Rapport från julhelgen

 Ja, då var julhelgen över för den här gången. Man hade ju hoppats på att coronan varit över men tyvärr icke. Vi kunde ändå ha vår traditionella julfrukost med barn och barnbarn då alla vuxna var ordentligt fullvaccinerade. 

Så himla mysigt!

I år var det premiär för lille Link, 8 månader! Han är då den mest godmodige onge jag träffat på länge! Grinar han aldrig, den ongen? Eller så är han så smart att han väljer sina surperioder till mammi och pappi?😉 Lille Nermin har hunnit bli en stor kille på nästan 2 år vilket antagligen ger hans föräldrar svettdroppar i pannan. Men hans storebröder är så himla fina med honom även om de inte heller alltid hinner med då olyckan är framme, som då han satt handen på kaminglaset...😲 

Men det gick bra, som tur var!😅

På tal om corona...

Jag och Göbben behövde köpa nya vinglas då jag är en glaskrossare av rang pga känslebortfall i mina fingrar och våra vardagsvinglas börjat tryta. De dyra, fina vågar jag ju aldrig ta ut ur vitrinskåpet! Sagt och gjort, mot Bergvik och Cervera, ty nu skulle det minsann inköpas nya, fina glas!

Och vet ni, på Bergvik fanns ingen corona! Helt otroligt! Där svärmade folk omkring hur som helst, cafeérna var fulla, folk stod i klungor och umgicks som om ingen pandemi nånsin funnits. 

Men...

Vid ingången till Cervera stod en personal och höll koll så inte fler än 13 personer vistades i lokalen samtidigt. Trots allvaret och butikens ansvarstagande så blev hela situationen tragikomisk då kön till butiken fick stå med två meters avstånd rakt ut i folkmassan!

Skall man skratta eller gråta?

Sen kom då juldagen. Dagen då man som ung går på krogen, medan man som äldre och där "bästföre" datumet passerat, antagligen tar en vilodag. Vårt bästföredatum har passerat för ca 20 år sen...😁 Vi bjöd istället in vår fine granne K-Å på fika och en virrepinne men inte kunde vi väl få sitta ifred och mysa utan att ett eftersök paxade på makens deltagande..VARFÖR kan inte trafikanterna ta det LUGNT på småvägar där skogen gränsar intill?

Dock kunde vi fortsätta kvällen efter att eftersöket var avslutat inom rimlig tid. 

Annandagen bjöd på middag hos svärföräldrarna med mycket god mat och trevligt sällskap. 

Den där katten Blixten, alltså...

Idag har vi haft besök av hussemor, hennes barnbarn Therese med sin dotter Karma. Såna fantastiska djurvänner de är!💓 Mitt hjärta svämmar över av såna människor!💖Lille Blixten somnade på stört efter att de åkt hem! Han var helt klart nöjd över Karmas gosestund med honom!

Att på äldre dar ha fått en liten tokig kattunge i sitt hus är både otroligt glädjande men också oroande. Var är Blixten? Vad GÖR Blixten? är de vanligast kommentarerna i vårt hus just nu. Att i förväg tänka ut alla faror en liten nyfiken kattunge kan komma att intressera sig för är ett hårt jobb. Än så länge är vi i fas...Syrran-katt är dock fortfarande hyfsat dretsur på den där lille skitungen som inte har vett att respektera en mogen kattkvinna, hon hävdar kattmetoo!

 Livet med husdjur helt enkelt😁

Jag har inga vantar eller handskar som håller värmen. Mina handskar från förra året har tydligen tappat värmeförmågan. Idag fick jag avbryta hundprommen efter bara 1 km då mina fingrar var så stelfrusna att det VÄRKTE i dem, fick knappt nyckeln i låset då vi kommit hem. Jag har yllevantar och fleecevantar men inga håller värmen. Det enda som funkar hyfsat är fodrade arbetshandskar från Bygg och Fritid. Köpte ett par nya idag då jag ändå behövde göra ärenden...Har flera par men de är flera år gamla. Får se om dessa håller värmen...

Idag bokade jag äntligen tid angående Humles kroppsliga problem. Han har varit stel och haft en struttande gång under en tid och under helgen har han haltat så han skrikit till ibland. På torsdag skall han därför få träffa vetten Sanna. Efter att jag avslutat samtalet släppte jag ut alla hundar varvid Humle och hans morsa Glittra drog iväg på en tokraid över hela hagen...Vadå halta, sa Humle...

Hoppas ni är lediga och kan ta tillvara mellandagarna.

Kram på er!

Sorg och glädje om vartannat, men det är väl livet i stort...

Ja ni, det var ett tag sen. Det har varit en tung höst för mig av olika anledningar, både kroppsligt och själsligt. Men såklart har det även funnits och finns solglimtar både här och där. 

Men...

Det där med att tända ljus på en viss grav varje helg är så oerhört jobbigt att sorgen fylls på varje vecka. Men jag har bestämt mig för att klara av det eftersom de är mina älskade människor som jag så himla gärna hade velat lära känna, men inte hann. Att då besöka deras grav känns ändå som att jag, trots allt kan...jag vet inte, det kanske låter flummigt, men det känns som att jag ändå kan möta dem. Jag pratar med dem ibland då jag är där men förstår såklart att jag inte kan få nåt svar. Tårarna får rinna hej vilt. .Idag såg jag en man som stod vid en grav, han hade tänt ljus men stod bara kvar och...stod. Jag förstod honom. Han hade säkert en dialog med sin saknade. Jag kände nån sorts samhörighet med honom även om vi inte alls känner varann. SÅ känner jag också.

 Livet måste ju gå vidare, trots allt. Sorg är ju en del av livet även om vi ofta värjer oss för den. Hur man hanterar den är individuellt, för min del har jag mina sorgestunder i min ensamhet. Då jag har fina människor omkring mig kan jag fokusera på annat och det är betryggande och helande för mig. 

Men ibland rinner sorgen över.....

 Då vår älskade kisse Cissan ropade på mig en eftermiddag då mörktret sänkts sig. Efter en stunds sökande fann jag henne. Hon låg intill husväggen med blodet rinnande ur nos och mun, hon försökte gå mig till mötes då jag ropade men hennes bakdel följde inte med. Hon kravlade sig fram endast på frambenen.Jag vågade inte röra henne för att inte skada henne ännu mer. Detta förföljer mig dag och natt, att jag inte tröstade henne i sin smärta utan bara sprang iväg för att ringa Evidensia...som inte svarade på minst 30 min.. Att sen förstå att hon inte skulle kunna klara en resa till Evidensia för sin sista resa var helt overkligt! Och att sen inse att hennes resa till Regnbågslandet var via en kula i huvudet är en helt ny insikt som jag aldrig hoppas behöva vara med om igen! Men tack, snälla grannen K-Å för att du kunde förkorta Cissans smärtor💓 Jag kan fortfarande höra skottet..

Men...

DÄR tog sorgen över! Ibland kan man inte hålla kontroll på sina känslor utan faller ur titt som tätt över allt! Sorgen var så sargande att jag höll på att förgås!

Men...Mitt i all sorg fick jag ett mess från en kär vän...

Och rätt som det var hände det sig att..

En liten ljusglimt vid namn Blixten dök upp! Han kom som en skänk från ovan!

