Så var man med ny dator då! En liten, snabb och snygg Acer. Fast att gamle "Hårdbrödsamlaren" inte ens gått till sista vilan.
Allt grundar sig i att jag ibland, under tidiga morgontimmarna utbrustit "Men jävla datorjävel, VARFÖR är du så SEG? (förlåt alla svordomar, men det är verkligheten i vårt hushåll...tyvärr)
Inte för ett ögonblick har jag tänkt att Gubben känt en viss trötthet på detta klagande. men så har tydligen varit fallet.
Att han vill ha min gamle Hårdbrödsamlare till andra uppgifter tror jag inte har med saken att göra....Hmmmm... Om man vill vara naiv så är det ok...80% snällhet och 20% egenintresse är nog en bra analys.
Det har inte blivit nåt bloggande på några da´r...
Jag har ju haft fullt upp med att hitta in i detta underverk! Windows 8 är inte att leka med men nu har jag minsann efter många om och men fått ordning på saker och ting. Och då jag på eget bevåg installerade Google chrome så var jag hemma igen! Laddade ner den medan Gubben sussade sött i morse.
Min käre man har annars varit i min omedelbara närhet sen i torsdags, då han kom hem med presenten.
Han känner sin Gumma, han...
Men nu är jag riktigt kaxig då jag surfar runt! Ja, herregud, så overkligt det känns med denna sprillans nya dator!!
Nåt som är spooky är att då jag råkar svänga iväg med "pekaren" lite hur som helst, så dyker det upp saker i vänster eller höger...eller BÅDA marginalerna där det står grejer som jag inte fattar nåt av. Men om jag orkar strunta i detta så försvinner de efter en stund.
En bra träning att coola ner...
Så till dagens övningar. Lördagar är inga bra dagar att köra nåt på träningsmeckat. Det passar inte vår lördagsrytm nåt vidare.
Efter städning och inköp blev det istället långpromme med Vaski och Klinga. Gubben tog Lummi på värsta spåräventyret. Hon var görnöjd då hon kom hem. Fick en riktigt god gnagis, som belöning.
.
Innan jag gav mig iväg med vovvarna så gjorde jag klart lördagens middag till Gubben-pulled pork!
Har aldrig gjort denna supermoderna rätt, men nu var det dags. Själv äter jag inget som har diat eller fått leva i en liten binge och inte ens kunnat röra sig under sitt korta liv....Nä, det tillåter jag inte att min Gubbe äter heller! Tvi vale, för sånt!! Köpte ekologiskt griskött och hoppas på att grisen levde ett gott liv så länge det varade...Och att den inte behövde åka slakttransport
över hela Sverige tillsammans med sina olycksbröder/systrar, som en "GrisGolgata".
Trots att jag inte är nån militant vegetarian så får jag ändå ibland funderingar över varför man kan äta kött. Vad är grejen, liksom? Kött smakar ju ingenting utan kryddor. Och då kan man ju lika gärna skippa köttet och äta miljövänliga och nyttig föda såsom rotfrukter, grönsaker och baljväxter.
Som liten åt jag det som bjöds, det fanns inget alternativ, liksom. Så skall det ju vara, såklart. Jag var en frisk men tjock unge. Grönsaker fanns bara i form av frysta grönsaker. Och i bagaget har jag en cancerbakgrund....
Min pappa dog i magcancer vid 50 års ålder...Hans favoritmat var fläsk och potatis, punkt slut. Grönsaker var bannlyst, möjligen funkade stekt lök....
Då han dog, efter år av svåra plågor, ordnade han att jag och min bror skulle kollas var 3:dje år på sjukhuset. En undersökning som gjorde mig panikslagen! SÅ himla smärtsam men ändå nödvändig eftersom han inte ville att vi skulle gå igenom samma plågor som han för att ändå dö i slutet! Jag har genomgått detta helvete under många år, men efter ett genombrott i forskningen under senare åren behövde jag bara ge ett blodprov för att de skulle se om jag hade den felande genen. Det hade jag inte. Och därmed var min dotter också immun. Det var det bästa av allt!
Men det jag alltid har fått höra av läkarna är att det har varit bra att jag är vegetarian eftersom kött lägger sig i tarmarna och täpper igen dem för att, om man har otur, utveckla sig till tarmcancer. Mycket enkelt val för mig i alla fall!!
Men jag hade verkligen velat ha kvar min pappa i livet mycket längre. Att man kunde dö av dålig kost fanns inte på hans livskarta.
