Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

tisdag 28 augusti 2012

Three legged Vaski and the mystery of the smelling ghost

Idag var det då äntligen dags att besöka veterinären med Vaski. Hans haltande går ju inte över av sig själv trots att han inte fått överanstränga sig. Men helt har det ju inte gått att hålla honom stilla då vädret varit fint och alla varit ute på tomten. Några raider har det blivit...Vi fick en jättebra vette, det är inte alltid vi har haft den turen, men den här gjorde verkligen allt för att lokalisera skadan. Hon märkte att han ömmade på två tår, inte så han skrek men hon märkte det på hans uttryck. Så det blev röntgen, men först en lugnande spruta. Lite komiskt var det då vi satt i det lilla väntrummet vid röntgen och den ena stora vovven efter den andra tuppade av och fick bäras in av två personer!  Som mest låg där 3 utslagna vovvar. Vilken tur att jag inte har en St. Bernhardshund! Vaski har en inflammation i tårna så det blir smärtstillande/antiinflammatoriska tabletter i 20 da´r och telefonkontakt med veterinären. Är det inte bättre efter 10 da´r så blir det en större utredning. Skönt att det finns bra vettar på Solstaden också!


Drogad


En väldigt spak vovve ligger och sover nu. Han gnällde inte ens då långa visaren stod rakt upp och den korta ner, vilket betyder M A T. 
Igår tror jag det spökade här hemma! Jag släppte ut alla djuren på tomten då jag kommit hem och satt mig själv ute på soldäcket med en kopp kaffe. Satt i godan ro men efter 45 minuter ropade jag in alla eftersom det var dags att åka och träna. Jag stängde dörren ut men lät altandörren till vardagsrummet stå öppen och gick upp på övervåningen för att hämta träningskläder. Då jag kom ner och hade packat väskan och det var dags att åka skulle jag hämta in Syrran som var på altanen. Döm om min förvåning då där stank av värsta parfymbomben!!! Det gick inte att andas där ute! Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta kunde ske. Ingen kunde ha smugit in utan att jag hört-dörren är ganska trög och låter rejält-och VARFÖR skulle nån göra det? Eller för den delen SPRUTA PARFYM. Ingen människa kan ju spruta på sig så till den milda grad medvetet! Det var ungefär som då ungarna har parfymkrig i skolan och jagar varann med flaskorna för att spruta ner varann! Jag fattar inte hur det gått till. Inte Gubben heller då jag berättade. Det närmaste vi kommit är om grannungarna sprutat i deras förråd som är vägg i vägg med vår altan, så det luktat så infernaliskt inne hos oss, men det är ju dubbel vägg emellan...Nä, det mest realistiska måste vara spöken!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar