Mellandagar

 God fortsättning, min godingar!

Nu skall ni få höra...eller läsa, såklart, men jag och Göbben har fått en stjärna i himlen! Jojomensan! 

Så här var det; vi skulle tanka på Lambergets INGO och det är JAG som har INGOkort, Göbben har nåt annat kort...Nåväl, då jag tagit av tanklocket så hörde jag ett pipande som jag inte kunde lokalisera förrän jag skulle sätta in mitt kort och det satt ett annat kort i "vad det nu heter"grejen(fattar ni hur lost jag är som inte vet vad grejen heter?). Jag tog ut kortet och gav det till Göbben med ordern :googla namnet. Det gjorde han och ringde upp ägaren. Kan ni förstå hans glädje? Vi for och mötte honom för att överlämna hans Skandiakort. Han sa att han skulle ge oss en stjärna i himmelen! Vi väntar och funderar på när denna stjärna skall få verkningar för oss...Äsch då, vi känner oss bara nöjda med att han fick tillbaks sitt bankkort. 

Julen... 

Ja, nu är julhelgen överstökad och förhoppningsvis är mellandagarna en enda härlig vila. Vår jul är lugn och vilsam efter alla år med skjutsande och hämtande av våra ungar till höger och vänster, ja så som livet ofta är då hyfsat mognad man och kvinna träffas och barn finns med som extra bonus. De har ju sina vanor från sina "tidigare" liv som man skall försöka tillmötesgå för att göra livet så ljust som möjligt för dem. Då får ens egna liv stå tillbaka tills de är vuxna och gör sina egna val. Taxi Abborrvägen 91 lade därmed ner sin verksamhet då våra ungar fick egna boenden. 

Vi saknade dock att få rå om våra ungar i lugn och ro utan stress över att de skulle vidare ...

Så...

Därför startade vi en tradition att bjuda våra barn med respektive och deras barn, dvs Göbbens barnbarn på julfrukost för att få ha dem samlade hos oss för att äntligen få rå om dem, det hade vi ju inte haft möjlighet till under alla år då de skulle fira hos sina andra föräldrar och släktingar. Jag gjorde en kontinental frukost eftersom inte alla gillade julens alla rätter. Men också risgrynsgröt på mitt sätt då den var önskad av bonusdottern och hennes pojkar och gubbens barnbarn, för den där köpegröten är inte ätlig, enligt mig💀

 Så himla mysigt det var och vi såg fram emot detta inför varje jul!

Men...

Tyvärr så har denna tradition fått utgå hos oss. Min bonusdotter har numera tagit över julfrukosten och då är vi tillbaks på ruta ett, eftersom Göbben har sitt jouruppdrag på eftersök under julhelgen sen alla år så vi kan inte åka hemifrån då han kan bli utringd när som helst. Han kan inte ha bössan liggandes i bilen i ett bostadsområde eftersom detta naturligtvis är förbjudet och att dessutom ha nån av våra hundar liggandes beredda bak i bilen. Och hur skall jag ta mig hem om han behöver åka iväg? Så oerhört ledsamt, men så är livet😥Att strunta i ett påkört djurs lidande finns inte i varken hans eller min värld! Men...jag tänker så här, det finns ju hur många dagar som helst att träffas på för jag saknar att få ha alla samlade hos oss💓

Så...

Med förhoppningar om att vi i fortsättningen skall kunna träffas hos oss på Fiskvik!

Glittra med sina valpar hälsar God Jul!

Snön har vräkt ner och jag är hyfsat nöjd eftersom jag antagligen blev född i fel kontinent. Tyvärr fattade inte mina föräldrar detta... HUR kan nån hamna i detta snöhelvete? 

Vår böbbelköpp har också lagt ner. Ärligt...jag är såååå jävla trött på denna böbbelköpp som följde med huset att jag kan spyyyy! Vi har redan lagt ner 30 000 på detta lyxbadkar och för mig är det hyfsat onödigt att fortsätta fixa och dona för att ligga och böbbla titt som tätt. Min känsla, ta bort helvetet och bygg igen hålet efter den! Och vet ni, i källaren finns änu ett böbbelbadkar! Har aldrig ens provat! Det finns ju dusch! 

Men...

Vid eftertanke...det är allt väldigt gött att ligga där i böbbelbaljan...i månens sken med goda vänner efter en god middag och att bara bubbla och må gött...Hmmm, det är allt gött dä😁

Så efter att göbben haft kontakt med böbbelköppens enda servicegöbbe i hela Sverige så har vi fått instruktioner vad felet kan vara. Och tänk, det var rätt! Men för faan, hur skall man veta? Böbbelköppen ingick ju i huset och inga instruktioner finns att finna. Men vad tusan, att få guldkant på tillvaron som  hårt arbetande arbetare under hela sin yrkeskarriär är väl inte så fel, eller?

Nu har jag lugnat ner mig och kan tänka mig att bubbla vidare...men jösses vilken koll jag har på displayen...som jag försöker förstå...😳

Sen annars...jo, men just det! Nu är det dags att börja så chili och tomater...åh hå, där försvann de flesta följare. Nåja, man kan inte passa alla...

Men hör ni, mina godingar...Ha det så himla vilsamt inför det nya årets utmaningar!

Kraaaam på er!

             

Lite allt möjligt och men också en hommage till en fantastisk person...

 Gokväll, mina godingar! Nu är julen väldigt nära och vissa stressar livet ur sig för att få till den perfekta julen. För vem, kan man undra? Förstå mig rätt, jag har varit nere i julhetsträsket under många år då dottern och senare mina bonusbarn var små. I början av december började jag drömma mardrömmar om att jag totalt glömt bort att det var jul och därför inte köpt varken julmat eller julklappar! Denna dröm återkom under många år. 