Men köttet har aldrig varit det viktiga i min kost. Jag gillade mest potatisen och såsen. Och denna egenhet har tydligen gått vidare till min dotter. Hon har alltid beställt potatis och brunsås då hon varit på besök hos mig. Eller pasta och grönmögelostsås...
Men i mitt huvud har ändå djurens välmående varit det viktigaste. Och det blir viktigare och viktigare för varje år. Om man nu MÅSTE äta kött så är har man ett ANSVAR för djuren! Man behöver inte smocka i sig kött i massor. Om man tycker det är dyrt, köp mindre men svenskt. Och helst ekologiskt. Tallriksmodellen är inte helt fel, trots allt...
Kvalitet framför kvantitet, hävdar jag. Vad är grejen annars, kan man undra? Moläta, kallar jag det. Man köper en bautahamburgare och smäller i sig den fort som satan utan att ha den minsta hum om när man är mätt. Sen har man köpt pommes som tillbehör...
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att många inte kan vara utan kött i sin kost, men jag önskar att alla TÄNKER EFTER innan de går och handlar sitt kött. Att man verkligen kollar att köttet är från ett djur som haft ett värdigt liv innan de ödesdigra slutet. Det kan man genom att köpa ekologiskt eller på en gårdsbutik med hemslakteri. Man har ett ansvar som människa, tycker jag.
Jag kommer aldrig mer att köpa utländskt kött till Gubben. ALDRIG!
Om det svenska köttet skulle ta slut så skulle han få äta kålrötter istället!
Nu har vi frysen full av älgkött så han kommer inte att lida köttbrist och om man tänker efter så led inte älgen nåt vidare innan den dog. Förhoppningsvis...
'Den behövde inte åka djurtransport över hela Sverige...eller hemska tanke, över en kontinent för att i slutet av resan, på ett brutalt sätt, fösas in i en fålla tillsammans med sina olyckssystrar och bröder för att i trängseln invänta slutet tillsammans, kanske få ta emot hugg och slag för att sen höra ångestskrin allt eftersom... Nä, fy faan!
Vi är ju ett intelligent släkte, sägs det. Hur kan NÅN då överhuvudtaget stå ut med tanken att äta kött som härstammar från ett djur som i livets slutskede har lidit nåt oerhört bara för man skall äta en halv hamburgare och sen slänga resten??
Och att resa till Kina och vara överlycklig över att få köpa en fuskCanadagoosejacka för halva priser...Då har man verkligen skyddslappar över både ögon och öron!
Som sagt, det är vi som är den intelligenta arten...men ibland undrar jag...
Och nu for min Gubbe iväg på eftersök IGEN! Häromkring finns så mycket klövvilt att man inte kan förstå att folk kör så himla fort. Det finns även väldigt många människor utan reflex också...
Man kan undra om vi kommer att ha några vilda djur om några år. Vi människor verkar ju köra vårt rejs utan att ha den minsta tanke på vår omgivning. Och det värsta är att vi överför detta till våra barn! Vi har väl alla hört om då småungar plågar igelkottar. Det kom de inte på av sig själv. Om man inte från början får lära sig av sina föräldrar hur man värnar om andra, människor och djur, så kan man ju inte veta vad som är rätt eller fel, eller hur? Och det har inte med nationalitet att göra, som en del vill göra gällande. Det gäller oss alla, oavsett var vi kommer ifrån.
Hur har det blivit så? Att man tar allt för givet. Man låter bilen gå på tomgång fast man lätt kunde skaffa en motorvärmare istället för att skita ner miljön för alla andra. Eller tvättar bilen stup i kvarten på garageuppfarten och förstör grundvattnet, bara för att man inte orkar åka till bilhallen och, hemska tanke, BETALA för att tvätta bilen. Slänger skräp omkring sig utan en tanke på hur länge det tar för naturen att bryta ner det, om det ens går....
Just nu ligger Skrållan på bordet precis framför mig. Hon håller helt och hållet med mig.
Vissa människor tycker det är äckligt då man låter huskatten klampa omkring på bordet hur som helst.
Ingen av oss har någonsin blivit sjuka av att katterna vistats på bordet. Däremot har vi smittats av allehanda infektioner från andra människor....
Tvärtemot så har katterna gett oss en sån glädje att vi säkert lever mycket längre tack vare nöjet av att ha dem i familjen. Det är ju konstaterat att husdjur sänker blodtrycket och ger människan en lugnare tillvaro.
Det håller jag med om! Och Syrran också, som nyss gjorde Skrållan sällskap på bordet...
