Med ena foten på Tullis...

Nu snart är det Tullholmen som gäller. Mitt kontor ekar tomt och likaså cafeterian. Personalrummet är i det närmaste nedplockat för utom några kaffemuggar och bestick. Visst känns det konstigt, overkligt, för när vi återkommer om ett år så finns inte gamla Ilanda kvar, det som vi har varit vana vid.

Men nu stundar ett spännande år med nya utmaningar. 

Inte mycket till kontor nu inte...Datorn och telefonen
for iväg till Tullis idag och alla pärmar och viktiga papper ligger
i kartonger i min bil för vidare transport i möra.

Men först skall jag om några veckor ha en välbehövlig semester. Då skall jag gräva en ny rabatt. Ja, just det! Eller inte en helt ny, utan utvidga en av böjarna på "långrabatten" som gränsar mot äppelträdet. Det är ju så att vi skall bygga ut trädäcket på framsidan och där har jag en buskros som är attans fin. Den vill jag ju spara, såklart! En laxrosa historia som doftar lagom mycket för min doftkänsliga nos. Inte helt lätt att placera ut nåt så stort i vår redan välfyllda trädgård...men till slut kom vi på det. Den kommer få fint sällskap av bl a lilja cappucino och en brokig funkia. 

Ja, rosor ja. Jag har i andra ändan av samma rabatt en buskros som jag fick i 50-årspresent. Den blommade redan första sommaren med härliga rosa blommor, sen har den bara växt sig större men inte visat minsta lilla blomma! Så döm av min förvåning då jag i helgen upptäckte små rosa blommor på den. Pyttesmå, men ändå blommor. 

Taggig som om den vore från down under...Men gulliga
små blommor.

Gullig som en marsipanaros.Kanske skall jag skämma bort den med lite
sån där specialjord för rosor nästa år...Fast då kanske den växer sig
stor som ett höghus...Får fundera på det...