Men om jag rannsakar mig själv...BAD nån om en perfekt jul? Och vad är en perfekt jul? Såklart vill ungar ha julklappar, vilken unge vill inte det, men nånstans på vägen har önskelistor övergått till beställningslistor...och var kommer då de glada överraskningarna in? Och om man får en julklapp som kanske inte faller en i smaken, vad gör man då? Då jag var liten tackade man och höll god min även om julklappen sög. Edward Blom är min mentor då det gäller julvett😁 I övrigt har vi inget gemensamt.😊

Ni har säkert märkt att det snöat. Här på landet i Fiskvik har jag numera en nyreparerad bil med fyrhjulsdrift som jag älskar över allt annat! Att få den reparerad var dock inte helt enkelt. Vi köpte den i oktober och jag var så rädd om den att jag knappt vågade trycka på gaspedalen efter att våra sista veckor med min hackande och hoppande Ford var i mina tankar. Då vi äntligen fick tag på en perfekt bil så var lyckan total! Vi hämtade vår Tiguan i Skara och JAG var den som skulle köra den ända hem! Min stressmage sa nejnej men jag fick ge mig för vem skulle annars köra den hem annars? Vet ni, jag överlevde trots stress i hela kroppen!😅 Har aldrig ju haft en så ny bil!

Men...

En dag hörde jag ett litet, morrande ljud som inte funnits från början. Blev helt stel av oro. Göbben kontaktade försäljaren och han sa; lämna in bilen på en märkesverkstad så står vi för alla kostnader. Vi lämnade därför bilen på Lecab. Och därefter hände INGENTING på två veckor! Min gubbe fick därför skjutsa och hämta mig varje dag.

Sen fick vi meddelande om att det var vattenpumpen som var kass men att de behövde skicka en offert till försäljaren innan de kunde åtgärda problemet i februari! Både vi och försäljaren höll på att trilla baklänges! Försäljare Marcus sa att vi var fria att söka vilken verkstad som helst för att åtgärda problemet. Vi googlade järnet på bilverkstäder och fann till slut en verkstad som kunde åtgärda problemet onsdagen under veckan därpå, dvs denna veckan. I tisdags stod min man och väntade på mig invid skolan. I vår Tiguan!

TACK, Skåre bil AB! Kommer att rekommendera er till alla jag känner!💓

Nu till det jobbiga...

Idag har jag tagit adjö av en människa som har kommit att bli en mycket kär person, en människa med ett stort hjärta, stort sunt förnuft och till på köpet en FANTASTISKT BRA CHEF! Tack, Maria för den du är! Jag kommer att sakna dig i korridorerna, på kontoret, på teams, på sms. Och jag tror nog att jag talar för alla på skolan!

Jag höll dock tårarna under kontroll tills jag satte mig i bilen...😭

Livet går vidare för oss alla, ett nytt år stundar med nya utmaningar. Men ibland önskade man ju att vi hade sluppit denna speciella utmaning samtidigt som vi måste låta vår nya människa på posten få bli bekväm i rollen som vår nya chef. 

Men...

Jäklar så svårt det är att släppa vår alldeles egna Maria från posten som rektor!!!💝

Nä men gokväll, mina godingar! 

Nu är det kallt men snöfritt, gudskelov!  Jag förbereder Humle för kylan med att sticka tröjor till honom så stickorna glöder. Just nu har han två tröjor men en tredje är på gång. Fann två perfekta garn på Rusta i veckan, ett mjukt, luddigt och ett med reflex i. 

Restgarner

Motvilligt modelejon

Han behöver ju också värmetäcke och tänkte att det är ju en enkel match men hej vad jag bedrog mig. Till våra änglahundar sydde jag täcken men de hade ju päls på benen, det har ju inte Humle, därför behöver jag göra en overall med ben på men jädrar så svårt det är att få tag på ett mönster som är pedagogiskt utformat. Har nu laddat ner mängder av mönster av privatpersoner som har halva beskrivningen kvar i huvudet men inte kan förmedla den på beskrivningen..inget ont att säga om dem, jag är ju likadan då det gäller saker JAG KAN. Man tror att folk skall begripa...

Jag har INTE begripit NÅGOT av de mönster jag laddat ner så jag är antagligen dum i huvudet för jag fattar verkligen INGENTING! Jag har haft dessa mönster i huvudet varje dag och då minsann funkar det, men så kommer jag hem och försöker pussla ihop mönstret och då kör det ihop sig. 

Här kommer bilder:

Del 1 är jag okej med men del 2 är heeeeelt bort i stöll!

Är det nån som fattar hur detta skall bli en hundoverall? Hör av er i så fall, jag kommer att upphöja er till "mönstergudarna"! 

En sak till som förmörkat mitt liv under en tid. Mina november och julkaktusar har ju varit vresiga sen vår flytt. Min fråga till er är; Hur mycket kan man fjäska för sina vresiga växter för att de skall visa uppskattning? Har en som visar sin bästa sida. Men resten då? 

Kolla! Jag är så lycklig!
Massor av blommor!

Livet med hundar. Ibland finner vi brasveden strimlad över hela vardagsrummet. Vem som gjort vad är omöjligt att veta så nu har gnistskyddet kommit till användning. Hade totalt glömt bort det där gallret som stod lutad mot väggen...Får se om det funkar för enträgen lappis...

Fyllt till brädden med ved
och gnistskyddet framför.

Jag har en återkommande dröm som ibland är oerhört obehaglig. Den handlar om att jag har kaniner i vårt stall men glömmer bort dem! Då jag kommer ihåg dem är de döda allihop! Jag vet inte varför jag drömmer denna dröm. I natt drömde jag om kaninerna igen men då tog jag hand om dem allihop, gav dem mat och gosade med dem. Men rätt som det var så var de kattungar som rymde utomhus och jag fick jaga dem så de inte skulle hamna på vägen och bli påkörda! Jag fångade kattungar och kaniner om vartannat. Det var gött att vakna, kan jag säga.

Det är helg, det betyder lite extragott för alla. Vovvarna har fått sina helggnagisar. Har inte tagit tid men de har oehört olika gnagtid...

En som har kvar och en som gjort slut på sitt...

Vissa tycker säkert att det är konstigt att en veggis och en jägare fattat tycke för varann. Jag vet inte jag, men jag föll för en fantastiskt karl för ca 25 år sen och att han råkade vara jägare var i bakgrunden. Jag är ingen militant vegetarian, har aldrig varit, det funkar inte att tvinga på människor en annan åsikt oavsett vad det gäller. Att få människor att inse det poitiva med att äta vegetariskt kan aldrig bli genom tvång! Min Göbbe äter gärna vegetariskt och tycker det är gott. 

Just nu  sitter jag och kollar tv-n samtidigt som jag stickar på en ny tröja till Humle. Hans tid på jorden skall vara den bästa i världen, oavsett åsikter om att han är i stort sett  naken så mår han oerhört bra just nu och då skall han få den bästa hjälpen av oss tvåbentingar. För oss är han den klokaste lilla vovven som finns. Han bror Dumle har mycket att lära...

Dumle har smockat i sig sin gnagis med Humle har sitt 
kvar...

Nu är det kvällen och då är det gosestund med vovvarna enligt gammal tradition hos oss så ha en trevlig kväll, mina vänner! 

Sjukstuga med julstämning

Gokväll, mina godingar! 

Vet ni, nu har jag verkligen gått i från mina principer gällande jultraditioner och satt upp alla våra julslingor i trädgården! Och inte nog med det!!!! Jag har kompletterat med nya!!!

 Förstår ni vilket oerhört trendbrott detta är? Men om man bor på landet som vi så blir det mörkt, väldigt mörkt i vissa delar av tomten trots Biltemas rörelsevaktljus...jo, angående den har man mycket övrigt att önska...😜

Men vad tusan, jag är 65 år och har varit stenhårt principfast i hela mitt liv så nu är det dags för rebellen i mig att rucka på vissa traditioner. Min make har ännu inte lagt in nån protest likt den han lägger varje år vid första advent då han hävdar att det är för tidigt att pynta på fredagen då första advent alltid är på söndagen. 

Jaja...

Men ett som är säkert är att jag aldrig, jag säger ALDRIG kommer att julpynta inomhus innan första advent!! Julgranen klädes kvällen före julafton, BASTA! 

Senaste veckan har fortfarande varit sjukstuga. Jag har hasat mig fram på jobbet medan min göbbe hamnat i framstupa viloläge. Men som den stönige göbbe han är så har han ÄNDÅ gått ut på eftersöksuppdrag i skogen som resulterat i fortsatt svår mancold. Och den är faktiskt på riktigt! Fick därför avboka ett sen länge och efterlängtat inbokat besök av våra fd grannar Sabina och Stefan från tiden på Abborrvägen. Finaste människorna!💓Utan dem hade vårt liv på adressen varit helt fruktansvärt! De var verkligen vår livlina inna vi fann vårt paradis. Det känns så gött i hjärtat att vi fortfarande har kontakt med dem. 

Idag hävdar min Göbbe att han mår bättre så därför har vi gjort den sedvanliga resan till kyrkogården för att tända ljus hos mina föräldrar och mormors småpojkar som jag inte hann lära känna innan de gick vidare till Himmelriket, återvinningen med allt skräp, affären för komplettering av allt vi glömt att köpa och sist men inte minst Systembolaget för kvällens hejbaberiba tillsammans med min fd svägerska Sussie med sin sambo Anders. 

Det är en ynnest att fortfarande ha en så fin kontakt med mina fd svägerskor, svågrar och även min fd sambo. Tänk så många som inte kan gå vidare i livet utan när bitterhet och rent hat mot sin fd. Så onödigt att slösa energi på nåt så fruktlöst. 

Värsta tiden för mig, men det finns utvägar...

 Nu är den förbannade vintern här! Mäh, IGEN!...tänkte nog de som körde av vägen till höger och vänster i måndags morse...

Jag tar det lugnt på vägen jag, är ju sååå rädd om min nya fina bil men hatar det där kalla vita, halkiga lika mycket som bilförarna med sommardäck vid första halkan...jag skulle också vilja ha sommardäck hela året om sommaren ingick som tillval. 

Nu är det skarpt läge för att mota bort vinterns intåg med värmeljus, vackra blommor, värmande och härliga brasor, god mat och dryck, ajabaja för vågen men det tar man ju igen då ljuset återkommer med den härliga våren, då alla vårens växter skjuter skott t o m i snön. DÅ har vintern förlorat slaget! Men vet ni, mina trogna följeslagare sen många år, pellisarna, blommar ännu på fönsterbrädet. Så fina!

Mina trogna pellisar!
Till våren får ni ny jord!

Och...

Jag har handarbete att färdigställa till vår lilla pajas nakenlappisen Humle, tidningar att läsa, t o m Kyrknytt som jag i yngre år lade i återvinningen som en ren reflex, som äldre och klokare har jag börjat läsa den innan jag slänger den, ett bra beslut säger jag som ändå inte tror på nån Gud, utan bara tror på det goda i människan. Just nu ligger dock det Goda i underläge i hela världen, verkar det som...Och vad är orsaken till konflikterna? Religion? I´m just saying...

Ni kan skönja en instruktionsbok...den läser jag varje
dag. Att ha en ny bil förpliktar och ger ny information
varje dag. 

Undrar om det var onda makter som skickade den värsta förkylning sen flera år på mig i fredags eftermiddag? Fick strävhet i halsen på vägen hem från jobbet, huvudet började värka då jag just kommit hem för att öka under kvällen till en styrka jag sällan upplevt trots att jag varit migränmänniska under hela livet. Den höll i sig hela helgen och ärligt, jag trodde jag var på väg att få en hjärnblödning under söndag natt! Vred mig som en mask i sängen och var rädd att ögonen skulle hoppa ut ur sina hålor.  Ingen covid, i alla fall, men likväl inget jag rekommenderar. Nu är det onsdag och för första gången orkar jag med mig själv, dvs styrt upp hemmet!😁

Men det finns trots allt saker att se fram emot, vi har bjudit in våra goda fd grannar Stefan och Sabina nästa fredag och som om det inte vore nog så kommer min fd svägerska Sussie och hennes sambo Anders på lördagen! God mat, dryck och bôbbelkôpp står på agendan båda dagarna. Det kommer att bli sååå roligt!!! Sussie och Anders skall t o m sova kvar och det är jag sååå himla glad över! Vi tappade lite kontakten under en tid så därför är jag oerhört glad över deras besök och allt vi har att prata om!

