.
Så kom en pytteliten(vad annars) hall och så en dörr till övervåningen.
Gubben gick först och öppnade, vi drog samtidigt efter andan, sa sen: Oj, varpå mäklaren sa: Det är ni ensamma om att ha sagt...
Gubben började sin klättring uppför trappan, jag svalde och följde efter.
Med en djup suck av lättnad och på darriga ben var vi uppe och fann oss stå i ett fint allrum, i och för sig med en takhöjd och takbjälkar som krävde eftertanke vid hastiga rörelser men ändå i fint skick. Men vägen dit kändes som Nu skall vi gå på Tigerjakt...
Att få upp möbler till detta rum torde vara en gåta utan lösning...

Antagligen har utrymmet varit ett förråd eller skafferi

Att gå uppför gick hyfsat men NERFÖR!!! Vid de sista 4
trappstegen tryckte jag händerna mot väggarna och tog jätteklivet!!!

Gubben lånade en tumstock av mäklaren för att klura på om det gick att bygga en ny rak trappa, tumstocken glödde nästan men tyvärr hjälpte det inte. Murstock på höger sida och vägg 1 dm från dörrposten på vänster sida.
Såååå...vi letar vidare efter vårt drömtorp. Men som vi sa i bilen därifrån; Det var i alla fall kul att drömma en stund!
Vi får väl bo kvar i vårt alldeles för stora hus ett tag till. Om vi går vilse eller tappar bort varann så har vi ju alltid mobilerna i vår omedelbara närhet så vi kan spåra varann😉

14 år

Grattis på 14-årsdagen, min Vaskiböbb💓Jag hoppas att du fått korv-och leverpastejbakelse där uppe på gröna ängarna. Ditt favoritsmask alla födelsedagar!
 Vi har ju fått göra om firandet lite här eftersom du inte deltar som du gjort i 11 år. Att urnan med din aska står i hyllan med dina kompisar är inte riktigt samma sak, liksom....

Tjejerna har firat dig med att äta varsin Vaskibakelse. Det uppskattades, kan jag säga. Jag gjorde en film men den blev dretkass och då jag skulle göra om den så hade de redan ätit upp, du vet ju hur glupska de är, tjejerna.

Ja du, mattes pöjk, du skulle se så många äppelkart som ligger på marken under äppelträdet! Nu finns ju ingen Vaski här som smygpallar äpplena...

Och tänk så många mogna tomater jag har på mina plantor! Det har inte hänt sen du kom till oss som vår gosegris för 11 år sen.

Fast helst av allt i världen skulle jag vilja ha dig här pallandes både tomater och äppelkart för glatta livet för vad är väl några äpplen och tomater mot att ha dig här?

Ja du Vaskipöjken min, det är inte så himla kul för din matte idag, hon har vatten i ögonen hela tiden men du vet ju hur hon är, ögon som vattenkranar för allt, glatt som sorgset, så fortsätt fira nu Böbben min och hälsa alla från matte, husse och tjejerna.
De skickar förresten grattisar till dig!

Kram/Matte

Livet på Abborrvägen...

Då livet är tungt och sorgset så tar jag till det som för tankarna till annat, såsom nåt kreativt tex att skapa i betong eller dekorera i trädgården. Det är en sällsam känsla att låta de sorgsna tankarna vila till förmån för det kreativa sinnet. 

Köpte några förnicklade fat på loppis för 20 spänn, tårtkartongen
har jag tiggt mig till på ett kalas...

Tada! Tänkte först göra en koppelhängare av "tårtkartongen"
men har ändrat mig, den skall bli en blomhylla. Tror jag....
De får brinna ett dygn till sen skall de få ärgig eller rostig patina

Slängde med den här smidesgrunkan då jag var på loppisen.
Det fattades nåt i hålen men det fixade jag med 3 st 1,5 liters petflaskor,
delade på mitten och fyllda med betong. 

De har billiga solcellslampor på Coop!

Det har nu gått en och en halv vecka sen vår lurvige vän fick somna in och jag har förlikat mig med att aldrig få ha honom i knät, aldrig mer komma på honom med att sno min macka eller smygäta halvmogna tomater från tomatplantorna. 

Jag har kollat på alla filmer där han tokar sig och jag har kommit på mig med att sitta och skratta åt hans upptåg. Har gjort en bildmapp med alla bilder på honom sen han kom till oss för 11 år sen. 

Jovisst, jag har tokgråtit emellanåt, men jag tror det har varit terapi för mig att vältra mig i alla bilder och minnen. Nu har jag lindat in hans minne i bomull för alltid. Snart kommer han att få sin plats i samma hylla som hans pälsklädda vänner som farit till de gröna ängarna före honom. 

Det som är smärtsamt är att se är hur mycket Klinga saknar honom. Vill inte äta och knappt gå på promenad. Även Lummi har ändrat beteende och ligger på hans favoritplats t o m om natten. Glittra är som vanligt hon...tokfian. Men de vänjer sig väl till slut.

Tjejerna💓💓💓

Min favoritblommor, dagliljorna börjar alltmer att slå ut! Kan inte se mig mätt på dem. 

