Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 27 juni 2013

Låsöppning

Som jag har längtat efter den här dagen! Låsöppningsdagen, alltså. Mina nack-och bröstryggskotor har varit låsta i veckor nu och gjort mitt liv mycket smärt-och tröttsamt. Som grädde på moset hade jag träff med min andra sjukgymnast som utförde lite stötvågsbehandling på mitt baklår direkt efter låsöppningen. Jag erkände direkt för honom att jag inte gjort min läxa på en hel vecka. Han var mycket förstående då jag förklarade. Det gick bara inte då huvudet värkt och jag tappat andan så snart jag ansträngt mig det minsta. Vår vaktmästare sa en dag; Men Anja, vad du suckar hela tiden! Inte hade jag tänkt på det...Men då kotorna är låsta i bröstryggen så är känslan att man inte orkar hålla upp kroppen ordentligt, att ett band sitter runt bröstet, att man har konstant huvudvärk, man har ibland en klump i halsgropen som inte går att svälja ner och dessutom, och det är nästan värst, man blir ledsen och nedstämd, helt plötsligt. Blir gråtfärdig och orkar inte med minsta motgång. Det är bara några av symtomen. För många år sen då jag sökte för detta för första gången, och gick till vårdcentralen ville de ge mig antidepressiv medicin.  Jag vägrade. Har även träffat på en läkare som jämförde mig med en alkoholist, då mina händer och fötter plågade mig. Det hör ju till mitt syndrom, att kontaktytorna ibland blir inflammerade av för mycket kontakt...Att jag har överansträngt dessa utsatta ställen, helt enkelt. Jag försökte förklara för honom att om jag inte tränar så blir det inte bra för övriga kroppen. Jag befann mig i ett moment 22. Men den stollen fick för sig att jag var träningsnarkoman, och frågade mig klämkäckt; VET du vad man kan jämföra dig med?.....Nääääää, sa jag. Alkoholisten, triumferade han! Glodde på honom...Eh, alltså, sa han. Det är samma endorfin som härskar i kroppen, man måste ha det för att må bra. Och så sa han att jag borde äta Zoloft, nån jäklar psykmedicin som skall vara bra för såna träningsneurotiker som jag, tydligen. Han gav sig inte förrän han fått skriva ut skiten. Att remittera mig till en RIKTIG läkare var inte på kartan för honom. Har allmänläkare provision på psykofarmaka, eller? HUR skulle deras jävla tabletter kunna flytta tillbaka mina kotor?????? Vilken chock jag fick en dag då denna "läkare" började jobba på mitt träningsmecka!! Han kikade in genom fönstret då jag var på ett pass. Jag förhörde mig direkt efteråt om vad denna man gjorde på ett hälsohus som detta, då han tycker att vi som tränar gör det istället för att supa ner oss!
Ja ja, skit samma, han var en energitjuv av guds nåde! Jag har inte sett till honom på flera år på KMTI så min själ har fått ro. 
Och idag, har jag blivit upplåst! Det brakade från nacken och ned till midjan då ängeln Gunilla tryckte ner mig på kilen några gånger. Hon kan sina saker, den kvinnan! Drog rätt nacken i ett huj. Lirkade och så, KNÄPP! Huvudvärken som plågat mig i två dar lanade av efter två timmar. Känner mig överkörd av en långtradare, men en snäll en...Och så var det stötvågsdags en timme senare. Det gjorde faktiskt...dretont idag! På nåt sätt så VILL jag att det skall göra ont, det TAR liksom då...Knäppt, eller hur? Men då jag gick ut därifrån så gick jag utan att ha ont. Och jag vet att det kommer att blir bättre då jag kan köra mitt rehabprogram igen då jag inte har låsta kotor. Men om detta skall hålla så är det adjöken med att härja runt på jobbet som tidigare. Inga tunga lyft, eller klättrande hit och dit. Be om hjälp...Hjälp så jobbigt, men nödvändigt.  

2 kommentarer:

  1. Men så skönt för dig! Grattis! Efter regn kommer solsken! Hoppas vi får se dig i KMTI:s träningslokaler snart! Kram på dig! :) /Petra

    SvaraRadera
  2. Tack, snälla! Jag är ju redan där men "bara" på rehabträning. Stepmaskinen och bollen. Men snart kanske jag kan köra pilates eller coreboll. Får börja lite försiktigt...
    Kram Anja

    SvaraRadera