Om man ändå kunde vara mild och fin.....och lagom tjock...

Inte varje dag som jag frivilligt går med på att lyssna på hårdrock i 60 minuter, men idag var det hårdrockstema på spinningen, med musikvideo och allt. Gubben tycker ju detta oljud är bra, och jag tycker spinning till musikvideo är attans kul, så jag det blev en hyfsad kompromiss.

Och det var oväntat lyckat, trots den tidiga förmiddagen. Jag har svårt att komma igång så tidigt som klockan 10.00 nu för tiden. Benen var riktigt stumma i början och pulsen var långt upp i halsen...tillsammans med frukosten. 

Jag kan väl inte neka till att jag blir lite full i skratt av dessa hårdrockares utspel. Kan inte för mitt liv tycka ett denna musikform är annat än stressande. Måste ibland stänga av bilradion om det spelas hårdrock. Får hjärtklappning och lite lätt illamående. Ja, det är säkert! Nån enstaka låt går bra, de som är åtminstone aaaningen melodiösa. 

Men med musikvideon till kunde jag fokusera på videon istället. Tittade lite på Gubben bredvid ibland. Han tittade rakt ner i golvet istället för på filmen. Jag frågade efteråt varför han knappt tittade på filmen. Han svarade: "Jag blev ofokuserad av att titta på filmen! Var tvungen att koncentrera mig på musiken istället! Tänk så olika man upplever samma sak. 

Instruktören gjorde också passet till en riktig femetta! Hon har verkligen överraskat mig med att ha blivit tuffare och mer rivig än förut. Jag hade ju inte varit på hennes pass på länge, ända tills hon hoppade in på Petras pass och körde värsta bästa passet med musikaltema blandat med cykel! 

Hon har tyvärr många lunchpass och de kan jag ju sällan gå på.

Nu till nåt mindre roligt, nåt som faktiskt har stört mig under hela da´n. Har gjort mig mer och mer irriterad ju mer jag tänker på det.

I omklädningsrummet efter passet pratades det om passet, alla var härligt trötta men positiva till sinnet. Även jag. Så kommer en kvinna fram, en som jag i stort sett bara känner till utseendet, vi har sagt Hej och Hej då, i stort sett.

Hon frågar; Har du ändrat kosten, eller nåt? Jag svarar; Jo, jag har dragit ner på kolhydraterna. Äter mer än jag gjorde förut men har gått ner några kilo på köpet. Är mycket piggare och mår över huvud taget jättebra; -Hur mycket har du gått ner egentligen, jag trodde du var sjuk, jag....

Det här är inte första gången som jag råkar ut för liknande kränkning pga mina tappade 6 kg!!!  Ja, jag känner mig kränkt, så in i helvete kränkt!!!! Och värst av allt är att det ibland är av människor som jag högaktar, inte trodde detta om. Jag själv har ALDRIG, och kommer ALDRIG att säga dylikt till en människa oavsett om hon/han gått upp eller ner i vikt!! Om man är så in i h-vete orolig för anorexispöket så får man väl ändå vakta sin tunga och inte säga vad som faller en in. Om det nu mot förmodan skulle vara så att jag hade värsta ätstörningen, skulle jag då säga: -Du vet jag har ätstörning jag, och har det jättesvårt i mitt förhållande också, kan du hjälpa mig här och nu? Vad f-n skulle de göra då? Jo, jag vet. De skulle sticka med svansen mellan benen och skvallra bakom ryggen! Nu har jag som sagt ingen ätstörning! Jag är lyckligt välmående i min 6 kg lättare kropp!! Men de som sagt nåt positivt om detta är mycket få...

Eller är det avundsjuka? Om jag nu smäller i mig en massa skitmat så jag går upp de där 6 kilona, kommer då samma människor komma och fråga; Har du ändrat kosten? Tycker att du svällt ut lite...

Fan heller nån gör! Men man anser sig ha rätt att rynka pannan och se bekymrad ut bara för att jag kanske inte var en jättetjockis förut, men nu är det så jag inte mådde bra i den kroppsformen och med den kosthållningen. 

Är det så himla svårt att fatta? Jag får i mig så himla bra mat nu för tiden, först och främst via vår fantastiska skolrestaurang(tack Tina och resten av kökshäxorna) sen är det faktiskt mycket enklare att äta rätt än att äta fel för mig. Kort sagt, jag mår så in i h-vete bra, förutom då jag får såna här negativa kommentarer.

Sen är jag, om nån nu tror jag trots allt har nån ätstörning, utbildad i friskvård och har alltså jobbat med kosthållning och träning. Min viktminskning har pågått sen i mars med hjälp av en utmärkt app vid namn Shape up club. Med sunt förnuft kommer man långt. I mitt huvud finns inga "metoder" utan god kosthållning och inspirerande träning. Balans, helt enkelt. 

Faan, jag är fortfarande så irriterad så det finns inte! Varför kan ingen fatta att man kan vara sund i hjärnan OAVSETT om man är storväxt eller liten till växten? Man kan må bra i en stor kropp, men också i en liten. FRÅGA inte, samtala som om det var vilket fikaprat som helst. Det är DÅ, och just DÅ, man får reda på hur en människa mår!