Snö, snö, snö, snö....jag HATAR snö!

Den här dagen skulle jag ha stannat i sängen. Dragit täcket över huvudet och TOTALVÄGRAT!
Det började redan i morse. Redan då jag drog upp persiennen insåg jag att det vi skottade igår....Ja ni fattar! Världen var vit och bomullsfluffig all over, om man så säger.
 Alltså fick vi skynda att rasta hundar, sen skotta, skotta, för att skynda in och få i oss lite frukost, men shit så fort tiden försvann!! Så tänker jag; Det är nog bäst att kolla kattlådorna innan vi åker, och vad ser jag då, jo, att Skrållan Dretkatt har kissat bredvid lådan!!
Bråttom som tusan, men kisset måste städas bort. Citronsåpa och sen skölja av. Sen ut och snabbt som tusan fara till jobbet! Jag är seeeen ,jag är seeeen, jag är seeen, tänkte jag medan jag sladdade iväg ut på Hammaröleden. Och där var det 40 km/tim som gällde....suck....som vanligt. Men herregud, trampa på gasen era ********hojtade jag där inne i Pärlan, men se, det hjälpte föga. Konstigt.

Väl utanför jobbet, stannade jag rutinerat precis bredvid parkeringsautomaten för att köpa parkeringstillstånd. Då det var klart for jag en bit längre fram, och parkerade. Drog ur tändningsnyckeln...och radion fortsatte som om inget hänt! Men hallå, jag har inte TIIIID med det här tänkte jag, men det sket väl bilen i. Satte på tändningen, och stängde av, samma visa.
 Äsch, tänkte jag, jag stänger väl av den manuellt då, inga problem. Hmmm, det gick inte att låsa bilen med fjärren, än mindre med nyckeln. Och belysningen var dessutom på. Stängde även av den manuellt, men att låsa gick fortfarande inte. Men vad är detta, tänkte jag. Spökar det, månne?

Och sen fortsatte eländet hela dagen. Allt har krånglat!
Jag skall inte gå in på detaljer för det är oväsentligt, men allt eftersom dagen gick så började det ordna upp sig för mig, tyckte jag.

Så var det dags för hemgång. Satte nyckeln i tändningslåset. Hände inget. Nycken gick inte att vrida, ratten var låst, ALLT VAR LÅST! Jag försökte och försökte, med samma resultat.

Ringde Gubben.Min riddare!
Han fixade och donade och vips så var Pärlan igång. Tills jag kom hem och stängde av bilen. Tänkte att det är en bra idé att provstarta. Nähänä...nyckeln satt fast. Igen.

Såg tusenlapparna flyga rakt ner i fickan på bilmecken som är granne till Gubbens jobb. Han har tjänat grova pengar på oss, men då framför allt för Gubbens dretbil, som har haft ALLA fel man kan tänka sig.  Min Pärla har haft några fel, och då rejäla, inga såna fjantiga som på Gubbens bil.

Som då vi skulle besikta Pärlan förra året. Vi var hur lugna som helst. Den går ju som en klocka, sa Gubben. Inga problem. Ett bilbälte var väl lite krångligt, så Gubben grejade det i sista minuten.
Vi hade en sen tid. 18.30, tror jag det var. Lugnare har vi aldrig varit. Vi for in i hallen.
Jag satte mig en bit ifrån "gropen"och Gubben följde såklart med inspektören, som var en ung tjej, (såna kan ju göra en massa fel, juh, så unga och oerfarna, enligt min Gubbe, Fördomsfull, vadå?).
Allt ser hur bra ut som helst, sa hon och nu skall jag bara ta en tur för att kolla bromsarna.

Vi satt i godan ro med varsin kopp kaffe i näven då hon kom tillbaks och förkunnade: Det blir körförbud! VAAAAA? sa vi. Jag trampade sönder bromsröret vid första inbromsningen, sa hon.

Och då sa Gubben de bevingade orden; Men hur har du tänkt dig att vi skall komma hem då? Ha ha ha ha!!!! Det var ju för vår säkerhet som hon lade körförbud på bilen. Inte för att jävlas med oss. För tänk om det hänt att bromsarna slutat fungera på motorvägen tex?

Vad tro ni vi gjorde? Ringde min bästaste svärmor i hela världen, såklart! Som alltid ställer upp, i vått och torrt! Hon kom ångandes på två röda för att hämta oss.

Så min Pärla vet hur man gör ett rejält bilhaveri. Skall det va, så skall det!

Men nu verkar det som "hon" har fått ålderskrämpor. För då Gubben grejade med tändningslåset så fick han upp det med lite låsolja.

Jag vet inte om jag har nerver att ta Pärlan till jobbet i morgon. Har varit ut och provstartat och då har hon skött sig exemplariskt. Kanske för att hon vet att jag älskar henne och att jag smörar med att hon är mycket bättre än Gubbens dretbil...Ja, jag vet inte jag, men hon och jag är som Emil och Alfred, i Emil i Lönneberga, Du å ja, Alfred! Bästa kompisar, helt enkelt. Jag tror att Pärlan hade en dålig dag idag, snöigt och jävligt. Hon gillar inte heller vintern och måste protestera såklart. Herreguud, hon är ju kvinna!!! Va sa ni? Bara en bil? Näää, vet ni vad! Hon är min bästa kompis och räddare i nöden(nåja idag var ett undantag).

Och bara för att Pärlan hade en Dålig dag så blev jag tvungen att hoppa av mitt tilltänkta spinningpass, men för den skull har jag inte slösat bort tiden. Nädå, jag har minsann trixat ihop en trasa till imorgon. För på fredag så skall man vara fredagsfin!