Nu är det officiellt!! Jag är tant!

Om man som jag, alltid sett som en kratta och behövt glasögon eller linser för att överhuvud taget se nåt mer än suddiga konturer, så har jag inte ens tänkt på det där med ålderseende. Vadå, hur många seenden finns det egentligen, liksom? Man ser dåligt, so what? 

Jag har kryssat mellan toriska linser och vanliga i många år, men eftersom mina brytningsfel ändå inte gått att korrigera fullt ut, så undrade optikern för några år sen om jag skulle klara mig UTAN korrigering då mitt ålderseende debuterade. Vi provar, sa jag. Det är nämligen så, sa min optiker att han dessutom har underkorrigerat mitt synfel till -6,00 på båda ögonen i stället för -7,25 som är det korrekta, eftersom jag då inte behöver så starka läsglasögon och ibland kan klara mig helt utan, beroende på dagsform. 

Helt otroligt att mat, vila, sinnesstämning och till och med väder kan ge resultat på synen, men så är det, sa han. Han har alltså gett utrymme för astigmatismen...

Idag har jag hämtat mina nya linspaket för ett halvår. Då jag skulle betala föll min blick på stället bakom expediten; Ett ställ fullt med senilsnören....

Jag frågade lite försynt;

-Är det nån som köper såna där senilsnören nu för tiden?

 -O, ja, utbrast hon! Och särskilt ungdomarna har börjat köpa dem!!

-Hmmm, sa jag.

-Jag ser ett glittrigt snöre därborta, det skulle väl passa mig, flamsade jag.

-Absolut, sa hon, det är ju det sista också.

DET avgjorde saken! Skall jag ha ett senilsnöre så skall det baske mig inte vara nån dussinvara.

Nu är jag stolt ägare till ett chockrosa pärlsenilsnöre som jag med stolthet skall bära på jobbet!

Hemma har jag glasögon i varje vrå så där behövs inget snöre. 

Detta är en milstolpe i mitt liv, att erkänna mig som medelålders...t a n t. 

Puh, nu har jag sagt det. Det är numera officiellt, Tant Anja. Får vänja mig vid min nya titel, men det är bara att tugga i sig. Tro nu inte att jag har svårt med min ålder, har aldrig haft åldersångest, alla åldrar har sin tjusning, men då det gäller de kroppsliga ålderstecknen har jag inte riktigt hängt med. Men det kommer. Allt eftersom, liksom. 

Fast i mitt jobb är vi i så olika åldrar att gränserna suddats ut. Det är härligt, men samtidigt så krockar det oerhört då man kommer in på vissa ämnen. Man kan verkligen känna sig stenålders i vissa lägen, men samtidigt så kan man ge visdom. Men jävlar så det där lät, ha ha!! 

Erfarenhet, är väl ordet, läran om hur man gör rätt eller fel, helt enkelt.