Så sammantaget så suger inte livet hela vintern, om man påverkar sin värsta tid till det bättre...bara man inte vistas utomhus. 

Min enda religion är "Hatar vinter och vintersport" Jag vet ju att det finns såna som tycker annorlunda, som de där "Vinterälskarna" men är säker på att vi inte skall starta krig pga våra olikheter. Vi är ju goda vänner, juh! Eller hur? Vill bara säga min åsikt. Jag vill inte bråka, snälla? 

Peace!💓

Blixten är inte pigg

Hej Mina godingar!

Fredag eftermiddag på väg hem från jobbet, visst är känslan fantastisk? Man ser helgen framför sig som en oändlighet av  möjligheter till förnöjelse. Varje vecka. Samma sak.

Så kommer då den där jäkla verkligheten ikapp en och man gör det där man alltid gör en fredag på väg från jobbet. Man trängs med alla andra fredagsfirare vid tacoshyllan i affären, Har jag fel? Nåja, kanske väljer man att trängas vid delikatessdisken istället....

Men vet ni, idag har jag frångått traditionerna! Jajjemen! 

For istället direkt till Hammarö Smådjursklinik, hämtade en groggy kissemiss, betalade den nätta summan av 8665 pix, for hem med kissemissen i flygande fläng (vadå hastighetsbegränsning?) för att tvärvända till Glada Saxen för en stunds vila i frisörsstolen OCH snygg frisyr till på köpet! Gjorde endast ETT inköp innan nya fina Bilen tog mig hem till Fiskvik 210. 

Blixten inför vetten

Ja ni, som ni vet så har vi husdjur. Flera stycken faktiskt. Alla lika älskade och nödvändiga för mattes och husses välbefinnande. Och förhoppningsvis deras. Vi har inte upplevt nåt flyktbeteende från nån av dem hittills så därför tar vi för givet att de trivs med oss tvåbentingar..

 För...

Att ha pälsklingar är detsamma som att ha barn, man älskar dem och värnar om dem.

Så...

Då de blir sjuka eller skadade så ökar hjärtverksamheten på oss direkt. I veckan var Humle på sin månatliga kontroll med påfyllnad av Librela-långtidsverkande smärtlindrande, prover togs och för första gången var provsvaren positiva! 

Herregud, så glada vi blev! Han mår bra, han är vår fantastiska pajas och polis över brorsan och mamma ett tag till. Men vi vet också att hans sista anfall redan har skett så därför får han fortsätta med den höga dosen av medicin tills det inte går längre, Förhoppningsvis kommer han att få vara pajas några år till. Så himla positvt besked för oss!

Så kom då bakslaget...

Jag upptäckte förra veckan att Blixten hade en sårskada i huvudet. Jag fick utan problem ta bort en stor sårskorpa, han reagerade inte ens, denna kisse som blir ett vilddjur vid kloklipp...Trodde stenhårt på att Syrran satt honom på plats! 

Har tvättat varje dag och tyckt att det blivit bättre men igår vägrade han att samarbeta, han hade uppenbarligen ont. Bokade därför tid på vår fantastiska Hammarö Smådjursklinik och fick tid på fm. 

Husse har gjort en
brasa åt mig.

Förlåt, älskade Syrran, du är helt oskyldig! Vår goa, fina, busiga Blixten har nåt som de tagit prover på idag. Det som är säkert är att Syrran är helt oskyldig. Provsvar vet vi först om två veckor. Allergi, bakterier...ingen TUMÖR i alla fall! 

Såå...Jag tar dagen som den kommer, är glad för varje dag. 

Ta hand om varann, två-som fyrbentingar!

 Gokväll mina godingar! Hoppas ni har en fin helg så ni kan ladda batterierna inför nästa arbetsvecka. 

Har man en trädgård och odlingar så finns det saker att göra så här innan frost och köld. Min grönkål skiter fullständigt i temperaturen och växer fortfarande så det knakar i pallkragarna. Salladen jag sådde i juni har däremot svårt att visa sig från sin bästa sida, dvs över jordytan...

Så har jag prydnadspumporna...Sådde några frön i mina odlingsbäddar tänkta som gröngödsling inför nästa odlingssäsong. 

Men herreguuud så många pumpor det ploppat upp! De är inte goda att äta så därför har jag skänkt bort en kasse till mina arbetskamrater men har fortfarande massor kvar. Trots att fröpåsen utlovade flera olika former och utseende på pumporna så blev nästan alla mina likadana.Några få fick annorlunda utseende och de fick plats på vår trappa tillsammans med de som jag piffat med sprayfärg och akrylfärg. 

Finns kvar...

November- och julkatusarna har ju inte visat sig från sin bästa sida sen vår flytt. På vår förra adress tokblommade de varje höst. Här strejkar de.,, skitblomjävlar! Ja skall nog få dem att blomma! 

Har därför köldchockat dem på glasaltanen under några veckor för att sen ta in dem i värmen. Får se hur det går...

Min gamla trotjänare Forden har nu gjort sin sista resa efter att under den sista tiden hackat sig fram under färden. Det är märkligt vilka känslor man kan ha för en bil men jag känner en viss sorg över att Fooorden skall gå till bilhimmelen men samtidigt så känner jag en stooor lättnad över att slippa känna en klump i magen varje morgon då jag skall till jobbet. 

Klumpen har lossnat något se när efter att vi i torsdags hämtat hem efterträdaren WV Tiguan vs Tiggan. Dock insåg jag snabbt att jag inte är menad till långkörning. Kan ni förstå vilken  träsmak man kan ha trots mjukt säte då man kör 18 mil?  Fast alla har ju inte EDS förstås...tänkte inte på det...

Glänser så snyggt!

Ser nästan lite argsint ut
med de där extraljusen...

Juat nu ligger jag i soffan och känner mig inte helt kry men förhoppningsvis har jag fått nåt trist virus son jag nog skall bekämpa innan måndag.

Kraaaaam på er, min godingar!

Fooordens hädanfärd

 Gokväll, mina godingar!