Hans förstamatte berättade att det behövdes hem till honom och några av hans syskon. Jag frågade Göbben och han sa  JA direkt! 

Fast lille Blixten är ingen ersättning för Cissan! Hell no! Hon kan inte ersättas eftersom hon var just HON!  Hon har en speciell plats i mitt hjärta precis som alla våra djur som gått vidare till Gröna ängarna. 

Blixten är en alldeles fantastiskt liten kissemiss som berikat vårt lilla hem och ger sin matte annat att tänka på än saknaden efter alla sina kära!

Blixten💓

 

Cissan i mitt hjärta för evigt!💓

 Sorg är sorg oavsett vem man saknar, människa eller djur.

Kram på er och ta hand om varann!

Recept eller inte...

 I förrgår låg Coops blaska Mer smak i brevlådan. Jag slängde den nonchalant på matbordet för att vidarebefordra den till återvinningen vid ett senare tillfälle.

Men...

Trots att jag är en receptmotståndare av rang så började fingrarna bläddra av sig själv liksom, och ögonen sen! De bara vältrade sig bland färggranna bilder på maträtter som säkert innehöll minst 25 ingredienser varav hälften inte ingår i min kost, och kommer heller aldrig att göra. Bara som ett exempel, framsidan av tidskriften; Grymt gott med gratäng, jo visst, men hur många av oss gör inte en jäkla gratäng av något slag nästan varje lördag, för fredagen är ju tacodag, eller hur? 

Som omväxling kan man skiva istället för strimla, lägga till purjo eller byta mot vitlök, kanske lägga till morötter jämna veckor, kålrot ojämna...För mig kommer alltid en gratäng vara varvade råvaror dränkt i grädde med ost ovanpå.

Fingrarna bläddrar vidare och vad ser ögonen!? Jo, asiatiskt! Nä nu får ni väl ge er fingrar och ögon! Jag avskyr ju ris av alla de slag, suchi😤, tång och alger😤😤, ingefära, wasabi(😤😤), rå fisk(😤😤😤!!!!) 

Fingrar, bläddra bort detta otäcka snabbt, för tusan! 

Puh!

Sidan 24 bjuder på Smördegssnittar med fetaostkräm och morot. Skulle kunnat vara intressant om det inte känts så onödig med sånt småplåtter. Kanske om man gör om receptet lite grann...hmmmm

Som fd tjocksmock under en tid så är kalorierna en viktig del och då är den fantastiska appen Lifesum perfekt att ha för att få koll på varje livsmedels kalori-och näringsinnehåll. Varför slösa kalorier på ris, pasta, pommes då det finns fantastiskt goda rotfrukter, grönsaker och bönor med mycket färre kalorier men med ett skyhögt näringsinnehåll och som ger mättnad?  Jag vill bli mätt och leva länge utan bristsjukdomar. Punkt. 

Vidare i blaskan, korvsoppa...Måste det finnas ett recept för det? För mig skitenkelt, man kokar upp vatten med salt, häver i frysta grönsaker, värmer upp, sen kommer ett riksfyllt moment, man skall fräsa korven innan man häver den i soppan!😆 Om detta skall kallas hemlagat vete tusan...

Sen kommer vi till nåt riktigt suspekt, Blomkålskebab!!!! Men ärligt Coop...

Men på sidan 54 ser jag ljuset i tunneln! Barnens bästa grekiska paj är blaskans verkliga superetta! Ett minus för färdigköpt pajdeg,(den kan faktiskt föräldrarna göra tillsammans med barnen) men det är förlåtet då det gäller barn, men annars är receptet utan en massa krusiduller. 

Vilken djävulskt listig redaktör de fått tag på som kan lura en sån notorisk matlagningshatare som mig att sitta och kolla matporr! Likt en riktig karlakarl som kollar Biltemakatalogen med dregel i mungipan.

För vet ni, idag har jag skapat ett alldeles eget recept! Och t o m skrivit upp det! Jädrar i dä!

Här kommer det:

Egenodlad pumpa, delad på längden, saltad och lagd i 
form med köttsidan nedåt. Lite vatten i plåten, Baks i ugnen
i 30 min. Låt kallna. 

Koka två skalade morötter, slantade i lagom stora bitar'
Gräv ur köttet ur pumpan och ta bort kärnorna.
Spara dem till senare..

Skiva en bit purjo och vräk ner tillsammans
med morötter och pumpa, Låt vputtra en stund och
häll sen på cocosmjölken

Samtidigt...

Hackar du en chili och slänger ner i grytan

Men så märker du att den förra chilin var mesig
så du skivar ner en annan rackare och dä händer det grejer!

Låt mojsa ihop sig och kör sen med mixerstaven.

Jädra, va gött!

Mr Ehler Danlos har gjort sig påmind under senare tid och därför har jag fått inse att jag behöver backa tillbaks och vila kroppen. Att just JAG fick den här skiten är ju helt fantastiskt eftersom jag är en stöngris(uttryck av min far som var likadan...) vägrar inse mig besegrad trots att kroppen säger nåt helt annat. Just nu har vi förhandlingar och läget är spänt. Mr Eds har för tillfället ett övertag men jag kommer inte att vika mig i första taget! Skall minsann visa vem som bestämmer, kanske fixa droger som sänker den skitstöveln...För helst vill jag besegra honom utan medicin. 

Bara för att jag är en stöngris, helt enkelt.

Då man är sjuk behöver man tröst, eller hur? Och vad är då bättre än att presenta sig några buketter rosor och dessutom fylla på värmeljusförrådet?

Köksbordet fick rosa rosor

Vardagsrummet fick röda

..och matsalsbordet fick också röda

Tre vovvar fattade ingenting då jag inte for iväg imorse. Dock fann de sig snabbt i den nya ordningen och somnade om efter frukost.

Snälle grannen Kjell-Åke fick ledigt från hundpassning och kunde roa sig på annat håll medan vovvarna fick härja omkring i hagen med en matte som knappt hade styrfart. Men tänk vad en gnagis kan göra underverk?

Här ligger de i solskenet, de godingarna
med varsitt gnagis

I lördags fyllde vår krutgumma Lummi aka Vallarjäntans Lummikki 16 år! Denna lilla lurvetuss har idag gjort ett riktigt tufft träningspass runt hagen, hoppat, snurrat, sprungit, rullat, backat och dessutom hunnit snoka upp och ätit en hundskit...Nåja, hon har fortfarande inte fått nån puss...

Näpen Lummi

Nä, nu behöver jag vila, skall umgås lite med Fredrik Backman, eller närmare bestämt fortsätta läsa hans sista del i serien Björnstad. Lite seg, än så länge...men jag är bara på sidan 107 av 711 så jag ger inte upp! Han är min favoritförfattare så även om han skriver nåt halvbra(hmmm, första delen av Björnstad...)så läser jag ut av respekt för författarens jobb. Alla kan ha dåliga dar ibland som sen sträcker sig lite längre än brukligt...Men jag förlåter alltid Fredrik B. MEN om han inte skulle uppnå mina förväntningar innan halva boken så tar jag Jonas Gardells( min andra författarfavvo)senaste bok som förstahandsbok som nattlektyr! Att jag sen somnar efter typ 5 sidor behöver ju inte nån av dom få veta...

Just nu brinner en brasa som skulle ge min kära Göbbe oerhörda svettningar om han var hemma, men det är han ju inte, ty han och Glittra är på älgjakt nordvärmland. Tur för dem eftersom jag eldar kvällen lång för att värma upp min onda kropp. 