Att sitta och tomglo i bersån är min favoritsyssla.

Som om det inte var nog...

Att just ha lämnat sin bästa väns jordiska skal på en filt i ett kalt rum på veterinärkliniken för att bli endast ett minne gör att man inte tänker på vad som finns i brevlådan vid hemkomsten utan man tar brevbunten och går in med tårarna rinnandes. 

Ögnar endast igenom framsidan på kuverten, där är det gamla vanliga förutom ett kuvert med båda våra namn på. Struntar i alltihop och försöker att inte gråta ögonen ur mig. Husse likaså. 

Så kommer natten. Sover ca 3 timmar. Vaknar. Inser att det inte går att somna om och smyger därför ner på bottenvåningen för att inte väcka maken som skall jobba.

Ser brevbunten och tänker att det är väl lika bra att kolla vad det är. Kanske en inbjudan eller nåt?

Öppnar kuvertet och upp flyger fruktansvärda anklagelser rakt i synen på mig! Gallan dryper från början till slut i ett brev, där skribenten säger sig vara talesperson för ett "granngäng".

Vi anklagas för att ryta och skrika åt hundarna oupphörligen. Både utom-och inomhus. Hundarna skäller hela tiden dag som natt. Både ute och inne. Vi är klockade på våra promenader och då skäller hundarna HELA tiden. Kl. 23.00 rastar vi våra hundar för natten och det är helt fel för  alla vaknar över oväsendet. Då borde vi låta hundarna göra ifrån sig på tomten...

Vi har också skrivit på sociala medier att vi skaffat hundarna för att skrämmas och att vi är experter på hundar.Det raljeras över att jag klickertränar hundarna utan resultat. Vi baktalat grannar i vårt område. Vi är en skam för hundägarskap och borde anmälas till Djurskyddet(?) Barnen i lekparken är jätterädda för våra hundar och det borde vi ju begripa att vi inte är lämpliga som hundägare! Hundarna mår ju uppenbarligen jättedåligt! Vi får också tipset att lära av alla andra trevliga hundägare i området.

För dit hör inte vi.

Dessutom har vi tydligen skaffat EN HUND TILL! 

Oj, glömde en grej, vi super också!

Måste hämta andan lite....

Efter att ha frågat vår närmaste granne om vi och våra hundar stör dem så tittade han frågande på mig och frågade:

 -Hur då? 

-Ja, att de skäller väldigt tex? 

Nää, vadå? Det gör det väl inte!

-Jo, men Lummi är ju jobbig med sitt skällande.

-Jovisst, ibland så, men hon skäller inte då hon är ensam hemma.

-Men hojtar och gapar vi med hundarna?

-Näääej, hur menar du?

-Men att vi hojtar arg på dem om de springer ner till staketet och skäller på passerande hundar?

-Men det måste man väl få göra? Man måste ju får ropa på sina hundar precis som man hojtar på sina ungar som inte kommer direkt och då måste man ropa igen.

Jag berättade då om brevet och han blev helt förstummad. Och sen sa han: DETTA står inte vi bakom, det skall du vara säker på! Men, vem kan vara så elak i vårt grannskap?

Ja, vem kan vara så elak på vår gata? Och så bitter? Eller avundsjuk? Eller hatisk? Och varför?

Min gubbe och jag har en aning men håller det för oss själva, men min göbbe skall ta upp detta med sin kollega som är polis. Såklart finns inget att göra utifrån ett anonymt maskinskrivet(dåligt formulerat) brev, men om trakasserierna fortsätter så ligger brevet i tryggt förvar i en låda...Bara så du vet, skribenten, om du spionerar...

Ja ni, kära vänner, detta är läget på vår lilla idylliska villagata.

Kram i massor och ta hand om er!

Vaski 28/7-2004 - 8/7-2018

Hej mattes pöjk!

Har du kommit fram till de gröna ängarna än, mattes Vaskiböbb? Tänkte ifall det är kö, eller nåt...
Hoppas det finns äppelträd, tomat och chiliplantor så du kan palla så mycket du vill, min Vaskipöjk. Däruppe finns inga magknip, vettu. Jag vet att jag var tjatig på dig om det där med vad som är för hundar och vad som är för människor, men du hade lite dålig koll varför du ville upp och bajsa flera gånger om natten efter dina raider i trädgården bakom ryggen på mig.

Ja, du Vaskiböbb, det är väldigt tomt efter dig, tjejerna ligger på din plats i hallen, du vet på graniten som är så sval och skön. Klinga är sorgsen, men var inte orolig, vännen, hon har Lummi och Glittra som kan putsa morrhåren och tvätta öronen på henne.

Och din mattemor försöker tänka på dig som den du var, en barnslig och pigg kompis som alltid var sugen på att lära sig nya saker. Inte vill jag tänka på hur ont du hade under din sista tid, det hoppas jag du också har glömt. Varför tänka på tråkiga saker, vännen min?