 I kväll får vi mysa i brasvärmen då regnet öser ner. Väderapparna lovar dock solsken under helgen och det är väl en fantastisk ynnest då fukten hotar att tränga in både här och där. 

Jag är en frusen person och kräver yllefilt eller brasa efter jobbet under hösten. Som tur är lider vi inte nöd på ved till braskaminen efter alla stormar under året så därför brann en varm brasa i kaminen då jag äntrade hemmet idag. 

Ja, äntra hemmet, ja...Det har varit en riktig stressrelaterad händelse både till och från hemmet de senaste dagarna. Min gamla trogna Ford har börjat hacka och hosta nåt väldigt och därför fått nya tändstift och grejer för några dar sen. Mådde inte bra ändå. Fick komma till bildoktorn. Fakturan blev lindriga 1000 spänn och jag kände lycka för en kort stund. Vid hämtningen i morse fick jag besked om Fordens tillstånd, den är i livets slutskede och bör snarast färdas till den sista vilan i Bilarnas himmel. 

Min trogan gamla Bettan 
behöver gå till sin sista vila

Den här helgen ägnar jag och Göbben åt bilinköp. Detta är inte helt lätt i denna bildjungel men just nu verkar vi vara helt överens om en speciell bil...Vi har räknat pengar, kollat konton, googlat och  kollat rescensioner på bilföretaget. Verkar ok. 

Fortsättning följer...

Kram från mig till er!!

Nä men gokväll på er, mina godingar! Hoppas ni har haft en trevlig dag och att ni fortsätter ha det trevligt under kvällen. 

Jag sitter här på min vanliga plats på glasaltanen och tittar som vanligt ut över grannens hästhage, skillnaden från flera månader tillbaks är att jag har tänt ljuslyktorna på bordet, det innebär att hösten är här. På riktigt! 

Egentligen gillar jag hösten med dess vackra färger, om jag bara fick uppleva dessa och inte de mörka, regngråa dagarna så vore det toppen. Nu är det tyvärr inte så att jag får bestämma vädret. 

Synd. 

Idag har vädret skiftat nåt så in i helskotta att det bara varit snöstorm som fattats!

Eftersom jag insett att hösten är här så var det på sin plats att köpa rosor. Mina rabattrosor är inget att jojka över längre, de får stå där i rabatten och se avlövade och spretiga ut. Kan tipsa om Pekås och Lidls buketter, otroligt låga priser men ändå de bästa blommorna. Har köpt rosor som stått sig i tre veckor från båda butikerna! 

Willys rosor regerar!

Vår böbbelköpp har varit ur funktion sen försommaren. Den knasade sig rejält och vi fattade inte varför och därför kontaktade Göbben den enda teknikern som servar vår köpps märke. Företaget finns i Mariestad....Det tog en tid innan han kunde komma och felsöka och då han äntligen kom så fick vi veta att åskan slagit ner i böbbelköppens display! Även en pump hade strukigt med!

I tisdags kom han åter för att slutföra arbetet. Det visade sig att min göbbe kunde göra det mesta av arbetet och det har han gjort med berömt godkänt! Jag måste verkligen ha valt rätt göbbe!💖 Igår var köppen vattenfylld och imorse var temperaturen på 34 grader. Det innebär att det blir bad i böbbelköppen då jag skrivit färdigt! Kalaset kostar endast 25.000...förhoppningsvis är vårt försäkringsbolag snälla och skjuter till några kronor...

 Idag har vi varit på födelsekalas i huset intill vårt förra hus. Jättetrevligt att träffa våra närmaste fd grannar, eller de enda bästa grannar faktiskt.💖God mat och fika, goda samtal och löfte om att träffas hos oss och bada böbbelköpp igen! 

Men det är ändå svårt att se hur vår tomt, förlåt fd tomt, är helt skövlad! Endast päronträdet och rosenmandeln finns kvar, alla rabatter är borta! 

Rosenmandeln finns kvar men rabatten
runt om är ett minne blott

Bara en liten del av alla blommor

Min berså är borta...

Allt är borta! Nej, förresten, plattgången är kvar...

Jag är mycket medveten om att jag är dum i huvudet som känner mig sorgsen över att de nya ägarna inte uppskattade "min" fina trädgård. Att de sen inte bodde i huset i mer än i tre år innan de drog vidare och har hyrt ut huset är ju sorgligt. Vårt hus, som göbben byggde om kök, badrum och tvättstuga...inget av de andra husen har den planlösning likt "vårt". Om de bara visste hur min göbbe byggde om och fixade...De värker i mitt hjärta över hur mycket jobb han lade ner i detta hus😟 Så många timmar han lade ner för att vi skulle få ett fint boende.

 Och jag gjorde mitt utomhus. 

Men då jag tänker efter...

I vårt nuvarande hus har det kommit och gått många ägare som fixat och donat efter egna ideér. Både bra och dåliga... 

Men eftersom vi bor i en trakt där de flesta har bott sen generationer så har vi fått reda på vårt hus historia. Och sett foton.

 Att husets första ägare hette Aina känns som om vi var i samma trädgårdssällskap. Hon finns inte livet men jag kommer att försöka återskapa hennes fantastiska trädgård så gott det går. Det är hon värd!

Nu höpper jag i böbbelköppen!

 

Ingen rolig årsdag...

 Go eftermiddag, mina godingar!

Hoppas ni har haft en fin helg och är laddade för ännu en arbetsvecka. 

Men vissa av er kanske inte längre behöver gå till jobbet varje dag, Vad vet jag, själv är jag fortfarande taggad av att jobba mån-fre. Men det kan ju svänga då man minst anar...

Hösten närmar sig med stormsteg, bara att gilla läget så därför har jag tvätta av och ställt in alla trädgårdsprydnader. Nu står de i sina hyllor att plockas fram inför nästa sommar. Ogräs har plockats, rabatter har arrangerats om, gräset har klippts, pallkragarna har rensats från ogräs..men mycket finns kvar att göra inför den otrevliga vintern. 

Tvättat alla fågelbad

Ordning och reda bland
krukor och formar

Alla betongdekorationer 
inför vinterförvaring

Jösses, så jobbigt det var
att gräva och rensa här då!