Ha det gött mina vänner!

Höst- på riktigt!

Hej mina godingar! 

Har ni saknat mig? Så dum fråga, såklart har ni haft annat för er än sitta och vänta på ett blogginlägg från mig! Vore ju helt crazy annars, eller hur?  

Sen sist har det hänt massor och vissa händelser vill jag inte gå in på här. Det är för privat, helt enkelt. 

Men...

Nu är jag här igen och har nåt på hjärtat om ni har tid. Men har ni inte det så är det helt ok.

Idag plockade jag in det sista av sommaren. Alla dekorationer, fågelbad mm har nu sin vintervila i förrådet. Taket till paviljongen tog vi bort under veckan då det helt plötsligt blev en lucka i blåsandet! Men jösses, så tomt det blev!😔

 Förhoppningsvis klippte vi gräset för sista gången idag, men man vet ju aldrig...

Hösten kan vara fantastisk med vackra färger och krispig luft men än så länge har den inte visat sig nåt vidare, kanske nån dag men då har jag inte hunnit utanför dörren innan kvällen.

Hmmm, nu låter jag bitter, märker jag, men inte lika bitter som Cissan, som nyss strök förbi mina fötter och krävde att jag skulle öppna kattluckan som är stängd fr o m idag fm. Det hon inte vet är att den är STÄNGD pga hennes framfart bland möss och fåglar som visat sig i små äckliga vita maskar i hennes rumpa!😤 Medicin är inköpt och skall tryckas in i hennes mun under 3 dar. Detta föranleder inomhus vistelse under dessa 3 dar. Går ej att överklaga. Jäspalt så sur hon ÄR!!!😁 

Inte bara Cissan som är missnöjd just nu, våra novemberkaktusar är griniga som tusan! På förra adressen, skötte de sig klockrent efter att jag tagit in dem från glasaltanen ivid första kylan och ställt dem i fönstret närmast braskaminen. Knopparna exploderade! Gör samma nu, men de VÄGRAR samarbeta! Forts. följ...

De vackra höstfägerna är borta och nu väntar bara 
den tråååååååkiga hösten och vintern

Sista betongprojektet. Beongsäcken tog slut så
projektet fortsätter nästa såsong.

Nä, nu får ni sluta läsa och ta mysa med era nära och kära! 

Kraaam på er!

Det där med att åldras...

Jag har aldrig haft åldersångest, jag lovar. Jag har tagit varje födelsedag för vad den är, ett år klokare och mer erfaren, helt enkelt(förhoppningsvis). Efter 50 slutade jag med att tona håret och piffa mig mer än nödvändigt, man vill ju inte skrämma slag på folk, men hel och ren är ju fortfarande mottot. 

Att bli en "Sandgrundsbrutta" har alltid varit min största skräck! 

Ok, Ni kanske inte vet vad det innebär? 

Här kommer en kort beskrivning: Gärna leopardmönstrade tights, kort topp där midjevalken får möjlighet att trilla ut, höga klackar med antingen kedjor, dragkedjor, pärlor eller alltihop, hårt blonderat hår, gärna tuperat med MYCKET spray, makeup som kan få en att tänka AfterDark. Såklart finns varianter...😉

För mig är det viktigt att inte verka som att jag vill vara yngre än jag är. Fast hur vet man det?

Hmmm....mina älskade jeansshorts med hål här och där och mitt korta linne som lämnar midjan bar är väl för tonåringar? Nåja, jag bär dem bara hemma. Tur för alla med synen i behåll!😁

 Ett kul minne är då min ena Guldgosse(Hédi, kommer du ihåg?💓)på jobbet inte trodde att jag ägde några såna kläder. 

Skickade därför bild😁Han har fått en lärdom för livet! Inget är som det verkar...😊

Såg också fram emot att slippa allt kvinnorelaterat elände. 

Nej, vem tusan vill gå omkring och vara fertil i 50-60 årsåldern?😮 Där får Göbbera hålla på hur länge som helst med nån ung och fräsch frugga. Den fruggan kanske inte vet så mycket om ABBA, MTW och VHS men man kan ju inte få allt...😁

Nej, jag har verkligen sett fram emot min ålderdom....Näe, nu kändes det ju helt fel då jag skrev ÅLDERDOM!😳 Backar bandet, börjar om...

Har fått lite bakslag så här efter 50😞

Det första var en fläck, likt en mörk vårta på mitt ena smalben. Tänkte HUDCANCER dag som natt. Bokade såklart tid på vårdcentralen! 

Diagnos: Åldersvårtor. min ålder vid detta tillfälle var typ ca 50...Kände mig vid god vigör och hade önskat att de ÅTMINSTONE gett mig det latinska namnet!

Nåja, som bonus har jag inte haft de värsta möjliga klimakteriebesvären. Även om det skrivs i media om hur svårt det är at gå ner i vikt efter klimakteriet så så säger jag; pilutta er! Vill man , så kan man, så det så! 

Jag har under förra året lyckats gå ner 14 kg i vikt, mår jättebra, håller vikten utan problem, tränar, gräver i vår stora trädgård och orkar med att ta hand om mina barnbarn utan att bli helt utsliten dagen därpå.

Men...

För en tid sen hade jag återbesök hos min Optiker. Jag fick en fantastisk optiker! Hon gjorde underverk med mina styrkor på både linser och glasögon. Fick mina nya linser i måndags. Satt in dem och blev nästan gråtfärdig av lycka! Bästa styrkan i världen!

Jag behövde nästan inga läsglasögon alls under dagen!

Men...

Allt eftersom har jag sett fiskar, maskar, blixtar och en suddig fläck på höger öga. Min största skräck är att mista synen! Även om jag varit oerhört närsynt och astigmatisk under hela livet så har det kunnat korigeras av mer eller mindre duktiga optiker under årens lopp.  

Nu har jag googlat på mina symptom och har fått fram att det är en glaskroppsavlossning. Åldersleraterat och ofarligt, om inte dittan dattan händer.

Faaan ogg!

Vad kommer här näst?

Tog ett träningspass på 45 min bara för att vara trilsk!

Kram och kör för tusan på så ni inte trillar av pinn!

Med blandade känslor

 Men tjenahej, mina govänner! Så snälla ni är som tar er tid för mina tankar.

Min Göbbe köpte ju en båt förra hösten. Han älskar att vara på havet/sjön/ån/eller vilket attans vatten som helst! Vet inte riktigt, men jag tror att han gillar att härska över vattnet med hjälp av en hyfsat hållbar balja med motor och ratt. Han är dock en badkruka...

Jag är livrädd för djup och höjder! Vill känna fast mark under fötterna. Jaha, tänker ni, hur löser dom det där? Jo, ni förstår, om man är en stönig jävel så försöker man prova om man kanske, eventuellt, möjligtvis har kommit över den där otäcka panikångestkänslan av att vara helt isolerad mitt ute i öppet, DJUPT vatten i en balja som gnirkar, hoppar och har sig. Inte njutbart alls. För mig. Men jag jobbar på det. Men jag är dock ingen badkruka...