Minns du då du kom till oss som 3-åring? Ganska tjock om magen men vacker som bara du kunde vara! Och den där tjocka magen försvann fort då du fick träna. Sen var du bara vacker!
Och hur jobbigt du tyckte det var att gå på "utbildningspromenad" med mig? Du fick ju inte göra nåt som du gjort förut. Inte skälla och hoppa efter andra hundar, fulhundar, som du kallade dem. Att gå ordentligt i koppel var inte din grej heller. Men du var den mest läraktiga hund jag träffat, även om jag inte tyckte det då..
.Ibland vet du, var jag på väg att förtvivla. Som den gången du fick nos på nåt i skogen och drog mig rakt in i en gran! Kommer du ihåg det? Tror du skrev om det i din blogg, faktiskt.
Eller den gången du kastade dig in i en häck och ditt koppel drog mitt finger ur led? Fast du gick  väldigt fint på väg hem...
Ja, jösses, så många minnen vi har tillsammans, du och jag. Tänk så stolta jag och husse var då du skötte dig så bra på kurserna! Det där med att träffa andra hundar var det ju lite si och så med, eller hur? Men du överraskade oss med ett exemplariskt uppträdande! På kurserna, alltså...Under prommarna var du fortfarande draghund och skällde på hundar. Det var Strängmatten som kom med tipset att anmäla dig till hunddagis. Kommer du ihåg henne? Lummis förstamatte och mattes dotter. Du tyckte ju att hon var jättesträng då hon tränade dig, ha ha! Tittade på henne med den särskilda blicken, liksom i ögonvrån.

Dagis, ja. Där har du varit i 8 år, tänk vad åren går! Så bra du haft det där. Efter några år fick du förtroendet att ta hand om nyingarna så de skulle känna sig trygga. Min pöjk dä! Undrar om inte du var fröknarnas favorit ändå? Alltid vänlig till sinnet även om du gruffade ibland men vem gör inte det? Vem som helst kan väl vakna på fel sida nån gång? Även då du började bli gammal(förlåt) och stel så sprang du fram till dagisdörren på morgonen ivrig att komma in.
Tror du inte att dagis gjorde att du höll dig pigg extra länge? På äldre dar märkte jag att du var piggare efter en dag på dagis än om du hade varit hemma med oss. Där fanns så många fröknar som busade, tränade och gick långprommar med dig men hemma fick du inte samma uppmärksamhet, du fick ju dela den med tjejerna.

Vet du egentligen vilken charmör du var? På tjejfesterna var du medelpunkten, du din store lurvige klump låg i knät på "mina" gäster. Och de bara älskade dig!

Du har haft jobb också. Ett viktigt jobb som eftersökshund. Du och husse var ute på uppdrag och du var strålande såklart! Du lämnade över uppdraget med beröm godkänt till tjejerna då du blev 11 år och pensionär. Det var du värd, min goe guldvovve.

Och som du tog hand om lillsyrran Klinga! Du har tagit hand om henne som drängen Alfred gjorde med Emil. DU å ja, Vaski, ja DU å ja Klinga, såg det ut som ni sa till varann då ni putsat varann färdigt.
Klinga hälsar förresten! Hon ligger här intill mig i soffan. Hon verkar fundera lite på varför du inte kommer hem från dagis. Klockan är ju vid den tiden nu. Hon finner sig skall du se. Ni kommer ju att träffas då det blir hennes tur att fara till Regnbågslandet. Fast jag vill gärna behålla henne många år till, om du ursäktar...
Jag har plockat ihop lite justa bilder av dig. Alla kan inte få plats för den är nog 500 stycken minst. Hoppas du tycker att jag har tagit de bästa. Ursäkta att de ligger i oordning men jag orkar inte sortera dem rätt just nu.

Övning med tjejerna

Det där tyckte du INTE om! Det var du
då du skadat bröstmuskeln

Godissök var du världsbra på!

Åhh, detta var en kul dag! Du fick visa ditt dagis för
din fina hussemor och tjejerna! Hundpromme var det också!

Så högtidlig du ser ut på din 12-årsdag!

Hundpromme med några av Vallarjäntans alla lappisar.
DU, Förstamatten och Klinga främst.

Spadax! Det gillade du!

Tjejfest och dags för knähäng

Långpromme med matte och frost i skägget

Husse tränar dig, Lummi och Klinga

Bästa utkiksplatsen

Du fick en grisis men tyckte den var halvkul...

Höstpromme

Selfie

Här fick du spel, minns jag! Rullade runt och hade dig

Här är vi på juldagspromme

Tjejfest och här är du på väg upp i soffan

Ett av dina många veterinärbesök, ett lyckat...

Kommer du ihåg det här då? Vi bodde på övervåningen
och ni fick mat utanför toan. Dumma vattenläcka!

Så himla fin du var i det täcket! Det skall sparas för alltid!

Busvovvar!

Hade du hunnit palla nåt äpple än?

Jaha, dags för nästa knä!

Ett veterinärbesök igen, också lyckat...

En midsommarafton vid vänern

Balansbollen hann du inte använda så mycket

HA!! Där kom jag på dig!

Ja du Vaskivännen, som jag sa så finns det hur många foton på dig som helst, du är lika fin på alla.

Jag kanske hör av mig längre fram!
Massa gosekramar från din mattemamma