För precis ett år sen behövde vi ta adjö av våra älskade Klinga och Lummi💔💔Det går inte en dag utan att jag har dem i tankarna. Tomrummet efter dem blev gigantiskt både för oss tvåbentingar men också för deras kompisar Humle och Glittra.

Klinga, sin sista timma i livet💔
Sen blev hon befriad från 
smärtorna men matte och husse fick 
känpa med sorgen💔💔 

 

Lummi, sin sista favoritpromenad, den blev kort men
hon mådde bra trots ålderskrämporna. Lilla hjärtat, jag 
saknar dig!💔

Livet efter dem har varit tufft för oss alla men som en skänk från ovan fick vi annat att tänka på efter några månader då Dumle kom till oss. Denna tokstolle ger oss glädje varje dag!

Avslappnad...

Dumledrumle har fått oss att fokusera på annat än sorg och det är vi honom evigt tacksamma för! Denna tokstolle har gett oss alla, både tvåbentingar och fyrbentingar så mycket glädje att dagarna går utan att jag hinner känna den där stora sorgen som kom över mig innan han kom in i vårt liv. Men inte glömmer jag dem, mina tjejer, aldrig i livet, men nu kan jag i alla fall se fbminnen och foton utan att falla i gråt...varje gång. 

Ha en fin söndagskväll!

Kraaam!

 

En gräsänkas funderingar en helt vanlig lördag

 Go eftermiddag, mina godingar! Hoppas ni tar vara på dessa härliga, syrefyllda och färgrika dagar innan den vidriga vintern. Jag bävar i vanlig ordning över den förbannade vintern med sitt mörker och snön som kommer "på tillfälligt besök" och snabbt ersätts av slask. 

Jag har ju tidigare sagt att jag inte skall gnälla och klaga men det är kört från och med nu!

Så här är det:

Jag kör samma väg varje dag till och från jobbet. Vid en specifik vägsträcka finns stolpar med ljusindikatorer som skall påkalla bilisternas uppmärksamhet via blinkande ljus. De har ALDRIG funkat! Dessa stolpar dök upp efter att en man hade blivit ihjälkörd på ett av dessa övergångsställen. Jag felanmälde dem redan 2016 då vi bodde på Hammar och jag passerade dessa övergångar vid varje hundpromenad. De funkade aldrig! För att göra det ännu värre för BÅDE fotgängare och bilister så sattes det upp stängsel mitt i vägbanan för att förhindra att folk sprang över vägen för att hinna med bussen. Det gjorde ju  att sikten blev skymd!

I onsdags körde Gôbben mig till jobbet och vid ett av dessa övergångsställen kom en liten kille cyklandes från höger och maken saktade därför in i god tid, killen vinkade tack samtidigt som vi ser en bil i motsatt riktning komma i full fart! Gôbben var blixtsnabb med att blinka i hjusen och den mötande tvärnitade! Om inte vi hade varit där så hade lillkillen blivit påkörd! 

Igår lyckades jag få kontakt på en vägingengör i kommunen. Heja mig!

 Jag berättade mina iakttagelser under många år och upplevelsen med lillkillen. Jag märkte direkt att han var en man som gärna pratade i munnen på andra men det brydde jag mig inte om. Men det han ändå kunde erkänna som lojal kommunanställd var att dessa ljusstolpar har varit på agendan länge. Man kan undra hur många möten som behövs för att agera? Jag tipsade honom om att ta bort stolparna DIREKT! De är ju oerhört vilseledande för bilisterna samtidigt som hastighetsbegränsningen är 60 km/tim. Hans undanflykt var att bilister har skyldighet att ha uppmärksamhet vid övergångar. Min replik var såklart: Men om det finns teknik som skall varna vid passerande av fotgängare eller cyklist och det inte blinkar, då fortsätter man ju i tillåten hastighet, eller hur? Fick ett luddigt svar. Jag avslutade med att hävda; ta bort dessa stolpar innan någon blir ihjälkörd för det vill ni väl inte ha på ert samvete? Hans svar kan ni väl gissa? Detta är bara en kort resummé över vårt samtal. Det höll ändå på i ca 20 min. 

Att tillägga är att bilen som vi mötte hade Hammarö kommuns logga...

Igår gick en man med sin hund över det ena övergångsstället. Blinkningen kom då han passerat och var ca 50 m från övergångsstället. 

Då jag åkte där idag så blinkade ljusen utan att någon person över huvud taget hade passerat, bara bilar.

Undrar hur många möten det behövs innan detta blir åtgärdat? Eller någon blir skadad?

Över till nåt helt annat som att jag sen kl 12,35 idag är gräsänka t o m i morgon. Då jag fick info om detta så drog min hjärna igång med att planera mat(som bara jag gillar) och att fixa grejer som jag behöver vara ensam att göra. Hmmm, hur lät det där? 

Men...

Vissa saker behöver jag vara ensam för att kunna koncentrera mig på såsom att sy, teckna, pyssla, läsa, träna ja, allt som jag behöver fokusera på. Ett störande ex är att jag sitter och läser och gôbben kommer och frågar; vad läser du? Är boken bra? Vad handlar den om? Då är det helt kört! Eller om jag sitter och tecknar eller målar och nån kommer fram och kollar liksom bakom ryggen... Men tjena så störd jag blir!

Lugn och ro. 

Visst är det nåt näst intill ett utplånat begrepp, eller? Sen vår flytt ut på landet så har vi ändå fått uppleva de ljud som finns i naturen, fåglar, rävar, hjortar som rör sig i vår omgivning. Grannarnas får, höns och ankor är bara trivsamt, även tuppen tidigt på morgonen. Trafik kan vi tyvärr inte värja oss ifrån...Vissa bilister fattar inte att det bor folk och djur i husen invid vägen...

Just nu sitter jag på vår glasaltan och skriver detta medan hundarna och katterna ligger runt omkring mig. Middagen är överstökad för oss alla och vi bara har det lugnt och skönt. Utomhus är det inte möjligt att vara pga de attans myggen så vi håller oss inomhus. Eller utomhus...Hmmm, vad är en inglasad altan, ute eller inne? Det kan ni fundera på!