Idag gjorde vi en tur runt hela Öa och jag vet inte jag...men jag tror att min make njöt mer än mig. Jo, jag myste då vi puttrade fram i sakta mak, men att puttra runt hela Öa skulle ju ta en hel dag, det fattar jag ju! Så rätt som det var drog han på och då fick jag ta till alla krafter för att inte tänka på Titanic, Wasaskeppet och Estonia! Tvångstänkte på kul saker som att mitt 4:e barnbarn snart anländer, om nån av hundarna kanske bajsat inne, vad vi skall äta till middag eller om jag låste dörren innan vi for...

Men...

Vid vissa tillfällen var det snudd på att jag skulle få en panikattack, tårarna rann men jag bet ihop och höll stenhårt i stolssitsen med vänsterhanden...För om vi kapsejsat så hade jag ju ändå nåt att hålla i...😉 Om nån hade gjort en räddningsinsats vid eventuellt olycka så hade de fått bända upp mina fingrar från stolsitsen😄 

Nåja, vi klarade oss såklart levande från denna färd tack vare min käre Göbbe Kapten Ahlborg. Jag har fått se hela Öa från ett helt annat håll och det kan jag nu lägga till mina vackra minnen...för jag kommer ALDRIG att vilja göra samma resa igen. Sorry, Göbben!💖

Dock inträffade en pulshöjare då jag efter 4 timmars omväxlande rysare-mysare såg vår brygga närma sig. Motorn dog! Göbben försökte starta, motorn dog, Göbben svor, motorn dog, Göbben svor, kollade och grejade med nåt som den Handyman han ändå är och så, TADA, tuffade vi efter tre gastkramande minuter in till bryggan. Han sa nåt om nån ventil som han glömt ändra så att bempan skulle...äsch, jag kommer inte ihåg, eller rättare sagt, jag längtade bara efter fast mark under fötterna och lyssnade inte ens...Förlåt Göbben min, att jag inte var mer intresserad💞

Det där med rädslor. Jag har alltid hävdat att om man skall kunna övervinna sina rädslor så måste man utmana dem. Det har jag gjort idag. Vet inte om det hjälpte...men jag ger inte upp. Jag vill ju för tusan inte skicka ut min Göbbe ensam med båten! Tänk om det händer honom nåt? Ehhh, en annan rädsla som dök där hux flux...

Dock kommer jag ALDRIG sitta i fören på båten med fötterna i vattnet som vissa vi mötte gjorde, som nåt jädra kuttersmycke! Jösses, är de helt tokiga!😨 Eller de där stollarna som stod på nån bräda och såg ut som Moses i vassen..Varför inte bara..bada?

Ja, det här var några funderingar från en överlevande och baksidesolbränd maka🌞😅

Ha det fantastiskt gött, mina vänner! Och kom ihåg, vattnet är inte djupare på andra sidan viken!😉Eller?

Forts fredag, andra veckan

Tjena hej, mina godingar!

Har ni tänkt nån gång på vad som gör er riktigt lyckliga och tillfreds med livet? Vad som ger er frid i själen eller i alla fall lugn för stunden? 

Då jag förberedde middagen kom min Göbbe in och frågade om jag hört nån som visslade. 

Ehh vaa? sa jag.

Jo men, sa Göbben, förut hörde jag nån vissla och det var så himla vackert! 

Jag gick ut på altanen och lyssnade. Hörde inget förutom Lummis tunga andetag..men DÄR..hörde jag nån spela FIOL!!! Tillsammans med ett gäng bräkande får från hagen längre bort. Fiol är inte ett lätt instrument men jag var förlåtande denna dag....

Tiden stod helt stilla medan vi lyssnade. Och DÅ hörde jag någon vissla: Blott en dag, ett ögonblick i sänder...Så vackert! Jag stannade helt av och bara lyssnade. Vad säger man; Då fan blir gammal så blir han religiös. Och då får man betänka att jag är ateist....

Nu sitter jag här på glasaltanen, i den ljumma julinatten och bara njuter, dels av att alla myggor dör av vår myggdödare thermacell, dels av nattmörkret som ligger som en luddig, mjuk filt över oss. 

Detta är för mig LYCKA!

Sen kommer det komma dimpa  ner andra lyckor men det återkommer jag till då den dagen kommer. Tror de kommer snart.. Forts. följ...

Kraaaam på er från mig!

 

Andra semesterveckan

Tjena, mina godingar!

Min semestervila fortsatte även den andra veckan i rabattgrävandets tecken. Med svetten lackande, jorden rykande om fötterna och svordomarna osande vann jag tillslut kampen över lerjord, packat grus och gammal, seg markduk. 

Ingen gymträning den dagen heller...

Nu har jag även planterat och vattna irisarna, som
snälla Karin skänkt oss. Inte bara Irisar hon skänkt, 
förresten, rosenspireor, ormbunkar,
vårlökar mm har funnit nytt hem hos oss
efter Karins glasaltanbygge.

 

Men jädrar, så slut jag var efter detta!
Så går det då man inte kan ge sig förrän
allt är klart.

Många fotbad blir det...
I höst skall jag kosta på mig fotvård på
salong ICI. Min fotterapeut Isabel är numera
van att återställa mina fötter till normalskick
efter varje sommar😁

Vet ni, jag lyckades låta bli att kolla betongen för tidigt den här gången! Men typiskt, det fattades två ynka kantstenar till rabatten😒 

Formen som vi skall gjuta betong i på plats.
Men först lite förarbete, typ markduk och sättsand.
Just nu ser det mest ut som en arkeologisk
utgrävning. Det enda vi funnit är dock rötter
från det attans bigaråträdet👿

Jag får erkänna, jag har svårt att ta emot gåvor utan att återgälda det på något sätt. Har därför gått och funderat på vad jag skulle kunna ge till bästa Karin för alla växter hon skänkt. Så kom jag på, hon gillade ju mina betongrosor! Betongverkstan nästa, alltså. Insåg dock att jag drömt om fler rosformar än jag hade så jag testade min nyaste silikonform Pigge som reserv. Tur det, för rosdjäveln blev ju asful! Dessutom hade jag slarvat med formen så vid förlösningen sprack formen!

Får jag presentera Pigge!
Han bor numera hos Karin.

Efter noga övervägande har jag gett klartecken till fällande av bigaråträdet. Fågelholken får flytta till plommonträdet och vi slipper i fortsättningen ha bös över hela altanen från blomning till bladfällning. Måsarnas får leta bigaråbuffé nån annanstans. Hmmm...hoppas vår granne K-Å inte skickar wodoo på oss nu, han har ett fantastiskt vackert bigaråträd. 

Snart är du ett minne blott

Idag är det fredag andra semesterveckan och äntligen har jag kunnat ägna mig enbart åt hundarna.

 De har varit mitt dåliga samvete sen början av semestern. Jädrar, så gött det skall bli då tomten är färdig! Om den nånsin kommer bli det, förstås. Hmm...

Nåja, i alla fall...Då det var hyfsat molnigt och svalt i morse dristade jag mig till några hundprommar. Först ut var Lummi-gammeltant som brukar vilja vända hemåt efter att ha passerat grannens stall 50 m bort. Detta var alltså en grov chansning.

Men hej, vad jag bedrog mig! Hon travade på likt den Lummi hon var förr i tiden. Igår orkade hon knappt röra sig...Lummi fann en stig som bar iväg långt in i...skogen. Hennes matte, som saknar alla former av inbyggd gps kände efter en stund oron gnaga allt eftersom vi kom djupare in i skogen. Äsch, tänkte hon sen med konstlat lugn, vi är ju på en stig, bara att vända juh! Och det gjorde vi.