PS:orkar inte lägga in bilder...😅

Ha en fantastiskt fin lördagskväll, kära vänner!

Kraaaaam/gräsänkan

Tankar så här på fredagskvällen...

 Nä men hej mina godingar! 

Hoppas ni mår bra och inga dumma bakterier eller virus har drabbat er.

Jag har jobbat i skolans värld i hmmm...26 år, tror jag(minnet...)och har därför delat upp året i terminer. sen dess För mig finns inget annat.

Förstår inte varför jag valde Handel i gymnasiet...Kompistryck, kanske?😕 Var ju verkligen inte min grej.

Jobbade något år i affär och någon tid på kontor men näe...det var inte min grej men jobba måste man ju för att försörja sig så nåt år stod jag ut, men så kom jag till vägs ände och valde det som låg mig varmast om hjärtat; Friskvård!

Sökte och kom in på på Molkoms folkhögskola. Det som lockade mig var massageutbildningen, kost och träning hade jag i blodet sen många år av intensiv träning och kosthållning. 

Och..

Så mycket vi lärde oss...av varann. Det fanns ingen läroplan utan vi skulle själva gör den...Flum i bött, enligt oss. Vi var en klass med ålderspannet 19 -36 år. Så otroligt att vi synkade så bra men det gjorde vi! 

Jag är så innerligt tacksam för det året! Inte tusan var det så kul alltid precis just då, men i backspegeln så har jag bara lyckliga minnen från den tiden. Mitt mål var i från början att få en massageutbildning och det fick jag.

Men...

Efter att ha jobbat på Korpen så insåg jag att friskvård skall finnas på arbetsplatsen. Mitt mål var att få folk att må bra på sin arbetsplats tex genom att få massage. Det funkade under en tid tills mina leder fick nog och sade upp sig. Trist! Jag älskade verkligen att ta hand om människor!

Men...

Det finns ju hur många sätt som helst att ta hand om sina medmänniskor...Som att vara en jävligt fin medmänniska som känner av då det är tungt för en kollega. Att fånga upp och axla bördan tillsammans och också kunna säga; nu backar du undan och vilar. 

Så känner jag för mina medmänniskor.

Kram på fredagen!💖

 

Tankar en lördag...

 Hej igen, mina godingar!

Nu är det lördag och jag är fortfarande gräsänka. Men då det började bli riktigt trist så kom samtalet från gôbben att han är på väg hem!

 Gött!

 Om han kör enligt hastighetsbegränsningarna så bör han vara hemma vid 19-tiden. 

Här öser regnet ner, jag, vovvar och kissar sitter på vår glasaltan och hör regnet strila ner på taket. 

Mysigt för mig som är värmeljusmissbrukare och kan dra igång en brasa i braskaminen i vardagsrummet oavsett årstid. 

Men de som inta har den möjligheten då? 

Har ont i hjärtat över alla som inte har nåt hem...

 Go fredag på er, mina godingar! Hoppas ni har det bra och känner helgfeeling trots regn och rusk. För visst kan man ha det mysigt inomhus också?

För en vecka sen påminde mig Gôbben om att han skulle på tidtagaräventyr i Kinna den här helgen. Det hade jag ju såklart glömt...trots att det varit en återkommande händelse under många år med ett litet uppehåll pga nån attans pandemi. Minnet är inte vad det varit...

I alla fall, denna händelse har förr om åren satt igång den värsta planeringen över aktiviteter och mat som inte maken gillar nåt vidare. Man får ju passar på, liksom...Det har oftast resulterat i en fetaost-och spenatpaj som jag kalasat på under hela helgen. Resten av planeringen har rasat typ...en timme efter att han rest.

Vadå då? Funkar inte alla gräsänklingar/gräsänkor så? 

Jag begär ingen större variation på maträtter, är hyfsat ointresserad av matlagning, eller faktiskt HELT ointresserad om sanningen skall fram. För mig funkar det hur bra som helst att äta samma mat flera dar i sträck bara den är god. Som spenat-och fetaostpaj tex. Orkar jag inte fixa detta av olika skäl, som tex lathet så funkar fil och mûsli också bra. 

Så varför ändra ett vinnande koncept? 

Såklart skall jag köra paj, men den här gången grönkål istället för spenat eftersom grönkålen växer så det knakar i mina pallkragar, tänkte jag.

Men...

Igår var dagen då jag fick min andra visdomstand bortopererad.

Som jag har längtat! 

Den första togs den 27 juli. Den var envis så det tog en rejäl stund att få ut den. Funkade hyfsat med återhämtningen, dock blödde det under hela kvällen. Det skyller jag på min EDS. 

Fick då med mig fyra såna där tussar att bita ihop om. De tog slut så snabbt att jag behövde till vår lokala apoteket för att köpa nya. De letade och letade både i lådor och på nätet men fann inget som matchade dessa tussar. Fick köpa kompresser som jag inte utan problem fick vika ihop och stoppa in i tomrummet efter tanden.

Alltså, nu tänker ni att jag är dum i huvudet på riktigt, eller hur? Att känna lycka över att operera bort tänder!?!!?

 Men om ni har haft käften full av tänder ända långt bak i tungroten och bitit er i kinderna titt som tätt under måååååånga år så kanske ni kan föreställa er något se när...

Mina visdomständer i överkäken har inte gett mig nån visdom alls(varför heter de visdomständer då man inte blir det minsta extraklok?) utan bara funnits där utan nån uppgift alls eftersom de famlat i blindo. Ingen tand att möta från underkäken eftersom den ena är bortopererad ur käkbenet för länge sen och den andra ligger nedbäddad i underkäken.

Så jag kände alltså framtidstro att ta bort den där onödiga tanden. Fick med mig massor av såna där tussar som inte apoteket hade förra gången och for hem, nöjd i sinnet. Ja, jag anar, ni tror fortfarande att jag är nån sorts masochist, eller?

Jag har sovit typ, kanske, eventuellt sammanlagt 2 timmar i natt. Att tala sluddrande på jobbet kändes inte som en bra idé så idag har jag kämpat på, försökt hålla mig undan elever och personal och helt enkelt stått ut för hujedamej så mycket blod som runnit ut ur det där hålet efter visdomstanden under dagen...