Har ni tänkt på hur MÅNGA stigar det finns i en skog? Stigar man inte tänker på då man har valt en speciell...Och om man har en hund med sig så tänker man att hunden har värsta luktsinnet och lotsar en rätt väg? Men om man har en 15 år gammal lapphund som helt plötsligt vill gå BAKOM en på tillbakavägen som för att få vägledning? Då är man inte kaxig som vilsegången matte😩Jag som kan gå vilse på Bergvik!

Eftersom jag nu sitter och skriver detta så förstår ni att vi fann hem igen😅 

Efter detta äventyr blev det grusvägen som gällde för Glittra och Klinga. 

Soffligg ä gött dä!

Efter det plockade jag fram de sorgligt, oanvända träningsredskapen från tiden då jag var en energisk och engagerad matte. Hopphindret, tunneln, ringen och "vingelkudden" fick äntligen göra sitt jobb. 

Och vet ni, jag måste få skryta över den där fjantige slyngeln till Humlelappis, men han klarade allt galant vid första försöket! 

Nåja, kanske ett tag sen det här...

Resten av dagen har jag tränat på att INTE greja i trädgården. Tycker att jag fixat det bra, faktiskt. Några tag med trimmern runt klätterväxterna gick inte att låta bli men sen så...För fota vackra växter är väl ändå inte arbete?

Kolla bara!

Dagliljan Frans Hals

Asiatliljan Cappucino

Dagliljan Candide Candy

Nä, nu skall jag fortsätta att inte göra nånting mer än livets goda! Gör det ni också, om ni inte redan tjuvstartat!

Adios Amigos! 

Första semesterveckan

De flesta som känner mig har väl vid detta laget förstått att djurens väl och ve ligger mig varmt om hjärtat. Att fiska med pappa fick ett abrupt slut då jag insåg att det ju satt en mask på kroken! Jag led alla helvetes kval över den stackarns öde, först bli uppträdd på en vass krok, sen slängd i vattnet för att slukas av en fiskjäkel, nä fy tusan vilket fruktansvärt lidande. I fortsättningen fick pappa fiska utan mig. Jag var väl i 4-årsåldern vid min mycket korta fiskekarriär, samma ålder som mitt äldsta barnbarn är nu. I onsdags fick han mormor att slå ihop händerna🙏av lycka och utbrista; Åhhhhh!!!!💓💓💓💓

Så här var det: Han och hans pappa var till en lekpark där en mamma med två barn, en 3-åring och en typ 10-åring, befann sig. Den lilla hade ett bamseutbrott vilket tog mammans hela fokus, varpå den stora ungen gick och hämtade en katt, tryckte ner den i nån form av "snurrande hink" och började snurra den. Då ryckte vår hjälte Mr D ut, sprang fram till killen och hojtade: Släpp ner katten! Var snäll mot katten! Fyra år och redan en räddare av de svaga och oskyldiga. 

Mormors pöjk; det💕 

Idag har vi varit på äventyr till frisören. Eller frisörskan, rättare sagt. Mormor och Mammi bävade lite över att hans vackra, ljusa lockar skulle helt försvinna men vi oroade oss i onödan. Och tänk, han fick sitta i världens coolaste frisörsstol, en sportbil med gps, blinkande lampor och navkapslar, och som om det inte var nog, han fick välja sprayfärg att göra slingor med. Han valde grå...😆 

Coolaste killen efter frillebesök, mormors
gullefjun💖
Mormor däremot ser ut att lida av nackspärr...

Igår drog betongskapande igång. Men först behövde förrådet städas, jag kan inte skapa nåt vettigt om det inte är ordning omkring mig, och förrådet såg ut som då vi flyttade in, på sluttampen var vi så trötta att vi bara stuvade in grejerna helt osorterade. Det blev några turer till återvinningen...

Men sen kom det roliga! Förra året blev det inte så mycket gjutet, tappade motivation helt enkelt, men nu var det kul igen! Det blev några djurfigurer men mest rabattkanter. Nu blir det tuffa dagar då jag måste låta bli att förlösa dem...det har hänt ett stort antal gånger att jag chansat efter 1 dygn med påföljd att allt går sönder....

De där lådorna var från början vinkartonger,
de visade sig passa perfekt för gjutning av figurer
av latexformar. Återbruk de luxe.

Den 9 juli 2018 fick den här vackre killen somna in. Detta datum har sen dess gjort mig nedslagen. Jag tänker fortfarande på honom i stort sett varje dag,  ibland med värme och glädje, ibland med sorgen rivandes i kroppen. Jag har accepterat det och tar det som det kommer. Husse har ett liknande band till Glittra, har förvarnat honom om den dagen hon behöver få sova den eviga vilan, då blir det tufft. Jag vet, säger han. För så är det ju, vissa fäster man sig extra vid, och då blir saknaden därefter. 

Min vackre pöjk💓En av hans födelsedagar, 
han satt alltid som en profet och väntade
på varsågod.

Skrållan var en sån katt, numera kan jag tänka på henne, och det gör jag ofta, utan att börja gråta. Vi hade långa samtal vid köksbordet, hon knackade på fönstret då hon ville in och skrev egna meddelande på datorn. Hon fick somna in den 27/12-2016. Hade tid för tandoperation men efter sövning upptäcktes en tumörväxt i svalget. Lilla fina Skrållan fick fortsätta sova....

Skrållan💓

Så det kommer komma en dag då jag kan tänka på Vaskiböbben som den tokrolige och fantastiske vovve han var, men endast till låns i 9 år. 9 fantastiska år. 

Fan också, nu rinner tårarna så jag inget ser! Att det skall vara så svårt att vara tuff och cool😔

Medan jag letade fina foton av våra ängladjur i bloggalleriet så fann jag detta fotominne! Så där ja, nu avslutar jag med ett riktigt kul minne. I alla fall för mig, vissa bävade över var hen skulle dyka upp veckan därpå...

Historiska minnen...

Hen dök upp på Ilandaskolan under en fredag eftermiddag 2013 om jag inte minns helt fel. Kommer inte ihåg om hen fick nåt namn, nån som var med på den tiden kanske vet...Nåväl, hen var vår dåvarande skolsköterskas HLRdocka, tung som tusan, och dessutom omodern, låg bara och skräpade i ett förråd. Skolsköterskan frågade var hon kunde slänga dockan och jag och min dåvarande resursperson tittade på varann och sa, VI kan ta hand om den så slipper du, vi hade en plan, hehehe...😉 

Så började vi leta rekvisita. "Kvarglömdasakerlådan" blev igenomsökt och TADA, var hen färdig för sitt uppdrag. Vi satt hen i en soffa  i personalrummet med en uppslagen tidning framför sig. På den tiden hade vi morgonmöte på måndag morgon. Ja, jädrar i dä, så kul vi hade då vi fixade! Inte visste jag och min resurs, tror han hette Magnus förresten, att det skulle bli en cliffhanger varje vecka? För helt plötsligt tappade vi kontrollen över hen, ty "någon" tog över vårt uppdrag! Jag har mina aningar vem det var men har inga bevis...