Men vet ni, snart kommer jag att tala klart och tydligt igen bara det slutar blöda, det ger sig nog snart...

Förresten, Humle hälsar att han är helt okej och håller koll på brorsan Dumle. Nästa vecka är det vettedags igen och då skall minsann Dumle få "inteintresseradavlöptikar" chip i nacken och Humle skall ha sin sedvanliga långtidssmärtstillande injektion. Vem tror ni är den coolaste vovven på kliniken? 

För att återknyta till ursprunget av inlägget...grönkålspaj är uteslutet, alldeles för svårtuggad. Det får bli en omelett, helt enkelt. 

Kraaam!

Humles resa

 Humles resa började redan i mamma Glittras mage. Så efterlängtad av matte och husse! Husse var med under förlossningen och redan efter någon dar hade vi valt den valp vi ville ha, den med vita fläcken i nacken. Vad som hände i hans kropp visste ju ingen förrän då han kom hem till oss vid 9 v. Han hade konstant diarré oavsett vad vi gav honom. Att få honom rumsren var en utmaning eftersom vi aldrig visste när det var dags, och inte han heller...för det bara kom oavsett hur många gånger han varit ute och bajsat. Våra nätter blev en enda lång bajsluktande historia. Det sägs att man inte kan känna lukt då man sover pga att hjärnan inte är i bruk. De forskarna har inte haft en hund med ständig diarré... Äckeldoft väcker mig på stört! 

•   

Vårt första besök hos veterinären skedde då Humle var 4 månader. Hans mage blev bara värre och värre och han magrade. En stor utredning tog sin början men vad som var felet kom de aldrig på. De kunde bara gissa. Och ge oss fodertips. 

Vid den tiden hade vår lokala smådjursklinik öppnat och jag bokade genast en tid då vår uppfattning om veterinärparet som startade kliniken var mycket goda. Och det har blivit täta besök, så täta att personalen hojtar ;Hej Humle, redan i dörren. Nja, inte då vi kommer störtande med en mycket sjuk Humle för då är det bråttom! Och det har hänt ett stort antal gånger...

• 
  
• 
  

• 

  Fyra månader och gick inte upp i vikt. Maten gick rakt
  igenom honom

  
  
• 
  

  

  Vi vaknade av att han skrek! Hans ena öga buktade ut och
  hotade trilla ut.
  
  

  

  Här var det dags igen. Jättehängig med stenhårda trampdynor
  som inte gick att få mjuka.

  
  
  

  

  Här mår han allmänt pyton . Hela kroppen värker.

  
  

  

  Här är han helt avtuppad av smärta.

  
  

  

  Mager och på återbesök

  
  

Senaste gången och förhoppningsvis
den sista. Han var så sjuk att vi fruktade
att han skulle gå till Regnbågslandet.

Dagens besök på Anicura Bagarmossen.

En del av alla fakturakopior
under årens lopp. Sen finns
det lika många på mejlen...

Hans resa har kunnat vara slut flera gånger då vi varit så förtvivlade över hans smärtor och tänkt att han kanske borde få somn....men ändå inte för varje gång vi fått hjälp av våra fantastiska veterinärer så har han repat sig på några timmar! Att låta denna goseclown få somna in utan att få alla chanser till att bli bra finns ju inte på kartan för oss. 

I söndags var det dags igen. Han blev jättesjuk! Jag kontaktade Agria vårdguide och fick kontakt med en veterinär som framförallt LUGNADE mig men också tipsade mig om olika ersättningsmediciner för kortison. 

Måndag kl 8.00.

Ringde Hammarö smådjursklinik och fick en tid under fm. Fick inte vår ordinarie vette men skit samma. Hade ont i magen, gråten i halsen som alltid vid dessa tillfällen men nu mer än nånsin. Hur skall han kunna leva utan päls och med trasiga och ömma trampdynor? Veterinären var väldigt tydlig med vilka alternativ vi hade: 

1; Söka specialkompetens, dessa finns endast i storstäderna

2:Fortsätta med kortisonet men som vi båda var överens om att det inte var vettigt-

3: Alternativet jag inte ens orkar skriva...

Jag lämnade Humle för behandling med antibiotika och kortisondropp. Han skall hämtas 16.00. 15.15 fick jag ett samtal från min veterinär som säger att Humle svarat bra på behandling men att hon också har en fråga gällande hur vi ställer oss till en fortsatt utredning. Hon berättade att hon suttit i flera timmar för att finna en veterinär med spetskompetens gällande Humles sjukdom och att hon till sist funnit en! Hon hade utifrån mina gråtattacker ändå fattat att vi ville göra allt för honom! Hon hade därför preliminärbokat en tid och gjort allt klart för oss! 

Men kan ni förstå att jag vill vara bästa vän med henne resten av mitt liv!!! 

Idag var dagen då vi i ottan for till den stora staden Stockholm för att träffa den spetskompetenta veterinären. Klumpen i magen var som en fotboll i magen så frukost var omöjlig. 06.15 gick Forden med maken som förare mot det stora djursjukhuset Anicura Bagarmossen. 

Många tankar i huvudet, men det största och värsta: Tänk om hon säger att inget finns att göra?

Humles resa fortsätter!💖

Just nu är jag bara så befriad av oro och gråten i halsenkänslor för det vi fick var en framtidstro av denna fantastiska kvinna! Nya mediciner, plan B mediciner och ett absolut löfte om att ha kontakt med vår vetteklinik för hon vill verkligen veta hur det går för vår Humle!

Jag funderar just nu på vad man kan ge för present till vår vette på Hammarö Smådjursklinik för hennes otroliga engagemang för Humle och oss...Saken är ju den att  i stort sett ALLA vettarna har varit inblandade i Humles välmående men just denna gjorde det yttersta för oss. 

Hur mäter man tacksamhet i en present?

Det är något jag kommer att fundera på ett tag samtidigt som jag kommer att hålla ögonen på Humle och hur han reagerar på sin nya medicin.

Kram från en mycket lättad matte