Här vilar hen i nolärarnas personalrum😁Vid denna
tid hände det sig att det blev en extra knorr på historien
En av våra nolärare kryddade nämligen historien ytterligare,
men det är en annan historia.
Näe, jag kommer inte att röja din
identitet LT, jag tigen som muren😇😄

Hen besökte biblioteket för lite studier

Det här blev en riktig succe! Eller inte..
Vissa höll på att tuppa av då de skulle
in på toan!

I morgon är en annan dag, sjöng ju Christer Björkman-Mellokillen ni vet, för många år sen och han hade ju helt rätt! För i möra är det ju lördagen den 10 juli, en helt annan dag!😉

Kraaaaam på er!

Semester

Min första semesterdag. 

Tog det lugnt med lite påtande i trädgården.

Här skall det läggas betongplattor

8 timmar senare...

Så där ja! Nu är formen färdig, bara att gräva bort
1 dm jord och fylla upp svackorna i vår
ojämna gräsmatta med den.

Gymträningen fick vänta den här da´n...

Äntligen har vi sagt adjö till detta sk. växthus! Idag blev detta skelett och kanalplastskivor, uppdelat i 3 kollin, hämtat av Jetpak för retur till företaget. Detta metallskrot var en otrolig utmaning att få ihop, men att det skulle vara näst intill lika svårt att montera ner hade vi aldrig kunnat ana! Skruvar och muttrar hade rostad fast och det var mycket nära att vi tog till släggan och knycklade ihop det! Hejdade oss dock, vem vet om det hade hoppat upp och strypt oss...😜

Ajöss med dig!

Andra semesterdagen.

Alla "jordkocklor" är sönderslagna och har blivit
utfyllnad där det behövs. Lite mer jord behöver grävas
bort men det tar jag imorgon, skall ju ha nåt kul då också..

Rabattkanten uppdaterad, men behöver
gjuta lite fler kantstenar. 

Då jag ändå höll på att påta så fixade jag till staketrabatten också. Delade några dagliljor, flox och funkior och fyllde ut den sorgligt, glesa växtligheten. Behövs dock fortfarande fler växter. Nåja, det löser sig. Det jag är helt säker på är att där INTE kommer att planteras nån fjärilsbuske även om jag älskar dessa vackra buskar. De älskar dock inte mig....Under årens lopp har jag köpt fyra stycken, alla har dött, varav den fjärde och därmed sista någonsin, i år. 

Blev ingen gymträning den här dagen heller. 

Idag har jag vilat mig från trädgårdspyssel och istället ägnat mig åt storstädning. Ja, jag vet, jag bara roar mig!

Imorgon behöver jag ta en tur till jobbet för lite fix men innan dess skall jag umgås med barnbarnen.

Tjeena hej!

Jobbigt farväl mm..

Gokväll, mina godingar! Hoppas ni har det fint nu då solen börjar värma våra vinterbleka kroppar. 

I fredags var dagen då jag behövde ta farväl av två medarbetare, fantastiska människor som jag haft sååå roligt tillsammans med! 

Vi har blivit ett sammansvetsat gäng som jobbat tätt ihop i vått och torrt. Synkat så himla bra så det är inte klokt! Tokigt, känslosamt, allvarligt och glatt om vartannat, högt till tak i våra diskussioner, jag har lärt mig så otroligt mycket av dessa unga killar och  jag hoppas att också jag lärt dem nåt på vägen till det där allvarliga och många gånger jobbiga vuxna livet så de står stadiga ifall de möter ett praktarsle i någon situation i framtiden.  Det har ju funnits några i vår närhet att öva på...

Att ha varit dessa killars "Boss" har varit en ära.
Nu går två vidare i livet och mitt hjärta brister en aning💔Men jag är överlycklig över att en 
av dessa guldkillar kommer jobba vidare hos oss under nästa år. 

Här på Fiskvik går livet sin gilla gång. Att gräva, rensa, snickra, klippa, slänga håller oss sysselsatta dagen lång, med det är ett kärt arbete, vi har ju valt det. 

Det vi inte valt är att finna stora hål i rabatterna😠

Eller, det kanske vi har, eftersom vi har valt att skaffa fyra hundar, alla med goda grävegenskaper.

Efter att ha funnit ett stort hål i en av de finaste rabatterna blev jag riktigt sur och körde in alla vovvarna på altanen. Jag hade en stark misstanke om vem den skyldige kunde vara, eventuellt kunde det finnas en kumpan till dådet. Hann dock inte göra nån större utredning i går, men idag var dagen då hundarnas personliga vård stod på agendan. Borstning, kardning, ev klippning, tasshårsklippning och sist men inte minst, kloklippning. Och just vid det momentet fann jag den skyldiga! 

Ingen advokat i världen skulle kunna fria denna brottsling då tassarna gav sina tydliga spår.

 Lummi, found guilty on first degree!

 Men likt varje fullblodsbrottsling ser hon helt oskyldig ut och även om bevisen är överväldigande så ser hon helt frågande ut inför domen. 

Lummi, med en oskyldig min men med en 
grävmaskins kapacitet!

Nåja, det finns hur många kompostgaller som helst att köpa eftersom våra verkar ha tagit slut.  Slaget är därmed inte vunnet från Lummis sida än på länge,  om någonsin, faktiskt. 

Man kunde ju önska att de kunde gräva där JAG vill, dvs där ogräset frodas nåt oerhört och spaden är det enda vettiga redskapet för att gräva bort stora grästorvor och maskrosor. Men nä då, denna fisförnäma lappis väljer tydligen själv sina favoritgrävplatser, dvs där det finns nyanlagda rabatter med härligt, lös och fin jord och lökar som behöver smakas på...undrar om det kommer upp några gladiolus eller krasse i år?

Söndagen har även den gått i trädgårdens tecken men under eftermiddagen tog jag mig tid att umgås med min favoritkille, unge Mr D💓Vi tog en tur till Inger, min och Gubbens vän och även våra hundars uppfödare, för en stund med senaste kullen lurvisar(vi skall INTE ha nån valp, bara så ni vet!). 

Nu sitter jag på vår glasaltan, klockan visar 22.00 och allt är stilla förutom fågelkvitter. Det tar andan ur mig! Att efter en arbetsam dag få sitta i denna stillhet och bara vara är en ynnest! 

För mig är detta det bästa i livet! 

Hoppas ni har en oas där ni kan slappna av och ladda energi.

Cyberkramar från mig!

Covid 19 spruta och farväl Farmor

 Gokväll mina goingar! 

Hoppas allt är bra med er och att solen gör er gott! 

I fredags tog jag mitt  2:a covid 19 vaccin. Som jag har längtat! Faran är ju såklart inte över men inom en snar framtid så kanske vi kan börja leva som vanligt igen. För jag är väl inte ensam om att tycka att det räcker nu? Att längta efter en spruta...visst är det konstigt? Då man var barn och stod i den där långa kön hos skolsköterskan och med bävan väntade på sin tur...då var man inte förväntansfull. Att heta Övergård kan inte ha varit nån hit...Det räckte gott med Lindeberg, hamnade i mitten då vissa redan hade tuppat av...

Jag har fått förvarningar om att man efter andra dosen kan få riktigt jobbiga symptom så därför ställde jag in alla aktiviteter inför lördagen. Döm om min förvåning då jag på morgonen vaknade utan några som helst symptom! Gött, tänkte jag och planerade om dagen. Några hyllplan behövde målas, rabatter vattnas och sen for jag och dottern på inköpsrunda. Det där med återbruk ligger oss varmt om hjärtat så Gengåvan och Myrorna fick besök av oss.

Jag, som inget skulle ha, fann 6 st fantastiskt vackra champagneglas för endast 25:-/st och som om det inte vore nog, ett gigantiskt koboltblått glas och en rektangulär vas i samma färg för nästan ingenting! Kändes fantastiskt i själen! För visst är det väl så att man kan köpa sig lycka? För en stund i alla fall😁

Jag tänker på min tid som ensamstående mamma. Det var inte fett i plånboken då jag studerade och hade en tonåring att försörja. Vi lärde oss att lappa och laga, att laga mat från grunden på bra och billiga råvaror, att ta till vara och ändra och jädrar vilken nytta vi har haft av de där tuffa åren! Då jag betalade alla räkningar fick hon vara med och se hur mycket som fanns kvar efter alla utgifter. 

Att ha en budget är nåt som fastnat hos henne. Hon har stenkoll på ekonomin och massor av sparkonton och fonder. 

Jag är otroligt stolt över min dotter som tagit till sig och lärt sig av vår tid som fattiga. Att vända och vrida på varje krona är en lärdom. 

Hon är en fighter, min onge och jag är så stolt över hur hon lyckats i livet, trots stora motgångar. 

I fredags tog hon adjö av sin farmor. Det gjorde hon med sången; Himlen är oskyldigt blå. 

Hoppas att farmor som nyanländ i sin himmel känner hur mycket hon betydde för sitt första barnbarn. Om inte, så finns ju farfar där och kan berätta sina upplevelser med Amilla i vagnen, sina hemliga besök hos Börje i Boa där hon fick de största och kladdigaste klubbor som någonsin skådats även om vi sagt ifrån om att ge henne godis, men farfar kunde inte låta bli, helt enkelt. Han är förlåten sen många år tillbaks för dottern och han skapade ett band som än idag håller trots att han är bortgången sen många år tillbaks. Hans fantastiska historier som han berättade direkt från hjärtat och stunden sitter djupt i hennes hjärta och kommer alltid att finnas där. 

Farmor var den praktiska och ordningssamma och fick kanske inte samma uppmärksamhet från sitt första barnbarn som hon önskat. Men allt eftersom ungen växte upp så tog de tillbaks den "borttappade" kontakten. Farmor var ändå kittet i sin stora barnaskara och senare barnbarnaskara. 

Vila i frid, kära Siv och hälsa Kjell från Anja, även av honom kallad Ros-Marie-det tog jag som en komplimang eftersom det var ett namn han kallade alla han gillade. Hoppas ni stöter på Filip, ert barnbarn som inte hann leva på jorden och berätta om alla hans släktingar som kommer dyka upp lite senare. 

Under lördagseftermiddagen dundrade en gigantisk huvudvärk till och resten av kvällen var i viloläge.

Hoppas det är sista gången jag ger er cyberkramar!

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                  

Helg mitt i veckan..och lite annat

Nä men tjena hej, mina godingar!

Klämdag igår, semester idag, gissa hur många gånger jag planerade utifrån att det var lördag igår? Undrar om det är åldern som tar ut sin rätt, kommer inte ihåg att jag varit så dagvill förut? 

Hmm...finns ens ordet dagvill? Någon?

Igår släppte jag lös delar av min kropp i solskenet inför några förvirrade solstrålar. 

Idag har jag minsann klippt gräsmattan för första gången 2021 och då exponerat min kropp inför solens alla strålar ånyo under ca en timmes tid så förhoppningsvis kommer min blåvita att skifta färg från blåvit till vit och lite senare till mycket ljustbrun.  Men  foppatofflor...Gissa fotfärgen?😁

Livet och tiden där efter...

 Go lördagskväll, mina vänner!

Mitt inlägg kommer att handla om ett känsligt ämne så om ni vill ha en partajig lördagskväll så kanske ni skall avstå att fortsätta läsa. Bara ett tips i all välmening. 

Döden. 

Den skrämmer, eller hur? Att tänka på att ens närmaste kära en gång skall försvinna från oss, eller att vi själva skall försvinna från dem är nåt vi förtränger in i det längsta. 

Tills vi MÅSTE hantera det! 

Visst är det bättre att avdramatisera döden till nåt hanterbart? Hur man gör är individuellt, såklart. Men ju mer man talar om det och tar det upp i ljuset( det där kände jag var väldigt klyschigt, men kom inte på nån annan formulering).

Min far gick bort då jag gick i gymnasiet, efter en lång tids sjukdom. Min mamma och jag hade absolut ingen kommunikation överhuvudtaget om pappas sjukdom och hans död som skulle komma inom kort. Det visste vi båda två men ingen nämnde det med ett ord.  Hon var säkerligen skräckslagen inför hans bortgång och hennes fortsatta liv och jag, som trotsig tonåring synkade dåligt. Eller inte alls, faktiskt. 

Samtalet kom en kväll. Jag svarade. En sjuksköterska meddelade strikt och kallt att min far hade funnits avliden under kvällen. Nattvaket, som skulle finnas vid hans sida, hade tydligen inte varit vid hans sida...fann honom död under kvällen. Han fick med andra ord dö ensam. Följden av detta blev att jag under hela mitt liv då doch då drömt att min far kommit tillbaks till livet och att vi haft en dag då vi umgåtts och sen i slutändan återgått till hans sjuksäng för att säga farväl. Denna dröm är ingen mardröm, tvärtom! Jag känner mig tillfreds över att ha fått träffa min far en sista gång och tagit adjö av honom på rätt sätt.

Många år senare...

Jag ringde min mamma, ringde och ringde men inget svar. Men min mamma var en speciell människa. Hon blev mer och mer introvert ju äldre hon blev så ibland ville hon inte svara i telefonen. Telefonsvarare ville hon inte heller ha. Min intuition som var vässad sen många år tillbaka sa mig att nu var det skarpt läge. Jag kontaktade vicevärden som dyrkade upp dörren och där, på soffan låg min mamma död, som en liten fågelunge. Min tonåriga dotter var med och jag frågade: vill du gå in i lägenheten och se din mormor död eller vänta utanför? Han valde utanför. Min kloka dotter! Hon hade inte varit redo för att se sin döda mormor. Klok att ta bra beslut redan då!

Min mamma var inte en sån krigare som min pappa var. De hade olika sätt att tackla med-och motgångar. Min pappa var en otrolig optimist, min mamma var tvärtemot. Pappa förlorade kriget mot cancern vid 50 års ålder trots att han kämpade emot nåt så otroligt. Mamma kämpade inte ett dugg men levde ändå tills hon fyllde 72 år. 

I torsdags morse somnade min dotters farmor in i hennes famn. Min dotter var det första barnbarnet och fick ha sin farmor för sig själv i två år, sen kom nästa barnbarn, och sen har det trillat på. Åren har gått men farmor har alltid varit en kärna i familjen. Den som alla barn och barnbarn värnat om. Även jag, som inte träffat henne under många år, känner en stor saknad efter henne. Hon var ju min extramamma under många år.

Under slutet av 70-talet blev jag sambo med hennes näst äldste son. Hon var en 7-barnsmor där jag fick lära mig hur det är att ha många syskon! Själv var jag ju sladdis ...Men jösses, så kul det var i denna stora, fantastiska familj! En helt ny värld öppnade sig för mig som minsting i en skara av tre där mittersta ungen dött. 

Efter farmors bortgång har jag och dottern haft många bra samtal om livet och döden. Om att som förälder förbereda sin hädangång via vita arkivet, skriva testamente och att faktiskt INSE att vi en gång, förr eller senare kommer att gå bort. Det är nåt som man behöver inse även om man har ett motstånd till att ens tänka på det. 

Min dotter gjorde sitt allra bästa för sin farmor, hon sjöng Christer Sjögrenlåtar, berättade hur mycket hon älskade henne och mycket mer medan hon höll farmors hand. 

Så kom det sig att farmor drog sina sista andetag då min dotter just avlöst sin farbror i sjukrummet. Farmors första barnbarn fick ta farväl av sin farmor  Jag tror det är ett bättre avslut än mitt med mina föräldrar...Att få ge sin farmor en avskedskram då livet lämnar kroppen är ju en chock i det första skedet men är ändå en fin avslutning och ett bra avsked.

Sen har jag gjort det klart för min dotter att då min stund är kommen så vill jag inte ha en massa sorgsna människor omkring mig, jag vill ha roliga historier och dråpligt skvaller

Men...

INGET CHRISTER SJÖGREN!

Kraaaam på er mina bästisar!

Trädgårdssafari

 Hallå, mina vänner! 

Hoppas ni haft en bra valborgsmässokväll, första maj och att ni fick träffa er släkt och vänner under smittfria former. Det låter faktiskt inte klokt men så har ju livet sett ut för oss alla under ett år och lite till och säkerligen ett bra tag framöver. 

Jag och Göbben har nu fått vår första dos vaccin, det känns helt underbart även om armen värkte nåt djävulskt under ett dygn. Löjlig biverkning jämfört med att ligga och kippa efter andan i corona...

Det är väl inte nån större överraskning för nån att den här tiden och framåt är det bästa jag vet. Jag älskar sol och värme!

Mitt största mål just nu att få till en lummig och vacker tomt så snart som möjligt. Min förra trädgård var på 400 kvm. Då den var klar flyttade vi. Kan tyckas helt crazy men man måste också må bra...

Innan försäljningen grävde jag upp och delade mina bästingar för nytt boende i rabatterna på Fiskvik. Alla överlevde utom vallmon😢Har dock fått frön av en fin människa i en fbgrupp. En dag fick jag ett kuvert i brevlådan med massor av vallmofrön! Blev så glad att jag nästan...sprack. 

Här ett axplock av bilder från Abborrvägen:

Den stora altanrabatten

Åhhh! Den här rabatten älskade jag! Vid
denna bild hade den inte vuxit till sig än..men
sen, ni anar inte hur vacker den blev!
Nya ägarna har grävt bort den...😢
Men deras val, såklart.

Åhhhh! Min morsdagspresent från Dottern!
Den fick jag inte med, den var alldeles för stor
att gräva upp och förvara under flera månader.
Det svider nåt otroligt i själen faktiskt.
Men ibland blir det inte som man tänkt...

Vallmo är blommornas clowner!

Altanrabatten med mina favvisar!

Höstbild

Alla växter på bilden har ett nytt boende

på Fiksvik.

Min nuvarande tomt är på typ 4000 kvm...

För mig är det att förena nytta med nöje att gräva, plantera och "betonga".. 

Det där med betong...Jag vet inte varför jag är så fascinerad av betong. Jag älskar det grova, gråa i samspråk med glada färger, men inte alltid. För ibland så kan jag få för mig att göra en trampstig...eller gravdekoration. Om man har den minsta lilla kreativa längtan så är betong perfekt. 

Enligt mig, alltså.

Fågelbad av blad

Lite småpiff av kakformar

Bollen fick följa med

Champinjontråg

Idag var dagen då min dotter och jag gjorde vår "handelsträdgårdssafari".Första turen gick till  Klockaregårdens handelsträdgård där de har de mest fantastiska perenner men också träd och trädgårdsdekorationer. Ett snabbväxande törstigt träd var det jag var ute efter. Och vet ni?

Jag fick tag på det perfekta trädet! 

Ett träd jag googlat fram men inte funnit nåt inköpsställe. En fontänpil har nu ett föralltidhem i vår fd hästhage och jag hoppas och tror att den kommer att trivas. Arten är som sagt vattenkrävande och där den står kommer den att trivas som fisken i...vattnet. Rena swimmingpoolen vid minsta regnskur. 

Fontänpilen, den ser inte mycket ut
för världens just nu men kommer
att bli ca 10 m hög som fullväxt.

Då jag ändå var igång så slängde jag med 8 pelagoner också. 

Grannen fick 4 st, 1 för varje hund han passat,
och jag tog resten.

Sen var vi nöjda och vände bilen mot Hweems handelsträdgård. 

Det är alltid lika spännande att ta sig dit eftersom Google maps inte fungerar till detta växtmecka. Första gången fann vi stället via mänsklig vägbeskrivning, den hade vi såklart glömt den andra gången och anlitade därför Google mapstanten. Den satmaran ledde in oss på varenda liten skogsväg i hela trakten för att i slutändan visa oss tillbaka till första avfarten! Därför körde efter magkänslan den här gången och fann stället hur lätt som helst. Pilutta Googletanten!

Här var det inte coconasäkert så här gällde det att gå och backa om vartannat. Vi fick dock fatt på det vi skulle, deras fantastiska, dubbla, svart och blekgulmönstrade Surfinor. 

Älskar dessa färger på surfinor!

Jag kände mig så nöjd över mitt trädköp att jag inte kom på nåt mer att köpa. Snopet, då man har flera växthus överfyllda av vackra växter framför näsan. 

Helgen har verkligen gett oss sol och värme och jag hoppas att ni har njutit lika mycket som jag. Vår fyrbenta gjorde matte sällskap.

Soldiggarna

Jag har släppt loss mina ben från vinterns långbyxor och inväntar nu den stundande solbrännan med ett glas rosé. Dock har färgen på benen inte förändrats sen igår, men ansiktet lyser glatt rött. Man får vara glad för det lilla... 

Varning för stark bild:

Jag tvättade i allafall fötterna innan bilden...

Fredagens arbetsdag avslutades under fantastiskt fina former! Vår chef hade gett oss den lysande utmaningen att aktivera oss på olika sätt under en viss tid och utlovat fina priser. 

Sååå himla kul! Tror att de flesta har känt sig manade att kämpa för sina kollegor. Men ändå med glimten i ögat. Spioner har funnits,👀 det vet jag men vad hjälpte det? Vi vann!💪🏆

Jag, som aldrig haft nån vidare vinnarinstinkt trots deltagande i olika löparklubbar. har känt mig triggad för detta så in i norden! För mig är ändå äran det viktigaste, inte priset. Att kämpa tillsammans är det viktigaste för mig. Och jädrar som vi kämpade! Hjältar!

Vi avslutade arbetsdagen med en skogspromenad som avslutades vid ett vackert beläget sommarcafé där vi blev bjudna på lunch. En bättre Valborgsmässoafton får man allt leta efter!

Sååå himla vilsamt och vackert!

Ha en härlig söndagskväll, allihop!

Kraaaam från mig!